Tjälen underlättar virkesdrivning

Torvmarker är mjuka och sanka, vilket försvårar drivningen av virke. I synnerhet vägar som används till att transportera bort virket från skogen är utsatta. I dessa vägar kan det uppkomma djupa spår och trädens rötter kan skadas. På vintern förbättras situationen när tjälen gör marken hård. På torvmarker är virkesdrivningen traditionellt förlagd till vintersäsongen.

Tjälen påverkar byggandet

Tjälens konsekvenser ska beaktas i byggandet. Tjälen kan skada till exempel husgrunder och väggkonstruktioner. Det kan förhindras med hjälp av ordentlig tjälisolering samt genom att bygga husgrunderna så att de når under tjälgränsen. Jordmånen på byggplatsen kan också bytas ut mot en typ påverkas mindre av tjäle. Hur känslig jordmånen är för tjäle utreds med en markundersökning.

Tjäle kan förstöra vägar

På våren skapar tjällossningen problem på många grusvägar. Smältvattnet kan inte absorberas i marken på grund av tjälen, och i stället blir vägytan vattensjuk. Vattnet kan skapa stora gropar på vägen och tjällinser kan göra vägytan ojämn. Tjälen kan också flytta på och söndra vägtrummor, så att det uppstår allvarliga skador på vägen. På vägar med beläggning kan tjälen skapa sprickor i beläggningen.

Maskar överlever tjäle

De maskarter som lever i Finland har anpassat sig till tjälen. Daggmaskens vertikala tunnel sträcker sig under tjälgränsen. På tunnelns botten är masken skyddad mot frysning. Små maskarter som lever nära markytan har ett annat sätt att överleva. De förbereder sig inför vintern genom att producera ett slags frostskyddsvätska i sina vävnader.

Tjälen stör inte smådjur i marken

Det är inte särskilt kallt i marken på vintern och därför söker sig många ryggradslösa djur ner under markytan för att övervintra. Tjälen utgör inget hinder – det finns isfria hålor bland rötter och under stenar. Vissa gräver en håla åt sig själva, medan andra använder hålor gjorda av andra. En vanlig strategi är att övervintra som ägg eller larv, eller på något vilostadium. Dessa utvecklingsfaser kan tåla också sträng kyla.

Tjäle och snö är en bra kombination

Tjäle och snö skyddar tillsammans odlingsmarkerna mot erosion. När vintrarna blir varmare ökar erosionsrisken. Regn lösgör jordmånen och näringsämnena från snöfria och tjälfria åkrar och sköljer ut dem i diken, älvar och sjöar. Belastningen på vattendragen ökar. Tjälen bidrar också till att hålla växtsjukdomar under kontroll. Om marken inte är frusen under snötäcket kan vissa svampsjukdomar få övertaget.

Tjälen stannar kvar i palsarna

Den äldsta tjälen i Finland finns i palsarna, det vill säga torvkullarna, på palsmyrarna i norra Lappland. En pals börjar växa på en plats där tjälen sträcker sig djupare än vanligt. På sommaren tinar torven på ytan, men den frusna kärnan finns kvar djupt inne i palsen. Varje vinter växer palsen. Den kan nå 2000 års ålder och bli 4–7 meter hög. Till slut spricker torven upp och ytan bryts ner. Då smälter den frusna kärnan och palsen kollapsar.