Tillbaka

Vattenordlista

A

• Akvifer

  En akvifer är en sedimentering i jordskorpan som lagrar och leder vatten så bra, att det är möjligt att bygga till exempel en brunn i den.

• Algblomning

  En riklig förekomst av mikroskopiska planktonalger, vanligtvis blågrönalger, i vattnets ytskikt kallas algblomning. Algerna blommar i själva verket inte, utan algen orsakar att vattnet färgas grönt eller blir grötigt. En sådan massförekomst av alger kan uppstå snabbt när väderförhållandena är gynnsamma.

• Algtoxiner

  Blågröna algtoxiner är föreningar som produceras av blågrönalger och som är skadliga för andra organismer. Endast en del av blågrönalgerna producerar giftiga föreningar. Även en del av bestånden av samma art kan vara giftiga, andra inte. Blågröna algtoxiner försvinner inte genom att koka vattnet.

• Anmälan om dikning

  Syftet med anmälan om dikning är att ge tillsynsmyndigheterna tillfälle att bedöma om projektet behöver tillstånd enligt vattenlagen eller dikningsförrättning – eller under vilka förutsättningar och med vilka begränsningar projektet kan genomföras utan tillstånd eller dikningsförrättning. Anmälan lämnas till NTM-centralen senast 60 dygn innan dikningen inleds.

• Arsenik

  Arsenik är en halvmetall som förekommer naturligt i jordskorpan. Den vanligaste arsenikmineralen i Finland är arseniksulfid eller arsenikkis. Arsenik kan överföras från berggrunden till grundvattnet särskilt i krosszoner i berggrunden, där arsenikkis kommer i kontakt med grundvattnet. I borrbrunnsvatten har ställvis påträffats hälsoskadliga arsenikhalter.

• Avdunstning

  Avdunstning innebär att vatten omvandlas till vattenånga vid en lägre temperatur än kokpunkten. Vid avdunstning blir den tyngre substansen (vatten) lättare (ånga). Det omvända fenomenet till avdunstning är kondensation.

• Avfallsdamm

  En avfallsdamm är en bassäng som har bildats med hjälp av en dammkonstruktion för att förhindra att uppdämd vätska eller ämnen i flytande form sprids. Avfallsdammar är till exempel gruvdammar och dammar i slambassänger inom skogsindustrin.

• Avloppsslam

  Avloppsslam, det vill säga slam från reningsverk, är slam som uppkommer vid kommunala avloppsreningsverk. Slam uppkommer när fast material avlägsnas och föroreningar sedimenteras ur avloppsvattnet. Avloppsslam kan användas till energiproduktion eller exempelvis anläggning av grönområden.

• Avloppssystem

  Med ett avloppssystem avses den metod och utrustning med vilken avloppsvattnet samlas in, leds till avloppsreningsverket och behandlas. En fastighet utanför avloppsnätet kan välja olika alternativa avloppssystem: en sluten tank som ska tömmas, en markbädd, infiltration i marken eller ett minireningsverk.

• Avloppsvatten i glesbygden

  Avloppsvatten i glesbygden är en populär benämning på avloppsvatten som inte leds till det allmänna avloppsnätet utan behandlas på uppkomstplatsen.

• Avrinning

  Avrinningen visar mängden vatten som rör sig på markytan och i marken. Snösmältning och kraftiga regn ökar vattenmängden och kan orsaka översvämningar.

• Avrinningsområde

  Ett vattendrags avrinningsområde är det område där regnvatten som faller styrs av markytans former ut i vattendraget i fråga.

• Avtappning

  Avtappning innebär att vattenföringen i ett vattendrag regleras, till exempel med hjälp av dammluckor eller turbiner i ett kraftverk.

B

• Badklåda

  Badklåda är irritation som orsakas av parasitlarver som hör till sugmaskarna. Som namnet säger kan man få badklåda av att bada, särskilt vid grunda stränder med vegetation. Larven, som normalt parasiterar på fåglar, väljer fel värdart och tränger in i hudens ytskikt. Larverna förökar sig inte hos människan och irritationen går över inom cirka en vecka. Dusch och handdukstorkning efter bad minskar risken.

• Belastning

  Belastning innebär mängden ämnen som kommer ut i ett vattendrag. Till exempel kvävebelastning avser mängden kväveföreningar som hamnar i vattnet från avrinningsområdet och luften. Belastningen indelas ofta in i diffus belastning och punktbelastning.

• Berggrundvatten

  Med berggrundvatten avses grundvatten som filtreras direkt till sprickor i berggrunden från nederbörd eller ur jordmånen. Berggrundvattnet kan tas tillvara med borrbrunnar.

• Bifurkation

  Inom hydrologin innebär en bifurkation att ett strömmande vatten delar sig och rinner i två grenar som inte återförenas. Bifurkationerna kan delas in i två huvudtyper: sjö- och flodbifurkationer. En flodbifurkation innebär att en älv delas in i två fåror som strömmar nedåt. En sjöbifurkation är en sjö med två utlopp i olika riktningar.

• Binnikemask

  Binnikemask, eller bred bandmask, är en parasit hos däggdjur som äter fisk. Människan kan få binnikemask om hon äter rå eller halvrå gädda, abborre, gärs eller lake, eller rom från någon av dessa fiskarter. Nedfrysning i minst 4 dygn (-18 grader) förstör larven, varefter fisk och rom kan ätas otillredda. I Finland konstateras numera mindre än 50 fall av binnikemask per år.

• Biofiltreringsområde

  Vegetationstäckta biofiltreringsområden, grönsänkor och gröna tak är system för dagvattenbehandling, dit dagvatten leds för att absorberas och filtreras innan det leds vidare. Grönsänkor är öppna sänkor som anlagts till exempel vid en väg. Grönsänkorna är täckta av vegetation.

• Biologisk syreförbrukning

  Biologisk syreförbrukning (BHK) innebär den mängd syre som de organiska ämnena i vattnet eller avloppsvattnet förbrukar vid en biologisk reaktion. Merparten av den biologiska syreförbrukningen i hushållens avloppsvatten orsakas av avloppsvattnet från vattentoaletter.

• Biomassa

  Biomassan är den totala mängden levande organismer (i våt vikt, torr vikt eller energi) i en viss miljö vid en viss tidpunkt.

• Blågrönalger

  Blågrönalger eller cyanobakterier är assimilerande bakterier som hör till den naturliga floran i ytvattnen. Många blågrönalgsarter kan utnyttja kväve från atmosfären som lösts upp i vattnet. Därför kan de föröka sig även när kvävebrist begränsar andra algers tillväxt. En del av blågrönalgerna är giftiga.

• Blått vattenfotavtryck

  (Uusi käännös) Ett blått vattenfotavtryck anger hur mycket vatten till exempel en person, staten eller tillverkningen av en viss produkt förbrukar av naturens vattenresurser, det vill säga älvar och åar, sjöar och grundvattenreserver. I beräkningen beaktas både direkt och indirekt vattenförbrukning.

• Borrbrunn

  En borrbrunn är en brunn som borrats i berggrunden, ur vilken det pumpas berggrundvatten. En borrbrunns kapacitet är inte särskilt stor, eftersom grundvattnet strömmar långsamt i sprickor i berggrunden. För enskilda hushåll räcker vattnet ändå i allmänhet mer än väl.

• Bottendjur

  Bottendjur är ryggradslösa djur som åtminstone i något skede av sin livscykel lever huvudsakligen på botten eller på stenars yta, i växter eller inne i bottensedimentet. Bottendjurens artbestånd påverkas av bland annat bottnens kvalitet samt syrehalten i vattnet och sedimentet.

• Buffertzon

  Med en buffertzon avses en zon mellan ett vattendrag och en åker eller ett avverkningsområde, där man inte idkar jord- eller skogsbruk och där det finns ett permanent växttäcke. Syftet med buffertzonen är att minska erosionen samt spridningen av näringsämnen och bekämpningsmedel i vattnen.

• Bäck

  I vattenlagen definieras en bäck som ett rinnande vattendrag som är mindre än en älv. Bäckens avrinningsområde är mindre än en älvs avrinningsområde, det vill säga mindre än hundra kvadratkilometer. I en bäck strömmar vatten året om, vilket skiljer den från en rännil.

C

• Cyanobakterier

  Cyanobakterier eller blågrönalger är assimilerande bakterier som hör till den naturliga floran i ytvattnen. Många blågrönalgsarter kan utnyttja kväve från atmosfären som lösts upp i vattnet. Därför kan de föröka sig även när kvävebrist begränsar andra algers tillväxt. En del av blågrönalgerna är giftiga.

D

• Dagvatten

  Dagvatten är regn- och smältvatten som rinner av från gator och fastigheternas ytor. Det är viktigt att sörja för dagvattenbehandlingen. I första hand försöker man se till att dagvattnet absorberas i marken eller utnyttjas på uppkomstplatsen. Om detta inte är möjligt leds dagvattnet till dagvattenavloppet, som är avskilt från avloppssystemet.

• Dagvattenavgift

  En dagvattenavgift som tas ut för avledande av dagvatten i avlopp.

• Dagvattenavlopp

  Ett dagvattenavlopp, det vill säga ett regnvattenavlopp, är ett avlopp som är avskilt från avloppssystemet och som leder bort regn- och dräneringsvatten som samlats på gårdar, i täckdiken och på gator. Från dagvattenavloppet leds vattnet ut i ett vattendrag.

• Dagvattenbassäng

  En bassäng som används till eller är byggd för att lagra eller fördröja dagvatten.

• Dagvattenbrunn

  En dagvattenbrunn är en brunn avsedd för uppsamling av dagvatten. Brunnen kan vara försedd med ett gallerlock samt ett slam- eller sandfång.

• Dagvattendamm

  En dagvattendamm är en vattenkonstruktion vars syfte är att samla in, fördröja och rena dagvatten. Dagvattnet leds till dagvattendammen som ytavrinning eller via en dagvattenvåtmark eller en infiltrations- och filterkonstruktion. Dagvattendammar vitaliserar också landskapet.

• Dagvattenhantering

  Med dagvattenhantering avses åtgärder som påverkar ansamlingen av dagvatten samt åtgärder med anknytning till ledning och behandling av dagvattnet.

• Dagvattennät

  Ett dagvattennät är ett avloppsnät för avledande av dagvatten och dräneringsvatten. Dagvattennätet kan bestå av avloppsrör och eventuella öppna avlopp i omedelbar anslutning till dem. Till nätet hör också dagvattenbrunnar och eventuella pumpstationer.

• Dagvattensystem

  Ett dagvattensystem är ett system av konstruktioner avsedda för dagvattenhantering.

• Dagvattenöversvämning

  En dagvattenöversvämning uppstår när det regnar så hårt att stadens dagvattensystem överbelastas. Då klarar regnvattenavloppen inte av att transportera bort regnvattnet tillräckligt snabbt, utan vattnet stiger på gator och gårdar, vilket kan orsaka stora skador.

• Damm

  En damm är en byggd vall eller brink, vars syfte är att reglera vattenflödet eller vattenståndet samt att avgränsa vattenområden eller till exempel avfallsområden. Dammarna kan vara jordvallar eller konstruktioner av betong och de kan också vara helt belägna under vatten.

• Damm för flödesreglering

  En damm för flödesreglering byggs i anslutning till en sedimenteringsbassäng för att reglera vattnets flödeshastighet. Regleringen görs till exempel med rör som monterats genom dammen. Därför kallas dammkonstruktionen också rördamm. Dammen för flödesreglering minskar flödet av suspenderade ämnen och näringsämnen till vattnen nedanför dammen, i synnerhet när vattenföringen är stor.

• Damm i vattendrag

  Med en damm i ett vattendrag avses en konstruktion där vatten uppdäms till exempel som översvämningsskydd, för produktion av vattenkraft eller för fiskodling. En del dammar i vattendrag är regleringsdammar som styr vattenståndet och vattenföringen i vattendragen.

• Dammsäkerhetslagen

  Syftet med dammsäkerhetslagen (494/2009), som förnyades 2009, är att garantera säkerheten i samband med anläggande, underhåll och drift av dammar samt att minska den skaderisk som dammar medför. I lagen ingår bestämmelser om dammägarens skyldigheter och även om tillsynen över dammar och olika myndigheters uppgifter.

• Delägarlag

  Ett delägarlag utgörs av de fastighetsägare som har en andel i ett samfällt vattenområde. När en person förvärvar en sådan fastighet blir han eller hon automatiskt medlem i delägarlaget.

• Desinficering

  Desinficering är en behandlingsfas där vattnet renas från bakterier och andra mikrober. Desinficeringen är en viktig del av tillverkningen av vattenledningsvatten. Vatten kan desinficeras med ozon, ultraviolett strålning eller klor.

• Diffus belastning

  Diffus belastning innebär belastning på ett vattendrag från flera små utsläppskällor som inte kan fastställas exakt. Diffus belastning är belastning av fasta ämnen och näring från åkrar, boskapsskötsel och skogsbruk samt avloppsvatten i glesbygden.

• Dikesavbrott

  Ett dikesavbrott är en del av ett dike som inte rensats i samband med iståndsättningsdikningen. Dikesavbrottet minskar vattnets flödeshastighet och samlar upp suspenderat material som rörts upp vid iståndsättningsdikningen. Erosionen i området kring dikesavbrottet minskar också.

• Dikning

  Med dikning avses enligt vattenlagen såväl att anlägga ett dike som att utvidga, räta ut eller rensa ett dike, en bäck eller en rännil.

• Dikningsförrättning

  En dikningsförrättning är ett förfarande för att granska dikningsplanen och förutsättningarna för att genomföra den, göra upp en kostnadskalkyl och fatta beslut om fördelningen av kostnaderna mellan de olika parterna. Dikningsförrättningar ordnas för omfattande dikningsprojekt som gäller flera fastigheter.

• Dikningsplan

  En dikningsplan ska utarbetas, om projektet förutsätter tillstånd enligt vattenlagen eller dikningsförrättning. Dikningsplanen ska innehålla uppgifter om projektet, hur det ska genomföras och torrläggningsdjupet, en redogörelse för nyttan av projektet och en bedömning av dess konsekvenser.

• Dikningssammanslutning

  En dikningssammanslutning ska bildas för dikning eller underhåll av diken genom beslut som meddelas vid en dikningsförrättning. Medlemmar i dikningssammanslutningen är de som drar nytta av dikningen. Dikningssammanslutningens stadgar fastställs av regionförvaltningsverket eller den förrättningsman som behandlar dikningsärendet. Dikningssammanslutningen kan upplösas genom beslut vid en dikningsförrättning. Innan dikningssammanslutningen upplöses ska dikena med hänsyn till förhållandena återställas i ett naturliknande tillstånd.

• Dimma

  Dimma är en allmän benämning på vattendroppar som svävar i luften. Dimma uppkommer om lufttemperaturen sjunker till daggpunkten eller om luftfuktigheten ökar och luften mättas. Fenomenet kallas dimma om sikten är mindre än en kilometer och dis om sikten är 1–10 km.

• Dinoflagellat

  Dinoflagellaterna är ganska stora encelliga alger, som betraktas som växtplankton. De har i allmänhet ett hårt skal och två flageller som gör att de kan röra sig i vattnet. Vissa dinoflagellater kan producera nervgifter. Man vet att massförekomsten av dinoflagellater har orsakat fiskdöd i havet.

• Djurplankton

  Djurplankton består av djur som flyter omkring eller rör sig långsamt i vattnet, och som till största delen är mikroskopiskt små. Djurplankton omfattar bland annat urorganismer, hjuldjur och kräftdjur. Deras huvudsakliga föda är växtplankton samt bakterier och mindre djurplankton. Djurplankton är en viktig näringskälla för fiskyngel och vissa fullvuxna fiskar samt sjöfåglar.

• Dolt vatten

  Dolt vatten, även kallat virtuellt vatten, avser den vattenmängd som ingår i olika produkter. Som virtuellt vatten räknas allt vatten som förbrukas under produktens hela livscykel: från primärproduktionen till dess produkten behandlas som avfall.

• Dricksvattendirektivet

  Europeiska unionens preciserade dricksvattendirektiv trädde i kraft i januari 2021. Direktivets syfte är att skydda medborgarna och miljön mot skador på grund av förorenat dricksvatten och förbättra tillgången till dricksvatten. I direktivet finns bestämmelser om bland annat dricksvattnets kvalitet, tillsyn och riskhantering samt information om vattnets kvalitet.

• Drivis

  Drivis är is som flyter fritt på havet. Drivisen sitter inte fast i stränder och skär, såsom fastisen. Drivisen kan röra sig på grund av vind eller strömmar och hopas till packis.

• Duggregn

  Duggregn uppkommer när vattendroppar hänger tätt i luften och är mindre än vanligt (0,2–0,5 mm), så att deras rörelse följer luftströmmarnas rörelser. Om duggregn på vintern fryser till ett tunt lager is på markytan kallas det underkylt duggregn.

• Dämningsgräns

  Dämningsgränsen är den nivå till vilken vattnet kan stiga i avloppsnätet till exempel om avloppet proppats igen.

E

• Effektiverad kvävereduktion

  Effektiverad kvävereduktion innebär att den normala behandlingen av avloppsvattnet kompletteras med särskilda kvävereduktionsarrangemang. Kvävereduktionen effektiveras särskilt vid de avloppsreningsverk som belastar kvävekänsliga havsområden.

• Ekologisk korridor

  En ekologisk korridor är en smal zon, till exempel en älv eller bäck utan vandringshinder, som förenar större separata habitatfläckar, såsom sjöar. Ekologiska korridorer gör det möjligt för organismer att flytta sig från en fläck till en annan.

• Ekologisk status

  Ytvattnens ekologiska status bedöms på en femgradig skala. Statusbedömningen grundar sig i första hand på biologiska kvalitetsfaktorer, såsom planktonalger, vattenväxter, fiskar och bottendjur. Faktorer som beskriver vattenkvaliteten och graden av vattenbyggande tas också i beaktande. Som jämförelseobjekt används vattnens naturtillstånd, som människan inte har påverkat.

• Ekosystem

  Ett ekosystem är en funktionell helhet som bildas av organismsamhällena och deras miljö i ett område med relativt enhetliga naturförhållanden. Till exempel en sjö kan bilda ett ekosystem. Sjön kan också delas in i separata ekosystem såsom öppet vatten, botten och strand.

• Ekosystemtjänst

  Ekosystemtjänster är materiella och immateriella fördelar som ett visst ekosystem ger människan. Som ekosystemtjänster räknas produktionstjänster (bl.a. näring och material), underhållstjänster (bl.a. återvinning av näringsämnen), regleringstjänster (bl.a. reglering av klimatet) och kulturtjänster (bl.a. rekreation och inspiration).

• Elektrisk konduktivitet

  Konduktiviteten eller den elektriska ledningsförmågan mäts i vattenundersökningar. Konduktiviteten anger mängden mineraler, det vill säga salter, som lösts upp i ett vattendrag. Insjöarna i Finland har i allmänhet låg konduktivitet, eftersom det finns endast små mängder kalk eller andra salter i vattnet. Belastningen från avrinningsområdet kan öka vattnets konduktivitet.

• Energieffektivitet

  Med energieffektivitet avses att den förbrukade energimängden, till exempel el- eller bränslemängden, är liten i förhållande till arbetet, produkten eller tjänsten som producerats. Energieffektivitet bidrar till att minska växthusgasutsläppen på ett kostnadseffektivt sätt.

• Erosionsskydd

  Erosionsskyddets uppgift är att förebygga erosion av jordmånen eller till exempel förhindra att jordmaterial och näringsämnen som urlakas från åkrarna rinner ut i ett vattendrag. Vegetation som binder jordmånen och näringsämnena, jordvallar och strömledare eller särskilda geotextilier och videmattor kan användas som erosionsskydd.

• Evaporation

  Evaporation är en meteorologisk storhet som beskriver avdunstningen och uttrycks till exempel i millimeter per dygn.

F

• Fastis

  Fastis är havsis som är fäst vid stränder och skär. Fastisen driver inte med vind och strömmar, såsom drivis.

• Fiskeriekonomisk restaurering

  Med fiskeriekonomiska restaureringsåtgärder återupplivas eller återställs det naturliga fiskbeståndet i ett vattenområde. Sådana åtgärder är reglering och styrning av fisket, utplantering av fiskar samt förbättring av fiskarnas levnadsförhållanden till exempel genom reduktionsfiske, anläggning av yngelproduktionsområden eller avlägsnande av vandringshinder.

• Fiskhiss

  En fiskhiss är en automatisk lyftanordning som flyttar vandringsfiskar som är på väg uppströms från vattnen nedanför en damm till vattnen ovanför. Utmaningar är att användningen är periodisk och att det är svårt att locka in fiskarna i hissen.

• Fisksluss

  En fisksluss, det vill säga en Borland-fiskväg, är en lösning som fungerar enligt slussprincipen och gör det möjligt för fiskar att passera ett kraftverk. Fiskslussen består av två bassänger och en lutande tub som förenar dem. Fiskslussarnas funktion kan försämras av att de används periodiskt. Det är också en utmaning att få fiskarna att hitta fiskslussen.

• Fiskväg

  En fiskväg gör det möjligt för fiskarna att stiga på platser där en damm eller något annat hinder försvårar vandringen. Fiskvägen kan vara en naturenlig fåra anlagd av natursten eller till exempel en teknisk fiskväg byggd av på varandra följande betongbassänger och små fall. Målet är att vatten leds genom fiskvägen året om.

• Flada

  En flada är en brackvattenbassäng som avsnörs från havet till följd av landhöjningen och som fortfarande har en smal förbindelse till havet. Med tiden blir fladan till ett glo utan någon som helst förbindelse till havet.

• Flamskyddsmedel

  Flamskyddsmedel är kemiska föreningar som förhindrar antändning eller fördröjer spridning av eld i ett material. Flamskyddsmedel används i bland annat textilier och plaster. En del av de använda ämnena har visat sig vara farliga för miljön och hälsan, och det är numera förbjudet att använda dem. Dessa ämnen finns dock fortfarande kvar i vattendragen i halter som överskrider gränsvärdena.

• Fluor

  Fluor hör till gruppen halogener och är ett naturligt förekommande grundämne i jordskorpan. I naturen förekommer fluor alltid i form av fluorid, till exempel kalciumfluorid eller fluorit. Fluorid överförs från berggrunden till grundvattnet om vattnet kommer i kontakt med fluorhaltiga mineraler under en längre tid. En för hög fluoridhalt i brunnsvattnet är ett problem främst i rapakiviområdena.

• Flödestopp

  Flödestoppen är den högsta vattennivån under en översvämning.

• Fosfor

  Fosfor är ett nödvändigt ämne för alla organismer. Brist på fosfor begränsar algtillväxten i många vattendrag i Finland. Fosforbelastning orsakar också övergödning av vattnen. Fosfor hamnar i vattendragen med avloppsvattnet samt med avrinningsvattnet från jordbruks- och skogsområden.

• Fosforfilter

  Syftet med ett fosforfilter är att minska fosforbelastningen som orsakas av avloppsvattnet i glesbygden. Fosforfiltret kan vara en konstruktion som liknar en cistern eller brunn och innehåller material som binder fosfor. Avloppsvattnet leds genom detta material.

• Fosforförordningen

  Den så kallade fosforförordningen gäller användningen av fosfor inom jordbruket och trädgårdsodlingen samt inom miljö- och grönbyggande. Syftet med förordningen är att förebygga och minska mängden fosforutsläpp från gödselfabrikat och stallgödsel i vatten och mark. När förordningen träder i kraft börjar de gödslingsbegränsningar som tidigare hörde samman med miljöersättningen gälla alla jordbrukare.

• Front

  En front är gränsytan mellan två olika luftmassor. Vid en kall front kilas kallare luft in under en varmare luftmassa och i området förekommer vanligtvis regnskurar. Vid en varm front förekommer kontinuerlig nederbörd. Fronten framskrider normalt med en hastighet på 20–50 km/h och där fronten rör sig ändrar vindriktningen och temperaturen.

• Främmande art

  En främmande art är en organism som inte har spridit sig på naturlig väg till ett område, utan har förts in antingen avsiktligt eller oavsiktligt av människan. Främmande arter kan konkurrera eller korsa sig med ursprungliga arter, jaga dem eller sprida sjukdomar.

• Främmande växt (adventivväxt)

  En främmande växt är en art som inte har spridit sig på naturlig väg till ett område, utan har förts in antingen avsiktligt eller oavsiktligt av människan. Främmande växter, eller adventivväxter, kan konkurrera om livsrummet med de ursprungliga växtarterna.

• Fåra i två nivåer

  En fåra i två nivåer består av en djupare fåra (lågvattenfåra) samt en översvämningsplatå som kantar fåran på den ena eller båda sidorna. I lågvattenfåran finns det vatten året om. Vid en översvämning stiger vattnet kontrollerat på översvämningsplatåerna. En fåra i två nivåer dämpar översvämningar samt förbättrar vattnets kvalitet och tillståndet i naturen.

• Fördröjning

  Fördröjning är en term som används inom vattenförvaltning. Målet med fördröjning är att fördela ytavrinningen under en lång tidsperiod.

• Fördröjningsbassäng

  En fördröjningsbassäng är en bassäng avsedd för fördröjning av dagvatten. I fördröjningsbassängen finns det vatten endast en del av tiden.

• Första snön

  Den första snön har officiellt fallit vid en väderstation när snödjupsmätaren på morgonen kl. 8 (när sommartid gäller kl. 9) visar att snön ligger 1 cm djup första gången på hösten.

• Försurning

  Försurning innebär att förmågan att neutralisera syror minskar i sjöar, skogsmarker eller andra livsmiljöer. Till följd av försurning sjunker pH-värdet i sjövattnet, diket eller ytvattnet, det vill säga vattnet blir surare. Detta förändrar organismernas levnadsförhållanden så att en del arter kan försvinna.

G

• Genomtränglig yta

  Obebyggd eller bebyggd yta där dagvatten infiltreras i marken, till exempel sand eller gräsmatta.

• Giftfärg

  Med giftfärg avses målarfärg som penslar på båtbotten i syfte att förhindra att vattenorganismer med hårda skal, såsom havstulpaner, fäster sig på båtbotten. Giftfärgerna är skadliga för vattennaturen och det är förbjudet att använda dem i insjöarna.

• Glo

  Ett glo är en vik som avsnörts från havet och vars förbindelse med havet har brutits. Ett glo förvandlas med tiden till en glosjö med sött vatten.

• Grunddamm

  En grunddamm är en dammkonstruktion eller tröskel under vattenytan. Med hjälp av en grunddamm kan man höja vattenståndet i en sjö eller fåra och bromsa strömningshastigheten i dikade områden. En serie grunddammar som byggts av natursten eller -grus i strömmande vatten imiterar falltrappor i en naturfors.

• Grundtorrläggning

  Med grundtorrläggning avses grävning och rensning av utfallsdiken, små invallningar och förbättring av bäckarnas vattenledningsförmåga i syfte att dränera marken. Med grundtorrläggning skapas förutsättningar för lokal dränering, till vilken räknas bland annat kretsdiken, tegdiken och täckdiken.

• Grundvatten

  Med grundvatten avses allt vatten under markytan som fyller de öppna utrymmena i mark- och berggrunden. Grundvatten uppkommer när regn- eller ytvatten absorberas genom jordlager eller rinner in i sprickor i berggrunden.

• Grundvattenformation

  Med grundvattenformation avses en avgränsad förekomst av vatten i porös och genomsläpplig mark- eller berggrund, som medger en betydande ström av grundvatten eller uttag av betydande mängder grundvatten. (Lag om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen)

• Grundvattenförekomst

  I vattenlagen avses med grundvattenförekomst grundvatten som lagrats som en enhetlig vattenmassa i en mättad zon. Förekomsten kan också vara belägen utanför grundvattenområdet.

• Grundvattennivå

  Grundvattennivån beskriver nivån på och variationer i grundvattnet. Grundvattennivån påverkas av grundvattenförekomstens storlek, nederbördsmängden, smältvattnet, avdunstningen och det vatten som vegetationen använder. Grundvattennivån sjunker vanligtvis under sommaren.

• Grundvattenområde

  I miljöskyddslagen definieras ett grundvattenområde som en jordformation eller berggrund som kan avgränsas på geologiska grunder och som möjliggör betydande strömning av grundvatten eller vattentäkt.

• Grått avloppsvatten

  Med grått avloppsvatten avses annat avloppsvatten från hushåll än det avloppsvatten som kommer från toaletter. Grått vatten uppkommer när vid tvätt, städning, kökssysslor och annan motsvarande verksamhet.

• Grått vattenfotavtryck

  Grått vattenfotavtryck innebär den mängd rent vatten som produktionsanläggningar använder till att skölja och tvätta samt till att rengöra en produkt eller avloppsvattnet.

• Gränsvattendrag

  Ett gränsvattendrag eller gränsvatten är ett vattendrag som sträcker sig till båda sidor om statsgränsen. Finland delar gränsvattendrag med Sverige, Norge och Ryssland. Förvaltningen och användningen av gränsvattendragen grundar sig på bilaterala överenskommelser.

• Gränsvattenkommission

  En gränsvattenkommission är ett mellanstatligt organ som behandlar skötseln och användningen av vattendrag som sträcker sig över en statsgräns. Gränsvattenkommissionens arbete grundar sig på ett gränsvattenavtal mellan staterna.

• Grönt vattenfotavtryck

  Med grönt vattenfotavtryck avses mängden regnvatten som avdunstar från odlingsväxter.

H

• Habitat

  Med habitat eller livsmiljö avses en helhet som består av olika miljöfaktorer, såsom klimatet, terrängen och växtunderlaget, där arterna lever. Undervattensmiljöer definieras av bland annat vattendjupet, strandens öppenhet och bottnens kvalitet.

• Haloklin

  ”Haloklin, eller språngskiktet mellan vattenmassor med olika salthalt, är en zon där salthalten i havsvattnet förändras mycket på en kort sträcka i djupled. I Östersjön ligger haloklinen vanligtvis på 50–80 meters djup. I Bottniska viken förekommer ingen tydlig saltskiktning och i Finska viken varierar skiktningens intensitet.”

• Hantering av riskerna för torka

  Hantering av riskerna för torka avser åtgärder som syftar till att bedöma och minska riskerna för torka samt förhindra eller minska de skador som orsakas av torkan.

• Hantering av översvämningsrisker

  Med hantering av översvämningsrisker avses åtgärder som syftar till att bedöma och minska översvämningsriskerna samt förhindra eller minska skadorna som orsakas av översvämningar. Hanteringen av översvämningsrisker planeras i tre faser: en preliminär bedömning av översvämningsrisker, uppgörande av kartor över översvämningsrisker och en plan för hantering av översvämningsrisker.

• Havsvattenöversvämning

  En havsvattenöversvämning orsakas av att havsvattenståndet stiger exceptionellt högt och svämmar över markområden. I Finland har fem riskområden för havsvattenöversvämningar utsetts. Klimatförändringen kan öka risken för havsvattenöversvämningar.

• Hinku-kommun

  Klimatneutrala Hinku-kommuner har förbundit sig att försöka minska sina växthusgasutsläpp med 80 procent före 2030 (från nivån 2007). Hinku är ett nätverk som grundades 2008 och som samlar kommuner som förbundit sig till utsläppsminskningar, företag som erbjuder klimatvänliga produkter och tjänster samt experter inom energi- och klimatbranschen.

• Hotad art

  Som en hotad art definieras en art vars naturliga fortlevnad i Finland är i fara i enlighet med naturvårdslagen. Hotet mot arterna i Finland bedöms med cirka tio års intervall enligt de internationella kriterierna (IUCN), och av resultaten sammanställs en rödlista med hotade finländska arter.

• Humus

  Humus bildas när växtdelar som blivit begravda i torv och skogsmark bryts ner. Humusämnen som innehåller bland annat organiskt kol och järn kan vara upplösta i vatten eller suspenderade som lätta mikroskopiska partiklar. Humus förekommer särskilt i vatten nära torvmarker och gör vattnet brunt i många insjöar i Finland och Bottenviken. Humus påverkar också vattnets surhet.

• Hushållsvatten

  Hushållsvatten är vatten som är avsett att användas som dricksvatten, vid matlagning eller på andra sätt i hushållet. Hushållsvatten är också vatten som är avsett att användas av människor i offentlig och kommersiell verksamhet samt vatten som används vid beredning, bearbetning och distribution av livsmedel.

• Hydrologi

  Hydrologi är ett delområde inom geofysiken där vattnets förekomst, egenskaper och kretslopp på jorden undersöks.

• Hålrumstjäle

  Hålrumstjäle är typisk för mark med grynig struktur, till exempel en plöjd åker. Den här typen av tjäle bildas när vatten fryser i markporernas väggar. Hålrumstjälen har en stavliknande struktur.

• Högtryck

  Ett högtryck är ett område med högre lufttryck än omgivningen. I ett högtrycksområdes centrum är det i allmänhet vindstilla eller svaga lokala vindar. På norra halvklotet cirkulerar vinden medsols i högtrycksområdet, i riktning från centrum snett bortåt.

• Högvattenföring

  Högvattenföringen, HQ, är den högsta vattenföringen under en observationsperiod.

• Högvattenstånd

  Med högvattenstånd, HW, avses det högsta vattenståndet under en observationsperiod.

• Höjdmodell

  En höjdmodell är en numerisk presentation av jordytans former som innehåller en mängd höjdpunkter som beskriver ytans former. Typiskt lagras höjdmodellen i ett datasystem som ett regelbundet rutnät. Den mest exakta nationella höjdmodellen i Finland är KM2 (2 m rutnät) som Lantmäteriverket har tagit fram utifrån laserskanning.

• Höjdsystem

  Ett höjdsystem definierar referenshöjden för alla andra höjdangivelser. I Finland rekommenderas höjdsystemet N2000, som utgår från sameuropeiska höjdsystem. Tidigare finländska system är NN, N43 och N60.

• Höjdsystemet N2000

  Ett höjdsystem definierar referenshöjden för alla andra höjdangivelser. I Finland rekommenderas höjdsystemet N2000, som utgår från sameuropeiska höjdsystem. Tidigare finländska system är NN, N43 och N60.

I

• Indikatorart

  En indikatorart är en art vars förekomst påvisar en viss egenskap i ett habitat. Indikatorarten kan ställa speciellt stränga krav på habitatet eller vara särskilt känslig för någon miljöförändring.

• Infiltration (mm)

  Infiltration är mängden regnvatten som sipprar ner i marken (mm) eller perkolationshastigheten (mm/l).

• Infiltrationsbädd

  En infiltrationsbädd är en konstruktion avsedd för behandling av avlopps- eller dagvatten, där vattnet infiltreras i marken. Infiltrationsbädden kräver en ganska stor yta, så den är inte lämplig på en liten tomt.

• Infiltrationskonstruktion för dagvatten

  En infiltrationskonstruktion för dagvatten är ett system som främjar infiltrationen och filtreringen av dagvatten genom jordlagren i marken.

• Infiltrationsschakt

  Ett infiltrationsschakt är ett schakt som är avsett för infiltration av dagvatten leds eller annat vatten. Schaktet är fyllt med stenmaterial eller något annat material med stor porvolym. Vatten som leds till schaktet lagras i fyllnadsmaterialets hålrum för att småningom infiltreras i marken. Schaktet kan också ligga helt och hållet under marken. Då leds vattnet exempelvis via dagvattenavlopp eller täckdiken.

• Infiltrationssänka

  En infiltrationssänka är ett område som ligger lägre än omgivningen eller ett grunt dike, som vanligtvis är täckt av vegetation. Dagvattnet kan samlas upp tillfälligt i infiltrationssänkan och på kort tid infiltreras i marken.

• Infiltrera

  Infiltrera betyder att man avsiktligt låter avloppsvatten, dagvatten eller annat vatten sugas upp av marken.

• Inspektionsbrunn

  En inspektionsbrunn är en brunn i ett avlopps-, dagvatten- eller täckdikessystem, som används till att inspektera om systemet fungerar som det ska samt vid behov utföra underhållsarbeten, till exempel öppna rörledningar som proppats igen.

• Inspektionsrör

  Ett inspektionsrör är ett ståndrör som monterats på en enskild rörledning för inspektion och underhåll av rörledningen. Inspektionsrör monteras med lämpliga intervall på avlopps- och dagvattenavloppen.

• Intern belastning

  Intern belastning innebär att fosfor som tidigare bundits i bottensedimentet frigörs tillbaka i vattnet. Intern belastning uppstår särskilt när algförekomsterna ökar, den rikliga algmängden sjunker till botten och bottensedimentets yta blir syrefri.

• IPCC

  IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) är ett mellanstatligt vetenskapligt expertorgan som grundades 1988 för att stödja den politiska beslutsprocessen kring klimatförändringen. IPCC har i uppgift att samla och utvärdera vetenskaplig information om den klimatförändring som orsakas av människan och konsekvenserna av den.

• Isbark

  Isbark är ett mycket tunt och glansigt islager som bildas på lugnt vatten över en natt. Vind och vågor kan lätt bryta sönder isbarken.

• Isdamm

  Isdammar är ett vinter- eller vårfenomen i strömmande vatten. Isdammar uppkommer vanligen i samband med islossningen när isflak och -block samlas i en älv eller å. Isdammen bromsar upp vattenströmmen och orsakar översvämningar. På vissa platser i älvar och åar uppstår översvämningar på grund av isdammar nästan varje vår. Isdammar kan åtgärdas bland annat genom issågning.

• Iståndsättningsdikning

  Med iståndsättningsdikning avses att rensa gamla diken och eventuellt gräva nya kompletteringsdiken. Syftet med iståndsättningsdikningen är att upprätthålla eller öka trädbeståndets tillväxt.

J

• Jämförelseperiod

  Inom klimatforskningen är jämförelseperioden vanligtvis en period på 30 år. Med den jämförs medelvärdena för ett enskilt år, till exempel medeltemperaturen, när man vill veta om den överskrider eller underskrider medelvärdet på lång sikt. Den senaste jämförelseperioden omfattar perioden 1981–2010.

• Järnbakterier

  Järnbakterier är bakterier som oxiderar järn. Deras oxidationsprodukter kan färga vattnet i en bäck eller ett dike brunt. Järnet kan också stiga upp på vattenytan och bilda en oljeliknande hinna.

K

• Kapillärkraft

  Kapillärkraften reglerar vätskans, till exempel vattnets, flöde i ett mycket tunt rör eller en porstruktur. Tack vare kapillärkraften kan vatten strömma uppåt i tät jord. Fenomenet beror på att krafterna mellan molekylerna är större mellan vätskan och fasta ämnen än inne i vätskan.

• Karta över översvämningshotade områden

  Kartan över översvämningshotade områden beskriver de områden som hamnar under vatten och vattendjupet samt det rådande vattenståndet med viss sannolikhet för översvämning. Kartor över översvämningshotade områden och över översvämningsrisker görs upp åtminstone för översvämningar med en årlig sannolikhet på två procent och en procent samt för sällsynt stora översvämningar.

• Karta över översvämningsrisker

  På kartorna över översvämningsrisker anges antalet invånare i ett område med översvämningsrisk, specialobjekt, infrastruktur, miljöriskobjekt, kulturarv och annan nödvändig information.

• Kemikalisering

  Med kemikalisering avses den ökade förekomsten av kemikalier tillverkade av människan i vår natur och våra boendemiljöer. Kemikaliseringen är oroväckande, eftersom enorma mängder olika kemikalier är i användning och man inte känner till deras miljö- och hälsoeffekter på längre sikt. Kemikaliseringen betraktas bland annat som en möjlig orsak till att kvaliteten på männens spermier har försämrats även i Finland.

• Kemisk status

  Bedömningen av ytvattnens kemiska status grundar sig på om miljökvalitetsnormerna för vissa farliga och skadliga ämnen uppnås. Det finns 53 ämnen eller ämnesgrupper som ska bedömas. Om gränsvärdet för ett enda ämne överskrids får vattnets kemiska status inte betyget ”god”.

• Kemisk syreförbrukning

  Kemisk syreförbrukning (COD) innebär den mängd syre som ämnena i vattnet förbrukar vid en kemisk reaktion. Kemisk syreförbrukning orsakas till exempel av humus och organiska ämnen i avloppsvattnet.

• Kiselalg

  Kiselalgerna är encelliga alger som lever åtskilda eller i kolonier. Namnet härstammar från den rikliga kiselhalten i algernas cellvägg. Kiselalger förekommer både på bottenytor och fritt flytande i vattnet. Kiselalger som lever på ytor kan bilda ett slemmigt lager och till exempel göra nät slemmiga. Planktiska kiselalger är ofta vackert symmetriska i mikroskop.

• Klassificering av grundvattenområden

  Grundvattenområdena klassificeras enligt deras lämplighet för vattenförsörjning och deras skyddsbehov: I klass 1 ingår grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjning, där mer än i genomsnitt 10 m3/dygn eller vatten för fler än 50 personers behov används eller är avsett att användas. I klass 2 ingår grundvattenområden med sådana övriga karakteristika att de lämpar sig för motsvarande användning. I klass E klass ingår sådana grundvattenområden av vars grundvatten ytvattenekosystem och terrestra ekosystem är direkt beroende.

• Klimatförändring

  Klimatförändring innebär en långvarig förändring i jordens klimatsystem som leder till att väderleksförhållandenas allmänna karaktär förändras. Klimatförändringen kan ha naturliga orsaker, såsom stora vulkanutbrott. I dagens debatt avses med klimatförändring framför allt den uppvärmning av klimatet som orsakas av människan och konsekvenserna av den.

• Klimatmodell

  En klimatmodell är en förenklad beskrivning av jordens eller en del av jordens klimatsystem, baserad på matematiska ekvationer. Ekvationerna grundar sig på fysikens lagar. Utifrån klimatmodellerna är det möjligt att bedöma klimatförändringen i det förflutna och i framtiden med hjälp av olika antaganden.

• Klimatneutral

  Med klimatneutralitet avses en situation där växthusgasutsläppen och kolsänkorna är i balans. I Finland är målet att vårt land ska vara klimatneutralt 2035. Då ska en mängd kol ur atmosfären motsvarande de växthusgasutsläpp som Finland producerar bindas i skogarna och andra kolsänkor.

• Klimatpanel

  En klimatpanel kan syfta på antingen den internationella klimatpanelen (IPCC) eller Finlands klimatpanel. Båda är vetenskapliga och oberoende expertorgan. Finlands klimatpanel har i uppgift att planera Finlands klimatpolitik och stöda beslutsprocessen kring den.

• Klimatscenario

  Klimatscenarierna är alternativa beskrivningar av tänkbara utvecklingar av klimatet i framtiden. Scenarierna grundar sig på de bästa tillgängliga uppskattningarna (ofta resultaten av klimatmodeller) av hur klimatet förändras med olika utgångsantaganden, till exempel olika mängder växthusgasutsläpp.

• Klorofyll a

  Klorofyll a eller a-klorofyll beskriver mängden klorofyll. Värdet används i vattenundersökningar till att mäta växtplanktonbiomassa och bedöma den allmänna övergödningen i ett vattendrag. Mängden klorofyll a varierar under året och är som störst under vårens algmaximum och sommarens förekomster av blågrönalger.

• Kolbalans

  Kolbalansen är det inbördes förhållandet mellan kolbindningen och kolutsläppen under en viss tidsperiod. En positiv kolbalans innebär att mer kol har bundits än vad som frigörs i atmosfären.

• Kolbindning

  Kolbindning innebär att atmosfärens kol (koldioxid) binds på lång sikt och lagras i skogarna, jordmånen eller havet. Med kolbindning avses också att avskilja koldioxid från till exempel rökgaser eller att avlägsna koldioxid från atmosfären.

• Koldioxid

  Koldioxid är en gasformig förening som består av kol och syre. Dess kemiska formel är CO₂. Koldioxid förekommer naturligt i jordens atmosfär i små halter, men de koldioxidutsläpp som mänskligheten producerar har ökat halten, vilket leder till att klimatet blir varmare. Koldioxid som löser sig i haven från atmosfären försurar haven.

• Koldioxidavtryck

  Med koldioxidavtryck avses växthusgasutsläpp som orsakas av en produkt, en tjänst eller till exempel en kommun eller en privat medborgare. Vid beräkningen av koldioxidavtrycket beaktas alla direkta och indirekta utsläpp. Indirekta utsläpp är till exempel utsläpp från produktion och transport av råvaror som används i tillverkningen av produkter.

• Kolsänka

  En kolsänka är ett ekosystem eller en del av ett ekosystem som kan ta emot eller binda koldioxid från atmosfären och lagra kol under en lång tid. Skogar, oceaner och myrar är typiska kolsänkor.

• Kombinerat avloppssystem

  Ett kombinerat avloppssystem är ett avlopp för både dagvatten (regnvatten) och avloppsvatten. Kombinerade avloppssystem byggs inte längre, men de kan fortfarande finnas kvar i gamla bostadsområden. Från kombinerade avloppssystem leds vattnet till avloppsreningsverket.

• Konstgjord sjö

  Med en konstgjord sjö avses ett konstgjort vattenområde som byggts eller dämts upp av människan. Konstgjorda sjöar fungerar ofta som vattenreservoarer vid vattenkraftverk. Finlands största konstgjorda sjöar är Lokka och Porttipahta i Sodankylä.

• Konstgjort grundvatten

  Konstgjort grundvatten är grundvatten som späds ut genom att absorbera sjö- eller älvvatten i marken. I Finland finns nästan 30 anläggningar som tillverkar konstgjort grundvatten.

• Kravis

  Kravis eller svällis består av små iskristaller som bildas i kraftigt strömmande och virvlande underkylt vatten. Vattnet kan bli underkylt vid köld i vatten där strömmen hindrar bildandet av ett skyddande istäcke. Iskristallerna som bildats fastnar i varandra och stiger småningom upp till ytan och bildar flak av kravis eller issörja.

• Kravispropp

  En kravispropp eller svällispropp uppkommer när kravis som bildats i underkylt vatten fastnar i fårans botten som bottenis eller samlas under ett istäcke, vilket stör vattenflödet.

• Kringflytande

  Kringflytande är passivt drivande i vatten, i vattenskikten mellan ytan och botten. Kringflytande (planktiska) organismer stiger inte till vattenytan men sjunker inte heller till botten.

• Kungsådra

  Med en kungsådra avses i vattenlagen en ådra på det djupaste stället i en älv för vattnets fria lopp, samfärdsel, timmerflottning och fiskens vandring. Kungsådror är också sådana sund eller trängre leder i ett vattendrag där det regelbundet bedrivs trafik eller där fisken vanligen vandrar.

• Kvarstående risk

  Med kvarstående risk avses i allmänhet de eventuella olägenheter som en översvämning orsakar, som inte kan förhindras eller som det av tekniska eller ekonomiska skäl inte lönar sig att förhindra. Den kvarstående risken utgörs av de översvämningsskador som återstår när översvämningsskyddet ställs på en godtagbar nivå.

• Kvicksilver

  Kvicksilver är en bioackumulerande tungmetall med långväga spridning. Största delen av kvicksilvret i avrinningsområden i Finland härstammar från nedfall som orsakats av bland annat förbränning av stenkol. Användningen av kvicksilver har begränsats globalt. Effekterna av begränsningarna syns emellertid i kvicksilverhalterna i fisk först efter en längre tid. Tidigare förorenades vattnet lokalt av punktbelastning från industrin, men dessa vatten håller på att återhämta sig.

• Kväve

  Kväve är ett nödvändigt ämne för alla organismer. Eftersom det ofta råder brist på kväve i naturen gör kvävetillförsel vegetationen frodigare. I vattendrag och särskilt i Östersjön orsakar kväve övergödning. Växterna kan inte tillgodogöra sig elementärt kväve, utan endast kväveföreningar: nitrater och ammoniumsalter. Kväve hamnar i vattnet med avloppsvattnet och avrinningsvattnet.

• Källområde

  Med ett källområde avses ett enhetligt område kring en källa, där det kan finnas öppna källor, källbäckar och -rännilar samt sipperytor.

• Källområde

  Med ett källområde eller källkärr avses ett enhetligt område som influeras av grundvatten, där det kan finnas öppna källor, källbäckar och -rännilar samt sipperytor.

• Kärnis

  Kärnis är hård is som uppkommer när vattnet fryser direkt utan att blandas med snö. Isens bärkraft uttrycks alltid enligt kärnisen.

L

• Lag om vattentjänster

  Lagen om vattentjänster är en lag från 2001 och senare har uppdaterats. Syftet med lagen är att säkerställa att samhällena får hushållsvatten av god kvalitet och att avloppsvattnet behandlas ändamålsenligt. I lagen fastställs bland annat när en invånare bör ansluta sig till vatten- och avloppsnäten.

• Litoral

  Litoralen är den grunda strandzonen i ett vattendrag. Litoralen är den del av sjö- eller havsstranden under vattenytan där det finns tillräckligt med ljus för växternas primärproduktion.

• Livscykel

  Livscykeln omfattar organismens hela levnadslopp och dess olika skeden, med början från exempelvis befruktning, sporer eller ägg, till motsvarande fas i nästa generation.

• Livsmiljö

  Med livsmiljö eller habitat avses en helhet som består av olika miljöfaktorer, såsom klimatet, terrängen och växtunderlaget, där arterna lever. Undervattensmiljöer definieras av bland annat vattendjupet, strandens öppenhet och bottnens kvalitet.

• Livsmiljöprogrammet Helmi

  Miljöministeriets livsmiljöprogram Helmi 2021–2030 stärker den biologiska mångfalden i Finland och tryggar de livsviktiga ekosystemtjänster som naturen ger oss. Programmet prioriterar bland annat restaurering av myrar, fågelvatten och våtmarker samt vård av småvatten och strandnaturen.

• Lufttryck

  Lufttrycket är atmosfärens tryck mot jordytan. Normalt lufttryck är 1013 hektopascal eller millibar (tidigare använd enhet). Lufttrycket varierar och regionala tryckskillnader ger upphov till vind.

• Lågtryck

  Ett lågtryck är ett område med lägre lufttryck än omgivningen. Ju lägre lufttrycket i centrum är i förhållande till omgivningen, desto djupare är lågtrycket. I ett område där lågtrycket fördjupas sjunker lufttrycket. I lågtrycksområden förekommer det ofta regn, särskilt i samband med en front.

• Långväga spridning

  Långväga spridning kallas den belastning av skadliga ämnen som orsakas av utsläppskällor långt borta, till och med på andra sidan jordklotet. Skadliga ämnen från dessa utsläppskällor sprids i allmänhet via atmosfären.

• Lägsta grundläggningsnivå

  Med lägsta grundläggningsnivå avses den höjdnivå under vilken man inte ska placera konstruktioner som inte tål väta, såsom bottenbjälklaget till en byggnad. Den lägsta grundläggningsnivån bestäms enligt översvämningshöjden, men den påverkas också av byggnadens användningsändamål och byggnadssätt samt av vattendragets särdrag, såsom våghöjden. Byggnadens golv bör alltså ligga klart högre än den lägsta grundläggningsnivån.

• Läkemedelsrest

  Med läkemedelsrester avses läkemedel som hamnat i avloppsvattnet. De finns i toalettvatten och har kommit dit från människokroppen eller tvättvatten. Många läkemedel kan orsaka skada om de hamnar i ett vattendrag.

M

• Markabsorption

  Markabsorption är ett enkelt sätt att behandla avloppsvatten i glesbygden. Markabsorption kan användas endast för små mängder avloppsvatten som inte innehåller toalettavloppsvatten. Marken ska också lämpa sig för absorption.

• Markbädd

  En markbädd är ett sätt att behandla avloppsvatten i glesbygden. Metoden bygger på biologisk aktivitet på ytan av filtreringssand. Markbädden planeras enligt mängden vatten som ska behandlas och det utrymme som är tillgängligt.

• Markdränering

  Med markdränering avses att vatten som orsakar skada eller olägenhet leds bort från önskat markområde, såsom en åker eller gård. Markdränering delas allmänt in i grundtorrläggning och lokal dränering.

• Markfuktighet

  Markfuktighet beskriver den vattenmängd som är bunden i marken. Markfuktigheten påverkas av jordarten, nederbördsmängden, temperaturen, snösmältningen, avdunstningen och det vatten som vegetationen använder.

• Massiv tjäle

  Massiv tjäle är en tjältyp som är typisk för täta jordarter. Det är en homogen tjäle utan isfria porer eller olika tjälskikt. Massiv tjäle ökar markvolymen, eftersom mer vatten strömmar till och fryser i marken under vintern.

• Maximal halt

  Den maximala halten är den högsta tillåtna halten av farliga eller skadliga ämnen till exempel i hushållsvattnet. Begreppet maximal halt tillämpas också på klassificeringen av naturliga vatten.

• Medelvattenföring

  Medelvattenföringen, MQ, är den genomsnittliga vattenföringen under en viss observationsperiod.

• Medelvattenstånd

  Medelvattenståndet, MW, är det genomsnittliga vattenståndet under en viss observationsperiod. Det anges som höjden över havet i något höjdsystem.

• Mikroorganism

  En mikroorganism eller mikrob är en gemensam benämning för alla organismer som är så små att de inte syns med blotta ögat. Mikroorganismer är bland annat bakterier, mikroskopiska alger och djurplankton.

• Mikroplast

  Mikroplast är plastpartiklar vars diameter är mindre än en halv centimeter. I vattendragen hamnar mikroplast ofta i levande organismer och slutar ofta också i människors mat och dryck. Mikroplast bildas av bland annat bildäck, kosmetik och plastflaskor. De hamnar i vattendragen med dag- och avloppsvattnet.

• Miljöflöde

  Miljöflödet är den vattenföring som ekosystemet i ett strömmande vatten behöver för att klara sig. När vattenföringen i en reglerad älv eller ån justeras enligt miljöflödet är det möjligt att uppnå en god ekologisk status i älven eller ån. Miljöflödet fastställs som kvantitativt, kvalitativt och tidsmässigt tillräckligt separat för varje strömmande vatten.

• Miljötillstånd

  Ett miljötillstånd beviljas av miljötillståndsmyndigheten. Miljötillståndet behövs för verksamhet som medför risk för förorening av miljön. I vissa fall, när verksamheten medför obetydliga miljökonsekvenser, räcker det att verksamhetsutövaren gör en skriftlig anmälan om verksamheten till myndigheten.

• Minireningsverk

  Ett litet reningsverk avsett för behandling av avloppsvatten i glesbygden kallas ett minireningsverk. Minireningsverket består i allmänhet av en eller flera behållare, en styrcentral och ett utloppssystem. Minireningsverket fungerar enligt samma princip som de kommunala avloppsreningsverken.

• Modellkalkyl

  Modellkalkyler är hjälpmedel för att bedöma vattnets kvalitet, utsläpp eller hydrologiska förhållanden, när dessa inte kan mätas direkt eller när man vill förutse dem. Modellkalkylerna kan vara mycket komplicerade eftersom de tar hänsyn till många faktorer.

• Muddring

  Vid muddring fördjupas ett vattenområde genom att gyttja och sediment grävs eller sugs upp från botten. Muddring används som en åtgärd för att restaurera grunda och igenvuxna stränder och sjöar. Muddringen kan också orsaka olägenheter: åtgärden grumlar vattnet, frigör näringsämnen och skadliga ämnen från bottensedimentet och förstör fiskarnas lekområden.

N

• Naturenlig grundtorrläggning

  Naturenlig grundtorrläggning innebär sådan grundtorrläggning på åkrarna, som tryggar vattenledningsförmågan i fårorna och förbättrar vattenkvaliteten. Belastningen på vattendragen minskas till exempel med översvämningsplatåer och restaurering av fåror samt med översvämningsängar, grunddammar och våtmarker.

• Naturligt omlöp

  Ett naturligt omlöp är en fåra som påminner om en naturlig bäck. Fiskar och andra vattenorganismer kan använda omlöpet för att passera en damm som byggts i ett vattendrag. Ett naturligt omlöp främjar arternas spridning och bevarande i uppdämda åar och älvar.

• Naturtyp

  En naturtyp är ett vatten- eller markområde med en viss typ av miljöförhållanden samt karakteristisk flora och fauna. Naturtyper i vattnen är till exempel humushaltiga sjöar och vidsträckta grunda havsvikar.

• Nederbörd

  Nederbörden eller nederbördsmängden anger den vattenmängd som fallit till marken i olika former under en viss tid. En nederbördsmängd på en millimeter innebär att en liter vatten ackumuleras på en kvadratmeter stor yta, vilket motsvarar ett millimetertjockt skikt.

• Nederbördsmängd

  Nederbördsmängden eller nederbörden anger den vattenmängd som fallit till marken i olika former under en viss tid. En nederbördsmängd på en millimeter innebär att en liter vatten ackumuleras på en kvadratmeter stor yta, vilket motsvarar ett millimetertjockt skikt.

• Nedfall

  Nedfall är ämnen som faller ur luften i vattendrag eller på markytan. Nedfallet kan härstamma från utsläpp i närområdet, men utsläppskällorna kan också ligga på längre avstånd, till och med tusentals kilometer bort. I detta fall handlar det om ämnen med långväga spridning.

• Nitrat

  Nitrater är oorganiska kväveföreningar. Största delen av det lösliga kvävet i vattnen utgörs i allmänhet av nitrater. Ett undantag är vattendrag som är kraftigt belastade av avloppsvatten och kan innehålla mycket ammoniumkväve.

• Nitratdirektivet

  Det så kallade nitratdirektivet (rådets direktiv om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, 91/676/EEG) är en viktig del av lagstiftningen som gäller vattenvården inom Europeiska unionen. Direktivets syfte är att minska vattenförorening som orsakas eller framkallas av nitrater som härrör från jordbruket.

• Nitratförordningen

  Den så kallade nitratförordningen (statsrådets förordning om begränsning av vissa utsläpp från jordbruk och trädgårdsodling, 1250/2014) grundar sig på EU:s nitratdirektiv (91/676/ EEG). Förordningens syfte är att förebygga och minska mängden utsläpp av nitrat som härrör från lagring och hantering av stallgödsel samt från djurproduktion i vatten.

• Nivåregleringsbrunn

  En nivåregleringsbrunn är en brunn i ett täckdikessystem, som används till att reglera flödet i täckdikena och på så sätt grundvattennivån.

• Nyckelart

  En nyckelart är en art av organismer som utgör näring, skyddsplatser eller växtunderlag för många andra arter. En nyckelarts tillbakagång eller försvinnande kan alltså ha långtgående följder. Till nyckelarterna i Östersjön hör till exempel blåstång, bandtång och blåmussla, i insjöarna exempelvis vissa hinnkräftor och undervattensväxter.

• Nytta av dikning

  Med nytta av dikning avses ökningen av markens bruksvärde för det ändamål som marken används för eller som den med beaktande av omständigheterna närmast kan användas för.

• Näringsbelastning

  Med näringsbelastning avses mängden näringsämnen, det vill säga kväve och fosfor, som hamnar i ett vattendrag. Vattendragen kan belastas av näringsämnen från avrinningsområdet och luften samt så kallad intern belastning, det vill säga belastning från bottensedimentet. För stor näringsbelastning orsakar övergödning.

• Näringsväv

  Näringsväven är en helhet som utgörs av alla näringskedjor i ekosystemet. På den lägsta nivån i ett vattendrags näringsväv finns assimilerande bakterier och alger, medan det på nästa nivå finns djur som äter dessa, såsom djurplankton. På den högsta nivån finns toppkonsumenter, såsom rovfiskar, fåglar och sälar.

• Näringsämnen

  Inom vattenskyddet innebär näringsämnen i allmänhet kväve och fosfor. Dessa två näringsämnen bär huvudansvaret för övergödningen av vattendragen. Utifrån mängden näringsämnen klassificeras vattendrag som näringsrika eller näringsfattiga.

• Nättjänsten Vesihuoltotulkki

  Nättjänsten Vesihuoltotulkki är en webbapplikation som kan användas till att utreda en fastighets läge i förhållande till grundvattenområden och vattendrag. Appen visar om övergångsbestämmelserna för iståndsättning av avloppsvattensystem i glesbygden gäller fastigheten. Appen hjälper också användaren att välja ett lämpligt avloppsvattensystem.

• Nödhögvattenstånd

  Nödhögvattenstånd eller nöd-HW är ett begrepp som anknyter till dammsäkerheten. Nödhögvattenståndet bestäms enligt kondensationskärnan i en jorddamm eller höjden på den övre ytan på en betongdamm. Om nivån varierar bestäms nödhögvattenståndet enligt den lägsta höjden på den övre ytan på dammen. Om vattenståndet stiger över nödhögvattenståndet kan det leda till förändringar i dammkonstruktionerna.

O

• Obligatorisk kontroll

  Med obligatorisk kontroll avses en verksamhetsutövares skyldighet att övervaka konsekvenserna av den belastning på vattendragen som verksamheten medför. Den obligatoriska kontrollen grundar sig på miljöskyddslagen och beslut om kontrollprogrammet fattas i samband med tillståndsprocessen.

• Område med betydande översvämningsrisk

  Ett område där översvämningsrisken enligt en preliminär bedömning eventuellt är betydande kan utses till ett område med betydande översvämningsrisk. När ett område utses beaktar man sannolikheten för en översvämning och de ogynnsamma följderna av en översvämning. Följdernas betydelse bedöms ur en allmän synvinkel. För ett område med betydande översvämningsrisk utarbetas en karta över översvämningshotade områden och översvämningsrisker samt en plan för hantering av översvämningsriskerna.

• Område med översvämningsrisk

  Ett område med översvämningsrisk är ett område där det råder risk för översvämning och som har en sådan skadepotential (sårbarhet) att en översvämning skulle orsaka skador. Med ett område med betydande översvämningsrisk avses ett område som utsetts till riskområde i enlighet med lagstiftningen om översvämningsrisk och som identifierats utifrån en preliminär bedömning av översvämningsrisken.

• Organiskt kol

  Mängden organiskt kol mäts i vattenundersökningar. I vattnet mäts antingen mängden löst organiskt kol (DOC, dissolved organic carbon) eller den totala mängden organiskt kol (TOC, total organic carbon). DOC-värdet påverkas framför allt av vattnets humushalt, medan den totala mängden kol också innehåller kol som är bundet i suspenderade ämnen.

• Organiskt material

  Organiskt material uppkommer av levande organismer. Organiskt material består av levande och döda delar av växter och djur, sekret, rötter samt delvis eller helt sönderfallna delar av dessa i jordmånen.

• Organismsamhälle

  Ett organismsamhälle är en helhet som består av populationer av arter som lever i samma område och deras inbördes växelverkan. Organismsamhället omfattar alla organismer som förekommer i området. Om förändringar sker i miljön påverkas ofta också organismsamhällenas sammansättning.

• Ozonering

  Ozonering eller ozonbehandling är ett sätt att desinficera hushållsvatten. Ozonering rekommenderas eftersom behandlingen inte orsakar samma smakproblem i vattnet som klorering. Eftersom ozon avdunstar snabbt från vattnet är dess desinficerande effekt inte lika långvarig som vid klorering.

P

• Packis

  Packis är drivis som packats ihop på havet. Isen packar sig på grund av att vinden eller strömmarna samlar drivisen på ett visst ställe. Stycken bryts loss från den packade isen och samlas i högar eller vallar.

• Parasitism

  Parasitism är växelverkan mellan organismer, där en art gynnas på bekostnad av en annan art. Parasitism skiljer sig från jakt genom att parasitens värdart hålls vid liv. Ett undantag är parasitoiderna, i vars livscykel endast larven parasiterar och till slut dödar sin värd.

• PBDE

  PBDE (polybromerade difenyletrar) är föreningar med långväga spridning, som bryts ner mycket långsamt. PBDE användes tidigare som flamskyddsmedel. Det är numera förbjudet att använda och importera PBDE-ämnen till EU, och EU har också fastställt stränga gränsvärden för ämnenas halter i vattenmiljön. Gränsvärdena överskrids allmänt och har kritiserats för att vara för stränga.

• PCB

  PCB eller polyklorerade bifenyler är organiska klorföreningar som är skadliga för miljön och som tidigare användes i kondensatorer och transformatorer samt i vissa andra produkter. Det är numera helt förbjudet att använda PCB-föreningar, precis som vissa andra långlivade organiska föreningar, bland annat inom Europeiska unionen.

• Pelagial

  Pelagialen eller den pelagiska zonen är den del av yt- eller mellanskiktet i havet eller en sjö som ligger utanför strandzonen. I pelagialen finns ingen makrovegetation.

• Permafrost

  Med permafrost avses mark som är permanent frusen. Enhetlig permafrost förekommer i allmänhet i områden där årets medeltemperatur är under -5 grader. Permafrosten sträcker sig i allmänhet ner till några tiotals meters djup, men som mest till och med ner till en kilometer, om inte berggrunden kommer i vägen.

• pH-värde

  pH-värdet beskriver vattnets eller någon annan vätskas surhet. Värdet anges på skalan 0–14, där värdet 7 är neutralt, värden under 7 är sura och värden över 7 är alkaliska. pH-värdet baseras på de positiva vätejonernas aktivitet i lösningen. Finlands yt- och grundvatten är vanligen aningen sura av naturen, det vill säga deras pH är cirka 6,5.

• Plan för hantering av riskerna för torka

  Planen för hantering av riskerna för torka är en plan som gjorts upp för en region i syfte att förhindra eller minska de skador som torkan orsakar. Planen för hantering av riskerna för torka grundar sig tills vidare på frivillighet.

• Plan för hantering av översvämningsrisker

  Planen för hantering av översvämningsrisker är en plan som gjorts upp för ett område med översvämningsrisk i syfte att förhindra eller minska översvämningar och den skaderisk de medför. I områden med betydande översvämningsrisk ska riskhanteringsplaner göras upp enligt lagen.

• Planering av vattenvården

  Syftet med planeringen av vattenvården är att skydda och förbättra vattenekosystemens status. Lagen om vattenvårdsförvaltningen, 1299/2004, verkställer Europeiska unionens ramdirektiv för vatten i Finland.

• Plankton

  Med plankton avses små organismer som flyter omkring i vattenmassan och som till största delen driver med strömmarna eller simmar mycket långsamt. Plankton kan vara växtplankton eller djurplankton, ofta även bakterieplankton.

• Planktonalg

  Planktonalger är mikroskopiskt små alger som frodas i vattnet och driver med vattnets rörelser. Planktonalgerna är mestadels encelliga. De assimilerar i solljus, vilket innebär att de producerar syre i vattnet och bildar grunden för vattnets näringsväv.

• Preliminär bedömning av översvämningsrisker

  Med preliminär bedömning av översvämningsrisker (fi. tulvariskien alustava arviointi, TURINA) avses att översvämningsriskerna i ett område bedöms utifrån de uppgifter som finns om tidigare inträffade översvämningar och tillgänglig information om hur klimatet och vattenförhållandena har förändrats. På grundval av bedömningen identifieras eventuella områden med betydande översvämningsrisk.

• Processvatten

  Processvatten är det vatten som industrianläggningar använder i sina produktionsprocesser. Processvattnet måste i allmänhet renas innan det leds ut i ett vattendrag.

• Profundal

  Profundalen är den del av sjö- eller havsbotten som ligger så djupt att det inte finns tillräckligt med ljus för växternas primärproduktion.

• Punktbelastning

  Punktbelastning avser belastning på vattendrag som härstammar från punktformiga, mätbara utsläppskällor. Punktbelastning är till exempel utsläpp från samhällenas och industrianläggningarnas avloppsreningsverk.

• Påväxtalger

  Påväxtalger är alger som fäst sig på stenar, sjunkvirke och vattenväxter. De kan vara encelliga alger, till exempel kiselalger, som gör stenens eller bryggstolpens yta slemmig. De större påväxtalgerna är ofta trådlika.

R

• Radon

  Radon är en luktfri, smaklös och färglös gas. Den löses upp i vatten och avdunstar lätt i luften. Radon förekommer naturligt i grundvatten, särskilt i berggrundvatten. Radonkoncentrationerna i borrbrunnsvatten kan variera stort även mellan närliggande brunnar.

• Ramdirektivet för vatten

  Ramdirektivet för vatten, det vill säga ramdirektivet för vattenpolitiken, 2000/60/EG är ett EU-direktiv som samordnar vattenskyddet i EU:s medlemsstater.

• Rapport om vattentjänster

  En rapport om vattentjänster är en beskrivning av vattentjänstverkets verksamhet som fås från informationssystemet för vattentjänster (Veeti). Det finns olika rapporter om vattentjänster beroende på vilka uppgifter som presenteras i rapporterna. Rapporterna innehåller bland annat nyckeltal för vattentjänsterna, nyckeltal ur verksamhetsberättelsen samt tekniska och ekonomiska uppgifter.

• Reglerad sjö

  En reglerad sjö är en sjö vars vattenstånd och vattenföring regleras med hjälp av dammar eller andra regleringskonstruktioner. Ungefär en tredjedel av Finlands sjöareal regleras.

• Reglering av vattendrag

  Genom reglering av ett vattendrag ändras vattenståndet och vattenföringen med hjälp av damm- eller vattenkraftverkskonstruktioner.

• Regleringsdamm

  En regleringsdamm är en dammkonstruktion som reglerar vattenföringen och därmed vattenståndet. Med hjälp av en regleringsdamm är det till exempel möjligt att bromsa upp vattenflödet i en fåra eller skapa våtmarker. Regleringsdammar används bland annat för vattenförvaltning i avrinningsområden samt i dagvattensystem.

• Regleringstillstånd

  Regionförvaltningsverket är den instans som beviljar tillstånd för reglering av vattendrag. Innan regleringstillståndet beviljas beaktar regionförvaltningsverket både behovet av reglering och för- och nackdelarna med regleringen. Många gamla regleringstillstånd som beviljats av andra myndigheter är fortfarande i kraft.

• Reglerkraft

  Med reglerkraft avses elproduktion som kan reagera snabbt på variationer i efterfrågan på el. Reglerkraften behövs eftersom el inte kan lagras i stora mängder. Reglerkraften har betydelse även vid störningar i elproduktionen.

• Regnskur

  En regnskur är ett kortvarigt, kraftigt regn som vanligtvis kommer från ett bymoln. En skur kan också ha formen av hagel eller snö.

• Regnträdgård

  En regnträdgård är en sänka täckt av vegetation, dit dagvatten leds. Vattnet samlas upp och renas i sänkan. Därefter infiltreras vattnet genom ett filtrerande jordlager ner i marken eller leds till dagvattensystemet.

• Restaurering av avrinningsområde

  Restaurering av ett avrinningsområde är en central del av varje projekt för restaurering av ett vattendrag. Syftet är att minska belastningen på vattendraget från avrinningsområdet i syfte att förbättra vattendragets status på lång sikt. Till restaureringsåtgärderna i ett avrinningsområde hör till exempel att anlägga våtmarker och fåror med översvämningsplatåer samt att restaurera myrar.

• Restaurering av en sjö

  Restaurering av en sjö innebär åtgärder för att förbättra den ekologiska statusen i en övergödd eller på annat sätt försämrad sjö. Det viktigaste är att minska belastningen på sjön utifrån. Åtgärder som minskar internbelastningen på en sjö är till exempel intensivt fiske av karpfiskar, syrsättning vintertid och i sällsynta fall kemisk utfällning.

• Restaurering av näringskedjan

  Restaurering av näringskedjan är en restaureringsmetod för övergödda sjöar. Metoden omfattar intensivt fiske av övertäta bestånd av karpfiskar. Rovfiskar kan också planteras ut i sjön eller andra åtgärder vidtas för att bearbeta näringskedjan. Tack vare åtgärderna avlägsnas näringsämnen ur sjön och den interna belastningen minskar.

• Restaurering av näringsväven

  Restaurering av näringsväven innebär åtgärder inriktade på näringsväven i en övergödd sjö. Åtgärdernas mål är att minska mängden näringsämnen och på så sätt lindra övergödningen. Sådana åtgärder kan vara intensivt fiske av karpfiskar eller utplantering av rovfiskar.

• Restaurering av småvatten

  Genom att restaurera småvatten strävar man efter att förbättra statusen i bäckar, tjärnar, källor och andra småvatten. Restaureringsmetoderna varierar beroende på objektet. Om till exempel en bäck en gång i tiden har rensats är en viktig restaureringsåtgärd att lägga ut stenar och trä i fåran.

• Restaurering av stränder

  Syftet med restaurering av stränder är att förbättra ett strandområdes tillstånd. Den vanligaste orsaken till restaureringen är övergödning och igenväxning av stranden. Det viktigaste är då att minska belastningen från avrinningsområdet. Andra möjliga åtgärder är till exempel att slå vassen vid stranden.

• Restaurering av strömmande vatten

  Genom restaurering av strömmande vatten vill man uppnå och trygga en god ekologisk status i en älv, å eller annat strömmande vatten samt främja vandringsfiskarnas naturliga fortplantning. Restaureringsåtgärder kan inkludera till exempel iståndsättning av lekplatser, avlägsnande av vandringshinder eller byggande av omlöp.

• Restaureringsplan

  En restaureringsplan är ett skriftligt dokument som beskriver ett restaureringsprojekt i ett vattendrag. Av restaureringsplanen framgår vilka åtgärder som kommer att vidtas i vattendraget, vad som eftersträvas med åtgärderna, vilken tidtabellen är för projektet samt hur åtgärderna finansieras. Restaureringsplanen är som ett manuskript för hela projektet.

• Ringbrunn

  En ringbrunn är den vanligaste brunnstypen. Ringbrunnen grävs i marken och stöds med brunnsringar av betong som tätas omsorgsfullt. Brunnens botten täcks med ett 20–50 cm tjockt lager filtergrus.

• Risk för torka

  Risken för torka utgörs av risk för torka, objekt och verksamhet som drabbas av torka samt dessa objekts och denna verksamhets sårbarhet.

• Råvatten

  Med råvatten avses det vatten som produktionsanläggningar och samhällen tar från en yt- eller grundvattenkälla. Råvattnet måste ofta behandlas innan det lämpar sig som processvatten för industrin eller för distribution i vattenledningsnätet.

• Rännil

  I vattenlagen definieras en rännil som en bädd som är mindre än en bäck, vars avrinningsområde är mindre än tio kvadratkilometer stort och där det inte ständigt rinner vatten och fisk inte kan vandra i nämnvärd omfattning.

S

• Saltvattenpuls

  En saltvattenpuls eller saltpuls är ett kraftigt inflöde av ytvatten från Nordsjön till Östersjön. Under en kort tid – några veckor – kan en saltpuls föra in 200–300 km³ salthaltigt och syrerikt ytvatten från Nordsjön via de danska sunden. Det salthaltiga vattnet strömmar vidare längs Östersjöns bottnar och blandar vattnet också i de djupa delarna av havet, där vattnet normalt inte blandas.

• Sannolikhet för översvämning

  Den årliga sannolikheten för översvämning och återkomsttiden beskriver översvämningens frekvens. Båda begreppen används allmänt. Återkomsttiden anger den genomsnittliga tiden efter vilken en översvämning av en viss storlek eller en större översvämning återkommer. Exempelvis innebär en återkomsttid på 250 år att en dylik översvämning sannolikt inträffar fyra gånger under en period på tusen år. Den årliga sannolikheten för en översvämning är då 0,4 procent. På motsvarande sätt är den årliga sannolikheten för en översvämning med en statistisk återkomsttid på en gång per hundra år en procent.

• Sediment

  Sediment är fast material som transporteras med vattnet och sedimenteras, till exempel fin sand eller lera. När strömmen avtar sjunker sedimentet ner till botten. Därför samlas det på botten av älvar och åar, sjöar och hav. Sedimentskiktet i sjöar är i allmänhet 2–10 meter tjockt. Sedimentet kan röras upp från vattendragets botten om strömmen ökar på nytt.

• Sedimenteringsbassäng

  En sedimenteringsbassäng är en bassäng som grävts i anslutning till ett utloppsdike. Vatten från avrinningsområdet ovanför leds ut i bassängen. Syftet med sedimenteringsbassängen är att minska mängden suspenderade ämnen i vattnet och näringsämnen som är bundna till dem. I sedimenteringsbassängen minskar vattnets strömningshastighet så att de suspenderade ämnena sjunker till botten.

• Seicher

  En seicher eller stående våg är ett fenomen som är typiskt för en sluten bassäng. En seicher kan uppstå till exempel i sjöar eller i Östersjön till följd av vinden, tyngdkraften och reflektionen mot stränderna. Kring Östersjön höjer och sänker seicherfenomenet havsvattenståndet i perioder på cirka ett dygn.

• Separat avloppssystem

  Ett rörsystem där avloppsvatten och dagvatten leds separat.

• Septiktank

  En septiktank är en behållare som är ansluten till en toalett. Till septiktanken leds tillfälligt både fast och flytande toalettavfall. Septiktankar används i båtar och husvagnar. Septiktanken får inte tömmas i havet eller i en sjö. I hamnarna finns sugpumpar för tömning av septiktankar.

• Signifikant våghöjd

  Den signifikanta våghöjden beräknas utifrån den uppmätta storleksfördelningen av vågorna, på så sätt att resultatet motsvarar en våghöjd som erfarna sjöfarare har uppskattat med ögonmått. Den signifikanta våghöjden är ungefär densamma som medelvärdet av höjden på den största tredjedelen av vågorna. Vågsvallets största våg är nästan dubbelt så hög som den signifikanta våghöjden.

• Siktdjup

  Siktdjupet beskriver vattnets genomskinlighet eller grumlighet och kan också avspegla vattnets övergödning. Siktdjupet mäts med en vit rund skiva med en diameter på 20 cm. Skivan sänks ner i vattnet med ett skaft eller snöre och siktdjupet syns på skalan på skaftet när plattan inte längre kan urskiljas från ytan.

• Silrörsbrunn

  En silrörsbrunn, det vill säga en rörbrunn, är en rörformad brunn som är nedsänkt i marken. Vattnet sipprar in i brunnen via silar i rörets väggar eller via botten. Rörets diameter är i allmänhet 40 cm och längden varierar mellan några meter och 50 meter. En silrörsbrunn lämpar sig för vattenförsörjning i samhällen på sand- och grusmark.

• Sipperyta

  En sipperyta är ett markområde från vilket grundvatten sipprar ut på markytan utan ett tydligt utlopp eller någon annan öppen vattenyta.

• Sjömalm

  Sjömalm är sediment av vattenhaltig järnoxid som finns på sjöbotten. Järnet i sedimenten härstammar från erosion av järnhaltiga bergarter. Sjömalm förekommer huvudsakligen i insjöområdena i Inre Finland. Motsvarande sediment i myrar kallas myrmalm.

• Sjöprocent

  Sjöprocent innebär andelen i procent av avrinningsområdets areal för alla sjöar i avrinningsområdet.

• Sjöutlopp

  Ett utlopp är utloppspunkten i en sjö, det vill säga den plats där sjöns vatten rinner nedströms. Utloppet bestämmer vattenståndet i sjön och nivån kan ändras genom att fördjupa utloppet eller göra det grundare. I reglerade sjöars utlopp finns en damm.

• Skydd mot översvämningar

  Skydd mot översvämningar innebär åtgärder som skyddar mot översvämningar. Skyddet mot översvämningar kan omfatta åtgärder som syftar till att förhindra översvämningar eller översvämningsskador i ett visst område. Sådana kan vara till exempel höjning av strandbankar eller undvikande av översvämningskänslig verksamhet i områden med översvämningsrisk.

• Skyddsnivå för översvämningsrisk

  Med skyddsnivå för översvämningsrisk avses den återkomsttid eller översvämningshöjd som motsvarar det vattenstånd mot vilket en byggnad eller annan funktion skyddas.

• Skyddsplan för grundvattenområde

  En skyddsplan för ett grundvattenområde är en utredning och anvisning om hur grundvattnet ska beaktas till exempel i samband med planeringen av markanvändningen i området. Skyddsplaner utarbetas främst för sådana grundvattenområden som används för vattenförsörjning, där det finns mycket verksamhet som äventyrar grundvatten.

• Skyddszon

  Med en skyddszon eller buffertzon avses en zon mellan ett vattendrag och en åker eller ett avverkningsområde, där man inte idkar jord- eller skogsbruk och där det finns ett permanent växttäcke eller trädbestånd. Syftet med skyddszonen är att minska erosionen samt spridningen av näringsämnen och bekämpningsmedel i vattnen. Skyddszonen ökar också den biologiska mångfalden och artrikedomen i själva skyddszonen och vattendraget.

• Slamavskiljare

  En slamavskiljare är en behållare avsedd för behandling av avloppsvatten, där avloppsvattnets fasta beståndsdelar sjunker till botten. Slamavskiljare användes tidigare allmänt för behandling av avloppsvatten i glesbygden, men dess reningseffekt är dålig. Numera används slamavskiljare endast för förbehandling av avloppsvatten. Den egentliga behandlingen sker med ett annat system.

• Slamgrop

  En slamgrop är en konstruktion för vattenskydd som anläggs i samband med iståndsättningsdikning. Den är en breddad och fördjupad del av ett tegdike med en volym på 1–2 m³. Slamgropen samlar upp suspenderade ämnen som hamnat i vattnet i samband med dikning och förhindrar att de rinner vidare till vattendrag nedanför. Det finns dock inga forskningsresultat som visar att slamgropen är en effektiv vattenskyddskonstruktion.

• Slembildning

  Med slembildning avses oftast nedsmutsning av fiskeredskap i vattnet. Slembildning orsakas i huvudsak av mikroskopiska alger som fastnar på fångstredskapen. Övergödning av ett vattendrag bidrar i allmänhet till ökad slembildning, men fenomenet kan förekomma även i karga sjöar med mycket brunt vatten.

• Småvatten

  Småvatten är bäckar, tjärnar, rännilar, diken och källor samt små glosjöar och flador. Småvattnen är känsliga och därför kan även små förändringar i deras närmiljö försämra deras status.

• Snödjup

  Snödjupet beskriver snöskiktets tjocklek. Snö samlas på olika sätt i olika typer av terräng, så snödjupet varierar på öppna platser och i skogen. Snödjupet mäts både automatiskt med hjälp av ultraljud och genom observation av en käpp med mätskala.

• Snölast

  Snölasten anger snöskiktets vikt i kilo per kvadratmeter. Det är samma sak som den mängd vatten snön innehåller, det vill säga tjockleken på det vattenskikt som skulle uppstå om snön skulle smälta. Snölasten, det vill säga snöns vattenvärde, beror på snötätheten och snödjupet.

• Snöns vattenvärde

  Med snöns vattenvärde avses den mängd vatten som snön innehåller. Enheten för vattenvärde är kg/m² (snölast). Till sitt talvärde motsvarar snölasten snöns vatteninnehåll i millimeter.

• Språngskikt

  Språngskiktet är ett vattenskikt i en sjö eller ett hav, där någon av vattnets egenskaper snabbt förändras i djupled. Ett temperatursprångskikt kallas termoklin och ett salthaltssprångskikt haloklin. Språngskiktet förhindrar att vattnet i överskiktet ovanför blandas med bottenvattenmassan.

• Stamdike

  Ett stamdike är det dike dit vatten från tegdiken eller täckdiken leds. Konstruktioner för vattenvård kan anläggas i ett stamdike, till exempel i samband med iståndsättningsdikning.

• Stillastående vatten

  Med stillastående vatten avses vattendrag där vattnet inte strömmar väsentligt. Stillastående vatten är alltså motsatsen till strömmande vatten. Stillastående vatten är till exempel sjöar, tjärnar, konstgjorda sjöar och kanaler.

• Strömmande vatten

  Strömmande vatten är ett allmänt begrepp som omfattar alla sådana vattendrag som rinner i en fåra, det vill säga älvar, åar, bäckar, rännilar och diken.

• Stöpis

  Stöpis är frusen snösörja. Stöpisen uppkommer när snö trycker ner istäcket på en sjö så att vatten stiger upp på isen. När kölden tilltar fryser snösörjan till stöpis. Stöpisens bärkraft är bara hälften av kärnisens.

• Sublitoral

  Sublitoralen är den strandzon som ligger under det lägsta vattenståndet och som alltid står under vatten.

• Sura sulfatjordar

  Sura sulfatjordar är svavel- och järnhaltiga jordlager som förekommer vid låglänta kuster, särskilt vid Bottniska vikens kust. Sura sulfatjordar kan lösa upp järn och andra metaller i vattnet, om grundvattennivån stiger eller sjunker eller om det sker andra förändringar i vattenförhållandena. Då försuras också grundvattnet. Detsamma kan tillfälligt ske också med ytvattnet, exempelvis när en lång torr period följs av störtregn som sköljer sulfatjordarna.

• Surhet

  Surhet är en av vattenkvalitetsfaktorerna. Surheten uttrycks på pH-skalan, där neutralt vatten får värdet 7. Vattnet i insjöarna i Finland är i allmänhet lindrigt surt (pH 6,5–6,8). Havsvattnet är däremot lindrigt alkaliskt (pH cirka 8). Grundvattnet i Finland är i allmänhet lindrigt surt (pH 5,9–6,9).

• Suspenderat ämne

  Med ett suspenderat ämne avses fasta partiklar i vattnet, såsom lera, mjäla eller ibland organiskt kol i form av mikroskopiska partiklar. Vattnets grumlighet används som indikator för suspenderade ämnen.

• Svart avloppsvatten

  Med svart avloppsvatten avses avloppsvatten från vattentoaletter. Avloppsvattnet innehåller urin och avföring, så behandlingen av vattnet är mer krävande än behandlingen av tvättvatten.

• Svaveldirektivet

  EU:s direktiv 2012/33/EG, det så kallade svaveldirektivet, reglerar svavelhalten i fartygens bränsle. Direktivet trädde i kraft 2015 och gällde då endast vissa havsområden, inklusive Östersjön. År 2020 utvidgades direktivet till att omfatta alla EU:s havsområden. Tack vare direktivet har svavelutsläppen från fartygstrafiken minskat avsevärt inom EU.

• Svällis

  Svällis eller kravis består av små iskristaller som bildas i kraftigt strömmande och virvlande underkylt vatten. Vattnet kan bli underkylt vid köld i vatten där strömmen hindrar bildandet av ett skyddande istäcke. Iskristallerna som bildats fastnar i varandra och stiger småningom upp till ytan och bildar flak av kravis eller issörja.

• Svällispropp 

  En svällispropp eller kravispropp uppkommer när kravis eller svällis som bildats i underkylt vatten fastnar i fårans botten som bottenis eller samlas under ett istäcke, vilket stör vattenflödet.

• Syrebrist

  Syrebrist kallas en situation där det finns så lite syre i vattnet eller i bottensedimentets yta att organismerna lider, dör eller försvinner. Syrebrist förekommer särskilt på botten av övergödda vatten vintertid, när vattnet är skiktat och bakterieaktiviteten förbrukar allt syre.

• Syrehalt

  ”Syrehalten är indikator för vattenkvaliteten. Mängden syre är bunden till vattnets temperatur, så syrehalten uttrycks som en så kallad mättnadsgrad, det vill säga en procentandel av den ””totala”” syrehalten i vatten med samma temperatur. Vattenlevande organismer behöver syre för att leva. Vissa organismer producerar också syre i vattnet genom assimilation.”

T

• Takvatten

  Takvatten är regn- och smältvatten från byggnaders tak.

• Tegdike

  Ett tegdike är ett dike mellan åkertegar, som leder vatten till stamdiket.

• Tidvatten

  Tidvatten innebär periodiska variationer i havsvattenståndet som beror på månens och delvis även solens dragningskraft. I Östersjön är tidvattnet obetydligt eftersom Östersjöns vattenmassa är ganska liten.

• Tillrinningsområde där grundvatten bildas

  Ett tillrinningsområde där grundvatten bildas är ett område där jordlagren leder vatten väl och där marken gör det möjligt för stora mängder vatten att infiltreras till grundvatten. Utifrån tillrinningsområdet beräknas mängden grundvatten som bildas, det vill säga mängden förnybart grundvatten.

• Tjälbildning

  Tjälbildning är den ökning av volymen eller den förändring av de fysikaliska egenskaperna som sker i marken fryser när det extra vatten som rinner till frysfronten fryser till. Det väsentliga för tjälbildningen är att vattenhalten i jordlagret (ishalten) ökar under frysningen. Med tjäle avses också rörelser i markens på grund av tjällossningen.

• Tjäldjup

  Tjäldjupet anger hur djupt – räknat från markytan – den frusna marken når. Mätstationer för tjäldjupet finns runtom i Finland och mätningar görs tre gånger i månaden under vintern.

• Tjäle

  Tjälen är ett jordlager som blivit hårt när vattnet i marken har frusit. Tjälens uppkomst och djup samt tjälsäsongens längd beror på vintertemperaturen, snötäcket och grundvattennivån.

• Tjällins

  Tjällossningen på våren påverkas förutom av temperaturen även av till exempel snötäcket, terrängtypen och jordarten. Tjällossningen sker både från botten av det tjälfrusna jordlagret och nedåt från markytan. När det ställvis fortfarande finns tjäle kvar under den frusna ytjorden kallas dessa tjälförekomster tjällinser.

• Torka

  Med torka avses en längre tidsperiod då det finns mindre vatten än genomsnittet i ett område. Torka kan vara brist på nederbörd, grundvatten eller ytvatten eller alla dessa.

• Torrperiod

  En torrperiod eller en period av torka kan fastställas på meteorologiska eller hydrologiska grunder eller enligt den sektor som drabbas, till exempel jordbruket eller vattenförsörjningen. En torrperiod kan pågå från en månad till flera år.

• Total omblandning

  En total omblandning innebär att vattenmassorna i havet eller en insjö blandas om helt på våren och hösten. Omblandningen bryter gränsytorna mellan olika vattenskikt. Omblandningen blir möjlig när ytskikten i en sjö eller havet värms upp eller kyls ner så att vattenskiktens täthetsskillnader jämnas ut. Till slut blandar vinden vattenmassorna så att temperaturen blir jämn.

• Totalfosfor

  Totalfosfor är ett värde som mäts i vattenundersökningar. Totalfosforn omfattar alla fosfor som mäts i vattnet: fosfor bunden till jordpartiklar och organiska ämnen samt löst fosfor.

• Totalkväve

  Totalkväve är ett värde som mäts i vattenundersökningar. Totalkvävet omfattar både kväve som är bundet till organiska ämnen och löst kväve. Största delen av det kväve som mäts i vattnet utgörs i allmänhet av nitrater. Andra former av lösligt kväve är nitritkväve och ammoniumkväve.

• Trådalger

  Flercelliga alger som är trådliknande kallas trådalger. Trådalger växer vanligtvis på stenar eller klippor direkt under vattenlinjen, men också på andra underlag. Trådalgerna växer snabbt. På vintern lösgör isen trådalgerna vid vattengränsen, men nya alger börjar växa på våren från basalcellerna som blivit kvar på växtunderlaget.

• Turbiditet

  Turbiditeten är en variabel som beskriver vattnets kvalitet. Turbiditeten (vattnets grumlighet) påverkas framför allt av suspenderade ämnen i vattnet, såsom jordpartiklar. Åar och älvar i lerjordar är ofta tämligen grumliga, särskilt om det finns många åkrar i avrinningsområdet.

U

• Undervattensväxt

  En undervattensväxt är en växtart som växer helt under vattenytan. Endast blomningen kan ligga ovanför vattenytan.

• Undervattensväxt

  En undervattensväxt är en växtart som växer helt under vattenytan. Endast blomningen kan ligga ovanför vattenytan.

• Uppsamlingsbassäng

  En uppsamlingsbassäng är en bassäng avsedd att hålla kvar dagvatten eller annat vatten.

• Utloppsbrunn

  En utloppsbrunn är en brunn i ett avlopps- eller dagvattensystem, från vilken vatten leds ut i ett vattendrag eller någon annan utloppsplats. En utloppsbrunn kan också vara en brunn som monteras på ett tryckavlopp, från vilken avloppsvatten leds vidare i stamledningen eller någon annan avloppsledning.

• Utloppskurva

  Utloppskurvan är en kurva som beskriver förhållandet mellan vattenståndet och vattenföringen i en fåra. Utloppskurvan ritas upp genom att mäta vattenföringen vid olika vattenstånd. När en utloppskurva har ritats upp kan vattenföringen beräknas genom att observera vattenståndet.

• Utloppsväg

  En utloppsväg är en naturlig eller byggd väg som används till att leda uppdämt ytvatten, dagvatten eller avloppsvatten till ett vattendrag nedanför eller någon annan lämplig plats.

V

• Vandringsfisk

  Vandringsfiskar är fiskarter som föds i strömmande vatten, tillbringar tillväxtstadiet i havet eller en sjö och återvänder till sin födelseplats för att föröka sig. Vandringsfiskar är lax, insjölax, öring, ål, asp och nejonöga samt de vandrande formerna av röding, harr och sik.

• Vandringshinder

  Med ett vandringshinder avses en damm eller annan konstruktion som hindrar fiskar och andra vattenorganismer från att sprida sig eller vandra mellan lek- och livsområden i ett vattendrag. Om dammen inte kan avlägsnas kan den kringgås med hjälp av en fiskväg.

• Vattenandelslag

  Ett vattenandelslag är ett vattentjänstverk i andelslagsform som ägs och förvaltas av invånarna i ett område. Vattenandelslagen verkar i allmänhet i glesbygdsområden.

• Vattenbrist

  Man talar om brist på vatten när för mycket vatten förbrukas i förhållande till tillgängliga förnybara vattenresurser.

• Vattenbruk

  Vattenbruk eller akvakultur innebär kontrollerad odling av fisk, kräftor och andra vattenorganismer i vattendrag, i havet eller i landbaserade bassänger.

• Vattenbyggande

  Med vattenbyggande avses byggverksamhet i ett vattendrag. Vattenbyggande är till exempel muddring, grävning av fåror, invallning och uppdämning. Vattenbyggande främjar till exempel användningen av ett vattendrag, översvämningsskyddet eller markdräneringen. Genom ekologiskt vattenbyggande förbättras vården och skyddet av vattnen.

• Vattendistributionsområde

  I hälsoskyddslagen finns bestämmelser som gäller vattendistributionsområden. Ett vattendistributionsområde är ett sådant enhetligt område av ett distributionsnät för hushållsvatten där kvaliteten på hushållsvattnet är i stort sett enhetlig och där en enda anläggning som levererar hushållsvatten svarar för vattendistributionen. Vattendistributionsområdet inkluderar också vattenanvändarna som är kopplade till nätet i fråga.

• Vattendrag

  Med ett vattendrag avses en grupp insjöar som har en gemensam utloppsälv i havet. I vattenlagen definieras vattendrag som sjöar, tjärnar, älvar, bäckar och andra naturliga vattenområden samt konstgjorda sjöar, kanaler och andra motsvarande konstgjorda vattenområden.

• Vattendragsmodell

  En vattendragsmodell är en matematisk presentation av hur vattnet strömmar i vattendraget och dess avrinningsområde. Modellen beskriver hela vattnets kretslopp från nederbörd till avdunstning och avrinning via marken och vattendraget. Med hjälp av modellen och väderinformationen kan vattenföringen och vattenståndet i älvar, åar och sjöar simuleras och förutspås.

• Vattenfotavtryck

  Vattenfotavtrycket visar till exempel hur mycket vatten en person eller stat förbrukar både direkt och via de nyttigheter de köper under nyttigheternas hela livscykel. Vattenfotavtrycket kan också beräknas för produkter och tjänster.

• Vattenförekomst

  En vattenförekomst är ett begrepp som används inom vattenvården och som avser en sjö eller ett annat separat vattendrag. Enligt EU:s ramdirektiv för vatten är en vattenförekomst en tydligt urskiljbar helhet som bildas av vatten som samlats i en sänka i markytan, såsom hav, laguner, sjöar, tjärnar, åar, älvar, bäckar, grundvattenförekomster eller dylikt.

• Vattenföring

  Med vattenföring avses en vattenmängd som går genom exempelvis en tvärsektion av en fåra eller genom ett avrinningsområde under en viss tid. Vattenföringen kan mätas med flödesmätare eller, i mindre vattendrag, med hjälp av en mätdamm. Vattenföringsvärdena fås ofta genom observationer av vattenståndet i stabila fåror med hjälp av en så kallad utloppskurva.

• Vattenförvaltningsområde

  Ett vattenförvaltningsområde består av ett eller flera vattendragsområden där vattenvård planeras. I Finland finns åtta vattenförvaltningsområden.

• Vattenkikare

  En vattenkikare är ett enkelt hjälpmedel för att observera undervattensnaturen. Den konformade vattenkikaren har en genomskinlig botten och högst upp finns det en öppning för observation. Kikarens botten trycks ner i vattnet, så att ljuset som bryts vid vattenytan inte förvränger bilden. Vattenkikare finns att köpa, men det går också bra att tillverka en själv av en hink och plexiglas.

• Vattenkonstruktion

  En vattenkonstruktion är en bank, flödesregulator, rörledning, damm eller någon annan konstruktion som gjorts i ett vattendrag i syfte att främja till exempel användningen av ett vattendrag, översvämningsskyddet eller markdräneringen.

• Vattenkraft

  Vattenkraft är en energiproduktionsform där en fåra däms upp och vattenflödet och nivåskillnaderna utnyttjas. Vattenkraftens andel av Finlands hela energiproduktion varierar mellan tre och fyra procent.

• Vattenskyddsförening

  Det finns två typer av vattenskyddsföreningar: stora regionala och mindre lokala föreningar. De lokala föreningarna främjar i allmänhet skyddet eller restaureringen av ett visst vattendragsobjekt. De regionala föreningarnas verksamhetsfält är större och de kan också erbjuda vattenforsknings- och experttjänster.

• Vattenstånd

  Vattenståndet beskriver variationerna i vattendragens och havets vattenstånd. Vattenståndet i ett vattendrag påverkas av nederbördsmängden, avrinningen, avdunstningen samt vattenföringen till och från sjön. Havsvattenståndet påverkas i första hand av strömmarna i de danska sunden, vindförhållandena, lufttrycket och isläget.

• Vattentemperatur

  Vattentemperaturen är en av de grundläggande mätningarna inom vattenforskningen. Temperaturer som uppmätts på olika djup anger vattnets skiktning. Temperaturen är också viktig bland annat för bedömningen av vattnets syrestatus.

• Vattentjänster

  Vattentjänsterna är en viktig grundläggande samhällsfunktion. Vattentjänsternas uppgift är att trygga tillgången till rent hushållsvatten av god kvalitet samt en ändamålsenlig behandling av avloppsvattnet.

• Vattentjänstverk

  I lagen om vattentjänster definieras ett vattentjänstverk som en inrättning som sköter ett samhälles vattentjänster inom ett verksamhetsområde som kommunen har godkänt.

• Vattnets färg

  Vattnets färg varierar i naturliga vatten beroende på vilka färgämnen och hur stora mängder av dem vattnet innehåller. De vanligaste ämnena som färgar vattnet i Finland är humus och järn. I kalkhaltiga områden är vattnet ofta turkosfärgat. Den turkosa färgen beror på kalksand och -damm som blandats i vattnet.

• Vattnets hygieniska kvalitet

  Vattnets hygieniska kvalitet visar att vattnet mikrobiologiskt sett är säkert. Som indikator för den hygieniska kvaliteten används vattnets halt av vissa bakterier som förekommer i avföring.

• Vattnets hårdhet

  Vattnets hårdhet syftar på mängden kalcium- och magnesiumjoner i vattnet. Ju fler joner det finns i vattnet, desto hårdare är vattnet. Vattnets hårdhet varierar från område till område beroende på berggrunden och jordmånen i området. I Finland är vattnet i allmänhet mjukt, men i områden med kalksten är det hårt.

• Vattnets kvalitet

  Vattnets kvalitet beskriver hur väl vattnet lämpar sig för sitt användningsändamål, till exempel som hushållsvatten. I fråga om naturliga vatten är vattnets kvalitet en viktig indikator för vattnets status och berättar om eventuella behov av restaurering.

• Ventilbrunn

  En ventilbrunn är en brunn försedd med en spärrventil, som ingår i vatten-, dagvatten- eller avloppsvattensystemet. När man stänger ventilen stoppas vattenflödet.

• Verksamhetsområde för vattentjänster

  Verksamhetsområdet för vattentjänster är ett geografiskt område där kommunen bestämt att vattentjänstverken sköter vattentjänsterna.

• Virtuellt vatten

  Virtuellt vatten, även kallat dolt vatten, avser den vattenmängd som ingår i olika produkter. Som virtuellt vatten räknas allt vatten som förbrukas under produktens hela livscykel: från primärproduktionen till dess produkten behandlas som avfall.

• Våghöjd

  Våghöjd avser höjdskillnaden mellan vågornas dalar och toppar, när det handlar om vågsvall på havet eller insjöar. Vågsvallet på vattenytan är oregelbundet, det vill säga vågorna som följer på varandra har inte samma höjd. Därför anges våghöjden som så kallad signifikant våghöjd.

• Våglängd

  Våglängden är avståndet mellan topparna på två vågor som följer på varandra.

• Vågsvall

  Ett fenomen som består av många olika stora vågor på havets eller insjöars yta. Hur vågsvallet utvecklas beror mest på vindens hastighet och varaktighet samt på anlöpningssträckan, det vill säga avståndet till stranden i vindriktningen. De viktigaste storheterna som beskriver vågsvallet är den signifikanta våghöjden, vågriktningen och vågperioden.

• Vårsänkning

  Vårsänkning är ett begrepp med anknytning till regleringen av vattendrag. Med vårsänkning avses att vattenståndet i en sjö sänks under vintern och i början av våren, så att smältvattnet från den smältande snön får plats i sjön. Behovet av en vårsänkning har minskat, eftersom snömängderna har minskat särskilt i södra Finland.

• Våtmark

  En våtmark är en allmän benämning på naturtyper som under en stor del av året är täckta av vatten och även under andra tider är fuktiga med vatten- och våtmarksvegetation. Våtmarkernas naturvärden och deras betydelse för vattenskyddet och jakten har bidragit till att våtmarker restaurerats och anlagts i jordbruks- och skogsområden, men också i städer. Våtmarkerna jämnar också ut översvämningar.

• Växthuseffekt

  Växthuseffekten är ett naturligt fenomen som produceras av jordens atmosfär. Växthuseffekten värmer upp den lägre atmosfären. Växthuseffekten beror på att koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären släpper inkommande strålning från solen ner till jordytan, men reflekterar den utgående värmestrålningen tillbaka till marken. Växthuseffektens intensitet beror på mängden växthusgaser i atmosfären.

• Växthusgas

  De gaser i atmosfären som upprätthåller växthuseffekten kallas växthusgaser. Växthusgaser är koldioxid, metan, ozon, kväveoxidul och freoner. Utsläppen av dessa gaser i atmosfären förstärker växthuseffekten. Vattenånga som förekommer naturligt i atmosfären är den växthusgas som har den största uppvärmningseffekten.

• Växthusgasutsläpp

  Växthusgasutsläpp kallas utsläpp i atmosfären av gaser som förstärker växthuseffekten och därför värmer upp klimatet. Utsläppen av koldioxid och metan har den största betydelsen. Dessa gaser uppstår huvudsakligen från förbränning av fossila bränslen samt från jordbruket och annan markanvändning.

• Växtnäring

  De ämnen som växterna behöver för att växa kallas växtnäring. De viktigaste växtnäringsämnena är kväve, fosfor och kalium. Av dessa orsakar kväve och fosfor övergödning när de hamnar i vattendragen.

• Växtplankton

  Växtplankton består till största delen av encelliga alger som flyter omkring i vattnet och får sin energi genom assimilation. Även cyanobakterier räknas i allmänhet till växtplankton. Tillsammans med bakterieplankton utgör växtplankton grunden för vattenekosystemets näringsväv.

Y

• Ytavrinning (mm)

  Ytavrinning är den mängd regnvatten (mm) som inte infiltreras i marken utan rinner bort längs markytan.

• Ytavrinning på lutande markbädd

  Ytavrinning på lutande markbädd är en behandlingsmetod för vatten från ett avrinningsområde, där vattnet får rinna ut på sluttande terräng med växttäcke. Ytavrinning på lutande markbädd används bland annat till behandling av dagvatten.

• Ytavrinningsfält

  Ett ytavrinningsfält är ett naturligt eller byggt område dit vatten leds från det dikade området. Rekommendationen är att fältets areal är 0,5–1 procent av avrinningsområdet areal. Ytavrinningsfält används också vid behandling av dagvatten.

• Ytvatten

  Ytvatten är det vatten som är bundet eller fritt i jordmånen i zonen ovanför grundvattennivån.

• Ytvatten

  Med ytvatten avses vatten ovan jord som strömmar eller är lagrat på markytan. Ytvatten är till exempel sjöar, tjärnar, älvar och åar samt kustvatten.

• Ytvattnets status

  Ytvattnets status avser vattendragets ekologiska eller kemiska status, i allmänhet båda. Ytvattnen indelas i fem statusklasser på basis av deras ekologiska och kemiska egenskaper.

• Ytvattnets temperatur

  Ytvattnets temperatur beskriver temperaturförhållandena i ett vattendrags ytskikt (20 cm). Vattentemperaturen påverkas förutom av vattendragets storlek även av luftens temperatur och vindförhållandena.

Å

• Åtagande för vattenansvar

  Ett åtagande för vattenansvar är ett företags eller en annan organisations åtagande att utveckla en hållbar användning och behandling av vattnet i sin egen produktionskedja. Åtagandet för vattenansvar är en del av Finlands och de finländska företagens strävan att bli världens mest vattenansvarsfulla före 2030.

• Återkomsttid

  Återkomsttiden är den genomsnittliga tiden efter vilken en översvämning av en viss storlek eller en större översvämning återkommer. Översvämningar inträffar dock inte regelbundet. Exempelvis innebär en återkomsttid på 250 år att en översvämning sannolikt inträffar fyra gånger under en period på tusen år. Den årliga sannolikheten för en översvämning av denna storlek är 0,4 procent.

Ä

• Älv

  En älv definieras i vattenlagen som ett rinnande vattendrag vars avrinningsområde är minst hundra kvadratkilometer stort.

Ö

• Öppen fåra

  En öppen fåra är en öppen vattenväg på markytan, där vatten strömmar mot lägre terräng.

• Öppet dike

  Ett öppet dike är en otäckt fåra som grävts upp i marken och vars syfte är att torka eller bevattna ett visst markområde.

• Övergödning

  Övergödning innebär att alger och andra assimilerande organismer blir rikligare, eftersom de får mer näringsämnen än tidigare. Detta leder till många slags förändringar: vattnet blir grumligt, massförekomster av alger uppkommer, karpfiskarna ökar i antal, stränderna växer igen och syrebrist kan förekomma på djupa ställen.

• Överströmning

  En situation där avloppsvatten rinner ut i miljön från avloppsnätet eller en pumpstation kallas överströmning. Överströmningar uppstår i exceptionella situationer. De kan till exempel bero på störtregn, strömavbrott i pumpstationen eller proppar i avloppsnätet.

• Översvämning

  Vid en översvämning täcks marken tillfälligt av vatten på grund av att vattenståndet i ett vattendrag stiger, havsvattenståndet stiger eller dagvatten ansamlas.

• Översvämning i tätorter

  Översvämningar i tätorter uppkommer till följd av störtregn, översvämningar i vattendrag eller havsvattenöversvämningar, när vatten samlas på gator och gårdar eller i andra områden, för att sedan okontrollerat rinna ut och orsaka skador.

• Översvämningscentret

  Översvämningscentret är en gemensam tjänst som produceras av Meteorologiska institutet och Finlands miljöcentral. Översvämningscentret förutspår och varnar för översvämningar samt förvaltar en fortlöpande lägesbild i anslutning till detta.

• Översvämningsfåra

  En översvämningsfåra är en naturlig eller konstgjord fåra där vatten strömmar eller dit det leds vid översvämning.

• Översvämningsgrupp

  De regionala översvämningsgrupperna för avrinnings- och kustområden samordnar arbetet med att planera hanteringen av översvämningsrisker i områden med betydande översvämningsrisk. I översvämningsgruppen finns representanter för landskapsförbunden, NTM-centralerna, kommunerna, räddningsväsendet samt övriga myndigheter och intresseinstanser. En grupp tillsätts av jord- och skogsbruksministeriet i samband med att områden med betydande översvämningsrisk utses.

• Översvämningshöjd

  Översvämningshöjden är den högsta nivå som vattenståndet når. Översvämningshöjden kan användas till att fastställa hur stora de största observerade översvämningarna, de typiska översvämningarna och de minsta observerade översvämningarna i ett vattendrag är. Översvämningshöjden kan anges som återkomsttid, till exempel översvämningshöjd HW 1/50, eller vattenstånd, till exempel översvämningshöjd +73,20 m N2000.

• Översvämningskanal

  En översvämningskanal är en flödeskanal på markytan för dagvatten, till vilken dagvatten leds när dagvattenavloppets kapacitet överskrids.

• Översvämningsområde enligt en preliminär bedömning av översvämningsrisker

  Ett översvämningsområde som anges i en preliminär bedömning av översvämningsrisker är ett område som hamnar under vatten vid en sällsynt stor översvämning. Vid bedömningen används hydrologiska data och uppgifter om markytans höjd. Det gäller att förhålla sig kritiskt till bedömningen, eftersom den är grov och uppgifterna delvis är förknippade med stor osäkerhet. Exempelvis är höjduppgifternas noggrannhet i allmänhet endast cirka 1–2 meter. Andra motsvarande begrepp är låglänt område, eventuellt översvämningsområde och grovt översvämningsområde.

• Översvämningsplatå

  En översvämningsplatå är en långsmal remsa av plan mark som anlagts längs ett vattendrag, där översvämningsvattnet kan stiga. Syftet med översvämningsplatån är att förhindra att åkrar översvämmas, förbättra vattenbehandlingen i avrinningsområdet och samtidigt minska mängden näringsämnen och suspenderat material i vattendraget.

• Översvämningsrisk

  Med översvämningsrisk avses en kombination av sannolikheten för översvämning och möjliga ogynnsamma följder för människors hälsa och säkerhet, miljön, infrastrukturen, den ekonomiska verksamheten och kulturarvet i samband med en översvämning.

• Översvämningsriskruta

  Översvämningsriskrutor kan användas som hjälpmedel när områden med översvämningsrisk identifieras. Materialet består av 250 m x 250 m stora rutor. Riskklassen för en ruta, 1–4, bestäms utifrån invånartalet och våningsytan i rutan på så sätt att första riskklassen är mest riskbenägen. Metoden och riskklasserna som används bygger på en metod som räddningsväsendet använder.

• Översvämningsskydd

  Översvämningsskydd är en utvidgning som ingår i försäkringsbolagens hem- och fastighetsförsäkringar. Skyddet är avsett att ersätta översvämningsskador på byggnader eller lösöre till följd av exceptionella översvämningar som orsakas av vattendrag, havsvatten och skyfall. Definitionen av en exceptionell översvämning kan variera, men i typiska fall avses en översvämning av vattendrag som sannolikt inträffar en gång per 50 år eller mer sällan. En översvämning till följd av skyfall är exceptionell när regnmängden är 30 mm per timme eller 75 mm per dygn.

• Övre lopp

  Med det övre loppet avses de delar av en å eller ett vattendrag som ligger ovanför en viss punkt, det vill säga närmare älvens eller åns början eller källflöden. Nedre loppet består på motsvarande sätt av vattnen nedanför, det vill säga den del som ligger närmare älvens eller åns utlopp.