Publicerad: 29.8.2022

Informationen har producerats av Finlands miljöcentral

Vattnens ekologiska och kemiska status

Den ekologiska statusen i Finlands vattendrag är mestadels god. Situationen är bäst i de stora sjöarna, sämst i åarna och älvarna. Den ekologiska statusen försämras särskilt på grund av övergödning. Även vattendragens kemiska status behöver förbättras.

Vattnens status bedöms på samma grunder inom hela Europeiska unionen. Bedömningen görs separat för den ekologiska statusen och den kemiska statusen. I bedömningen av den ekologiska statusen granskas i första hand biologiska kvalitetsfaktorer, såsom bottendjur, vattenväxter, fiskar och planktonalger samt påväxtalger som lever på stenar och klippor. Utöver dessa beaktas också vissa variabler i vattenkvaliteten samt de hydrologiska och morfologiska förhållandena. Med kemisk status avses om det i objektet finns farliga eller skadliga ämnen som överskrider kvalitetsnormerna.

Naturtillståndet är jämförelseobjekt i bedömningen av den ekologiska statusen

Den ekologiska statusen i en sjö, å, älv eller annan vattenförekomst är bättre ju närmare naturtillståndet vattendraget befinner sig. I bedömningen av den ekologiska statusen är naturtillståndet alltså alltid jämförelseobjekt. Bedömningen avgör i hur hög grad människan genom sin verksamhet har förändrat objektets naturtillstånd.

Ytvattnens naturliga egenskaper varierar dock. En del sjöar är av naturen mycket karga, andra frodigare. Sjöar som är omgivna av myrar kan vara humushaltiga av naturen, medan åar och älvar som rinner genom lerjordar kan vara grumliga. Därför kan den ekologiska klassificeringen inte göras på en enda skala.

För att underlätta klassificeringen har typindelning av ytvattnen tagits till hjälp. Före bedömningen av den ekologiska statusen bestäms till vilken typ av ytvatten en vattenförekomst hör. Avgörande faktorer i sjöarna är bland annat vattnets genomströmningstid, sjöns djup och jordmånens kvalitet i avrinningsområdet. I åarna och älvarna är motsvarande faktorer avrinningsområdets storlek och kvalitet. På så sätt bildas en uppfattning om det naturtillstånd som är jämförelseobjekt för det nuvarande tillståndet i vattendraget som ska bedömas.

Den ekologiska statusen i vattendragen mestadels god

Den senaste bedömningen av insjöarnas ekologiska status i Fastlandsfinland visar att 87 procent av sjöarealen och 65 procent av åarna och älvarna har god eller hög status. Bedömningen gjordes 2019 och insjöarnas status hade inte förändrats märkbart jämfört med föregående bedömning 2013. Endast på vissa ställen kunde en viss förbättring observeras. Övergödningen var fortfarande det största problemet.

Situationen är bäst i de stora sjöarna och särskilt i vattendragen i norra Lappland. Många små sjöar lider däremot av övergödning och åar och älvar slammar igen. Åarnas och älvarnas ekologiska status försämras dessutom av dammar och andra vandringshinder.

Bedömningen omfattade alla sjöar i Finland med en areal på mer än en kvadratkilometer, samt de åar och älvar vars avrinningsområde är mer än hundra kvadratkilometer stort. Till bedömningen valdes dessutom mindre sjöar, älvar och åar som utgör särskilda utmaningar för vattenvården. En omfattande bedömning gjordes också av kustvattnens status. I bedömningen ingick totalt 6 876 vattenförekomster: 6 800 från Fastlandsfinland och 76 från Åland.

Kustvattnens ekologiska status är sämre än insjöarnas

Av kustvattnens totala areal har endast 13 procent god ekologisk status och inget område får betyget ”hög status”. Kustområdena med god status är koncentrerade till Bottniska viken. Statusen är däremot till stor del otillfredsställande vid Finska vikens kuster och i många av Skärgårdshavets inre vikar. I Finska viken har det dock skett en fin förbättring.

Ytvattnens ekologiska status i Fastlandsfinland enligt bedömningen 2019. Tabellen anger sjöarealen samt åarnas och älvarnas längd i de olika klasserna. Stolparna anger klassernas procentandelar. I uppgifterna ingår också konstgjorda och kraftigt modifierade vatten som har egna bedömningsgrunder. Källa: Syke

Vattnens ekologiska status på olika håll i Finland kan granskas i karttjänsten på vatten.fi i temat ”Ytvattnens status”.

Den kemiska statusen är fortfarande dålig

Den kemiska statusen i Finlands sjöar, åar, älvar och kustvatten har inte förbättrats under de senaste åren. Enligt klassificeringen som färdigställdes 2020 har god kemisk status inte uppnåtts i någon av de 6876 vattenförekomster som granskades.

Klassificeringen av den kemiska statusen har endast två nivåer: god och sämre än god. Statusen är sämre än god om halten av något ämne som beaktas i klassificeringen överskrider sin miljökvalitetsnorm, det vill säga den koncentrationsgräns som anges i bestämmelserna. Koncentrationsgränsen har fastställts för 53 miljöfarliga eller skadliga ämnen eller ämnesgrupper. Gränserna är desamma för hela Europeiska unionen.

För de flesta av dessa ämnen underskrider halterna klart gränsen överallt eller nästan överallt i Finland. I fråga om vissa ämnen överskrids ändå gränsen, vilket innebär att vattnens kemiska status inte får bedömas som ”god” någonstans.

Flamskyddsmedel och kvicksilver de största problemen

Vattenförekomsternas kemiska status försämras främst av ämnen som är beständiga och bioackumulerande samt har långväga spridning. De vanligaste av dessa var polybromerade difenyletrar (PBDE), som tidigare användes som flamskyddsmedel. År 2015 fastställdes en skärpt kvalitetsnorm för PBDE-ämnen, som inte uppnåddes någonstans i Finland eller någon annanstans i Europa i klassificeringen 2020.

Koncentrationen av kvicksilver överskreds i ungefär hälften av vattenförekomsterna. Kvicksilver mäts i fisk och den koncentrationsgräns som används i klassificeringen är strängare än den högsta tillåtna halten för fisk som används som livsmedel.

Koncentrationsgränserna för nickel och kadmium överskreds i cirka 40 vattenförekomster. Maximigränserna för övriga ämnen överskreds i färre än tio vattenförekomster.

Överskridande av miljökvalitetsnormen för kvicksilver. Källa: Syke

Informationen om vattnens status ligger till grund för vattenvården

Vattnens kemiska status förbättras mycket långsamt, eftersom farliga och skadliga ämnen från tidigare användning har lagrats i bottensedimenten och på andra ställen i naturen. Dessutom kommer dessa ämnen till Finland långväga ifrån med luftströmmarna. För att minska föroreningarna med långväga spridning behövs globala åtgärder.

Det finns bättre möjligheter att påverka vattnens ekologiska status med inhemska åtgärder och på kortare sikt. I Finland och på andra håll inom EU är målet god status i alla ytvatten före 2027. För att nå detta mål måste vattenvårdsåtgärderna inriktas effektivt. Bedömningen av den ekologiska statusen utgör en bra grund för detta. Statusbedömningen används i regionala vattenförvaltningsplaner, där vattenvårdsåtgärderna för olika vattendrag fastställs.

Mer information om ämnet:

Karttjänsten på vatten.fi: Status I utvattnen

Andra webbplatser: