Grundvattenbildning och grundvattenförekomster

Grundvatten bildas när vattnet på markytan absorberas i marken och sipprar djupare ner i jordlagren. Det finns grundvatten nästan överallt, men mängden varierar beroende på både område och årstid. De rikligaste grundvattentillgångarna finns i åsar och israndsbildningar.

Grundvattnet är en värdefull naturresurs. Det gömmer sig i marken eller berggrunden, där det strömmar sin egen väg. Som grundvatten betraktas i allmänhet det vatten som fyller alla öppna utrymmen i marken eller berggrunden. Detta sker normalt på 2–5 meters djup. Närmare markytan finns förutom vatten även gaser i hålrummen. Då talar man om ytvatten.

Grundvatten finns nästan överallt, men inte alltid lika mycket

Grundvatten förekommer nästan överallt i Finland, men förekomsternas vattenmängd och avkastning varierar. En förekomst som lagrar och leder mycket grundvatten kallas en akvifer. De viktigaste akvifererna i Finland finns i åsar och israndsbildningar såsom Salpausselkäryggarna. I dem består marken av vattengenomsläppliga grus- och sandlager och det finns tillräckligt med grundvatten till och med för städernas och industrins behov. Även i vissa krosszoner i berggrunden strömmar avsevärda mängder grundvatten.

Grus- och sandförekomster med riklig avkastning har klassificerats som grundvattenområden. Flest klassificerade grundvattenområden finns det i Lappland, färst i Birkaland och Savolax. Per invånare finns det minst grundvatten i Nyland och Birkaland.

Markkvaliteten påverkar hur grundvatten bildas

Grundvatten bildas när regnvatten eller ytvatten absorberas i marken eller rinner ner i springor i berggrunden. I sand- och grusjordar sipprar i genomsnitt 30–60 procent av nederbörden genom jordlagren till grundvatten. Moränjordar är tätare, vilket innebär att mindre mängd vatten sipprar genom jordlagren – som minst mindre än 10 procent av nederbörden.

I lerjordar och klippområden med dålig vattengenomsläpplighet bildas ännu mindre grundvatten än i moränjordar. Vatten från regn och snösmältning kan inte absorberas i marken utan rinner lätt ut i diken eller direkt i vattendrag längs markytan.

Växelverkan mellan grundvattnet och ytvattnet

Grundvattennivån följer i stora drag markytans former. I mitten av sand- och grusformationerna kan grundvattnet ligga mycket djupt, hela 50 meter. I nedre sluttningen av en ås kan grundvattnet för sin del nå markytans nivå, så att det uppkommer en källa till platsen. Det kan också ha uppkommit myrar med grundvattenpåverkan runt åsarna.

Grundvatten kan rinna ut i sjöar, åar och bäckar. Av dessa ytvatten är det å sin sida möjligt att låta vatten sippra ner i marken för att bilda grundvatten. Infiltrering av ytvatten till grundvatten på stränder kallas strandinfiltrering. Denna metod används också för framställning av konstgjort grundvatten. Växelverkan mellan yt- och grundvattnet är viktig för många djur- och växtarter.

Grundvattennivån varierar enligt årstid

Grundvattennivån varierar naturligt beroende på årstiden och klimatförhållandena. Variationen är i huvudsak likartad överallt i Finland, men skillnaderna i årstidernas längd och klimat orsakar skillnader mellan landets södra och norra delar.

I början av hösten är grundvattennivån vanligtvis låg efter sommaren. Situationen förändras dock i takt med att hösten framskrider. När vegetationsperioden är över förbrukar växterna inte längre vatten och avdunstningen är liten i den svala luften. Därför absorberas en stor del av regnvattnet i marken. Grundvattennivån stiger och är som högst i början av vintern.

Under vintern minskar grundvattenreserverna småningom, eftersom nederbörden mestadels faller som snö och vattnet inte absorberas när marken är frusen. På våren, när tjälen lossnar och snön smälter, kompletteras grundvattenreserverna snabbt och grundvattennivån återställs till sin högsta naturliga nivå.

Försommarens torka och den ökande avdunstningen börjar dock snabbt minska mängden vatten som absorberas i marken. Dessutom använder vegetationen markfukten i ytskiktet på sommaren och regnvattnet kommer inte åt att sippra djupare ner i marken. Inte ens störtregn underlättar situationen, eftersom en del av det vatten de för med sig rinner bort längs markytan. Före hösten kan grundvattennivån alltså sjunka mycket.

Många faktorer påverkar grundvattenreserverna

Grundvattennivån påverkas av många andra faktorer än årscykeln och nederbörden. Mängden grundvatten kan minskas av till exempel långa torrperioder eller riklig användning av grundvatten. Även kraftig markbearbetning kan sänka grundvattennivån.

Avverkningen påverkar grundvattennivån i motsatt riktning. När man hugger ner trädbeståndet som får vatten att avdunsta ökar mängden vatten som sipprar ner i marken och grundvattennivån kan stiga lokalt.

Markens kvalitet har också betydelse för variationen. Grundvattennivån varierar mest i små grundvattenförekomster som ligger nära markytan. Ju större grundvattenförekomsten är och ju djupare den ligger, desto mindre och långsammare varierar den.

Ett riksomfattande nätverk för uppföljning av grundvattenkvaliteten ger en allmän bild av grundvattenståndet på olika håll i Finland. Det lokala grundvattenläget kan dock avvika avsevärt från denna allmänna bild.

Mer information om ämnet:

Vatten.fi: Grundvattenläget
Artiklar på Vatten.fi: Uppföljning av grundvattnets status
Klimatförändringens inverkan på grundvattentillgångarna