Påväxtalgerna vittnar om vattendragets status

En bryggstolpe täckt av grå ludd, en förrädiskt hal strandklippa, ett slemmigt nät. Påväxtalger finns på många olika undervattensytor.

Påväxtalger utnyttjar effektivt alla växtunderlag som erbjuds: stenar, träytor, fiskeredskap eller till exempel vattenväxters blad och stjälkar. Om förhållandena är gynnsamma tar växtligheten snabbt över underlaget. Ett nät kan bli slemmigt på bara några dagar.

Påväxtalger hör till vattendragens naturliga organismer, precis som plankton eller vattenväxter. Påväxtalgerna kan också ha stor betydelse för näringsväven särskilt i små och grunda sjöar eller sjöar med klart vatten. Snäckor och många andra organismer betar påväxtalger.

Påväxtalgernas artbestånd varierar beroende på växtunderlaget och miljöförhållandena. En tunn, slemmig yta uppstår när encelliga påväxtalger – till största delen kiselalger – tillsammans bildar växtbestånd av flera arter som täcker ytan. På andra ställen kan man se större, trådlika påväxtalger som vajar i vågorna.

När en sjö blir övergödd breder påväxtalgerna ut sig. Även artbeståndet förändras. Detta utnyttjas vid bedömningen av vattendragens ekologiska status. Påväxtalger samlas upp från stenarnas ytor och kiselalgfloran fastställs i proverna. Arterna har getts ett poängvärde enligt i vilken typ av vattendrag de vanligtvis förekommer. Poängen ger ett index som beskriver övergödningen.

I en övergödd sjö kan påväxtalgerna kväva vattenväxterna. I Östersjön har man observerat att drivande mattor av trådalger som sjunkit till botten kan förbruka allt syre i vidsträckta områden.