Övervakning av ytvattnens status

Övervakningen av ytvattnens status ger information om bland annat övergödningen, syreläget och halterna av skadliga ämnen i vattnen Resultaten av övervakningen skildrar det rådande läget i vattendragen och vattenskyddsåtgärdernas effektivitet. De visar också hur vattnens status har förändrats på lång sikt.

De äldsta observationerna av vattnens status gjordes för nästan hundra år sedan. Vattenkvaliteten har övervakats systematiskt i Finland sedan 1960-talet. Under årens lopp har övervakningen blivit mångsidigare. Utöver kemiska och fysikaliska variabler övervakas numera också biologiska kvalitetsfaktorer. Den biologiska övervakningen som förutsätts enligt Europeiska unionens ramdirektiv för vatten har ökat särskilt sedan 2009. Bedömningen av vattnens kemiska status har också krävt ytterligare övervakning av skadliga ämnen.

Uppgifter samlas in både om enskilda vattendrag och i större utsträckning: per avrinningsområde eller vattenförvaltningsområde eller för hela landet. Resultaten av övervakningen används också i europeiska och globala bedömningar av vattnens status. Omfattande observationer och långa tidsserier ger värdefull information om exempelvis hur klimatförändringen eller markanvändningen påverkar vattendragen.

Många bidrar till övervakningen

Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) har det huvudsakliga ansvaret för övervakningen av vattnens status. NTM-centralerna utarbetar övervakningsprogram för cirka sex år i taget. Programmen ses över årligen om behoven av eller förutsättningarna för övervakningen har förändrats så mycket att en revidering behövs. NTM-centralerna beställer provtagningen och analysen av proverna av en tjänsteleverantör som valts genom upphandling.

Utöver de statliga myndigheterna bidrar också många andra aktörer till övervakningen av vattnens status. Många kommuner övervakar till exempel småvattnen inom kommunens gränser, som inte täcks av NTM-centralernas nät för vattenövervakning. Konsekvenserna för vattendragen av den diffusa belastningen från jord- och skogsbruket har övervakats noga sedan 2008. I det riksomfattande övervakningsnätet ingår mer än hundra åar, älvar och sjöar.

En del av vattendragen omfattas av så kallad obligatorisk kontroll. Den obligatoriska kontrollen övervakar hur verksamhet som belastar vattnen påverkar ett vattendrags status. Den belastande anläggningen eller instansen, till exempel ett industriföretag eller en kommun, bär ansvaret för kontrollen och de kostnader den medför. De ansvariga parterna beställer oftast själva kontrollen av ett konsultföretag eller en vattenskyddsförening. Den obligatoriska kontrollen genomförs i enlighet med ett program som godkänts av NTM-centralen.

Tusentals platser för observation av vattenkvaliteten

De olika övervakningsenheterna bildar ett mycket omfattande observationsnät på riksnivå. Totalt cirka 75 200 observationsplatser har samlats i registret över vattenkvaliteten. Från cirka 200–300 av dessa finns det långa tidsserier av resultat för några vattenkvalitetsvariabler – en del sträcker sig ända från 1960-talet fram till idag. Under de senaste åren har övervakningen eller den obligatoriska kontrollen omfattat cirka 6 000 observationsplatser årligen: cirka 2 400 sjöar eller tjärnar, 2 600 åar, älvar eller bäckar och 1 000 diken.

Flest platser för observation av vattenkvaliteten finns det i trakter med byggd miljö och jordbruk, det vill säga i Finlands södra, västra och mellersta delar. I östra Finland, Kajanaland och Lappland finns det färre observationsplatser och de är koncentrerade till viktiga vattendrag. I dessa områden finns det mer sannolikt vattendrag i naturligt tillstånd.

Observationer görs på observationsplatserna antingen varje år eller med några års mellanrum. Vattenprover tas flera gånger – i allmänhet 2–12 gånger – enligt behov under ett år då observationer görs. Proverna analyseras för att fastställa de fysikaliska och kemiska variablerna, såsom temperatur, fosfor-, kväve- och syrehalt samt halten av klorofyll-a, som beskriver mängden växtplankton.

Biologisk övervakning i sjöar, åar och älvar

De biologiska kvalitetsfaktorerna övervakas på observationsplatserna med 1–6 års mellanrum beroende på organismgruppen. Övervakningen omfattar växtplankton, bottendjur, vattenväxter, påväxtalger på stenytor och fiskar.

Mest tas prover av växtplankton, från cirka 400 sjöar årligen. Om de övriga organismgrupperna i sjöarna samlas information i något mindre omfattning: prover tas årligen som minst från 50 och som mest från drygt 100 sjöar, enligt varje organismgrupp och livsmiljö.

I åar och älvar samlas mest information om fiskbeståndet, från cirka 300 vattenförekomster årligen. Av andra organismgrupper – bottendjur och kiselalger – tas årligen prover från cirka 100 åar och älvar. Avsikten är att i framtiden utvidga övervakningen i åar och älvar även till att omfatta också vattenvegetationen.

Kontinuiteten tryggas

Observationsplatserna hålls så oförändrade som möjligt år efter år. På så sätt får man information om hur vattnens status utvecklas på lång sikt. Man strävar också efter att använda samma övervaknings- och analysmetoder. Metoderna utvecklas dock med tiden. Då görs jämförelser mellan den gamla och den nya metoden för att resultaten ska förbli jämförbara.

Den datainsamling och bedömning av vattnens status som baserar sig på provtagningen kompletteras numera av nya tekniska metoder, såsom fjärranalys och kontinuerliga mätinstrument.

Övervakningen producerar information i realtid för många ändamål

Materialet från övervakningen av vattnens status erbjuder viktig grundläggande information för många ändamål. Observationsmaterialet används bland annat till att undersöka tidsmässiga och regionala variationer i vattnens status och orsakerna till dessa. Med hjälp av materialet bedöms också klimatförändringens inverkan på vattnens status och vattenorganismerna.

Resultaten av övervakningen och de obligatoriska kontrollerna sparas i ett riksomfattande informationssystem för ytvattnens status som administreras av Finlands miljöcentral (Syke). Informationssystemet är tillgängligt för alla via Sykes informationstjänst Avoin tieto (på finska).

Mer information om ämnet:

Artiklar på vatten.fi:
Principerna för typindelning av ytvattnen
Typindelning av ytvatten

Andra webbplatser:
Sykes informationstjänst Avoin tieto (på finska): Ympäristötietojärjestelmät (miljödata) (Syke)