Hur optimeras jord- och skogsbrukets vattenförvaltning?

Jord- och skogsbruksmarker lider lätt av för mycket fukt. Ibland lider de också av vattenbrist. Problemet tillspetsas av klimatförändringen, som medför allt hårdare regn och längre torrperioder. Vad är lösningen?

Vattnet har en så stor betydelse för jord- och skogsbruket att det lönar sig att offra mer än en tanke på det. Hur kan överflödigt vatten som stör odlingsväxterna ledas bort och vart kan det ledas? Hur kan man förhindra att jord och näringsämnen urlakas med dräneringsvattnet? Var finns det mera vatten om odlingarna hotas av torka? Hur påverkar vattenarrangemangen områdets vattendrag, översvämningar eller den biologiska mångfalden?

De bästa lösningarna uppnås genom att analysera helheten: ett avrinningsområde som består av åkrar, skogar och andra områden, eller en del av det. Vattnet rör sig naturligt i avrinningsområdet och lagras på olika ställen. Vattnets rörelser och vattenlagren kan användas – och vid behov modifieras – till nytta för alla. Med andra ord försöker man styra vattnet dit det behövs eller där det orsakar minst skada.

På våren kan vatten till exempel hållas kvar i våtmarkerna i avrinningsområdets övre delar. På så sätt lindras vårflödena i områdena lägre ner och risken för erosion minskas. Mindre mängder slam samlas i dräneringsdiken och fåror, och belastningen på vattendragen minskar. Våtmarken bevaras eller återhämtar sig. Den avger småningom vatten till de nedre delarna av avrinningsområdet, som annars skulle kunna lida av torka under sommaren.

En heltäckande vattenförvaltning gynnar markägarna. Vattentillgången och dräneringen kan optimeras på olika åkerskiften och skogsfigurer. Samtidigt främjas vattenvården och den biologiska mångfalden. Vattenförvaltningen bidrar också till att minska jord- och skogsbrukets klimatpåverkan.