Humusbelastning och mörkare vatten

Under de senaste decennierna har vattendragen i Finland blivit mörkare än tidigare. Det finns många orsaker till utvecklingen. Mörkfärgningen påverkar vattendragets näringsväv. Den är också till skada för rekreationen vid vattendragen och uttaget av råvatten.

Största delen av Finlands insjöar är åtminstone svagt brunaktiga. Vattnets färg beror på organiskt material från avrinningsområdet, huvudsakligen humus, samt järn. Det finns sjöar, älvar och åar med brunt vatten överallt i Finland där torvmarker är vanliga. Mest torvmarker finns det i Norra Österbotten. Älvarna och åarna för det humushaltiga vattnet vidare till Bottenviken, som har det klart brunaste vattnet av de havsområden som omger Finland.

Många orsaker bakom mörkfärgningen

Under de senaste decennierna har vattnen blivit allt mörkare. Särskilt i områden med mycket torv har vattendragen i stor utsträckning blivit brunare.

Huvudorsaken anses vara att mer humus förs från torvmarkerna till vattendragen. Många olika faktorer spelar in i detta sammanhang, bland annat dikningarnas långvariga inverkan på urlakningen av humus samt klimatförändringen och försurningen – rättare sagt den minskade försurningen. När det sura svavelnedfallet minskar stiger markens pH, vilket ökar lösligheten av organiska ämnen i marken. Klimatförändringen utsätter jordmånen för allt kraftigare regn som sköljer humusämnen ur marken i skogar och myrar. Temperaturhöjningen påskyndar humusens sönderfall och urlakning. Även milda vintrar med lite tjäle kan öka humusbelastningen.

Enligt uppskattningar minskar inverkan av förändringen i nedfallet, medan klimatförändringens inverkar ökar i motsvarande grad. Markanvändningen har stor betydelse: för att motverka humusbelastningen krävs förutom effektivare vattenvård även mer hållbara åtgärder inom skogsbruket på torvmarker.

Järn följer också med humusämnena till vattendragen. Den högre järnhalten i vattnet bidrar till mörkfärgningen. Humusen för dessutom med sig näringsämnen till vattendragen. Det betraktas som den huvudsakliga orsaken till att kvävebelastningen från Finland fortsätter att öka i Bottenviken, till skillnad från i Finlands övriga havsområden.

Mörkfärgning påverkar ekosystemet och användningen av vattnen

De allt mörkare vattendragen är oroväckande eftersom mörkfärgningen påverkar ekosystemets struktur och funktion. När vattnet blir mörkare tränger inte lika mycket solljus igenom. Det belysta vattenskiktet blir tunnare, vilket leder till att de assimilerande organismerna får mindre livsrum. Växtplanktonarterna blir ensidigare och betydelsen av bakterier som bryter ned organiskt material ökar i näringsväven. En livlig bakterieflora kan försämra syreförhållandena i vattendraget. Dessutom påverkar mörkfärgningen temperaturförhållandena i vattnet.

Till följd av mörkfärgningen minskar mängden undervattensväxter. Däremot kan flytbladsväxter, såsom näckros, ta över mer livsrum och bilda täta bestånd. Antalet bottendjur kan minska och arterna bli färre. Av fiskarterna lider särskilt laxfiskarna av att vattnet blir mörkare.

Mörkare vatten gör fiskeredskapen slemmiga och försämrar förutsättningarna för rekreation i vattendraget. Mörkfärgningen påverkar också vattenförsörjningen, eftersom råvatten med högre humushalt måste behandlas mer.