Brunnsvattnets kvalitet

Brunnsvattnets kvalitet varierar på grund av egenskaper i jordmånen och berggrunden. Skadliga ämnen kan också komma in i brunnen från omgivningen. Du utreder vattenkvaliteten i den egna brunnen genom att skicka ett vattenprov för undersökning.

Brunnsvattnet måste vara ofarligt för hälsan. Därför gäller samma kvalitetskrav och -rekommendationer för brunnsvatten som för hushållsvatten. I vattnet får inte finnas skadliga ämnen eller mikrober som kan orsaka sanitära olägenheter eller väsentligt försämra vattenkvaliteten. Ämnes- och mikrobhalterna ska hållas inom de angivna maximigränserna.

Bra brunnsvatten är ingen självklarhet

Grundvatten som tas från en brunn är i allmänhet klart, fräscht och användbart som sådant. Olika kvalitetsproblem kan dock förekomma i brunnsvattnet. De vanligaste orsakerna till sanitära olägenheter är tarmbakterier eller för hög nitrat- eller nitrithalt i vattnet. De här problemen orsakas i allmänhet av att brunnen är i dåligt skick eller av avloppsvatten, djurstall eller gödsling. Andra eventuella problemkällor är läckande oljetankar och saltning av en närliggande väg.

Grundvattnets kvalitet varierar naturligt på grund av egenskaper i jordmånen och berggrunden. På Geologiska forskningscentralens mark- och berggrundskartor samt Strålsäkerhetscentralens kartor kan du kontrollera området där din fastighet är belägen. För höga halter av sulfat, arsenik, fluorid eller radon i grundvattnet är hälsorisker som orsakas av jordmånens och berggrundens kvalitet. Med undantag av sulfat är dessa kvalitetsproblem vanligare i borrbrunnar än i ringbrunnar.

Brunnsvatten innehåller av naturen ofta så mycket järn eller mangan att de kan observeras som lukt- och smakolägenheter. Järn och mangan kan också färga tvätt och vattenarmaturer. Alltför höga halter av mangan i dricksvattnet är skadliga i synnerhet för barns hälsa.

Grundvattnet kan ställvis vara så surt att vattnet fräter rören. I allmänhet är grundvattnet i Finland ganska mjukt, det vill säga innehåller endast lite kalcium och magnesium. Undantag utgörs i synnerhet av områden som domineras av kalksten.

Fluor och arsenik i hushållsvattnet
Radon i hushållsvattnet

Regionala kvalitetsskillnader

• Järn och mangan förekommer i jordmånen i hela Finland, men i grundvattnet är halterna särskilt höga i Mellersta Österbotten och vid sydvästra Finlands kust.
• Områden med sura sulfatjordar har mer sulfat än vanligt i grundvattnet, men i allmänhet inte mängder som överskrider gränsvärdet. Sulfatjordar finns längs kusten i Österbotten och Sydvästra Finland samt i Lovisatrakten.
• Arsenikhalterna är ställvis höga bland annat i Tavastland och sydvästra Finlands skärgård.
• Förhöjda arsenik- och nickelhalter samt andra tungmetaller kan förekomma i områden med svartskiffer, där berggrunden ställvis innehåller lätt förvittrande kismineraler. Områdena framgår av Geologiska forskningscentralens karta över svartskiffer.
• Salt havsvatten kan ställvis rinna in i brunnar nära kusten, i synnerhet i borrbrunnar. Det kan leda till att brunnsvattnets kloridhalt blir skadligt hög.
• I kustområdena är vattnet ofta hårdare än i inlandet. Även i Savolax finns det områden där vattnet är hårdare än normalt, det vill säga innehåller rikligt med kalcium eller magnesium.
• I sydöstra och sydvästra Finlands rapakiviområde kan grundvattnets fluoridhalter vara betydande. I dessa områden kan det vara nödvändigt att begränsa vattenanvändningen på grund av fluoridhalten.
• Förhöjda radonhalter och halter av andra radioaktiva ämnen förekommer främst i granitområden, särskilt i de södra delarna av Finland och ställvis i Mellersta Finland.

Undersökning visar brunnsvattnets kvalitet

Brunnsvattnets kvalitet ska alltid undersökas innan en ny brunn tas i bruk. I en nybyggd brunn är vattnet till en början grumligt, vilket beror på byggarbetet och de nya konstruktionerna. Turbiditeten minskar om vatten tappas några dagar innan mikrobprovet tas. Andra ämnen bör undersökas först efter 2–4 veckor. Vattnet ska inte drickas innan undersökningsresultaten är klara.

Vattnet i en brunn som är i användning ska undersökas regelbundet, minst vart tredje år. Vattnet kan innehålla skadliga ämnen även om det ser klart ut och smakar bra. När brunnsvattnet undersöks regelbundet syns också när vattenkvaliteten har försämrats och vad som kan ha orsakat försämringen.

Brunnsvattnet ska alltid undersökas om vattnet orsakar hälsosymtom eller om dess färg, smak eller lukt har förändrats väsentligt. Låt också undersöka vattnet när ett familjen ska få tillökning. Till exempel fluorid, radon, nitrat och nitrit ger ingen smak i vattnet, men kan orsaka hälsoproblem för ett litet barn. Fluorid påverkar tandbildningen, medan nitrat och nitrit påverkar syretillförseln hos spädbarn.

Anvisningar för provtagning och sändning av vattenprover fås från laboratorier som analyserar vattenprover. Livsmedelsverket upprätthåller en företeckning över godkända hushållsvattenlaboratorier.

Laboratorier godkända med stöd av hälsoskyddslagen för hushållsvatten

Vad bör undersökas i brunnsvattnet?

Vattnet undersöks med tanke på olika ämnen i olika situationer. I samband med den rutinundersökning som bör göras vart tredje år lönar det sig att mäta mängden bakterier, pH, färg, ledningsförmåga, turbiditet och permanganattal. Vart sjätte år är det bra att undersöka också kväveföreningar, alkalitet, vattnets hårdhet, syre, järn, mangan, klorid och fluorid. I borrbrunnar undersöks utöver de ovan nämnda även arsenik, uran och radon, om det finns skäl att misstänka att dessa ämnen förekommer i grundvattnet. Strålsäkerhetscentralen rekommenderar att radon- och uranhalten mäts i varje borrbrunn.

Det är viktigt att undersöka alla ovan nämnda egenskaper före köp eller försäljning av en fastighet, när familjen väntar tillökning eller innan ett system vattenbehandling anskaffas. Alla egenskaper utom fluorid och ledningsförmåga bör undersökas även när vattnet har en ovanlig färg eller smakar eller luktar illa.

Om badrummets inredning får bruna eller gröna ränder lönar det sig att undersöka vattnets alkalitet, hårdhet, pH, klorid, sulfat samt turbiditet. Dessutom undersöks järn- eller kopparhalten utifrån rändernas färg. Bruna ränder orsakas av järn som lossnar från järnrör och gröna av koppar som lossnar från kopparrör. Vattenprov ska tas från kallvattenkranen och direkt från brunnen.

Det lönar sig att låta undersöka bakterier, kväveföreningar, järn, mangan, zink och koppar när det kalla vattnet är gott, men lukt- eller smakproblem förekommer i det varma bruksvattnet. Även då tas prov från både kallvattenkranen och brunnen.

Resultaten av laboratorieanalysen kan matas in i verktyget Analystolk för brunnsvatten, som hjälper till att tolka resultaten. Tjänsten ger också råd om hur du kan förbättra brunnsvattnets kvalitet utifrån analysresultaten.

Analystolk för brunnsvatten

Förbättra brunnsvattnets kvalitet genom vattenbehandling

I vissa situationer kan brunnsvattnets kvalitet förbättras genom vattenbehandling. De vanligaste problemen som kan behandlas privat är höga halter av järn, mangan, fluorid, arsenik eller radon i vattnet samt vattnets surhet.

Innan du börjar behandla vattnet ska du låta göra en tillräckligt omfattande analys av brunnsvattnet. Behandlingsmetoden väljs utifrån analysresultaten och vattenförbrukningen. Vid valet ska du beakta de olika anordningarnas tekniska egenskaper och underhållsåtgärder, såsom förnyelse eller byte av filtreringsmassa samt det avfall och avloppsvatten som uppkommer. Kom också ihåg att bedöma behovet av eventuell förbehandling av vattnet med de olika alternativen. En anordning kan inte alltid lösa alla problem.

Exempel på vattenbehandlingsanordningar är massafilter, patronfilter, membranfilter, jonbytare, oxidationsmedel, luftare eller desinfektionsapparater.