Fluor och arsenik i hushållsvattnet

Maximivärden har fastställts för halterna av fluor och arsenik i hushållsvattnet. I Finland kan grundvattnet lokalt innehålla fluorid- eller arsenikhalter som överskrider maximivärdena. Sådant grundvatten får inte användas som hushållsvatten. Om det används måste det behandlas eller spädas ut före användningen så att halterna blir tillräckligt låga.

Fluor och arsenik i grundvattnet härstammar från berggrunden. Förekomsten av dessa ämnen i berggrunden varierar från område till område. Där berggrunden innehåller särskilt mycket fluor eller arsenik kan halterna i grundvattnet vara högre än de fastställda maximivärdena.

De högsta halterna har uppmätts i borrbrunnsvatten. Även vattnet i schaktbrunnar kan innehålla en del fluor eller arsenik, eftersom dessa ämnen också förekommer i mineraljord som uppkommit genom vittring av berggrunden.

Fluor förekommer i grundvatten i rapakiviområden

Fluor förekommer i grundvatten i form av fluoridjoner. Maximihalten av fluorid i hushållsvatten enligt förordningen om kvalitetskrav på och kontrollundersökning av hushållsvatten (1352/2015) är 1,5 milligram per liter. Maximivärdet grundar sig på hälsoskador orsakade av fluorid, vars sannolikhet börjar öka vid långvarig vattenanvändning när maximivärdet överskrids.

Människan behöver en liten mängd fluorid för att förebygga hål i tänderna. Ett för stort intag av fluorid orsakar dock en störning i utvecklingen av tandemaljen, tandfluoros. Fluoros förekommer allmänt hos barn när vattnets fluoridhalt är 2–3 milligram per liter. Därför är det viktigt att det inte finns för mycket fluorid i dricksvattnet, i synnerhet för spädbarn och gravida kvinnor.

Rikligt intag av fluorid orsakar också förändringar i den spongiösa benvävnaden, vilket verkar öka frakturkänsligheten i benet och – särskilt hos äldre personer – risken för höftfraktur. Det finns inga bevis på att fluorid har samband med andra hälsoeffekter.

I Finland finns det i allmänhet inte särskilt mycket fluorid i grundvattnet och risken för att det fastställda maximivärdet överskrids är liten. Ett undantag är rapakiviområdena i sydöstra Finland, Egentliga Finland och på Åland. I dessa områden kan grundvattnets naturliga fluoridhalt vara dubbelt så hög som den tillåtna halten, och i värsta fall till och med sex gånger högre. För höga fluoridhalter har uppmätts i cirka en tiondel av brunnarna i rapakiviområdet.

Mest arsenik i vissa riskområden

Arsenik är ett cancerframkallande ämne som också kan orsaka andra hälsoproblem. Arsenikens skadlighet beror på vilken arsenikförening människan får i sig. I brunnsvatten förekommer arsenik i sin skadliga oorganiska form.

Långvarig användning av vatten som innehåller arsenik orsakar oftast cancer i urinblåsan, men även lung- och hudcancer har observerats. Cancerrisken ökar klart när arsenikhalten överstiger 150 mikrogram per liter. Höga halter av arsenik har också kopplats ihop med diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, hudförändringar och skador i perifera nervsystemet. I förordningen om kvalitetskrav på och kontrollundersökning av hushållsvatten har ett maximivärde på 10 mikrogram per liter fastställts för arsenik.

Arsenik är ett naturligt grundämne som i allmänhet förekommer i små mängder i berggrunden och jordmånen. Finlands största arsenikområde finns i Tammerfors-Tavastehusregionen. Mindre arsenikområden finns bland annat i Ilomants och Kittilä i Mellersta Lappland. Små lokala arsenikförekomster finns också på andra håll i Finland.

Arsenik från berggrunden kommer ut i grundvattnet i varierande grad. I vilken grad beror bland annat på hur krossad berggrunden är och om det förekommer andra metaller, till exempel järn. Därför kan det finnas stora skillnader i vattnets arsenikhalt även mellan närliggande brunnar.

I allmänhet är arsenikhalten i Finlands brunnsvatten låg, i genomsnitt under 0,2 mikrogram per liter. De högsta halterna har uppmätts i vissa borrbrunnar i arsenikområdena. Uppföljningen av arsenikhalterna i riskområdena inleddes redan på 1990-talet, då brunnarna med höga halter stängdes.

Hushållsvatten ska behandlas vid behov

Vatten som innehåller fluorid eller arsenik i mängder som överstiger maximivärdena får inte användas som hushållsvatten. Anläggningar som levererar hushållsvatten har olika möjligheter att antingen späda ut råvattnet eller avlägsna dessa ämnen från vattnet så att tillåtna koncentrationsgränser uppnås. Även om avlägsnandet är tekniskt genomförbart kan det vara så kostsamt att det är förmånligare för anläggningen att övergå till att använda en annan vattenkälla. I fråga om fluoridhalten är det ofta mest praktiskt att ersätta en del av vattnet med vatten som innehåller lite fluorid.

I vissa områden har det tidvis förekommit fluoridhalter som överskrider maximivärdet i vatten som distribuerats av anläggningar som levererar hushållsvatten. Inga överskridningar av arsenikhalterna har konstaterats i Finland.

En enskild brunnsägare kan i första hand förbättra vattenkvaliteten genom att ansluta sig till det allmänna vattenledningsnätet, om det är möjligt i området. Eftersom arsenik- och fluoridhalterna i brunnsvattnet kan variera mycket även på lokal nivå kan det vara möjligt att hitta grundvatten av bättre kvalitet för gemensam användning genom att samarbeta med grannarna. Olika tekniska lösningar, såsom omvänd osmos, erbjuder flera alternativ.

Innan en ny brunn tas i bruk måste brunnsvattnets kvalitet undersökas. Undersökningen visar om vattnet eventuellt innehåller för mycket fluorid eller arsenik.

Mer information om ämnet:

Artiklar på vatten.fi:
Brunnsvattnets kvalitet

Andra webbplatser:
Naturliga kemiska ämnen i brunnsvatten (THL)