Beredskap för torka och hantering av riskerna för torka

Klimatförändringen beräknas öka förekomsten och effekten av torka i en stor del av Finland. Man kan förbereda sig på torka på olika sätt. I Finland görs förberedande arbete för hantering av riskerna för torka. Var och en kan också själv förbereda sig på torrperioder.

Efter millennieskiftet har vi upplevt två betydande perioder av torka i Finland: 2002–2003 och 2018. Erfarenheterna av dessa torrperioder har visat att beredskapen för torka och hanteringen av riskerna för torka bör utvecklas och förbättras.

Europeiska unionen har utarbetat anvisningar för och rekommendationer om hantering av torka. EU förutsätter att åtgärder och mål som gäller torka och vattenbrist integreras i vattenpolitiken. Förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt enligt ramdirektivet för vatten ska också innehålla uppgifter om vattenmängderna samt om vattnets tillräcklighet för ekosystemens och samhällenas behov. EU uppmuntrar medlemsländerna att förbättra vatteneffektiviteten och att beakta bristen på vatten i alla utvecklingsprojekt, särskilt i markanvändningen.

Hanteringen av riskerna för torka utvecklas

Det allmänna målet för hanteringen av riskerna för torka är att minska de skador som torkan orsakar människors hälsa och ekonomi samt miljön. Den riksomfattande hanteringen av riskerna för torka utvecklas i Finland inom ramen för det så kallade Kuhasuo-projektet. Inom ramen för det internationella EIFFEL-projektet som inleddes i juni 2021 utvecklar Finlands miljöcentral (Syke) dessutom ett verktyg för mångsidig riskbedömning av torka, skogsbränder och skogsskadegörare.

Det huvudsakliga målet för Kuhasuo-projektet är att skapa en grund för en systematisk och kostnadseffektiv hantering av riskerna för torka i Finland. Projektets övriga mål gäller stöd till det huvudsakliga målet och regional förankring samt operationalisering av det nationella varningssystemet och Översvämningscentrets åtgärder vid torka.

I Finland ansvarar Översvämningscentret för de riksomfattande varningarna för torka. Med tanke på hanteringen av riskerna för torka är det förnuftigt att rikta varningarna separat till olika branscher, exempelvis till vattenförsörjningen och jordbruket, eftersom torkans varaktighet och tidpunkt kan ha mycket olika betydelse för dessa.

Regionala planer för hantering av riskerna för torka

Europeiska unionens och Finlands lagstiftning förutsätter att planer för hantering av översvämningsrisker utarbetas för områden med betydande översvämningsrisk. En motsvarande plan för hantering av riskerna för torka krävs ännu inte i lagen. En sådan hanteringsplan ses dock som ett bra sätt att förbereda sig på torka och lindra de olägenheter som en torrperiod medför i områden där torka kan orsaka problem.

Eftersom planerna för hantering av riskerna för torka i nuläget grundar sig på frivillighet, är främjandet och genomförandet av dem i hög grad beroende av aktörerna i en region. Sådana aktörer är parter som lider av torka – från vattenverk till näringsidkare – samt andra intressentgrupper, såsom räddningsverket. Myndigheterna i området koordinerar och stöder arbetet, men utgångspunkten är de olika parternas och intressentgruppernas egen vilja.

Planerna för hantering av riskerna för torka har utvecklats som en del av LOSSI-projektet (Lounais-Suomi sopeutuu ilmastossa voimistuvaan kuivuuteen, på svenska ungefär Sydvästra Finland anpassar sig till ett klimat med allt svårare torka). I projektet genomfördes Finlands första plan för hantering av riskerna för torka i Sirppujokis avrinningsområde i Egentliga Finland, huvudsakligen i Letala och Nystad. I samband med att planen gjordes upp beredde man också mer allmänna anvisningar för uppgörandet av planer för hantering av riskerna för torka.

Risken för torka består av olika delfaktorer

Risken för torka definieras ofta som sannolikheten för att skador sker under eller efter torkan. Riskens omfattning påverkas inte enbart av risken för torka, utan även av hur mycket verksamhet och hur många objekt som drabbas av torka det finns i regionen och hur sårbara eller känsliga dessa är för torka.

Objekt som drabbas kan vara till exempel gårdar, vattenverk, sjötrafik, fiske eller rekreation samt naturliga ekosystem. Sårbarheten påverkas till exempel av gårdarnas produktionsinriktningar och hur beroende produktionen är av vattentillgången.

Hanteringen av riskerna för torka kan anses bestå av förvarnings- och indikatorsystem, sårbarhets- och riskbedömningar samt riskhanteringsplaner. I riskhanteringsplanerna presenteras de mål och åtgärder med vilka målen uppnås.

Var och en kan förbereda sig på torrperioder

Hanteringen av riskerna för torka kan inte bygga på enbart riksomfattande och regionala planer och åtgärder. Varje finländare gör klokt i att bedöma vilka risker som torkan medför för egen del och hur de kan lindras.

Långvarig torka kan leda till att den egna brunnen sinar eller orsaka tillfälliga störningar i vattendistributionen. Finländarna förbrukar i genomsnitt mer än 100 liter vatten per dygn. För väsentliga behov – till att dricka, laga mat och sköta hygienen – behövs cirka 20 liter per dag och i alla fall minst 5 liter. Man måste alltså vara beredd att skaffa sådana vattenmängder om torka hindrar den normala vattentillgången.

På gårdar med boskap är vattenförbrukningen så stor att det måste finnas en reservplan för vattenförsörjningen. Även i trädgårdar är det bra att på förhand planera hur tillgången till bevattningsvatten kan tryggas.