Publicerad: 4.6.2021

Informationen har producerats av Finlands miljöcentral

Områden med översvämningsrisk

I Finland har 22 områden med betydande översvämningsrisk utsetts. I dessa områden kan förhöjda vattenstånd i vattendrag eller havsvattenstånd orsaka betydande översvämningsskador. Skadliga översvämningar kan naturligtvis förekomma även på andra ställen.

En översvämning är ett naturfenomen som beror på väderleken och förhållandena i vattendragen. Översvämningar förekommer särskilt i områden där det finns få sjöar som lagrar vatten och jämnar ut vattenföringen. Även terrängen och markanvändningen påverkar uppkomsten av översvämningar.

Översvämningar hör till naturens kretslopp och de har stor betydelse för vatten- och strandnaturen. Svämskogar, översvämningsängar och strandängar är beroende av översvämningar. Översvämningarna bidrar för sin del till att öka den biologiska mångfalden i Finlands natur.

Översvämningarna blir problematiska när vattnet stiger till bostadsområden, vägar och andra områden som människan använder och orsakar skador där.

I Finland är översvämningarna i allmänhet måttliga jämfört med Centraleuropa, där kraftiga regn, få sjöar och stora höjdskillnader i terrängen ökar känsligheten för översvämningar. I Centraleuropa har de katastrofala översvämningarna ökat betydligt under de senaste årtiondena. Även hos oss finns det numera beredskap för allt fler och svårare översvämningar.

Områdena med betydande översvämningsrisk i Finland ligger i kustområdena och inlandet i södra och västra Finlands samt i Lappland.
Områden med betydande översvämningsrisk i Finland.

Områdena med översvämningsrisk har identifierats

Hittills har hela kusten och mer än hundra insjöområden i Finland kartlagts och 22 områden har utsetts till områden med betydande översvämningsrisk. Översvämningar som orsakar skador kan också inträffa utanför de kartlagda områdena.

Både sannolikheten för översvämningar och omfattningen av eventuella skador som översvämningarna kan orsaka har beaktats i samband med fastställandet av områden med betydande översvämningsrisk. Sannolikheten för översvämningar uttrycks ofta som den så kallade återkomsttiden. Återkomsttiden är den period under vilken en översvämning av en viss omfattning förekommer i genomsnitt en gång, till exempel en gång per hundra år. Bedömningen av skadornas omfattning påverkas av bland annat invånarantalet i området samt nödvändiga tjänster såsom vatten- och energiförsörjning.

Kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker samt bedömningar av framtida översvämningsrisker har utarbetats för alla områden med betydande översvämningsrisk. Översvämningskartor och annat geodatamaterial ger en mycket bra bild av de risker som översvämningarna orsakar i respektive område.

Vid översvämningar som inträffar i genomsnitt en gång per tusen år hotas uppskattningsvis cirka 25 000 byggnader, 40 000 invånare, 400 kulturarvsobjekt, 50–60 svårevakuerade byggnader, 1 800 kilometer transportnät och 200 objekt som är skadliga för miljön.
Nyckeltal för översvämningar som förekommer i genomsnitt en gång per tusen år i de viktigaste områdena med betydande översvämningsrisk i Finland.

Områden med översvämningsrisk både vid kusten och i inlandet

Av de områden med betydande översvämningsrisk som utsetts i Finland ligger 17 vid vattendrag i inlandet och 5 vid kusten.

I inlandet uppkommer översvämningar i vattendrag i allmänhet till följd av snösmältning eller långvariga regn. Typiska översvämningar i vattendrag är våröversvämningarna som får älvar, åar och sjöar att stiga över sina breddar, men rikliga regn kan orsaka översvämningar även under andra årstider. Isdammar och kravisproppar som bildas i älvar och åar kan orsaka lokala översvämningar som stiger snabbt.

Vid kusten orsakar stormar översvämningar i synnerhet när havsvattenståndet i övrigt är högt. Utöver vinden bidrar också lufttrycket och vattenflödet genom de danska sunden till att höja havsvattenståndet. Havsvattenöversvämningar uppkommer i allmänhet snabbare än översvämningar i vattendrag.

Grunda älv- och åmynningar är särskilt känsliga för översvämningar. Där kan både översvämningar från avrinningsområdet och havsvattenöversvämningar uppkomma samtidigt. Detta kan ske till exempel i Björneborg, som ligger vid Kumo älvs mynning. Björneborg hör till de områden i Finland där översvämningsrisken är som störst.

I inlandet är översvämningsrisken störst i Rovaniemi, som ligger vid två stora älvar, Kemi älv och Ounasjoki. Älvarnas avrinningsområde är vidsträckt och vintern i trakten är snörik, vilket ökar risken för våröversvämningar.

Skyfallsöversvämningar drabbar städerna

Utöver översvämningar i vattendrag och havsvattenöversvämningar är det nödvändigt att fästa särskild uppmärksamhet vid dagvattenöversvämningar. Dagvattenöversvämningar uppkommer i tätt bebyggda områden på grund av störtregn och ibland även smältvatten.

Dagvattenöversvämningar uppkommer särskilt där markytan är stenlagd eller asfalterad och inte suger upp vatten. Vid exceptionellt kraftigt regn överskrids regnvattenavloppens kapacitet och vattnet stiger på gator och i källare. Även bäckar och diken kan svämma över.

Dagvattenöversvämningar är mycket lokala. De uppkommer snabbt och varar i allmänhet bara en kort tid.

Sannolikhet för översvämningar och återkomsttid

Översvämningar förekommer inte regelbundet, eftersom deras uppkomst beror på de årliga väderleksförhållandena. Förekomsten av översvämningar kan ändå uttryckas som statistiska sannolikheter. Om en översvämning av en viss omfattning upprepas statistiskt till exempel en gång per hundra år, är dess årliga sannolikhet en procent. En sådan översvämning betraktas som sällsynt. En allmän översvämning är däremot en översvämning som upprepas minst en gång på tio år, varvid dess årliga sannolikhet är över tio procent.

Återkomsttider och sannolikheter för översvämningar

ÅterkomsttidÅrlig sannolikhet 
Allmän översvämning1/< 10 år> 10 %
Ganska allmän översvämning1/20 år5 %
Ganska sällsynt översvämning1/50 år2 %
Sällsynt översvämning1/100 år1 %
Mycket sällsynt översvämning1/≥ 250 år≤ 0,4 %

 

Omfattningen av en översvämning som representerar en viss återkomsttid – det vill säga översvämningens vattenstånd och vattenföring – kan bestämmas antingen med statistiska metoder eller med hjälp av vattendragsmodeller. I de statistiska metoderna extrapoleras flödena från sannolikhetsfördelningen, som baserar sig på gjorda observationer. Vattenstånden beräknas utifrån vattenföringen. Vattendragsmodellerna beskriver vattendragets hydrologiska kretslopp och vattnets spridning. Översvämningar och förändringar i dem uppskattas genom att kombinera olika väderleksförhållanden som uppkommer med en viss sannolikhet, så att resultatet blir den värsta möjliga situationen.

Bedömningen av återkomsttiden för översvämningar inkluderar många osäkerhetsfaktorer som beror på bland annat observationsperiodens längd och modelleringen. Återkomsttiderna och sannolikheterna är alltså närmast riktgivande uppskattningar, inte exakta talvärden. Trots detta är de ett bra hjälpmedel för hanteringen av översvämningsrisker samt för bedömningen av bland annat klimatförändringens effekter.