Hotad vattennatur

Den biologiska mångfalden i insjöarna minskar, eftersom övergödningen, vattenbyggandet och den övriga användningen av och belastningen på vattnen har förändrat vattendragen. En stor del av insjöarnas naturtyper är hotade, liksom också flera arter i vattnen.

Insjöarna är en viktig del av den biologiska mångfalden i Finland – vattendrag täcker cirka en tiondel av Fastlandsfinlands areal. Det väsentliga är dock inte enbart antalet vattendrag utan också deras kvalitet, det vill säga vattennaturens mångfald och de förändringar som sker i den.

Med tanke på den biologiska mångfalden mår vattendragen inte särskilt bra. Ett tecken på detta är att en betydande del av insjöarnas naturtyper är hotade, liksom också många arter. Med andra ord riskerar vi att förlora denna del av mångfalden i vår natur.

Situationen har inte förbättrats på 2000-talet, varken i Finland eller någon annanstans i världen. Globalt sett är förlusten av biologisk mångfald snabbare i sötvatten än i land- och havsmiljöer.

En fjärdedel av insjöarnas naturtyper är hotade

Naturtyperna är biologisk mångfald på högsta nivå. De är land- eller vattenområden med vissa miljöförhållanden och karaktäristisk flora och fauna. Uppkomsten av naturtyper i insjöarna påverkas av bland annat klimatet, jordmånens kvalitet i avrinningsområdet samt vattendragets hydrologiska och morfologiska egenskaper. Till exempel stora humussjöar, källflöden i lerjordar och källgölar har definierats som naturtyper.

En hotbedömningen av naturtyperna gjordes i Finland senast 2018. Expertbedömningen gjordes i enlighet med den internationella metoden för bedömning av naturtyper. I granskningen ingick 42 naturtyper i sjöar, tjärnar, strömmande vatten och källområden. Av dessa bedömdes 11 vara hotade i hela landet. Ytterligare 15 bedömdes vara nära hotade, vilket innebär att en naturtyp är nästan hotad, men inte uppfyller alla kriterier för hotade naturtyper.

Granskningen gjordes också separat för södra och norra Finland. Detta är motiverat eftersom människans inverkan är helt annorlunda i landets södra delar än i norr. Alla naturtyper förekommer inte heller i hela landet. I södra Finland bedömdes nästan hälften av naturtyperna i insjöarna vara hotade, i norra Finland var andelen hotade naturtyper endast 13 procent.

Situationen sämst i naturtyperna i strömmande vatten och källområden

En granskning av naturtypernas hotstatus ger möjlighet att jämföra situationen i olika insjöar, det vill säga sjöar, tjärnar, strömmande vatten och källområden. Jämförelsen visar att förlusten av biologisk mångfald hotar i synnerhet strömmande vatten och källområden. I sjöar och tjärnar är situationen bättre, även om en del av naturtyperna är hotade även i dessa.
Sämst är situationen i mycket stora älvar och älvar i lerjordar. Av naturtyperna i källområden granskades två: båda är starkt hotade i södra Finland men livskraftiga i norra Finland.

Många hotade vattenlevande arter

Naturtypernas och arternas öden är sammanflätade. Om en naturtyp försvinner hamnar de växt- och djurarter som är beroende av den i svårigheter. En naturtyp överlever däremot inte utan de arter som är typiska för den.

Hotet mot arterna i Finland bedöms med cirka tio års mellanrum. Enligt den senaste bedömningen från 2019 är 265 av de arter som lever i våra insjöar hotade. Av de arter för vilka insjöarna är den primära livsmiljön är 127 hotade. De hotade arternas andel av livsmiljöns totala artmängd är störst i källområdena, där cirka en femtedel av arterna har bedömts vara hotade. I sjöarna och älvarna är andelen hotade arter endast sex procent.

Många hotade arter i insjöarna är insekter. Detta förklaras av att insekterna är den största artgruppen i vattendragen. Procentuellt sett finns det dock flest hotade arter bland fåglarna – samt bland groddjuren, av vilka det dock endast finns två arter. Av de fågelarter för vilka insjöarna är den primära livsmiljön bedöms över 40 procent vara hotade. Två fiskarter, mal och atlantisk stör som vandrat upp i älvarna, har försvunnit från Finland. Insjölaxen och rödingen i Saimenområdet bedöms vara akut hotade.

Övergödning och vattenbyggande de största hoten

Det finns två stora huvudsakliga orsaker till att både naturtyper och arter är hotade: övergödning av vattnen och vattenbyggande. Även andra faktorer, såsom användningen av vattendrag och stränder samt förändringarna i källor och andra småvatten, spelar en viss roll. Oftast beror försämringen av en naturtyp eller en arts tillbakagång på samverkan mellan många faktorer.

Vattenbyggandet påverkar i synnerhet älvnaturen. Nästan alla stora älvar i Finland har dämts upp, vilket avsevärt har förändrat deras naturliga tillstånd och hindrat eller försämrat vandringsfiskarnas vandring. Dammar och andra vandringshinder splittrar också största delen av de mindre åarna och älvarna. Konsekvenserna av vattenbyggande och reglering sträcker sig också till sjöarna.

Övergödning och annan förorening av vattnen är ett landsomfattande problem. Den övergödande näringsbelastningen från avrinningsområdet orsakar en ökning av vattenvegetationen och planktonalgerna samt förändringar i arterna. Belastningen av suspenderat material och humus leder till att vattnen blir mörkare och grumligare samt att bottnarna slammar igen. Förändringarna som orsakas av belastningen är den huvudsakliga orsaken till att utvecklingstrenden är negativ för över hälften av naturtyperna i insjöarna.

Mer information om ämnet:

Andra webbplatser::

• Webbtjänsten för Rödlistan (Finlands Artdatacenter)