Är syrebrist ett problem?

Döda fiskar flyter i vattnet och lukten är förfärlig. Så illa kan det gå om syrebristen når ända upp till ytvattnet. Syrebrist är vanligare i närheten av botten.

Syrebrist är ett problem särskilt i övergödda sjöar. I dessa sjöar finns många alger och växter som sjunker till botten när de dör. På botten finns mikroorganismer som bryter ner den döda massan. Nedbrytningen förbrukar syrereserverna. Om det går åt mer syre än det kommer in i vattnet börjar syret ta slut i vattenskikten nära botten.

Syrebristen är ett problem särskilt på vintern, när isen hindrar syre från luften från att lösa sig i vattnet. Problem kan uppstå även på sommaren. Då är temperaturskillnaden mellan ytan och botten så stor att de olika vattenskikten inte blandas. Syre sprids inte ner till de djupare vattenskikten.

Syre är en förutsättning för liv även i vattnet. Om syret tar slut nära botten minskar bottendjuren och botten utarmas. Om situationen fortsätter sprider sig syrebristen uppåt till de högre vattenskikten. Våren och hösten löser problemet: då blandas vattenskikten i sjön om av den så kallade vår- eller höstomblandningen och nytt syrerikt vatten förs ner till botten.

Syrebrist på botten kan leda till en negativ spiral. Från den syrefria botten börjar den fosfor som med tiden bundits där lösas upp i vattnet på nytt. Det uppstår så kallad intern belastning. På så sätt ökar syrebristen övergödningen av sjön ytterligare. Den onda cirkeln sluter sig.