Radon i hushållsvattnet

Radon är det viktigaste av de radioaktiva ämnena i grundvattnet. Radon förekommer särskilt i borrbrunnsvatten, men ibland också i schaktbrunnar. I lagstiftningen finns gränsvärden för koncentrationen av radon i hushållsvattnet. Radon kan avlägsnas ur vattnet med hjälp av olika tekniker.

De naturliga radioaktiva ämnena i grundvattnet härstammar från marken och berggrunden. De överförs till grundvattnet när vattnet kommer i kontakt med mineraler som innehåller radioaktiva ämnen under en längre tid. Uran som förekommer i mineraler producerar radon – en radioaktiv gas som löses upp i grundvattnet. Radon är den största orsaken till strålningsexponering av hushållsvatten.

I Finland är aktivitetskoncentrationen för radon i berggrundvatten i genomsnitt 300 becquerel per liter (Bq/l), i grundvatten i marken 40 becquerel per liter. Koncentrationen varierar dock mycket – ställvis har till och med över hundra gånger högre halter än genomsnittet uppmätts i brunnsvatten.

Bestämmelser om koncentrationen av radon i hushållsvattnet finns i två förordningar av social- och hälsovårdsministeriet. I förordningen som berör stora vattentjänstverk (1352/2015) har som gränsvärde för radon fastställts 1 000 becquerel per liter och som kvalitetsmål 300 becquerel per liter. I förordningen som berör små enheter (401/2001) fastställs den rekommenderade radonkoncentrationen till 300 becquerel per liter, i privata brunnar upp till 1 000 becquerel per liter.

Hälsorisker med radon

Alla radioaktiva ämnen i kroppen ökar risken för att insjukna i cancer. Radon i hushållsvattnet ökar särskilt risken för lungcancer, eftersom man till största delen exponeras för radon i vattnet via andningsluften. Radon frigörs i andningsluften till exempel i duschen, när vatten värms upp eller när tvättmaskiner används. Endast lite radon frigörs i luften från kallt vatten.

Att dricka vatten som innehåller radon orsakar också exponering, men inte i samma utsträckning som inandning av radon. Radon i dricksvattnet kan öka cancerrisken i matsmältningsorganen något. Inga andra hälsorisker med radon i hushållsvattnet har påvisats.

Cancerrisken beskrivs med hjälp av stråldosen, vars enhet är millisievert (mSv). En finländare får årligen en stråldos som uppgår till i genomsnitt 5,9 millisievert från alla strålkällor.

Om koncentrationen av radon i hushållsvattnet är 1 000 becquerel per liter orsakar dagligt intag av vattnet en stråldos på 0,13 mSv per år. Radon som avdunstar till andningsluften från samma hushållsvatten producerar en stråldos på cirka 2 millisievert per år. Koncentrationen av radon i hushållsvattnet ökar alltså stråldosen som en människa får när det i vattnet finns en maximal koncentration enligt kvalitetskraven och när vattenanvändningen är konstant.

Större stråldoser kan dock härstamma från andra källor, till exempel radon som kommit ut i luften direkt från marken i bostaden eller på arbetsplatsen. Varje exponering från olika källor ökar cancerrisken.

Var förekommer radon?

Radon förekommer särskilt i berggrundvattnet i granitområdena i södra Finland. Radonkoncentrationer som överskrider maximivärdena kan dock förekomma även på andra håll i landet, ibland också i vattnet i schaktbrunnar. Dessutom varierar koncentrationerna mycket lokalt. Även i små kommuner har tusenfaldiga skillnader i radonkoncentrationerna i brunnar uppmätts.

Olika risker förknippade med radon – såsom radon i hushållsvatten och radon som kommer direkt från marken ut i inomhusluften – går inte alltid hand i hand. I sydvästra Finland kan koncentrationen i borrbrunnsvatten vara hög, även om bostäderna i regionen i allmänhet inte får radon från marken.

Det går alltså inte att avgöra om det är säkert att använda vattnet eller inte enbart utifrån brunnens läge eller typen av brunn. Radonkoncentrationen i vattnet framgår endast av prov av brunnsvattnet som skickats för undersökning.

Utöver de privata brunnsägarna följer också myndigheterna upp koncentrationerna i brunnsvattnet. Alla mätresultat lagras i Strålsäkerhetscentralens (STUK) vattendatabas, som innehåller uppgifter om koncentrationerna av radon i tusentals borrbrunnar på olika håll i Finland.

Radon kan avlägsnas ur brunnsvattnet

Om radonkoncentrationen i brunnsvattnet överskrider den rekommenderade nivån på 1 000 becquerel per liter för privata brunnar, ska vattnet inte användas som hushållsvatten annat än högst kortvarigt. Hälsoskyddsmyndigheten kan förbjuda användning av vattnet om bostaden används till att idka familjedagvård eller om den hyrs ut.

Om det finns för mycket radon i vattnet i den egna brunnen lönar det sig i första hand att ta reda på om det finns bättre vatten att få någon annanstans. Radon kan också avlägsnas ur vattnet antingen genom luftning eller aktivkolfiltrering. Det senare rekommenderas inte om radonkoncentrationen i vattnet överstiger 5 000 becquerel per liter.

Luftning innebär att luft blåses genom vattnet eller vattenstänk tillförs luftflödet. Ju större luftmängd som används i förhållande till vattenmängden, desto effektivare överförs radon från vattnet till luften. Med de bästa luftningsanordningarna kan över 99 procent av radonet i vattnet avlägsnas. Luftning ska inte genomföras i brunnen, eftersom radon från luften då löses upp i brunnsvattnet på nytt.

Vid kolfiltrering leds vattnet genom ett aktivkolfilter som binder radonet. Kolfiltrets effektivitet påverkas i synnerhet av kolets kvalitet, men också av radonkoncentrationen i råvattnet och anordningarnas sammansättning. Ett aktivkolfilter ska inte installeras inne i bostaden eftersom filtret avger genomträngande gammastrålning.

Effektiva metoder vid vattentjänstverken

Även vattentjänstverk som använder grundvatten kan bli tvungna att brottas med radonproblem. Det primära alternativet även vid vattentjänstverken är att söka andra råvattenkällor med lägre radonkoncentration. Om detta inte är möjligt kan anläggningarna antingen effektivisera sina befintliga metoder för att avlägsna radon eller införa nya metoder.

Vid vattentjänstverken används luftning alltid för att avlägsna radon – aktivkolfiltrering är inte en tillräckligt effektiv eller praktisk metod i större skala. Stora enheter använder i allmänhet ett effektivt luftningstorn – en cylinder fylld med grovt material, dit vatten leds uppifrån och luft blåses in nerifrån och uppåt. Luftningen avlägsnar förutom radon även andra gaser från vattnet, såsom svavelväte och koldioxid, vilket förbättrar vattnets smak och lukt.

Mer information om ämnet:

Artiklar på vatten.fi:
Brunnsvattnets kvalitet

Andra webbplatser:
Naturliga kemiska ämnen i brunnsvatten (THL)
Avlägsnande av radioaktiva ämnen från hushållsvatten (STUK)