Olika typer av dammar

Dammar kan grupperas enligt användningsändamål eller konstruktion. I Finlands dammbestånd ingår såväl dammar konstruerade av betong som låga jorddammar.

Varje damm planeras individuellt enligt de lokala förhållandena och vad som krävs av dammen. Storleken på dammarna varierar från små grunddammar till stora kraftverksdammar.

Dammar för olika ändamål

Användningsändamålen för dammarna är varierande. En damm kan till exempel vara avsedd att skydda ett bostadsområde mot översvämningar eller att avgränsa en gruvas avloppsvatten till en bassäng. De förstnämnda kallas översvämningsvallar, de senare avfallsdammar. Både översvämningsvallar och avfallsdammar byggs i allmänhet av jordmaterial. Dammar byggda av jordmaterial kallas jorddammar.

De mest imponerande dammarna är stora vattendragsdammar av betong, armerad betong eller betongelement. De kan vara avsedda för reglering av vattennivån, produktion av vattenkraft eller till exempel fiskodling. Dammar i vattendrag inkluderar också grunddammar som ligger helt och hållet under vattenytan. Syftet med en grunddamm är att reglera vattenståndet i vattnet ovanför dammen.

Dammen kan bestå av olika delar som är kopplade till varandra, till exempel långa jorddammar samt reglerings- och kraftverksdammar.

Utgångspunkten för planeringen och dimensioneringen av alla dammtyper är dammens säkerhet. Viktiga dimensioneringsprinciper är bland annat belastningen på dammen vid olika vattenstånd samt vid användning och underhåll. I synnerhet när man bygger en jorddamm ska man också beakta hur vattnet dränerar genom dammen; felaktig planering kan leda till intern erosion.

Jorddammar kan byggas av många olika material

En jorddamm kan byggas av ett enda material, till exempel morän. Ofta består en jorddamm ändå av olika lager och konstruktioner. En del av dem har till uppgift att stå emot vattenmassans kraft mot dammen, det vill säga stabilisera dammen. Andra material säkerställer i stället att dammens naturliga filtrering inte omvandlas till läckage.

Eftersom jorddammens yta är utsatt för erosion kan dammens uppströmsslänt skyddas till exempel med stenkross, sprängsten. Om dammen fungerar som väg kan krönet till och med skyddas med asfalt. På dammens nedströmsslänt kan man också så växtlighet för att binda jordmaterial.

Stora dammar i vattendrag är betongkonstruktioner

Det finns många typer av dammar i vattendrag. De största dammarna är i allmänhet valvdammar som stöder sig på berggrunden nedtill och vid sidorna. Tack vare rundningen och stöden klarar valvdammen av att motstå vattenkraften. När vattnet trycker mot valvdammen är dammens konstruktion en aning flexibel utan att dammen skadas. Det finns inga valvdammar i Finland.

Till skillnad från valvdammen har pelardammen en rak profil. En pelardamm motstår vattentrycket med hjälp av stödkonstruktioner, det vill säga pelare, samt tack vare sin egen massa och sin styva inre konstruktion. Dammens vikt pressar dammens konstruktioner tätt mot marken eller berggrunden som finns som underlag.

Dammar av den här typen, vars stabilitet baserar sig på dammens egen massa, kallas gravitationsdammar. En stor del av Finlands betongdammar är gravitationsdammar. Jorddammar är också gravitationsdammar. Andra gravitationsdammar är sprängstensdammar byggda av stenkross eller natursten och massiva dammar byggda av betong eller sten.