Ökar fiskodlingen?

Mer än hälften av den fisk som mänskligheten äter är odlad fisk. Även i Finland äter vi mer odlad fisk än vildfångad fisk. Har fiskodlingen en hållbar grund och vilken är dess framtid?

I Finland odlas framför allt regnbågslax samt i viss mån sik, öring, röding och andra arter. Efterfrågan på fisk ökar, vilket bådar gott för näringens framtid. Den finländska fiskproduktionen måste dock konkurrera med importerad fisk.

Den övergödande belastning som fiskodlingsanläggningarna orsakar har länge kastat sin skugga över fiskodlingen. Lokalt kan belastningen ha stor betydelse, även om fiskodlingens andel av Finlands hela näringsbelastning är endast en procent.

Olägenheterna kan minskas både med tekniska metoder och genom att välja en lämplig plats för anläggningarna. Metoderna varierar beroende på om fisken odlas till havs i nätbassänger eller i separata bassänger på land. Vid bassängodling på land är det möjligt att återanvända renat vatten i bassängen. Näringsutsläppen minskar med en femtedel eller till och med en tiondel jämfört med utsläppen från vanlig fiskodling.

Även på havet cirkulerar näringsämnena om fisken i odlingen utfodras med fisk som fångats i havet, till exempel med foder som tillverkats av strömming. Detta eliminerar dock inte lokala olägenheter. Dessa olägenheter kan minskas genom att flytta bort anläggningarna från känsliga områden. I framtiden flyttas havsodlingen i allt högre grad till den yttre skärgården och till och med till ut på öppna havet. Nätbassängerna måste då vara kraftigare så att de tål kraftigt vågsvall och strömmar. Sådana konstruktioner används redan på andra håll i världen.

Fiskodlingen kräver tillstånd enligt miljöskyddslagen och vattenlagen, så myndigheterna har möjlighet att styra placeringen av anläggningarna och reglera den belastning som anläggningarna orsakar.