Publicerad: 1.9.2021
Informationen har producerats av Finlands miljöcentral
Byggandet av brunnen
Det krävs inget bygglov för att bygga en brunn på egen mark. Innan du börjar bygga en brunn är det skäl att utreda grundvattenförhållandena i området samt att välja brunnstyp och brunnens läge med omsorg. Det lönar sig att anlita experthjälp för att bygga brunnen.
Byggandet av en brunn börjar med att slå fast vilken brunnstyp som lämpar sig bäst utifrån jordmånen på byggplatsen: en traditionell ringbrunn eller en borrad brunn. De flesta hushållsbrunnar är ringbrunnar. En borrbrunn behövs om det inte är möjligt att bygga en ringbrunn på grund av att tomten är bergig eller jordmånen har dålig vattenledningsförmåga. I samhällenas vattenförsörjning är så kallade silrörsbrunnar också vanliga.
Det krävs inget tillstånd för att bygga en brunn på egen mark. I alla händelser är det värt att kontakta den kommunala hälso- eller miljövårdsmyndigheten på förhand. De kan ge värdefull information om grundvattenförhållandena i området och om byggandet av brunnen.
Om brunnen avsevärt ökar vattenanvändningen i en fastighet i glesbygden, kan kommunen kräva att fastigheten också uppdaterar sitt system för behandling av avloppsvatten.
Det lönar sig att välja brunnens plats med omsorg
Valet av plats för brunnen påverkas av många faktorer: byggnadernas läge, terrängens form, jordmånens och berggrundens egenskaper samt grundvattenförhållandena. Dessutom är det viktigt att beakta placeringen av objekt som eventuellt försämrar vattenkvaliteten. Sådana objekt kan vara till exempel fastighetens avloppsvattensystem, avlopp, djurstall, gödslade åkrar och vägar. Brunnen ska följa grundvattnets strömningsriktning ovanför dessa objekt. Tillrinningsområdet där grundvattnet bildas kan sträcka sig upp till hundratals meter från brunnen. För borrbrunnar är området ännu större.
Den bästa platsen för en brunn är ett område i så naturligt tillstånd som möjligt. Där är chansen störst att få vatten av god kvalitet och risken för att vattnet förorenas är liten. Det lönar sig att söka en sådan plats även längre bort. Om ingen sådan plats finns på den egna tomten är det enligt vattenlagen också möjligt ta vatten på grannens mark. En förutsättning är att grannen ger tillstånd till vattentäkt och att vattentäkten inte stör grannens tillgång till vatten.
Det lönar sig att fråga en expert om råd när du väljer plats för en brunn. Du kan också prata med grannarna. Kom ändå ihåg att grannens brunn med vatten av god kvalitet inte är en garanti för att den egna brunnen ger vatten samma kvalitet. Kommunala myndigheter ger information om grundvattenutredningar som gjorts i området.
Jordmånens kvalitet reglerar grundvattnets egenskaper
Det är till fördel för brunnen om jordmånen leder vatten väl. Då bildas mycket grundvatten och vattnet stannar inte länge på samma plats – när vatten blir stående länge kan ämnen i jordmånen lösas upp i grundvattnet.
Vattnets strömningshastighet i jordmånen varierar vanligen mycket även inom samma grundvattenförekomst, eftersom det finns olika skikt och gränsytor mellan dem i marken. Variationsintervallet för strömningshastigheten är 0,01–10 m/dygn.
Jordmånens vattenledningsförmåga påverkas i synnerhet av jordartens porositet samt jordkornens form och storleksfördelning. Sand och grus har god vattenledningsförmåga: 30–60 procent av nederbörden infiltreras i marken som grundvatten. I sand- och grusjordar finns det rikligt med grundvatten som i allmänhet är av god kvalitet och syrerikt. De bästa platserna för ringbrunnar är den nedre delen av sluttningar, där grundvattnet väller fram som källor eller sipprar ut i bäckar, åar och älvar eller sjöar. En brunn får dock inte byggas där det finns en naturlig källa eller sipperyta, eftersom det är förbjudet att äventyra deras naturtillstånd.
Den goda vattenledningsförmågan i sand- och grusjordar har också sin baksida: om jordlagret ovanför grundvattnet är tunt kan grundvattnet lätt förorenas.
Den vanligaste jordarten i vår jordmån är morän, som består av fint material blandat med grova jordfraktioner såsom stenar och block. Grov morän har dålig vattenledningsförmåga: endast 10–30 procent av nederbörden infiltreras i marken som grundvatten. Detta räcker dock i allmänhet för att trygga vattentillgången i ett enskilt hushåll. Största delen av hushållens brunnar i Finland är ringbrunnar byggda i moränavlagringar.
Bäst att bygga brunnen under torra perioder
Vattenmängden i en grundvattenförekomst kan variera mycket under året. Variationerna beror på nederbörden, snösmältningen och vatteninfiltreringen samt på att vatten rinner ut och avdunstar. Vattenmängden påverkas också av jordmånens kvalitet, hur stor grundvattenförekomsten är samt hur djupt grundvattennivån ligger. I små grundvattenförekomster kan också avdunstningen från vegetationen i närheten av brunnen, i synnerhet från lövträd, minska mängden grundvatten.
Grundvattennivån i moränjordar ligger vanligtvis på 2–4 meters djup, men kan sjunka flera meter under torra perioder. Mitt i åsområden som höjer sig över omgivningen kan grundvattnet ligga på hela 30–50 meters djup. I brunnen ligger vattenytan på samma nivå som grundvattennivån i den omgivande jordmånen.
Grundvattnet är i allmänhet som högst på hösten och våren. Då ger rikliga regn eller snösmältning mycket nytt vatten och avdunstningen är liten. I slutet av sommaren är grundvattennivån ofta låg efter en hel sommar med lite regn och stor avdunstning. Grundvattennivån sjunker även i slutet av vintern, eftersom det på grund av tjälen inte uppstår nämnvärt nytt grundvatten under vintersäsongen.
Grundvattenundersökningar vid platsen för brunnen och själva arbetet med att bygga brunnen ska göras under den period då grundvattnet är som lägst: i norra Finland på vårvintern innan snön smälter, i södra och mellersta Finland i slutet av sommaren före höstregnen. På så sätt säkerställer du att det finns tillräckligt med vatten i brunnen även under långa värmeböljor. Det är också lättare att bygga brunnen under torra perioder.
Känn berggrunden när du bygger en borrbrunn
Innan du bygger en borrbrunn är det viktigt att utreda berggrundens egenskaper med hjälp av en berggrundskarta och provborrning. Stenmaterialet i den finska berggrunden består nästan helt och hållet av urberg låg porositet, som har dålig vattenledningsförmåga. Grundvattnet strömmar främst i klippspringor och i utrymmen som bildas av krosszoner och förkastningar, på upp till 70–100 meters djup. Hur splittrad berggrunden är beror på bergarten och splittringen har en stor inverkan på mängden grundvatten.
Där berggrundens yta är splittrad är grundvattnet ofta av samma kvalitet som grundvattnet i jordlager som vilar på berggrunden. Djupare ner i berggrunden består grundvatten som blivit stående länge, där mängden upplösta joner är stor jämfört med vattnet i berggrundens yta. Bergarten påverkar i hög grad vilka ämnen och hur mycket av dessa som har lösts upp i vattnet. I vissa områden kan till exempel fluorid, arsenik eller radon förekomma i grundvattnet. Riskerna för vattenkvaliteten bör utredas innan du bygger en borrbrunn.
Borrbrunnarnas djup varierar normalt från 20 meter till 70 meter, och de djupaste borrbrunnarna är över 100 meter. En borrbrunn kan också vara en brunn som borrats i moränjord. Om det kommer rikligt med vatten behöver borrningen inte fortsätta ända till berggrunden.
Bygg din brunn med omsorg
Det lönar sig att anlita experthjälp för att bygga en brunn. Många faktorer ska beaktas i byggarbetet, såsom filtergruset på botten av brunnen samt ett ordentligt tjälskydd, så att tjälen inte kommer åt att flytta på brunnringarna.
Det vanligaste konstruktionsfelet är att brunnen inte tätas ordentligt. Regn- och lakvatten som förorenar brunnsvattnet kan rinna in i en brunn som är dåligt tätad. I värsta fall kan små djur och skräp hamna i brunnen.
Du hindrar ytvatten från att rinna in i brunnen genom att höja brunnskonstruktionerna tillräckligt ovanför markytan och forma marken så att ytvattnet strömmar bort från brunnen. Även brunnsringarnas fogar och genomföringar ska tätas omsorgsfullt. Det är viktigt att kontrollera att brunnsringarnas fogar ligger rätt, så att fogen inte leder in ytvatten i brunnen. Fogen ligger rätt när ringens insida är högre än utsidan. Brunnen förses med ett tätt lock med ett ventilationsrör.