Preliminär bedömning av översvämningsriskerna i Kelviå ås avrinningsområde

Öppna grafen i nytt fönster

Högvattenföring

I rapporten presenteras på basis av en hydrologisk observationsserie flödestoppar som tidigare inträffat i avrinningsområdet. I rapporten har beräknats den lägsta vattenföringen (NQ), medelvattenföringen (MQ) och den högsta vattenföringen (HQ) under observationsperioden samt året för det högsta flödet. Stapeldiagrammet visar årliga maximi- och minimivärden för vattenföringen. Du kan själv justera skalan på diagrammet.

Föregående flik: 1. Översvämningsrisker i området Nästa flik: 3. Framtida översvämningsrisker

Inverkan av tidigare inträffade översvämningar i nuläget

För Kelviå ås avrinningsområdes del känner man inte till sådana översvämningar som skulle ha medfört betydande skador. Det finns inga skadeberäkningar av de tidigare översvämningarna att tillgå. I översvämningsområdet finns både jordbruksmarker och djurstall, varifrån stora mängder näringsämnen kan sköljas ut i vattendraget vid storöversvämningar.

Under de senaste årtiondena har det inte skett någon ändring i markanvändningen på Kelviå ås avrinningsområde som skulle ha haft betydande inverkan på översvämningsriskerna i området. Emellertid har bosättningen och övrigt byggande längs ån ökat en aning, vilket beroende på bygghöjder kan utgöra ökad risk för skador på byggnader vid en översvämning. NTM-centralen ger vid behov utlåtanden om de lägsta rekommenderade bygghöjderna i närheten av vattendrag. Om rekommendationerna följs minskar sannolikt risken för skador på nya byggnader betydligt.

3Framtida översvämningsrisker

Klimatförändringens inverkan

Klimatförändringen påverkar vattentillgångarna, miljön i övrigt och samhället på många sätt. Hur kraftiga följderna är varierar i olika delar av Finland. Den största förändringen i de hydrologiska förhållandena i insjöarna är ökningen av de årstidsvisa variationerna i avrinningen, vattenföringen och vattenståndet. På kustområdena har landhöjningen betydelse för hur stor påverkan de förutspådda förändringarna i Östersjöns medelvattenstånd har i olika regioner. Havsnivån stiger mest vid Finska vikens kust.

I Kelviå ås avrinningsområde förutspås våröversvämningar bli mindre och infalla tidigare än förut. Enligt prognoserna minskar snömängden vintertid, vilket gör att våröversvämningar som orsakas av snösmältningen blir mindre. Flödestoppen på våren förutspås infalla något tidigare än i nuläget medan höst- och vinteröversvämningar förutspås bli vanligare och kraftigare. Å andra sidan förutspås att klimatförändringen också ökar risken för torka i stora delar av Finland, bland annat till följd av att vårar börjar tidigare och avdunstningen ökar.

Översvämningar p.g.a. kravis kan ställvis avsevärt försvåra översvämningsläget och risken för kravisöversvämningar kan öka med klimatförändringen. Klimatförändringen förutspås också leda till högre havsvattenstånd, vilket längs kusten kan orsaka översvämningar från havet.

Det har inte gjorts beräkningar över klimatförändringens effekter på Kelviå ås hydrologi. Finlands miljöcentral har gjort beräkningar med avseende på hurdan inverkan klimatförändringen har på Perho ås avrinningsområde, som ligger söder om Kelviå ås avrinningsområde. På grund av dess nära läge kan resultaten anses vara riktgivande även för Kelviå å. Under tidsperioden 2040–2069 kommer vattenföringen vintertid (december-februari) i Perho å enligt prognoserna att öka med 73 % och på hösten (september-november) med 13 %. Vattenföringen på våren (mars-maj) kommer enligt prognoserna att minska med cirka 21 %. Till följd av klimatförändringen uppskattas en översvämning som i medeltal inträffar en gång på hundra år (1/100 a) minska med ca 19 % jämfört med referensperioden för åren 1981–2010.

Mer information

Översvämningar från vattendrag och klimatförändringen

Klimatförändringens inverkan på vattenföringen och vattenståndet i vattendrag har granskats genom simuleringar i Finlands miljöcentrals system för vattendragsmodeller inom projektet WaterAdapt (2012) och senast inom projektet ClimVeturi (2020). Simuleringar har gjorts för jämförelseperioden 1981–2010 samt för två framtidsperioder, 2010–2039 och 2040–2069.

Resultaten visar att klimatförändringen kommer att avsevärt förändrar de årstidsvisa variationerna i vattenföringen i åar och älvar och sjöar. På våren minskar vårfloden betydligt särskilt i södra och mellersta Finland, eftersom vintrarna är mildare än idag. På sommaren sjunker vattenståndet i många sjöar på grund av att våren kommer tidigare och avdunstningen på sommaren ökar. Detta sker i synnerhet på områden med ett stort antal sjöar, där avdunstningen från sjöarna har den största inverkan. Torka och lågt vattenstånd under sommaren och förhösten kommer att bli ett allt större problem i vissa sjöar. Nederbörden på hösten och vattenföringen på senhösten kommer att öka under kommande årtionden. Under vintern stiger vattenståndet och vattenföringen tydligt, eftersom en allt större del av nederbörden kommer i form av regn och snö smälter under vintern. Förändringarna i vattenföringarna och vattenståndet under vintern är störst i södra och mellersta Finland, medan snön ligger kvar längre i norra Finland.

Under perioden 2010–2039 är de hydrologiska förändringarna i norra Finland fortfarande tämligen små, men för områden längre söderut pekar de flesta klimatscenarierna redan på ganska tydliga förändringar under de närmaste årtiondena. Resultaten från olika klimatscenarier avviker väsentligt från varandra, men förändringens riktning är liknande i alla scenarier.

Havsöversvämningar och klimatförändringen

Scenarierna för stigande havsvattenstånd (SSP1-2.6, SSP2-4.5 och SSP5-8.5) och de motsvarande kartorna över havsöversvämningar har fastställts för olika sannolikheter i Östersjön fram till 2100. I scenarierna och kartorna har man beaktat både ett högre havsvattenstånd (med beaktande av klimatförändringen och landhöjningen) och korttidsvariationer i vattenståndet (Meteorologiska institutet, 2023). Korttidsvariationerna i havsvattenståndet i Östersjön beror bland annat på vinden, lufttrycket och istäcket.

De förändringar i medelvattenståndet (-28 cm…+31 cm) som förutspås i scenariot på medelnivå (SSP2-4.5) varierar mellan olika regioner, vilket framför allt beror på landhöjningen. Minst stiger havsnivån i Bottenviken och Bottniska viken, där landhöjningen är störst. Havsnivån stiger mest vid Finska vikens kust, där många översvämningskänsliga objekt är belägna.

Läs mer och granska resultaten om klimatförändringens inverkan på översvämningar:

Visualiseringsverktyget Klimatförändringens inverkan på vattendrag

Karttjänsten Klimatförändringens inverkan på havsöversvämningar

Klimatförändringens inverkan på översvämningar från vattendrag

Den genomsnittliga förändringen enligt klimatscenarierna (25 st.) och den maximala förändringen (jämfört med perioden 1981–2010) i fråga om översvämningar från vattendrag med en återkomsttid på 100 år i olika delar av Finland 2070–2099.

Har konsekvenserna av klimatförändringen och annan långsiktig utveckling tagits i beaktande i bedömningen?

Andra långtidsförändringars inverkan på översvämningsriskerna

Översvämningsriskerna är som störst där det finns bosättning. Om bebyggelsen breder ut sig till översvämningskänsliga områden, ökar också omfattningen av översvämningsskadorna. Utvecklingen av befolkningsmängden har inte uppskattats på avrinningsområdesnivå, men kommunvisa uppskattningar kan vara riktgivande. Enligt prognoserna kommer invånarantalet i Karleby att öka (Statistikcentralen 2013). Bosättningen kommer även i fortsättningen att koncentrera sig närmast till områdena kring städerna och kommuncentra samt längs åstranden, där översvämningsriskerna förblir antigen oförändrade eller ökar om det byggs mer i närheten av ån. Byggandet har blivit mer tekniskt, vilket kan öka antal översvämningsskador.

På lång sikt kommer åkrarna i området att sjunka och utarmas till följd av odlingen. Även nyttan av tidigare genomförda översvämningsskyddsarbeten kommer att minska i sakta mak. Vallarna sjunker och fårorna slammas igen. Dessa faktorer leder till att området i framtiden är mer översvämningskänsligt och därför blir underhåll av fårorna och vattendragskonstruktionerna ännu viktigare i framtiden.

Eventuell ökning av torvproduktionen och effektivering av skogsbruket kan medföra extrema flöden i åar och älvar och därmed öka översvämningsrisken. Dikningarna kan dessutom föra med sig skadliga konsekvenser för vattenkvaliteten och fårornas och sjöarnas status. Även andra stora förändringar i markanvändningen kan ändra på avrinningsförhållandena, som till exempel anläggande av stora industriområden eller sol- och vindkraftsparker. Dessutom kan byggande av nya vägar eller höjning av de befintliga vägarna förvärra översvämningsproblem ställvis.

Mer information

Hur översvämningsrisken utvecklas påverkas på lång sikt förutom av klimatförändringen, också i synnerhet av förändringar i markanvändningen, befolkningsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten. De regionala skillnaderna i utvecklingen av översvämningsrisken ökar i och med urbaniseringen. Den ökade teknifieringen av byggnader och den ekonomiska tillväxten kan öka översvämningsskadornas omfattning. Befolkningens åldrande ökar sårbarheten för översvämningar.

Översvämningsrisken kan påverkas avsevärt genom att styra markanvändningen, särskilt vid nybyggnation, utanför översvämningshotade områden till exempel genom att utfärda rekommendationer om lägsta bygghöjder. I planeringen av markanvändningen bör översvämningsriskerna beaktas bland annat i planläggningen och i kommunernas byggnadsordning.

För områdena med betydande översvämningsrisk har det utarbetats uppskattningar om hur översvämningsrisken utvecklas fram till år 2100. Ta del av uppskattningarna i den interaktiva rapporten: Framtidens översvämningsrisker (PowerBI-rapport)

Föregående flik: 2. Tidigare inträffade översvämningar Nästa flik: 4. Metoder för bedömning

4Metoder för bedömning av översvämningsrisker

Bedömning av hur betydande översvämningsrisken är

Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är beaktas de regionala och lokala förhållandena, sannolikheten för översvämningen samt följande ur allmän synpunkt ogynnsamma följder som översvämningen potentiellt orsakar:

ogynnsamma följder för människors hälsa eller säkerhet
långvariga avbrott i nödvändighetstjänster så som vattentjänster, energiförsörjning datakommunikation, vägtrafik eller annan motsvarande verksamhet
långvariga avbrott i ekonomisk verksamhet som tryggar samhällets vitala funktioner
långvariga eller omfattande ogynnsamma följder för miljön, eller
oersättliga ogynnsamma följder för kulturarvet

Mer information

Den nationella koordineringsgruppen för hantering av översvämningsrisker som utsetts av jord- och skogsbruksministeriet har fastställt exempelkriterier för en betydande översvämningsrisk i sin promemoria 22.12.2010. Dessa kriterier är bland annat följande:

Fler än 500–1 000 fasta invånare i ett bostadsområde som hamnar under vatten vid en mycket sällsynt översvämning (~1/1000 år)
Flera byggnader för hälsovård eller vårdanstalter med flera stadigvarande vårdplatser samt daghem i ett område som hamnar under vatten vid en mycket sällsynt översvämning
Vattentäkt som används av ett för området betydande antal människor i ett område som hamnar under vatten vid en mycket sällsynt översvämning
Störningar i avloppsreningsverkets verksamhet som medför hälsorisk
Ett betydande kraftverk eller flera kraftstationer i ett område som hamnar under vatten vid en mycket sällsynt översvämning
Avbrott på flera landsvägar, järnvägssträckor eller vattenvägar vid en sällsynt översvämning

Också en översvämning som orsakar betydande skador och har en kortare återkomsttid (t.ex. ~1/100 år) eller att översvämningens omfattning ökar i och med klimatförändringen kan vara tillräckliga fastställandegrunder. Likaså kan en avsevärd kvarstående risk (sårbarhet på områden där skyddsåtgärder för att motverka översvämningar vidtagits) leda till att man tillämpar strängare kriterier vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är. Osäkerheten minskar om det finns detaljerade översvämningskartor över området som granskats och man har kunnat beakta den inverkan som klimatförändringen förutspås ha på översvämningar. Då blir det möjligt att i riskbedömningen använda de översvämningsintensiteter enligt olika målnivåer som föreslås i planen för hantering av översvämningsrisker.

Utgångsdata för identifiering av områden med översvämningsrisk

Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är utnyttjas mångsidig information om översvämningsrisken, med andra ord information om sannolikheten för översvämning samt om potentiella skador som översvämningen orsakar, det vill säga riskobjekt.

Utgångsdata kan delas in i 1) detaljerade kartor över översvämningshotade områden och riskobjekt som grundar sig på dem och 2) mer översiktliga men regionalt mer omfattande översvämningskartor och skadebedömningar.

I följande kapitel presenteras olika utgångsdata för bedömningen av översvämningsrisker. Översvämningskartorna omfattar endast en del av Finland, men å andra sidan har de utarbetats för just de områden där det har funnits behov av att närmare utreda översvämningsriskerna.

Är bedömningsmetoderna och utgångsuppgifterna tillräckligt omfattande?

Kartor över översvämningshotade områden och områden med översvämningsrisk

Översvämningskartorna utgör grunden för en effektiv hantering av översvämningsriskerna. Det finns två typer av översvämningskartor: kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker. Båda kartorna ska utarbetas för alla de områden som har utsetts till områden med betydande översvämningsrisk, men de kan också utarbetas för andra områden.

Kartan över översvämningshotade områden visar till vilka områden översvämningen kan sprida sig. Kartan över översvämningsrisker beskriver vilka riskobjekt det finns i de översvämningshotade områdena. Kartan över översvämningsrisker ger alltså en uppfattning om omfattningen av eventuella översvämningsskador.

Mer information

Bestämmelser om kartor över områden med betydande översvämningsrisk finns i förordningen om hantering av översvämningsrisker (659/2010). Man utarbetar flera kartor, åtminstone för översvämningar med en årlig sannolikhet på 2 och 1 procent (återkomsttid 1/50 år, 1/100 år), samt för en översvämning som är mycket sällsynt men under särskilda förhållanden möjlig. Bedömningarna grundar sig på modellering och tidigare hydrologiska observationer.

Invånarantalet i ett översvämningshotat område anges på kartorna i rutor med en sidlängd på 250 meter. Materialet hämtas ur befolkningsdatasystemet, vars uppgifter sammanslås med översvämningshotade områden. Översvämmade vägar presenteras på motsvarande sätt genom att sammanslå kartorna över översvämningshotade områden med Digiroad-material.

Kartorna över översvämningsrisker utarbetas genom att sammanslå den information om översvämningskänsliga objekt som fås ur geodatamaterial med kartorna över översvämningshotade områden. På så sätt visar kartan hur stor skada en översvämning av en viss omfattning kan orsaka.

Läs mer om översvämningskartering och bekanta dig med kartorna över översvämningshotade områden och områden med översvämningsrisk:
Översvämningskartering
Översvämningskarttjänsten

Skadebedömningar som grundar sig på översvämningskartor

Antalet invånare, byggnader och vägar i det översvämningshotade området är väsentlig information vid bedömning av potentiella skador som uppstår vid en översvämning, alltså översvämningsrisken. Denna information har producerats för alla områden för vilka man gjort översvämningskartering. I analysen av geodata har man beaktat de invånare som löper direkt översvämningsrisk, det vill säga vars byggnad ligger i ett område med översvämningsrisk.

Se uppskattningar av översvämningsskador (invånare, byggnader och vägar) i områden som kartlagts över översvämningsrisker:

Visualiseringsverktyg för uppskattningar av översvämningsskador (på finska)

Visualiseringsverktyget är nationellt, men täcker endast översvämningsriskkartade områden.

Riskobjekt i karteringen av översvämningsrisker

Utöver den ovan nämnda analysen av geodata har NTM-centralerna gjort en närmare kartering av riskobjekt åtminstone för områden med betydande översvämningsrisk. I karteringen har man förutom riksomfattande geodatamaterial även utnyttjat uppgifter som fåtts från bland annat kommuner och andra aktörer.

Mer information

Enligt statsrådets förordning om hantering av översvämningsrisker (659/2010) måste följande uppgifter om skador framgå av kartorna över översvämningsrisker:

uppskattat invånarantal
särskilda objekt såsom sjukhus, läroanstalter och daghem
infrastruktur såsom vägar, energinät, datakommunikationsnät och vattentjänstverkens anordningar
ekonomisk verksamhet som är betydande med tanke på tryggandet av samhällets vitala funktioner
anläggningar vilkas verksamhet kan medföra plötslig förorening av miljön samt särskilda områden där sådan förorening kan orsaka skada
kulturarv som skyddas med stöd av lag eller som ska skyddas med stöd av en plan
andra behövliga uppgifter såsom områden där en översvämning kan medföra risk för att is transporteras på ett skadligt sätt eller betydande markerosion

Översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå

En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå hjälper till att identifiera riskområdena i synnerhet i sådana avrinningsområden för vilka det inte har utarbetats några kartor över översvämningshotade områden. En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå är regionalt mer omfattande än en karta över ett översvämningshotat område, men inte lika exakt, eftersom till exempel uppgifter om fårans djup saknas.

Mer information

En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå utnyttjar ytavrinningsmodellen som Finlands miljöcentral (Syke) har tagit fram och Sykes system för vattendragsmodeller. Modellen använder som utgångsdata Lantmäteriverkets höjdmodell 2 m (KM2), Trafikledsverkets väg- och banregister samt markanvändningsmaterial. I beräkningen av absorption och flödesmotstånd utnyttjas dessutom material om ogenomträngliga ytor. Avsaknaden av uppgift om fårans djup har beaktats med en korrigeringskoefficient.

Övriga utgångsdata

I den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna i Kelviå ås avrinningsområde har skadorna uppskattats genom en grov granskning. Uppskattningen har gjorts genom att granska markhöjder på avrinningsområdet enligt geografisk information samt riskobjektens avstånd till vattendraget. Eftersom kartläggningen av riskobjekten grundar sig på en grov uppskattning, är skadeberäkningar för Kelviå å närmast riktgivande.

Vid kartläggning av riskobjekt som är sårbara för översvämningar kan också andra utgångsdata användas. Det finns till exempel olika geodatamaterial om befolkningsstrukturen, byggnader, vägar, infrastruktur, aktörer som är miljötillståndspliktiga, naturskyddsområden, vattentäkter och brunnar, vattenkonstruktioner, kulturarvsobjekt och åkerskiften.

Mer information

Om befolkningsstrukturen finns Statistikcentralens rutdatabas (YKR) som kan användas till exempel för att bedöma den sociala sårbarheten. Variabler som eventuellt kan tillämpas på rutorna med en storlek om 250 x 250 meter är bland annat ålder, inkomstnivå, utbildning och sysselsättning.

Byggnadsuppgifterna upprätthålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Dess byggnads- och lägenhetsregister (BLR) innehåller uppgifter om placeringen av alla bygglovspliktiga byggnader, deras användningsändamål, areal, utrustningsnivå och invånarantal.

Positionsinformation för väg- och gatunätet och de viktigaste egenskapsuppgifterna (bl.a. trafikledstyp, funktionell klass, genomsnittlig dygnstrafik samt vägens nummer och namn) finns i Trafikledsverkets geodatamaterial Digiroad.

För kartläggningen av infrastrukturobjekt finns information i Lantmäteriverkets Terrängdatabas som innehåller uppgifter om till exempel transformatorer och ellinjer.

Vid bedömningen av risken för förorening av miljön till följd av översvämning kan man utnyttja information om aktörer som bedriver miljötillståndspliktig verksamhet i översvämningshotade områden och vars verksamhet kan orsaka förorening av miljön. Aktörer som är skyldiga att ha miljötillstånd är registrerade i datasystemet Ylva.

Uppgifter om naturskyddsområden (bl.a. Natura 2000-områden, statligt ägda och privatägda naturskyddsområden samt vattendrag som skyddas genom forsskyddslagen) upprätthålls av Finlands miljöcentral (Syke).

Uppgifter om placeringen av och egenskaperna hos vattenkonstruktioner, såsom dammar, vallar och pumpstationer, finns i datasystemet Vesistötyöt (Vesty) som upprätthålls av Syke.
Uppgifter om vattentjänstverk och vattentäkter finns i informationssystemet för vattentjänster (Veeti) som upprätthålls av Syke. Uppgifterna om vattentäkternas placering är inte offentligt tillgängliga.
Uppgifter om placeringen av och egenskaperna hos grundvattenområden samt brunnar och kranar för vattentäkt finns i datasystemet för grundvatten (Povet) som upprätthålls av Syke.

Museiverket upprätthåller informationsmaterial om kulturmiljöer. Till dessa hör byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), fasta fornlämningar som avses i lagen om fornminnen och byggnader som skyddas genom lagstiftning (byggnadsskyddslagen, kyrkolagen, lagen om skyddande av byggnadsarvet) samt världsarvsobjekt.

I Livsmedelsverkets åkerskiftesregister återfinns den jordbruksmark som används klassificerad enligt jordbruksgrödor samt uppgifter om områden med särskilda stöd (t.ex. skyddszoner och våtmarker).

Föregående flik: 3. Framtida översvämningsrisker Nästa flik: 5. Beskrivning av vattendraget

5Beskrivning av vattendraget

Avrinningsområden, höjdförhållanden och jordmån

Kelviå ås avrinningsområde ligger i landskapet Mellersta Österbotten och hör till vattenförvaltningsområdet Kumo älv-Skärgårdshavet-Bottenhavet. Kelviå å rinner upp i myrområdena på gränserna mellan Karleby och Kronoby samt Karleby och Kannus kommuner. Vid Ruotsalo by rinner ån ut i Katajalahti och därifrån vidare ut i Bottenviken ca 10 km nordost om Karleby stads centrum. Kelviå ås avrinningsområde gränsar till Perho ås avrinningsområde i söder samt i norr och nordväst till Bottenvikens kustområde. Avrinningsområdets areal är ca 320 km².

Mer information

Kelviå ås avrinningsområde är litet och landskapet är flackt. Avrinningsområdets källområden ligger som högst ca 90 meter över havsytan. Området har tidigare varit havsbotten, som till följd av landhöjning och förmultning har under tidernas gång omvandlats från havsstrand till fastland. Landhöjningen, som är en följd av att den tunga inlandsisen försvunnit, pågår ännu i Östersjön. I Österbotten är landhöjningen som kraftigast på området runt Kvarken, där den är ca 8–9 mm per år (Poutanen 2024).

I de älvar och åar som mynnar ut i Bottenviken finns ofta långa avsnitt med lugnvatten, som vanligtvis utgör översvämningsområden. På sådana områden kan landhöjningen förvärra översvämningar på lång sikt, eftersom landhöjningen sker snabbare i den nedre delen av lugnvattnet än i dess övre del.

Ett särdrag för jordmånen i Kelviå ås avrinningsområde är de sura sulfatjordarna, som bildats under Litorina-perioden för över 4000 år sedan. I de nedre lagren av de sura sulfatjordarna finns sulfider. Om de kommer i kontakt med luftens syre oxideras de till svavelsyra. För sulfatjordar är typiskt surhet och en högre svavelhalt än normalt. Vid sura omständigheter löses även metaller upp. De upplösta metallerna och svavelsyra som sänker vattnets pH, kan orsaka betydande skador för vattenorganismer. Sura sulfatjordar finns i huvudsak på 0–80 meters höjd över havsytan.

Mer information om sura sulfatjordar (gtk.fi)

Har det undersökta området beskrivits tillräckligt omfattande för att stödja bedömningen?

Delavrinningsområden

På kartan presenteras gränserna för huvudavrinningsområdet och delavrinningsområdena.

Zooma in kartan för att se detaljerad information

Delavrinningsområden

I tabellen presenteras delavrinningsområdenas areal (km2) i avrinningsområdet samt sjöarnas andel av arealerna (%) (Ekholm 1993).

Höjdförhållanden

På kartan presenteras höjdförhållandena i avrinningsområdet.

Zooma in kartan för att se detaljerad information

Jordmånskarta

På kartan presenteras jordmånen i avrinningsområdet.

Zooma in kartan för att se detaljerad information

Åar, älvar och sjöar

Kelviå ås huvudfåra är ca 29 km lång och dess fallhöjd är ca 68 meter. Den största bifåran är Vähäjoki, som är ca 25 km lång och dess fallhöjd är ca 66 meter. Den flyter samman med huvudfåran i Kelviå tätort.

Sjöprocenten i Kelviå ås avrinningsområde är 0,5, dvs. att det finns endast få sjöar i området. Den största sjön är Iso-Köyrinen som ligger i avrinningsområdets södra källflöden.

Vattenföring och vattenstånd

På samma sätt som i övriga åar och älvar i Österbotten är stora flödesvariationer karakteristiska även för Kelviå å. Vattenföringen i fårorna är vanligen högst på våren som en följd av snösmältningen. Vid våröversvämningar kan flödet öka snabbt, vilket är delvis en följd av effektiv skogsdikning samt att i området finns endast få sjöar som jämnar ut vattenföringen. Dessutom kan en snabb ökning av flödet leda till att skadliga isproppar emellanåt uppstår.

På sommaren är vattenflödet vanligen litet, men ökar mot hösten. Havsvattenståndet varierar med årstiderna. Vanligtvis är det som högst i december och som lägst i april-maj.

Mer information

I Kelviå å finns en nationell observationsstation som kontinuerligt mäter vattenståndet och vattenföringen och den ligger i Hyyppä i Kelviå tätort. Det största högvattenflödet (HQ) har enlig observationerna varit 86 m³/s våren 1977, men pga. isproppar anses mätvärdet vara felaktigt. Bortsett från år 1977 har den största flödesobservationen varit 52 m³/s och uppmätts under våröversvämningen 2000. Medelvattenföringen (MQ) i Kelviå ås nedre lopp är 2,1 m³/s och minimivattenföringen (NQ) 0,0 m³/s.

Vattenstånd

I tabellen presenteras observationsstationerna för vattenstånd i avrinningsområdet samt för dessa beräknade lägsta vattenstånd (NW), medelvärden för årliga lägsta vattenstånd (MNW), medelvattenstånd (MW), medelvärden för årliga högsta vattenstånd (MHW) samt högsta vattenstånd (HW).

Vattenföringar

I tabellen presenteras observationsstationerna för vattenföring i avrinningsområdet samt för dessa beräknade minimivattenföringar (NQ), medelvärden för årliga minimivattenföringar (MNQ), medelvattenföringar (MQ), medelvärden för högvattenföringar (MHQ) samt högsta vattenföringar (HQ).

Vattnens ekologiska och kemiska status (vesi.fi)

Vattnens status

Kelviå å och dess bigren Vähäjoki hör till medelstora vattendrag i torvmarker. Fårorna rinner genom jordbruksdominerade områden, vilket gör att inverkan av belastningen från jordbruket är särskilt stor. Dessutom påverkas vattnens status av diffus belastning och skogsbruk. Det största problemet i området är jordmånens surhet och metallbelastningen i anslutning till surheten.

Mer information

Vattnens ekologiska klassificering beskriver vattnens status. I den ekologiska klassificeringen delas ytvatten in i fem statusklasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Enligt den ekologiska klassificering som gjordes år 2019 (Teppo m.fl. 2021) är vattenkvaliteten i Kelviå å och Vähäjoki dålig.

I den kemiska klassificeringen delas ytvatten in i två klasser: god status eller sämre än god status. Den kemiska statusen är god om miljökvalitetsnormerna inte överskrids. Alla vattnen i Kelviå ås avrinningsområde har sämre kemisk status än god på grund av PBDE-ämnen (polybromerade diffenlyetrar). Enligt mätningarna har Kelviå å dålig kemisk status även på grund av den kadmiumbelastning som orsakas av dräneringen av sura sulfatjordar.

Åtgärdsprogrammet för vattenvården i Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten för åren 2022–2027 (vesi.fi)

Läs mer om vattnens ekologiska och kemiska status (vesi.fi)

Statusklassning av ytvatten
Zooma in kartan för att se detaljerad information

På kartan presenteras ytvattnens ekologiska status. Ytvattnen delas i fem olika statusklasser utgående från deras ekologiska egenskaper.

Nuvarande markanvändning

Av Kelviå ås avrinningsområde består ca 15 % av jordbruksområde och ca 80 % av skogsmark. Jordbruksområdena ligger i huvudsak längs Kelviå ås huvudfåra och sidogrenar.

Det finns endast några bebyggda områden i avrinningsområdet och de är främst koncentrerade till tätorterna som ligger invid ån. Den största av dessa är Kelviå.

Den nuvarande markanvändningen

I tabellen presenteras arealer för olika markanvändningsklasser och deras relativa andelar av avrinningsområdets totala areal. Arealerna har beräknats på basis av Corine markanvändnings- och marktäckedata 2018.

Markanvändning

På kartan presenteras markanvändningen på avrinningsområdet enligt det allmäneuropeiska CORINE-materialet.

Zooma in kartan för att se detaljerad information

Mer information om Mellersta Österbottens landskapsplan (keski-pohjanmaa.fi)

Planerad markanvändning

Kelviå ås avrinningsområde ligger till största delen i landskapet Mellersta Österbotten, i Karleby kommuns område. En liten del av avrinningsområdet är beläget i Österbottens landskap i Kronoby kommuns område. I avrinningsområdet gäller Mellersta Österbottens och Österbottens landskapsplaner. Utöver planläggningen på landskapsnivå styrs planläggningen av general- och detaljplaneringen, där konsekvenserna av översvämningar beaktas noggrannare. Detaljplanerade områden ligger i huvudsak i Kelviå tätort.

Mer information

Kelviå ås avrinningsområde ligger till största delen i landskapet Mellersta Österbotten och där gäller Mellersta Österbottens landskapsplan, som förnyas stegvis genom etapplandskapsplaner. För tillfället finns fem etapplaner som är i kraft och en sjätte som förbereds. I och med att etapplandskapsplan 1 godkändes, upphävdes regionplanerna. Från etapplandskapsplan 1 är följande fortfarande i kraft: beteckningar för utvecklingsprinciper, områden som reserverats för samhällsstruktur och områden som hör eller föreslagits till Natura 2000-nätverket. Etapplandskapsplan 2 innehåller landskaps- och kulturobjekt, fornlämningar, vindkraftsproduktion, kommersiellt servicenätverk och mångbruk av myrmarker. Temat i etapplandskapsplan 3 är samhällsstruktur, beteckningar för utvecklingsprinciper, servicenät inom handel, rekreation, marktäkt och naturens mångfald. Etapplandskapsplan 4 behandlar områden passande för vindkraft samt landskaps- och kulturmiljö. I etapplandskapsplan 5 ingår handel, skjutbanor, regionstruktur och gruvdrift. Temat för etapplandskapsplan 6, som är under beredning, är vindkraft, gruvdrift, planering av grönområden samt rekreation och turism. I planeringsbestämmelserna i Mellersta Österbottens landskapsplan har översvämningsrisker beaktats på områden för tätortsfunktioner enligt följande: I mer detaljerad områdesplanering bör man fästa speciellt avseende vid att minimera extrema väderfenomen och översvämningsrisker.

Mer information om Karleby stads general- och detaljplaner (kokkola.fi)

En del av Kelviå ås avrinningsområde ligger i Österbottens landskap och där gäller Österbottens landskapsplan. I Österbottens landskapsplans 2040 planeringabestämmelser har översvämningsriskområden tagits i beaktande så att byggande inte bör anvisas till översvämningskänsliga områden. I planen finns dessutom en allmän planeringsbestämmelse, där det konstateras att minimering av risker på grund av extrema väderförhållanden och översvämningar bör uppmärksammas vid planering av markanvändning och åtgärder. Ny bebyggelse bör inte placeras på områden med översvämningsrisk. Från detta kan avvikas ifall översvämningsriskerna bevisligen kan kontrolleras.

Mer information om Österbottens landskapsplan 2040 (obotnia.fi)

Österbottens landskapsplan 2040 närmare (argis.com)

Syftet med planeringen av markanvändningen är att styra områdesanvändningen och byggandet. Markanvändningen styrs genom riksomfattande mål för områdesanvändningen och planläggning. Planläggningen omfattar landskaps-, general- och detaljplaner. Tillsammans bildar dessa ett planeringssystem för markanvändningen. Byggandet på strandområden, i synnerhet fritidsbebyggelse, styrs med stranddetaljplaner. Byggandet utanför områden med översvämningsrisk styrs med planbestämmelser, i vilka man till exempel kan fastställa den lägsta golvhöjden. NTM-centralerna utarbetar rekommendationer för lägsta byggnadshöjder som är tillräckligt trygga med tanke på en översvämning. För byggande på stränder i glesbygden behövs undantagslov. I undantagslovet beaktas vid behov också översvämningsrisken.

Landskapsplan

På kartan presenteras områdesreserveringar på den aktuella landskapsplanen.

Zooma in kartan för att se detaljerad information

Mer information om Natura 2000-områden (ymparisto.fi)

Skyddsområden och kulturarv

I Kelviå ås avrinningsområde ligger fyra Natura 2000-områden. I planeringen av vattenvården har man identifierats områden som ingår i nätverket Natura 2000 och där det för skyddet av en livsmiljö eller en art är viktigt att bevara eller förbättra vattnets status. Lähdeneva har identifierats som ett sådant område. Lähdeneva ligger vid gränsen till Kelviå ås avrinningsområde, till största delen dock i Perho ås avrinningsområde. Området är mycket värdefullt med tanke på både fågelbeståndet och växtligheten. Där finns en av de viktigaste fågelmyrarna i Mellersta Österbotten. Andra Natura 2000-områden i Kelviå ås avrinningsområde är Iso Ristineva och Pikku Ristineva (Ristimossen), området Eteläneva-Viitasalonneva-Seljäsenneva samt Lunden vid Vähäjärvi och rikkärr i Ruotsalo.

Naturskyddsområden

På kartan presenteras enligt habitatdirektivet (92/43/EEG) och fågeldirektivet (79/409/EEG) de viktiga skyddsområden som ligger i avrinningsområdet, dvs. sådana Natura 2000-områden som är viktiga med tanke på att skydda livsmiljöer och arter som är beroende av vatten.

Zooma in kartan för att se detaljerad information

Läs mer om Kelviå ås kulturmiljö (museovirasto.fi)

På Kelviå ås avrinningsområde ligger två byggda kulturmiljöer av riksintresse: Kelviå kyrkby och husgruppen i Klapuri. I Kelviå ås avrinningsområde finns dessutom rikligt med fornminnesområden och enskilda fornminnen, av vilka många ligger nära huvudfåran eller bifårorna.

Kulturmiljöer

På kartan presenteras byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), som ligger i avrinningsområdet.

Zooma in kartan för att se detaljerad information