med temat:
Säännöstely

Reglering av vattendrag

Reglering av vattendrag innebär att vattenståndet och vattenföringen i ett vattendrag regleras kontinuerligt med hjälp av dammar, vattenkraftverk eller andra konstruktioner. Regleringen kan tjäna produktionen av vattenkraft eller förebyggandet av översvämningar eller främja sjötrafiken, vattenförsörjningen, användningen av vattendraget i rekreationssyfte, fiskodlingen, dräneringen eller vattenvården. I allmänhet uppfyller regleringen flera mål samtidigt.

Regleringen av vattendrag kräver tillstånd enligt vattenlagen. I Finland finns det cirka 240 gällande regleringstillstånd för vattendrag och de täcker cirka 350 sjöar. Nästan alla våra största sjöar regleras. En tredjedel av Finlands hela sjöareal är reglerad.

Regionförvaltningsverket är den instans som beviljar tillstånd för reglering av vattendrag. Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) sköter de mer än 40 regleringstillstånd som staten ansvarar för. NTM-centralerna ansvarar dessutom för utvecklingen av regleringen i respektive region samt övervakar att tillståndsvillkoren för regleringen iakttas.

Även om det finns ett kraftverk eller en damm i en insjös utloppsfåra innebär det inte alltid att sjön regleras. En damm kan också användas till att tappa av vatten på ett sätt som följer utloppets naturliga variation. Ur vattenrättsligt perspektiv handlar det i så fall inte om reglering. I en sådan sjö är det ändå möjligt att tillfälligt avvika från det naturliga utloppet, om det är nödvändigt till exempel för att avvärja en översvämning eller torka. Saimen och Iso-Längelmävesi är exempel på sådana sjöar. Dessutom finns det sjöar som inte regleras, men där reglering av vattendraget ovanför sjön påverkar variationerna i vattenståndet avsevärt. Till dessa hör till exempel Vahvajärvi som ligger nedanför Puulavesi.


Med utveckling av regleringen avses en förbättring av regleringen så att dess ekonomiska, ekologiska och sociala konsekvenser bättre motsvarar samhällets nuvarande behov och förväntningar. Målet är att samordna även olika användargruppers inbördes motstridiga mål. Det är viktigt att olika intressentgrupper engageras i utvecklingen. Sedan 1990-talet har över hundra utvecklingsprojekt genomförts eller inletts. I dessa finns rekommendationer om bland annat genomförande av reglering, restaureringsåtgärder, vård av fiskbestånden och kommunikation. Det är i allmänhet frivilligt att följa rekommendationerna. Om regleringstillståndet inte gör det möjligt att genomföra rekommendationerna är det möjligt att söka ändring i tillståndet.


Klimatförändringen ändrar på årstidsvariationen i vattenföringen och vattenståndet, vilket också påverkar regleringen. Klimatförändringen tidigarelägger vårflödena och minskar dem i södra och mellersta Finland. På vintern ökar vattenföringen när snötäcket smälter emellanåt och en del av nederbörden faller i form av regn. Även torra somrar kan bli vanligare.

Det övervägande flertalet av regleringarna planerades och inleddes på 1950–1970-talet och tillståndsvillkoren för dem grundar sig på den tidens vattenförhållanden. Klimatförändringen kan orsaka problem i de fall där tillståndsvillkoren föreskriver att sjöns vattenstånd ska sänkas i början av våren, det vill säga att en så kallad vårsänkning ska göras. Syftet med vårsänkningen är att skapa utrymme i sjön så att smältande snö inte orsakar översvämningsskador i sjön eller i vattendraget nedanför. När smältningen börjar allt tidigare eller snömängden är liten kan vårsänkningen dock göra det svårt för vattenståndet att nå normal nivå i tid till sommaren. Detta kan orsaka problem för vattennaturen, rekreationen och även för vattenkraften. Den ökade vattenföringen på vintern kan å sin sida leda till att regleringen på hösten måste ändras i synnerhet i södra Finland. Regleringstillstånden och vattendragen är olika, så behoven av ändring utreds från fall till fall, bland annat med hjälp av modellering av vattendrag.

Den obligatoriska vårsänkningen ingick ursprungligen i ungefär var tredje regleringstillstånd. De senaste åren har många regleringstillstånd ändrats på grund av klimatförändringen, och flera tillstånd är för närvarande under utredning eller behandling. Regleringen av vattendragen har alltså redan framskridit rätt långt på vägen mot anpassning till klimatförändringen.

Även om regleringen fungerar bra är dess möjligheter att påverka vattenståndet och vattenföringen i slutändan begränsade. Exempelvis en lång period av torka minskar oundvikligen vattenmängden, eftersom det inte är möjligt att använda regleringen till att magasinera vatten med tanke på de allra svåraste situationerna. Då går det inte att undvika låga vattenstånd. Exceptionella perioder av torka har orsakat mest missnöje kring vissa oreglerade sjöar.


Bestämmelser om reglering av vattendrag finns i vattenlagen (587/2011). Varje tillståndshavare har rätt att söka ändring i sitt tillstånd. Om regleringen medför skadliga konsekvenser som inte kan minskas på något annat sätt, kan ändring i tillståndet sökas av någon annan instans. I vattenlagen definieras på vilka grunder ändring kan sökas och vilka instanser som har rätt att söka ändring.

År 2014 lades en bestämmelse om redogörelse för uppdämnings- och avtappningsåtgärder på ett avrinningsområde till vattenlagen (18 kap. 3a §). Syftet var att förbättra beredskapen för klimatförändringens effekter, i synnerhet extrema väder- och vattenförhållanden, såsom översvämningar, störtregn, ovanliga isförhållanden och torka. Bestämmelsen gör det möjligt att se över tillståndsvillkoren eller utfärda nya tillståndsvillkor på basis av redogörelsen för uppdämnings- och avtappningsåtgärder, om översvämningarna eller torkan i allmänhet orsakar skadliga verkningar som inte kan minskas på något annat sätt.

Tillstånd att avvika från bestämmelserna i regleringstillståndet kan sökas med stöd av paragrafen om åtgärder för avvärjande av fara (18 kap. 4 § i vattenlagen) på grund av exceptionella förhållanden, såsom översvämning. Den statliga tillsynsmyndigheten kan ansöka om undantagslov för att förhindra att förhållandena medför allmän fara för människors liv, säkerhet eller hälsa, eller stor och omfattande skada för allmänna eller enskilda intressen. Tillståndshavaren kan också själv ansöka om undantagslov på grund av omständigheter som hotar verksamheten.

Helt nya regleringar inleds numera sällan. Däremot har man under de senaste åren avstått från reglering i vattendrag där den inte längre behövs. När regleringen upphör ändras regleringskonstruktionen i allmänhet till en fast grunddamm. Konstruktionen kan också rivas och fåran göras naturenlig så att vattenståndet och vattenföringen varierar på en lämplig nivå.

Reglerade huvudavrinningsområden

Huvudavrinningsområdena nedan har en egen webbplats med information om regleringen i området.