Preliminär bedömning av översvämningsriskerna i Kymmene älvs avrinningsområde
Förslag på områden med betydande översvämningsrisk 2024-2030
I Kymmene älvs avrinningsområde föreslås Kymmene älvs nedre lopp som ett område med betydande översvämningsrisk. I förslaget har man beaktat sannolikheten för översvämningar och de ogynnsamma följderna av dem. I Kymmene älvs nedre lopp kan en översvämning orsaka betydande olägenheter och skador för bland annat bosättningen och trafikförbindelserna. I Kymmene älv förekommer utöver översvämningar under den isfria perioden även kravisöversvämningar vintertid, dessa kan eventuellt utvecklas snabbt, vilket ökar översvämningsrisken. I Kymmene älv har det förekommit ur allmän synpunkt betydande översvämningssituationer och även under de senaste åren har det förekommit mindre översvämningssituationer som orsakat ogynnsamma följder. Klimatförändringen förutspås öka översvämningsrisken i Kymmene älv i framtiden.
Utöver området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp har ett område i Jyväskylä klassificerats som ett övrigt område med översvämningsrisk. I detta område berörs bl.a. bosättningen, trafikförbindelserna och vattentjänsterna av konsekvenserna utav en översvämning, men skadorna har inte bedömts vara betydande ur allmän synpunkt.
På den här webbplatsen kan du bekanta dig med bakgrundsmaterialet till den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna i Kymmene älvs avrinningsområde.
Är områdena med översvämningsrisk korrekt identifierade och föreslagna?
Förändringar jämfört med den föregående planeringsperioden
I markanvändningen, konsekvensbedömningarna av klimatförändringen, kunskapsunderlaget eller målen och åtgärderna för hanteringen av översvämningsrisker i Kymmene älvs avrinningsområde har det inte skett sådana förändringar som skulle förutsätta ändringar i de områden med betydande översvämningsrisk som angivits 2018 eller i övriga identifierade områden med översvämningsrisk. I området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp har det vintern 2023–2024 förekommit översvämningar orsakade av kravis som orsakat lokala skador. Kriterierna för området med betydande översvämningsrisk uppfylls fortfarande.
Efter den preliminära bedömningen 2018 har inga översvämningar inträffat i Kymmene älvs avrinningsområde som ur allmän synpunkt skulle ha haft skadliga följder. Nya kartor över översvämningshotade områden har färdigställts för Päijänne och Mäntyharju vattenrutt för Puulavesi, Ryökäsvesi-Liekune samt Vahvajärvi, Iso-Sämpi och Sämpi. I områden med ny kartläggning av översvämningshotade områden har inte identifierats översvämningsrisker som uppfyller kriterierna för områden med betydande översvämningsrisk relaterat till bosättning eller byggnadsbestånd. Objekten med översvämningsrisk har dock inte kartlagts på motsvarande sätt som i området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp och i området med övrig översvämningsrisk i Jyväskylä.
Den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna utanför de översvämningskarterade områdena grundar sig fortfarande på den grova riskbedömningen som presenterades i den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna i Kymmene älvs avrinningsområde år 2011. Rapporten kan laddas ner på adressen: www.vesi.fi/sv/trh. I dessa områden har det inte skett sådana förändringar i till exempel markanvändningen, riskobjekten eller konsekvensbedömningarna av klimatförändringen som väsentligt skulle ändra tidigare bedömningar eller förutsätta ändringar i angivandet av områden med betydande översvämningsrisk. Riskbedömningarna kan preciseras avsevärt då den nya riksomfattande kartan, baserad på ytvattenmodellering, över övresvämningshotade områden på avrinningsområdesnivå är klar.
Förändringar jämfört med den föregående planeringsperioden
Samråd om översvämningsriskområden genomfördes 15.3.2024–17.6.2024. Samrådsmaterialet, inklusive ett sammandrag av responsen och reviderade förslag, finns tillgängligt via översvämningsriskernas regionsidor. Även denna preliminära bedömning har vid behov uppdaterats baserat på den inlämnade responsen. Jord- och skogsbruksministeriet angav den 19 december 2024 de betydande översvämningsriskområdena från vattendragen och havsvattenståndet fram till år 2030 och tillsatte översvämningsgrupper för dessa områden. Utnämningen gjordes i enlighet med förslagen från NTM-centralerna.
Allmänt om den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna
I den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna identifieras de risker som översvämningar medför för bland annat för bebyggelsen, samhällets funktioner, trafiken, miljön och kulturarvet. Bedömningen görs för alla avrinnings- och kustområden och utifrån bedömningen utses områdena med betydande översvämningsrisk. Områdena med översvämningsrisk identifieras på basis av tidigare översvämningar samt utifrån tillgänglig information om hur klimatet och vattenförhållandena har förändrats.
Områden där den preliminära bedömningen tyder på att översvämningsrisken kan vara betydande utses till områden med betydande översvämningsrisk. I dessa områden kan förhöjda vattenstånd i vattendrag eller förhöjt havsvattenstånd orsaka betydande översvämningsskador. För områden med betydande översvämningsrisk utarbetas kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker samt planer för hantering av översvämningsriskerna.
Den preliminära bedömningen ses över vart sjätte år. På den här webbplatsen hittar du bakgrundsmaterialet för den preliminära bedömningen av översvämningsrisker samt uppgifterna om de områden med översvämningsrisk som föreslagits 2024. En del av bakgrundsmaterialet, till exempel kartor och rapporter, uppdateras automatiskt årligen eller till och med oftare.
Ta en närmare titt på detaljerna i den preliminära bedömningen av området nedan
Den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna i det granskade området baserar sig på så omfattande information som möjligt om tidigare inträffade översvämningar samt eventuella framtida översvämningar och deras följder. Bedömningen av framtida översvämningar baserar sig på tillgängliga översvämningskartor och på konsekvensbedömning utgående från geodata.
Har översvämningsriskerna enligt din åsikt granskats tillräckligt omfattande?
Föreslagna områden med översvämningsrisk
Avgränsning av de förslagna områdena med betydande översvämningsrisk samt av andra identifierade områden med översvämningsrisk.
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Föreslagna områden med betydande översvämningsrisk
Förslag till områden med betydande översvämningsrisk i det granskade avrinnings- eller kustområdet samt motiveringar.
Övriga områden med översvämningsrisk som identifierats
Övriga områden med översvämningsrisk som identifierats i det granskade avrinnings- eller kustområde samt motiveringar.
Översvämningsrisker för människors hälsa eller säkerhet
När man fastställer områden med översvämningsrisk granskar man särskilt de följder för människors hälsa eller säkerhet som översvämningen orsakar. Risken ökar om befolkningsmängden som exponeras för översvämningen är stor samt om det finns svårevakuerade anläggningar i ett område med översvämningsrisk, såsom sjukhus, hälsovårdscentraler, ålderdomshem, daghem och skolor. Också exponering för sjukdomsalstrare som sprids med översvämningen kan orsaka ogynnsamma följder för människors hälsa.
I Kymmene älvs avrinningsområde relaterar de största riskerna för människors hälsa och säkerhet till den permanenta bosättningen i översvämningshotade områden (spridningsområde för en översvämning) samt av att områden isoleras under en översvämning eftersom vägförbindelserna bryts. I Kymmene älvs område är översvämningsriskerna som riktas mot bosättningen störst i Kymmene älvs östra förgrening, i Anjalankoski-Myllykoskiområdet samt i Kotka. Kravisöversvämningar i Kymmene älvs nedre lopp kan utvecklas snabbt, vilket ökar den omedelbara risken för människors hälsa och säkerhet. Å andra sidan pågår den betydande översvämningssituationen i avrinningsområdets stora sjöar och utloppsälven Kymmene älv vanligtvis länge under den isfria perioden, vilket för sin del kan framhäva de olägenheter och skador som översvämningen orsakar.
Arbetet med översvämningskarteringen som omfattar hela Päijänne har inletts 2023 och översvämningsriskerna i Päijänne kommer att utredas noggrannare under 2024–2025 som en del av genomförandet av planen för hantering av översvämningsrisker i Kymmene älvs avrinningsområde 2022–2027. Även om arbetet med översvämningskarteringen fortfarande pågår har det redan framkommit att invånarantalet i hela Päijänne-området, som skulle täckas av en mycket sällsynt översvämning (1/1000a) understiger kriterierna för betydande översvämningsrisk, dvs. 500…1 000 invånare.
I Kymmene älvs avrinningsområde har endast några svårevakuerade objekt identifierats inom översvämningshotade områden. Inom översvämningsområdet för en mycket sällsynt kravisöversvämning i Kymmene älvs nedre lopp finns ett daghem. I Päijänneområdet har man identifierat en hälsostation och ett ålderdomshem i Muurame samt utifrån riskbedömningen på grov nivå från år 2011 ett ålderdomshem i Kyyjärvi kommun i närheten av stranden samt ett daghem i Pieksämäki centrum.
I de kartlagda områdena i Kymmene älvs avrinningsområde finns pumpstationer och reningsverk för avloppsvatten som vid översvämningar kan medföra risker för hälsan. Mer information finns under ”Översvämningsrisker för miljön”.
Mer information
I området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp finns det cirka 900 byggnader och 260 invånare inom området som hotas av översvämningsrisk vid en kravisöversvämning med återkomstintervall en gång per hundra år (motsvarar till vattennivån nästan en 1/1000a översvämning under perioden med öppet vatten) samt uppskattningsvis cirka 400 permanent bosatta invånare i områden som isoleras av översvämningar.
Enligt den nya översvämningskartläggningen i Päijänne finns det sammanlagt cirka 440 invånare och 3 700 byggnader i det översvämningshotade området (1/1000a). Riskobjekten har spridit sig till ett stort område i Päijänne och den i allmänhet långsamma utvecklingen för en översvämning minskar för sin del den omedelbara risken för hälsa och säkerhet. I Stor-Päijänne-området (14.2) är antalet invånare som exponeras för översvämningar koncentrerat till Jyväskylä.
I de nya översvämningskarterade områdena längs Mäntyharjusutten finns endast ett fåtal invånare och bostadshus, skadorna riktas till fritidsbyggnader och ekonomibyggnader.
I de områden i Kymmene älvs avrinningsområde som inte kartlagts med hjälp av översvämningskartor har det inte skett sådana förändringar i markanvändningen och byggandet, i objekten med översvämningsrisk eller i övriga förhållanden som väsentligt skulle ändra slutsatserna om risker för hälsan och säkerheten som gjordes utifrån den grova riskbedömningen år 2011. Med avseende på befolkningen som exponeras för översvämningshot i området Leppävesi-Kynsivesi (14.3) finns de mest betydande översvämningsriskerna i Laukas kyrkby och Lievestuore; i Viitasaari vattenrutt (14.4) Pihtipudas, Viitasaari och Äänekoski; Jämsä vattenrutt (14.5) i Petäjävesi samt vid Saarijärvi vattenrutt (14.6) i Karstula. Inom Rautalampi vattenrutt (14.7) är översvämningsriskerna för hälsa och säkerhet mycket små. I Sysmästråket (14.8) har riskobjekten spridit sig splittrat till olika delar av området, bland annat till Hartola, Joutsa och Sysmä. Vid Mäntyharjurutten (14.9) finns det mest befolkning som exponeras för översvämningar i tätorterna Kangasniemi, Mäntyharju, Haukivuori och Hirvensalmi. I delavrinningsområdena 14.3–14.9 har inga områden med betydande översvämningsrisk eller områden med övrig översvämningsrisk identifierats.
Översvämningsrisker för samhällsviktiga tjänster
Samhällsviktiga tjänster består av sådant som håller i gång en trygg vardag – till exempel fungerande värme- och eldistribution, trafik- och datakommunikationsförbindelser och vattentjänster. När de grundläggande samhällsfunktionerna fungerar som de ska kan man efter en översvämning snabbt återgå till det normala livet och bibehålla en stabil grund för samhället. Översvämningsrisker granskas också för sådan affärsverksamhet som är nödvändig för att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner.
I Kymmene älvs avrinningsområde riktas översvämningsriskerna för samhällets viktiga tjänster i synnerhet till trafikförbindelser (väg- och banförbindelser). I området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp och området med övrig översvämningsrisk i Jyväskylä, riktas riskerna även till vattentjänsterna. Det finns många möjliga riskobjekt inom vägnätet i Kymmene älvs avrinningsområde, men konsekvenserna av översvämningarna riktas i huvudsak det lägre vägnätet. Översvämningsriskerna som riktas till väg- och banförbindelserna i de översvämningskarterade områdena redovisas på översvämningskartorna (www.vesi.fi/tulvakarttapalvelu). Översvämningsrisken som riktas till vattentjänsterna orsakas av att pumpstationer och avloppsreningsverk samt vattentäkter är belägna inom översvämningsområden.
I eldistributionen har man inte identifierat omfattande och långvariga översvämningsrisker i Kymmene älvs avrinningsområde, även om det i översvämningsområdena finns enskilda objekt för energiproduktion och -överföring. I Kymmene älvs avrinningsområde har man inte heller identifierat översvämningsrisker som skulle riktas mot ekonomisk verksamhet som tryggar samhällets vitala funktioner. I fråga om områden som inte är översvämningskarterade har det efter 2018 inte tillkommit uppgifter om nya översvämningsrisker som skulle riktas till tjänster som är viktiga för samhället.
Mer information
I Kymmene älvs område (14.1) och i Stor-Päijänne (14.2) finns det pumpstationer för avloppsvatten som hotas av översvämning, särskilt i Jyväskylä och Kymmene älvs nedre lopp. Dessutom är funktionsstörningar i avloppsreningsverket i Jyväskylä möjliga vid en sällsynt översvämning. Vattentäkter som eventuellt hotas av översvämning finns i Jyväskylä och Sysmä. I området Leppävesi-Kynsivesi (14.3), Viitasaaristråket (14.4), Jämsästråket (14.5) och Saarijärvistråket (14.6) finns det enligt översvämningsområdena som fastställts på grov nivå år 2011, enskilda samhällstekniska byggnader inom översvämningsområden samt i liten utsträckning vägförbindelser som hamnar under vatten. Vid Rautalampistråket (14.7) har man i den grova bedömningen av översvämningsområden identifierat 3 vattentäkter (Keitele, Vaajasalmi, Pieksämäki), flera vägförbindelser samt enskilda riskobjekt för datakommunikation och energiförsörjning inom översvämningshotade områden. Vid Sysmästråket (14.8) har endast vägförbindelser identifierats som riskobjekt. På Mäntyharjustråket (14.9) är de identifierade riskobjekten för samhällsviktiga tjänster en vattentäkt i Kouvola, en del vägförbindelser samt enskilda riskobjekt för datakommunikation och eldistribution.
Översvämningsrisker för miljön
Vid granskningen av översvämningsrisken för miljön beaktas objekt där en översvämning kan orsaka plötslig förorening av miljön eller ogynnsamma följder för människors hälsa, till exempel vid förorening av hushållsvatten. Omfattningen och varaktigheten av de ogynnsamma följderna påverkar hur betydande översvämningsrisken är. Om en översvämning inträffar kan bland annat bränslecisterner och andra kemikaliecisterner samt avloppsreningsverk orsaka miljöskador.
Översvämningsriskerna som riktas mot miljön i Kymmene älvs avrinningsområde är i synnerhet förknippade med behandling och ledning av avloppsvatten samt översvämningsrisker som riktas till industrin. Övriga översvämningsrisker som riktas mot miljön i Kymmene älvs avrinningsområde hänför sig främst till enskilda bränsledistributionsställen och djurstall. I området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp finns 4 pumpstationer för avloppsvatten inom området med kravisöversvämningsrisk med återkomstintervall 1/100a. Dessutom kan översvämningsriskerna i Ingerois industriområde i Kouvola också vara förknippade med miljörisker. Riskerna för miljön i Kymmene älvs nedre lopp är inte en grund för att ange ett område med betydande översvämningsrisk.
På basen av översvämningskarteringen i Jyväskylä är flera pumpstationer för avloppsvatten belägna inom översvämningshotade områden och till vilka översvämningsrisker kan riktas vid en översvämning med återkomstintervallet 1/1000a i Päijänne. Dessutom kan översvämningssituationen orsaka problem för avloppsreningsverket i Nenäinniemi i Jyväskylä, fastän själva reningsverket inte är beläget inom översvämningsområdet. Avloppsvattnet kommer till reningsverket från kommunerna Jyväskylä, Laukas, Muurame och Uurainen. Eventuella funktionsproblem vid avloppsreningsverket i Nenäinniemi under stora översvämningar orsakar en miljö- och hälsorisk i Norra Päijänne, vilket är en delorsak till att Jyväskylä har identifierats som ett område med övrig översvämningsrisk.
I delavrinningsområdena 14.3–14.9 har inga områden med betydande eller övrig översvämningsrisk identifierats på basis av översvämningsriskerna riktade till miljön.
Mer information
Enligt de preliminära bedömningarna av översvämningsriskerna 2011 och 2018 finns det i Stor-Päijänne (14.2) två industriella objekt med översvämningsrisk i Sysmä och Lahtis samt avloppsreningsverk i Jyväskylä, Padasjoki, Sysmä och Hollola. På basis av den grova översvämningskarteringen 2011 är eventuella översvämningsrisker som relaterar till miljön i området Leppävesi-Kynsivesi (14.3) Teräväniemi avloppsreningsverk; på Viitasaarivattenrutt(14.4) avloppsreningsverket i Kinnula kommun; på Jämsävattenrutt (14.5) Jämsänkoski pappersfabrik; på Rautalampivattenrutt (14.7) avloppsreningsverken i Haapakoski i Pieksämäki samt Kierinniemi i Rautalampi, 2 djurskydd i Rautalampi och 1 bränsledistributionsställe i Tervo vid Mäntyharjuvattenrutt (14.9) Haukivuori avloppsreningsverk i St:Michel och Mäntyharju kommunala avloppsreningsverk. I Saarijärvi vattenrutt (14.6) och Sysmä vattenrutt (14.8) har man inte identifierat några översvämningsrisker relaterade till miljön.
Översvämningsrisker för kulturarvet
Vid granskningen av översvämningsrisken för kulturarvet beaktas det materiella arvet, såsom byggnader och konstruktioner som kan lida oåterkallelig skada. Översvämningsvatten kan orsaka många slags skador, till exempel att kollaps av konstruktioner eller slitage på ytor. Vattendränkning kan också orsaka problem med mikrober eller markerosion under ett kulturarvsobjekt.
I området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp är det viktigaste översvämningsriskobjektet som klassificeras som kulturarvsobjekt, Langinkoski kejserliga fiskestuga samt områdets övriga byggnader, bl.a. Den kejserliga fiskestugans kapell. Dessutom ligger Anjalan kartanomuseo (herrgårdsmuseum), Ranta-Pukin kievarimuseo (gästgiverimuseum) och Ankkapurhan teollisuusmuseo (industrimuseum) i översvämningsområdet. Verla världsarvsobjekt (träsliperi och pappfabrik) ligger längs Mäntyharju vattenrutt vid vattendragets omedelbara närhet.
I alla Kymmene älvs delavrinningsområden har minst ett, i allmänhet flera betydande kulturmiljöområden eller -objekt identifierats. Utöver dessa har man identifierat flera fornminnesobjekt och -områden. Flest objekt finns inom delavrinningsområdena Kymmene älv (14.1), Stor-Päijänne (14.2), Rautalampi vattenrutt (14.7) och Mäntyharju vattenrutt (14.9). I regel riktas dock inte särskild översvämningsrisk till kulturmiljöområdena och -objekten i Kymmene älvs avrinningsområde och ofta ligger objektens byggnader utanför de egentliga översvämningsområdena. I den preliminära bedömningen har framför allt fabriks- och järnvägsstationsmiljön i Iisvesi vid Rautalampistråket (14.7) lyfts fram, där finns åtminstone ett översvämningshotat godsmagasin. Vid Sysmästråket (14.8) kan Viheri museibro lida av skador orsakade av exceptionella översvämningar. Vid Mäntyharjustråket (14.9) är översvämningsrisken som riktas mot kulturarvet koncentrerad till Mäntyharjuområdet (bl.a. Mäntyharju gamla centrum och stationsområde).
Utifrån riskerna för kulturmiljön har inga områden med betydande översvämningsrisk identifierats i Kymmene älvs avrinningsområde.
Övriga översvämningsrisker
Översvämningens karaktär och lokala förhållanden
I Kymmene älv och Päijänne, liksom i andra stora sjöar i avrinningsområdet, utvecklas det rikliga vattenläget i allmänhet småningom då nederbördsmängderna hålls höga under en lång tid. Vårens vattensituation påverkas i hög grad av den snömängd som samlats under vintern. I stora vattendrag kan översvämningssituationen pågå länge, vilket å ena sidan ökar betydelsen av översvämningsskador och å andra sidan minskar riskerna som riktas direkt till hälsa och säkerhet.
I Kymmene älvs avrinningsområde riktas de största översvämningsriskerna till Kymmene älvs nedre lopp. Utöver översvämningar under perioden med öppet vatten ökar kravisöversvämningarna översvämningsrisken vintertid i detta område. Kravisöversvämningar kan utvecklas snabbt, vilket ökar översvämningsrisken. De största riskerna i Kymmene älvs nedre lopp gäller situationer där kravis och isproppar bildas i en situation när vattensituationen är exceptionellt riklig. Under 2000-talet har de värsta översvämningarna varit översvämningar orsakade av kravis. Översvämningens karaktär och de lokala förhållandena utgör dels grunden för förslaget att ange Kymmene älvs nedre lopp till ett område med betydande översvämningsrisk.
Översvämningsrisk orsakad av vattenkonstruktioner
De mest betydande regleringarna, dammarna och kraftverken i Kymmene älvs avrinningsområde beskrivs på webbplatsen: https://www.vesi.fi/teemasivu/vesistojen-saannostely/kymijoen-vesistoalueen-saannostely/. Utöver kraftverken och regleringsdammkonstruktionerna finns det sjötrafikkanaler i Kymmene älvs avrinningsområde, bl.a. Kalkkis och Vääksy kanaler i Asikkala, Vaajakoski kanal i Jyväskylä och Keitele kanal i Keitele-Päijänne vattenrutt.
I Kymmene älvs avrinningsområde finns tiotals dammar som klassificerats enligt dammsäkerhetslagen (494/2009 11 §). Största delen av de klassificerade dammarna hör till klass 2. De klassificerade dammarna har dimensionerats hydrologiskt i enlighet med kraven i dammsäkerhetslagen. Enligt dammsäkerhetslagen ska en riskutredning och en säkerhetsplan göras för dammar i klass 1. I utredningen ska man redogöra för hur en översvämningsvåg som orsakas av ett dammbrott framskrider och sprids samt för de skador som den orsakar.
Vattenkonstruktionerna i Kymmene älvs avrinningsområde orsakar ur allmän synpunkt ingen betydande översvämningsrisk, men ras av konstruktionerna kan orsaka lokal olägenhet och skada i områden inom dammarnas farozon, samt höja vattenståndet skadligt i vattendraget nedanför. Översvämningsrisken som orsakas av vattendragskonstruktioner i Kymmene älvs avrinningsområde är inte en grund för att ange områden med betydande eller annan översvämningsrisk.
Tidigare inträffade översvämningar
De största observerade översvämningarna i Kymmene älvs avrinningsområde inträffade 1899. De hydrologiska observationerna inom avrinningsområdet har dock i större utsträckning inletts först i början av 1900-talet. Översvämningsläget år 1899 har varit det klart värsta i historien. Översvämningen orsakades av en exceptionellt snöig vinter, som föregicks av en vinteröversvämning vid årsskiftet. Vattenståndet i Päijänne steg till maximal höjd i början av juli, då vattenståndet var cirka 1,3 meter över den nuvarande gränsen för översvämningsskador. Även i Puula var vattenståndet det högsta i mäthistorien. Översvämningen berörde också i stor utsträckning andra delar av avrinningsområdet och till exempel vattenföringen i Kymmene älv har enligt vattendragsmodellen varit rekordhög, cirka 900 m3/s. En betydande översvämning i Päijänne återspeglas vanligtvis också i översvämningarna i Kymmene älv.
Utöver det ovan nämnda har de mest betydande översvämningsåren i Kymmene älvs avrinningsområde varit åren 1988, 1981, 1974–1975, 1955, 1944, 1924 och 1922. Dessa år har översvämningssituationen påverkat nästan hela avrinningsområdet. Översvämningarna har dock inträffat på olika sätt runtom i avrinningsområdet beroende på bland annat avrinningsområdets egenskaper och regleringen av sjöarna. I Kymmene älvs avrinningsområde har översvämningen 1974–1975 varit en vinteröversvämning och de övriga vår- och sommaröversvämningar. Av översvämningar som inträffat under 2000-talet framstår främst år 2012 i Viitasaari-, Saarijärvi- och Sysmä vattenrutt samt kravisöversvämningarna i Kymmene älvs område 2012–2013 och 2023–2024. Utöver de tidigare typiska våröversvämningarna håller höst- och vinteröversvämningarna på att bli vanligare i Kymmene älvs avrinningsområde. På vintern kan den höga vattennivån tillsammans med isen orsaka skador på strandkonstruktionerna även om vattennivån inte är på maximal höjd.
Under 2000-talet har de största översvämningarna i området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp varit översvämningar orsakade av kravis vintertid. De värsta fallen av kravis har förekommit vintern 2012–2013 och 2023–2024. Vattenståndet har stigit särskilt i Kymmene älvs huvudfåra i områdena Ahvionkoski och Kultaankoski, i Kymmene älvs västra förgrening i Hirvikoski samt i östra förgreningen i Pernoo och i områdena nedanför Koivukoski kraftverk. Kravisöversvämningarna har vätat lätta strandkonstruktioner, fritidsbostäder och källare i bostadsbyggnader. Situationen vid kravisöversvämningarna i Kymmene älv på 2000-talet har delvis underlättats av att vattensituationen i Päijänne har möjliggjort avtappning, vilket minskat vattenföringen i Kymmene älv. I en mer vattenrik utgångssituation kunde översvämningsskadorna ha varit betydligt större.
Kravisöversvämningar har också förekommit på andra håll i Kymmene älvs avrinningsområde. Till exempel längs Sysmä vattenrutt var den föregående exceptionella översvämningen, dvs. en översvämning med mer sällan återkomstintervall än en gång på 50 år, en kravisöversvämning i Tainionvirta, Hartola i januari 2014. Isproppar sprängdes med hjälp av försvarsmaktens handräckning och större skador kunde undvikas.
De historiska översvämningssituationerna beskrivs mer detaljerat i rapporten om den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna 2011 (www.vesi.fi/sv/trh) . Högvattenföringen och högvattenstånden vid de hydrologiska observationspunkterna i Kymmene älvs avrinningsområde presenteras i tabellen.
Är all väsentlig information om tidigare översvämningar i det undersökta området inkluderad i granskningen?
Mer information
Mer information om tidigare inträffade översvämningar
Information om tidigare inträffade översvämningar och skador till följd av dessa fås också utifrån flyg- och satellitbilder, betalda försäkringsersättningar samt räddningsverkens uppdrag:
Från luft- och satellitbilder kan man bedöma omfattningen av en översvämning. Du kan bekanta dig med översvämningsområden som avgränsats utifrån dessa i den omfattande versionen av översvämningskarttjänsten: Översvämningskarttjänsten (observerade översvämningsområden).
Ersättningarna som försäkringsbolagen betalar ut beskriver det ekonomiska värdet av skador på byggnader och lösöre som översvämningar orsakat för privatpersoner. Fram till 2013 betalade staten ersättningar. Sedan 2014 har ersättningar betalats via översvämningsskyddet som ingår i hem- och fastighetsförsäkringen. Översvämningsskyddet ersätter endast skador som orsakas av exceptionella översvämningar (ca 2 %, 1/50 år). Du kan bekanta dig med statistiken över försäkringsersättningar här (på finska): Tulvariskien hallinnan indikaattorit
Uppgifter om räddningsväsendets uppdrag i anslutning till översvämningar finns i Räddningsväsendets resurs- och olycksstatistik Pronto. Räddningsverkens uppdrag på grund av översvämningar är till största delen skadebekämpningsinsatser, men i dem ingår även andra typer av insatser, såsom bistånds-, inspektions- och räddningsinsatser. I den interaktiva karttjänsten kan man studera uppdragens regionala och tidsmässiga fördelning samt deras utveckling med hjälp av olika filter. Karttjänsten (på finska) finns också tillgänglig på Tulvariskien hallinnan indikaattorit (Tulviin liittyvät pelastustoimen tehtävät).
Högvattenstånd
Flödestoppar i avrinningsområdet. Uppgifterna grundar sig på hydrologiska observationsserier. I rapporten har nyckeltalen för tidsserien räknats ut: MHW, alltså medelvärdet av den högsta vattennivån per år samt HW, det högsta vattenståndet under observationsperioden. Stapeldiagrammet visar det högsta och lägsta vattenståndet under året. Du kan själv välja skalning av stapeldiagrammet i rapporten.
Högvattenföring
I rapporten presenteras på basis av en hydrologisk observationsserie flödestoppar som tidigare inträffat i avrinningsområdet. I rapporten har beräknats den lägsta vattenföringen (NQ), medelvattenföringen (MQ) och den högsta vattenföringen (HQ) under observationsperioden samt året för det högsta flödet. Stapeldiagrammet visar årliga maximi- och minimivärden för vattenföringen. Du kan själv justera skalan på diagrammet.
Inverkan av tidigare inträffade översvämningar i nuläget
Efter sekelskiftet 1800–1900 och de stora översvämningarna på 1920-talet i Kymmene älvs avrinningsområde har rensningar gjorts och reglering av sjöarna inletts. Den nuvarande regleringen av sjöarna i Kymmene älvs avrinningsområde inleddes huvudsakligen på 1950–1960-talen och regleringen av Kymmene älv på 1920–1950-talen. Regleringen och rensningarna har för sin del minskat översvämningsrisken, men å andra sidan leder den ökade markanvändningen i strandområdena till att skadorna från motsvarande översvämningsnivåer numera sannolikt skulle vara större. Å andra sidan beaktas översvämningsriskerna och de lägsta bygghöjderna bättre än tidigare i fråga om nyare byggande och planläggning.
I området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp uppskattas de totala skadorna som skulle orsakas av en sällsynt översvämning med återkomstintervall på en gång per hundra år (1/100a) uppgå till cirka 11 miljoner euro och av en mycket sällsynt översvämning (1/1000a) till cirka 28 miljoner euro (plan för hantering av översvämningsriskerna i Kymmene älvs avrinningsområde för 2022–2027). I fråga om områden som inte är översvämningskarterade har översvämningsskadorna inom jordbruket och byggnader vid olika vattenstånd bedömts i rapporten om den preliminära bedömningen av översvämningsrisker 2011 (www.vesi.fi/sv/trh), i publikationen Kymijoen vesistöalueen tulvantorjuntasuunnitelm (planen för bekämpning av översvämningar i Kymmene älvs avrinningsområde) (Eskola, 1999) som publicerades 1999 samt i utredningen Suurtulvaselvitys (utredning om stora översvämningar) som färdigställdes 2000 (Ollila m.fl., 2000). De tidigare rapporterade ekonomiska skadebedömningarna kan omvandlas att motsvara nivån år 2023 på basen av levnadskostnadsindex (https://www.stat.fi/tup/laskurit/rahanarvonmuunnin.html).
Mer information
På grund av rensningar och muddringar har vattenståndet till exempel i Kymmene älv nedanför Voikkaa förändrats efter 1950-talet, därmed ger tidigare observationer inte rätt bild jämfört med nuläget. Till exempel i Ahvionkoski är det högsta observerade vattenståndet i januari 1924 över en meter högre än det vattenstånd som observerades i januari 1975, vilket uppmättes i en något rikligare vattensituation. Till exempel i Mäntyharju vattenrutt har vattenståndsförhållandena också förändrats på många ställen under observationstiden till följd av kraftverksbyggande och rensningar på 1800- och 1900-talen. Regleringens historia och historiska översvämningssituationer beskrivs närmare i rapporten om den preliminära bedömningen av översvämningsrisker från år 2011 (www.vesi.fi/sv/trh).
Klimatförändringens inverkan
Klimatförändringen påverkar vattentillgångarna, miljön i övrigt och samhället på många sätt. Hur kraftiga följderna är varierar i olika delar av Finland. Den största förändringen i de hydrologiska förhållandena i insjöarna är ökningen av de årstidsvisa variationerna i avrinningen, vattenföringen och vattenståndet. På kustområdena har landhöjningen betydelse för hur stor påverkan de förutspådda förändringarna i Östersjöns medelvattenstånd har i olika regioner. Havsnivån stiger mest vid Finska vikens kust.
Översvämningsrisken i Kymmene älv förväntas öka till följd av klimatförändringen. Klimatförändringen kommer i synnerhet att öka risken för översvämningar vintertid och de högsta översvämningsnivåerna flyttas småningom från våren och sommaren till vintern. I Kymmene älvs nedre lopp förutspås risken för kravisöversvämningar öka fram till mitten av århundradet och risken kan också öka på andra håll i Kymmene älvs avrinningsområde. Vid granskningen av dimensioneringsöversvämningarna vid dammarna i Kymmene älv (Jakkila och Veijalainen, 2019) har man dessutom bedömt att stävjandet av klimatförändringen och olika klimatscenarier återspeglas avsevärt i storleken av mycket sällsynta översvämningar i slutet av århundradet.
I avrinningsområdets nordligare delar kan klimatförändringens inverkan på översvämningarna vara liten eller till och med minska översvämningsrisken. Den genomsnittliga minskningen av översvämningsrisken i dessa områden (t.ex. Saarijärvi vattenrutt) beror huvudsakligen på att en minskad snömängd minskar vårflödena under snösmältningen. De kalla och snörika vintrarna försvinner dock inte helt, även om de enligt prognoserna kommer att förekomma alltmer sällan.
Mer information
Översvämningar från vattendrag och klimatförändringen
Klimatförändringens inverkan på vattenföringen och vattenståndet i vattendrag har granskats genom simuleringar i Finlands miljöcentrals system för vattendragsmodeller inom projektet WaterAdapt (2012) och senast inom projektet ClimVeturi (2020). Simuleringar har gjorts för jämförelseperioden 1981–2010 samt för två framtidsperioder, 2010–2039 och 2040–2069.
Resultaten visar att klimatförändringen kommer att avsevärt förändrar de årstidsvisa variationerna i vattenföringen i åar och älvar och sjöar. På våren minskar vårfloden betydligt särskilt i södra och mellersta Finland, eftersom vintrarna är mildare än idag. På sommaren sjunker vattenståndet i många sjöar på grund av att våren kommer tidigare och avdunstningen på sommaren ökar. Detta sker i synnerhet på områden med ett stort antal sjöar, där avdunstningen från sjöarna har den största inverkan. Torka och lågt vattenstånd under sommaren och förhösten kommer att bli ett allt större problem i vissa sjöar. Nederbörden på hösten och vattenföringen på senhösten kommer att öka under kommande årtionden. Under vintern stiger vattenståndet och vattenföringen tydligt, eftersom en allt större del av nederbörden kommer i form av regn och snö smälter under vintern. Förändringarna i vattenföringarna och vattenståndet under vintern är störst i södra och mellersta Finland, medan snön ligger kvar längre i norra Finland.
Under perioden 2010–2039 är de hydrologiska förändringarna i norra Finland fortfarande tämligen små, men för områden längre söderut pekar de flesta klimatscenarierna redan på ganska tydliga förändringar under de närmaste årtiondena. Resultaten från olika klimatscenarier avviker väsentligt från varandra, men förändringens riktning är liknande i alla scenarier.
Havsöversvämningar och klimatförändringen
Scenarierna för stigande havsvattenstånd (SSP1-2.6, SSP2-4.5 och SSP5-8.5) och de motsvarande kartorna över havsöversvämningar har fastställts för olika sannolikheter i Östersjön fram till 2100. I scenarierna och kartorna har man beaktat både ett högre havsvattenstånd (med beaktande av klimatförändringen och landhöjningen) och korttidsvariationer i vattenståndet (Meteorologiska institutet, 2023). Korttidsvariationerna i havsvattenståndet i Östersjön beror bland annat på vinden, lufttrycket och istäcket.
De förändringar i medelvattenståndet (-28 cm…+31 cm) som förutspås i scenariot på medelnivå (SSP2-4.5) varierar mellan olika regioner, vilket framför allt beror på landhöjningen. Minst stiger havsnivån i Bottenviken och Bottniska viken, där landhöjningen är störst. Havsnivån stiger mest vid Finska vikens kust, där många översvämningskänsliga objekt är belägna.
Läs mer och granska resultaten om klimatförändringens inverkan på översvämningar:
Visualiseringsverktyget Klimatförändringens inverkan på vattendrag
Karttjänsten Klimatförändringens inverkan på havsöversvämningar
Klimatförändringens inverkan på översvämningar från vattendrag
Den genomsnittliga förändringen enligt klimatscenarierna (25 st.) och den maximala förändringen (jämfört med perioden 1981–2010) i fråga om översvämningar från vattendrag med en återkomsttid på 100 år i olika delar av Finland 2070–2099.
Har konsekvenserna av klimatförändringen och annan långsiktig utveckling tagits i beaktande i bedömningen?
Andra långtidsförändringars inverkan på översvämningsriskerna
Invånarantalet samt byggandet av strandområden har en betydande inverkan på översvämningsriskerna i Kymmene älvs avrinningsområde. I enlighet med markanvändnings- och bygglagen (132/1999) beaktas även översvämningshotet i planeringen av markanvändningen, så till denna del bedöms ökningen av översvämningsriskerna vara liten. År 2025 träder den nya bygglagen i kraft och samtidigt ändras markanvändnings- och bygglagen så att bestämmelserna om planering av byggnader och byggnadsobjekt samt byggande och användning av byggnader slopas. Ändringarna påverkar inte beaktandet av översvämningsrisken i områdesanvändningen och byggandet.
Befolkningsutvecklingen kan påverka översvämningsriskerna i framtiden. Invånarantalet i Kymmenedalen förutspås minska klart, vilket också återspeglas i uppskattningarna av hur översvämningsskadorna kommer att utvecklas på lång sikt. I området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp förutspås de totala skadorna som kan orsakas av översvämningar att minska klart mot slutet av århundradet. Osäkerheten kring uppskattningen beror dock på att minskningen av invånarantalet inte nödvändigtvis direkt återspeglas i bosättningsmängden vid stränderna eller byggandet i strandområdena. I övriga delar av Kymmene älvs avrinningsområde, främst i Lahtis och Jyväskylä, är trenden inom befolkningsmängden ökande. En ökning i befolkningsmängden inom dessa områden kan öka översvämningsriskerna.
Åtgärder i avrinningsområdena, såsom dikning, kan ha betydelse för förekomsten av översvämningar särskilt i avrinningsområdets källområden. Allt som allt uppskattas att de förändringar som påverkar vattenflödet och vattenhastigheten i avrinningsområdena kommer att ha en mycket liten inverkan på översvämningsriskerna i Kymmene älvs avrinningsområde under de kommande decennierna.
Mer information
Hur översvämningsrisken utvecklas påverkas på lång sikt förutom av klimatförändringen, också i synnerhet av förändringar i markanvändningen, befolkningsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten. De regionala skillnaderna i utvecklingen av översvämningsrisken ökar i och med urbaniseringen. Den ökade teknifieringen av byggnader och den ekonomiska tillväxten kan öka översvämningsskadornas omfattning. Befolkningens åldrande ökar sårbarheten för översvämningar.
Översvämningsrisken kan påverkas avsevärt genom att styra markanvändningen, särskilt vid nybyggnation, utanför översvämningshotade områden till exempel genom att utfärda rekommendationer om lägsta bygghöjder. I planeringen av markanvändningen bör översvämningsriskerna beaktas bland annat i planläggningen och i kommunernas byggnadsordning.
För områdena med betydande översvämningsrisk har det utarbetats uppskattningar om hur översvämningsrisken utvecklas fram till år 2100. Ta del av uppskattningarna i den interaktiva rapporten: Framtidens översvämningsrisker (PowerBI-rapport)
Bedömning av hur betydande översvämningsrisken är
Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är beaktas de regionala och lokala förhållandena, sannolikheten för översvämningen samt följande ur allmän synpunkt ogynnsamma följder som översvämningen potentiellt orsakar:
- ogynnsamma följder för människors hälsa eller säkerhet
- långvariga avbrott i nödvändighetstjänster så som vattentjänster, energiförsörjning datakommunikation, vägtrafik eller annan motsvarande verksamhet
- långvariga avbrott i ekonomisk verksamhet som tryggar samhällets vitala funktioner
- långvariga eller omfattande ogynnsamma följder för miljön, eller
- oersättliga ogynnsamma följder för kulturarvet
Mer information
Den nationella koordineringsgruppen för hantering av översvämningsrisker som utsetts av jord- och skogsbruksministeriet har fastställt exempelkriterier för en betydande översvämningsrisk i sin promemoria 22.12.2010. Dessa kriterier är bland annat följande:
- Fler än 500–1 000 fasta invånare i ett bostadsområde som hamnar under vatten vid en mycket sällsynt översvämning (~1/1000 år)
- Flera byggnader för hälsovård eller vårdanstalter med flera stadigvarande vårdplatser samt daghem i ett område som hamnar under vatten vid en mycket sällsynt översvämning
- Vattentäkt som används av ett för området betydande antal människor i ett område som hamnar under vatten vid en mycket sällsynt översvämning
- Störningar i avloppsreningsverkets verksamhet som medför hälsorisk
- Ett betydande kraftverk eller flera kraftstationer i ett område som hamnar under vatten vid en mycket sällsynt översvämning
- Avbrott på flera landsvägar, järnvägssträckor eller vattenvägar vid en sällsynt översvämning
Också en översvämning som orsakar betydande skador och har en kortare återkomsttid (t.ex. ~1/100 år) eller att översvämningens omfattning ökar i och med klimatförändringen kan vara tillräckliga fastställandegrunder. Likaså kan en avsevärd kvarstående risk (sårbarhet på områden där skyddsåtgärder för att motverka översvämningar vidtagits) leda till att man tillämpar strängare kriterier vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är. Osäkerheten minskar om det finns detaljerade översvämningskartor över området som granskats och man har kunnat beakta den inverkan som klimatförändringen förutspås ha på översvämningar. Då blir det möjligt att i riskbedömningen använda de översvämningsintensiteter enligt olika målnivåer som föreslås i planen för hantering av översvämningsrisker.
Utgångsdata för identifiering av områden med översvämningsrisk
Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är utnyttjas mångsidig information om översvämningsrisken, med andra ord information om sannolikheten för översvämning samt om potentiella skador som översvämningen orsakar, det vill säga riskobjekt.
Utgångsdata kan delas in i 1) detaljerade kartor över översvämningshotade områden och riskobjekt som grundar sig på dem och 2) mer översiktliga men regionalt mer omfattande översvämningskartor och skadebedömningar.
I följande kapitel presenteras olika utgångsdata för bedömningen av översvämningsrisker. Översvämningskartorna omfattar endast en del av Finland, men å andra sidan har de utarbetats för just de områden där det har funnits behov av att närmare utreda översvämningsriskerna.
Är bedömningsmetoderna och utgångsuppgifterna tillräckligt omfattande?
Kartor över översvämningshotade områden och områden med översvämningsrisk
I den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna i Kymmene älvs avrinningsområde har man i första hand utnyttjat de kartor över översvämningshotade områden och översvämningsrisker som utarbetats för området. För Kymmene älvs område finns en översiktlig karta över översvämningshotade områden. Kartan täcker området från Kotka och Pyttis havskust till Kimola i Jaala. Längs Mäntyharju vattenrutt har man utarbetat nya kartor över översvämningshotade områden för Puula och Ryökäsvesi-Liekune samt för Vahvajärvi, Iso-Sämpi och Sämpi. Dessutom har en karta över översvämningshotade områden färdigställts redan tidigare i Mäntyharju tätortsområde. Endast för området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp (från Myllykoski till havet) samt för Jyväskyläområdet har objekten med översvämningsrisk kartlagts noggrannare och kartor över översvämningsrisker utarbetats. Arbetet med översvämningskarteringen som omfattar hela Päijänne inleddes 2023. Kartläggningsarbetet pågår fortfarande, men med den översiktliga kartan över översvämningshotade områden från första skedet har man kunnat beräkna antalet invånare och bostadshus som skulle hamna under en översvämning.
I de områden där det inte finns tillgång till noggrannare översvämningskartor har man använt en översvämningskarta på grov nivå som utarbetats för den preliminära bedömningen år 2011. Fastställandet av översvämningsområden grundade sig på modellberäkningar där man beaktade terrängens topografi samt de fastställda och beräknade vattenstånden i sjöar och älvar. Som marknivå i beräkningarna användes det höjdmaterial från Lantmäteriverket som då var tillgängligt och dess noggrannhet varierade kraftigt. På grund av det inexakta höjdmaterialet var de fastställda översvämningsområdena inte särskilt tillförlitliga och det var inte heller helt säkert ifall enskilda konstruktioner och objekt låg i översvämningsområdet. Granskningen gav dock av s.k. grov information om den ungefärliga storleksklassen av översvämningsriskerna i hela avrinningsområdet. En översyn av översvämningsriskerna i områden med grov översvämningskartering har gjorts genom att granska förändringarna i markanvändningen och riskobjekten i allmänhet samt för de mest betydande riskobjekten genom preciserad information om markytans höjd.
I området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp orsakas översvämningsriskens betydelse av kravisöversvämningar. Översvämningskartorna som redovisar kravisöversvämningar presenteras i översvämningskarttjänsten som specialscenarier.
Översvämningskartorna utgör grunden för en effektiv hantering av översvämningsriskerna. Det finns två typer av översvämningskartor: kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker. Båda kartorna ska utarbetas för alla de områden som har utsetts till områden med betydande översvämningsrisk, men de kan också utarbetas för andra områden.
Kartan över översvämningshotade områden visar till vilka områden översvämningen kan sprida sig. Kartan över översvämningsrisker beskriver vilka riskobjekt det finns i de översvämningshotade områdena. Kartan över översvämningsrisker ger alltså en uppfattning om omfattningen av eventuella översvämningsskador.
Mer information
Bestämmelser om kartor över områden med betydande översvämningsrisk finns i förordningen om hantering av översvämningsrisker (659/2010). Man utarbetar flera kartor, åtminstone för översvämningar med en årlig sannolikhet på 2 och 1 procent (återkomsttid 1/50 år, 1/100 år), samt för en översvämning som är mycket sällsynt men under särskilda förhållanden möjlig. Bedömningarna grundar sig på modellering och tidigare hydrologiska observationer.
Invånarantalet i ett översvämningshotat område anges på kartorna i rutor med en sidlängd på 250 meter. Materialet hämtas ur befolkningsdatasystemet, vars uppgifter sammanslås med översvämningshotade områden. Översvämmade vägar presenteras på motsvarande sätt genom att sammanslå kartorna över översvämningshotade områden med Digiroad-material.
Kartorna över översvämningsrisker utarbetas genom att sammanslå den information om översvämningskänsliga objekt som fås ur geodatamaterial med kartorna över översvämningshotade områden. På så sätt visar kartan hur stor skada en översvämning av en viss omfattning kan orsaka.
Läs mer om översvämningskartering och bekanta dig med kartorna över översvämningshotade områden och områden med översvämningsrisk:
Översvämningskartering
Översvämningskarttjänsten
Översvämningshotade områden i avrinningsområdet
Områden i det granskade avrinningsområdet, för vilka man gjort översvämningskartering. På kartan visas områden som hamnar under vatten vid en översvämning av tre olika omfattningar (vanlig, sällsynt och mycket sällsynt). Mer precisa översvämningskartor, som innehåller uppgifter om bland annat vattendjup och riskobjekt, finns i översvämningskarttjänsten.
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Skadebedömningar som grundar sig på översvämningskartor
Antalet invånare, byggnader och vägar i det översvämningshotade området är väsentlig information vid bedömning av potentiella skador som uppstår vid en översvämning, alltså översvämningsrisken. Denna information har producerats för alla områden för vilka man gjort översvämningskartering. I analysen av geodata har man beaktat de invånare som löper direkt översvämningsrisk, det vill säga vars byggnad ligger i ett område med översvämningsrisk.
Se uppskattningar av översvämningsskador (invånare, byggnader och vägar) i områden som kartlagts över översvämningsrisker:
Visualiseringsverktyg för uppskattningar av översvämningsskador (på finska)
Visualiseringsverktyget är nationellt, men täcker endast översvämningsriskkartade områden.
Invånare, byggnader och vägar i ett översvämningshotat område i avrinningsområdet
Statistik över invånare, byggnader och vägar i områden för vilka man gjort översvämningskartering. Statistiken har beräknats för flera återkomsttider (en gång/1–2 år – en gång/1 000 år).
Riskobjekt i karteringen av översvämningsrisker
Utöver den ovan nämnda analysen av geodata har NTM-centralerna gjort en närmare kartering av riskobjekt åtminstone för områden med betydande översvämningsrisk. I karteringen har man förutom riksomfattande geodatamaterial även utnyttjat uppgifter som fåtts från bland annat kommuner och andra aktörer.
Riskobjekt i ett översvämningshotat område
I tabellen presenteras objekten med översvämningsrisk i det översvämningskarterade området. Statistiken har beräknats för översvämningar med flera olika återkomstintervall
Mer information
Enligt statsrådets förordning om hantering av översvämningsrisker (659/2010) måste följande uppgifter om skador framgå av kartorna över översvämningsrisker:
- uppskattat invånarantal
- särskilda objekt såsom sjukhus, läroanstalter och daghem
- infrastruktur såsom vägar, energinät, datakommunikationsnät och vattentjänstverkens anordningar
- ekonomisk verksamhet som är betydande med tanke på tryggandet av samhällets vitala funktioner
- anläggningar vilkas verksamhet kan medföra plötslig förorening av miljön samt särskilda områden där sådan förorening kan orsaka skada
- kulturarv som skyddas med stöd av lag eller som ska skyddas med stöd av en plan
- andra behövliga uppgifter såsom områden där en översvämning kan medföra risk för att is transporteras på ett skadligt sätt eller betydande markerosion
Översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå
En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå hjälper till att identifiera riskområdena i synnerhet i sådana avrinningsområden för vilka det inte har utarbetats några kartor över översvämningshotade områden. En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå är regionalt mer omfattande än en karta över ett översvämningshotat område, men inte lika exakt, eftersom till exempel uppgifter om fårans djup saknas.
Mer information
En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå utnyttjar ytavrinningsmodellen som Finlands miljöcentral (Syke) har tagit fram och Sykes system för vattendragsmodeller. Modellen använder som utgångsdata Lantmäteriverkets höjdmodell 2 m (KM2), Trafikledsverkets väg- och banregister samt markanvändningsmaterial. I beräkningen av absorption och flödesmotstånd utnyttjas dessutom material om ogenomträngliga ytor. Avsaknaden av uppgift om fårans djup har beaktats med en korrigeringskoefficient.
Översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå
Områden som täcks av flödesvatten enligt översvämningskartan på avrinningsområdesnivå samt vattendjup.
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Övriga utgångsdata
Vid kartläggning av riskobjekt som är sårbara för översvämningar kan också andra utgångsdata användas. Det finns till exempel olika geodatamaterial om befolkningsstrukturen, byggnader, vägar, infrastruktur, aktörer som är miljötillståndspliktiga, naturskyddsområden, vattentäkter och brunnar, vattenkonstruktioner, kulturarvsobjekt och åkerskiften.
Mer information
Om befolkningsstrukturen finns Statistikcentralens rutdatabas (YKR) som kan användas till exempel för att bedöma den sociala sårbarheten. Variabler som eventuellt kan tillämpas på rutorna med en storlek om 250 x 250 meter är bland annat ålder, inkomstnivå, utbildning och sysselsättning.
Byggnadsuppgifterna upprätthålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Dess byggnads- och lägenhetsregister (BLR) innehåller uppgifter om placeringen av alla bygglovspliktiga byggnader, deras användningsändamål, areal, utrustningsnivå och invånarantal.
Positionsinformation för väg- och gatunätet och de viktigaste egenskapsuppgifterna (bl.a. trafikledstyp, funktionell klass, genomsnittlig dygnstrafik samt vägens nummer och namn) finns i Trafikledsverkets geodatamaterial Digiroad.
För kartläggningen av infrastrukturobjekt finns information i Lantmäteriverkets Terrängdatabas som innehåller uppgifter om till exempel transformatorer och ellinjer.
Vid bedömningen av risken för förorening av miljön till följd av översvämning kan man utnyttja information om aktörer som bedriver miljötillståndspliktig verksamhet i översvämningshotade områden och vars verksamhet kan orsaka förorening av miljön. Aktörer som är skyldiga att ha miljötillstånd är registrerade i datasystemet Ylva.
Uppgifter om naturskyddsområden (bl.a. Natura 2000-områden, statligt ägda och privatägda naturskyddsområden samt vattendrag som skyddas genom forsskyddslagen) upprätthålls av Finlands miljöcentral (Syke).
Uppgifter om placeringen av och egenskaperna hos vattenkonstruktioner, såsom dammar, vallar och pumpstationer, finns i datasystemet Vesistötyöt (Vesty) som upprätthålls av Syke.
Uppgifter om vattentjänstverk och vattentäkter finns i informationssystemet för vattentjänster (Veeti) som upprätthålls av Syke. Uppgifterna om vattentäkternas placering är inte offentligt tillgängliga.
Uppgifter om placeringen av och egenskaperna hos grundvattenområden samt brunnar och kranar för vattentäkt finns i datasystemet för grundvatten (Povet) som upprätthålls av Syke.
Museiverket upprätthåller informationsmaterial om kulturmiljöer. Till dessa hör byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), fasta fornlämningar som avses i lagen om fornminnen och byggnader som skyddas genom lagstiftning (byggnadsskyddslagen, kyrkolagen, lagen om skyddande av byggnadsarvet) samt världsarvsobjekt.
I Livsmedelsverkets åkerskiftesregister återfinns den jordbruksmark som används klassificerad enligt jordbruksgrödor samt uppgifter om områden med särskilda stöd (t.ex. skyddszoner och våtmarker).
Avrinningsområden, höjdförhållanden och jordmån
Kymmene älvs avrinningsområde sträcker sig över 11 landskap. Avrinningsområdet är beläget i landskapen Kymmenedalen, Mellersta Finland, Norra Savolax, Södra Savolax, Södra Karelen, Päijänne-Tavastland, Birkaland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten och Nyland. I Kymmene älvs avrinningsområde finns en lång gemensam vattendelare i väst med Kumo älvs avrinningsområde (35) och i öst med Vuoksens avrinningsområde (04).
Typiskt för Kymmene älvs avrinningsområde är den stora andelen insjöar, cirka 18 procent. Avrinningsområdets areal är 37159 km2, vilket innebär cirka 11 procent av hela Finlands areal. Kymmene älvs avrinningsområde är indelat i nio delavrinningsområden (vattenrutter). Av dessa ligger de nordligaste vattenrutterna Saarijärvi (14.6) och Viitasaari (14.4) huvudsakligen i norra delen av Mellersta Finland och Rautalampirutten (14.7) i västra delen av Norra Savolax. Dessa vattenrutter går längre söderut och mynnar ut i Finlands näst största och Kymmene älvs vattendrags huvudsjö Päijänne (Stor-Päijänne område 14.2). Delavrinningsområdena Jämsä (14.5) och Sysmä (14.8) mynnar direkt till Päijänne. Ovan uppräknade delavrinningsområden omfattar cirka 71 procent av hela Kymmene älvs avrinningsområde. Öster om Päijänne finns delavrinningsområdet Mäntyharju vattenrutt (14.9), vars vatten mynnar ut i Pyhäjärvi vid gränsen mellan Iitti och Kouvola. Päijännes utloppsfåra, Kymmene älv, börjar i Kalkkistenkoski i Asikkala och mynnar ut i östra Finska viken. Kymmene älvs rutt (14.1) samlar vattnet från de delavrinningsområden som mynnar ut i Päijänne samt från Mäntyharju vattenrutt. Kymmene älvs nedre lopp omfattar dessutom en grupp sjöar norr om Salpausselkä, som förenar Valkeala vattenrutt med Kymmene älv.
Morän är den vanligaste jordarten i Kymmene älvs avrinningsområde. Lerjordar förekommer i avrinningsområdets södra delar, i älvdalarna och i omgivningen kring Päijänne. Omfattande torvavlagringar förekommer främst i avrinningsområdets norra delar.
Mer information
Höjdvariationen i Kymmene älvs avrinningsområde är i sin helhet 0…265 meter. I avrinningsområdets nordvästra hörn finns de områden med högsta terrängförhållandena. En relativt stor del av området ligger inom höjdintervallet 66…140 meter.
I området söder om Anjala, i Kouvola som sträcker sig ända till Finska viken, är en del av Kymmene älvs stränder riskområden för sura sulfatjordar. Vid Päijännes stränder bl.a. i Gustav Adolfs och Kuhmois har man observerat förekomst av svartskiffer (GTK sura sulfatjordar kartmaterial, https://gtkdata.gtk.fi/hasu/index.html hänvisat till 27.11.2023). Sura sulfatjordar har bildats under Litorinafasen för över 4 000 år sedan. I de undre skikten av de sura sulfatjordarna finns sulfider. Då de kommer i kontakt med luftens syre oxideras de till svavelsyra. Typiskt för dessa jordar är som namnet antyder surhet och högre svavelhalter än normalt.
Har det undersökta området beskrivits tillräckligt omfattande för att stödja bedömningen?
Delavrinningsområden
I tabellen presenteras delavrinningsområdenas areal (km2) i avrinningsområdet samt sjöarnas andel av arealerna (%) (Ekholm 1993).
Höjdförhållanden
Höjdförhållandena i avrinningsområdet
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Jordmånskarta
På kartan presenteras jordmånen i avrinningsområdet.
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Åar, älvar och sjöar
Utloppsälven i avrinningsområdet är Kymmene älv, vars längd är 184–204 km, beroende på vilka av förgreningarna i Kymmene älvs nedre lopp som beaktas. Från Vuolenkoski i Konnivesi till Finska viken är det cirka 140 km och fallhöjden är cirka 77 m. Den största sjön i Kymmene älvs avrinningsområde är Päijänne. I avrinningsområdet finns också många andra stora sjöar, såsom Keitele, Puula, Vesijärvi, Konnevesi, Kivijärvi, Suontee, Kyyvesi, Pielavesi och Nilakka samt Kolima.
Kymmene älvs avrinningsområde har en areal på cirka 37 000 km2 och andelen sjöar är 18,3 procent. I Kymmene älvs huvudfåra mynnar vatten huvudsakligen ut via Päijänne-Konnivesi (avrinningsområdets areal är cirka 28 000 km2) samt via Mäntyharjuvattenrutten, vars avrinningsområdes areal är cirka 5 800 km2. I Kymmene älvs nedre lopp delas huvudfåran in i två huvudgrenar, den västra Hirvikoskiförgreningen och den östra Pernooförgreningen. Den västra Pernooförgreningen som går genom Pyttis kommun mynnar i Finska viken via Abborrfors och Struka. Den östra förgreningen av Hirvikoski, som går via Kotka stad, mynnar i Finska viken via Langinkoski och Korkeakoski.
Sjöar
I tabellen presenteras de sjöar i avrinningsområdet vars areal är större än 100 ha.
Vattenföring och vattenstånd
Typiskt för Kymmene älvs nedre lopp är stora flödesvariationer, kravisöversvämningar och översvämningskänslighet. Vattenståndet och vattenföringen är i allmänhet som högst på våren till följd av snösmältningen. Under vintern kan kravis höja vattenståndet betydligt, särskilt i Kymmene älvs nedre lopp, men också på andra ställen i avrinningsområdet. Under perioden med öppet vatten krävs anmärkningsvärt stora vattenföringar, för att vattenståndet skulle motsvara kravisöversvämningarna. Vattenståndet i avrinningsområdets stora sjöar förändras vanligtvis långsamt och en översvämning kräver en längre period med regn. Vattenföringen och vattenståndet är i allmänhet som minst på hösten.
Vattenståndet i Kymmene älvs avrinningsområde övervakas i stor utsträckning. Observationsplatserna för vattenstånd och vattenföring finns i huvudsak i de största sjöarna samt i betydande huvud- och bifåror. Den hydrologiska observationen inleddes redan på 1800-talet. De äldsta observationsserierna är redan över 150 år långa. Observationen av vattenståndet inleddes 1870 i Vääksy, då observationen av vattenstånden i Vesijärvi och Päijänne inleddes i Vääksy kanal. Observationerna i Kalkkis inleddes 1879, i Puula 1885 och Keitele 1886. Observationerna av vattenståndet i landskapet Mellersta Finland inleddes på många ställen år 1910. De äldsta observationerna av vattenståndet längs Rautalampivattenrutten har gjorts på 1890-talet, då uppföljningen av vattenståndet i Pielavesi, Nilakka och Rasvanki inleddes. Uppföljningen utvidgades i början av 1900-talet när kanaliseringen av vattenrutten inleddes.
Den hydrologiska övervakningen av Kymmene älvs vattendrag har utvidgats sedan början av 1900-talet, därför finns det mycket information om vattenstånd och vattenföring i Kymmene älvs vattendrag och Kymmene älv nedanför Päijänne. På grund av kraftverksbyggandet och rensningarna har vattenståndet dock förändrats på många ställen under observationstiden på 1900-talet, och därför är observationerna i början av de långa observationsserierna inte nödvändigtvis längre jämförbara med den nuvarande situationen.
Vattenstånd
Observationsstationerna för vattenståndet i området samt årsminimum (NW), medelvärden av årsminimum (MNW), medelvattenstånd (MW), medelvärden av årsmaximum (MHW) och maximivärden (HW) som beräknats för dessa.
Vattenföringar
Observationsstationerna för vattenföringen i området samt minimivattenföring (NQ), medelvärden av årsminimum (MNQ), medelvattenföring (MQ), medelvärden av årsmaximum (MHQ) samt maximivärden (HQ) som beräknats för dessa.
Vattnens status
Kymmene älvs avrinningsområde hör till Kymmene älvs-Finska vikens vattenförvaltningsområde. Klassificeringen av vattnens ekologiska status beskriver vattendragens tillstånd. I den ekologiska klassificeringen av ytvatten indelas vattendragen utifrån den ekologiska statusen i fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig.
I Kymmene älvs avrinningsområde finns cirka 900 klassificerade vattenförekomster och av dem hade 77 procent god eller hög ekologisk status 2022. Avrinningsområdets huvudsjö Päijänne har god ekologisk status och Kymmene älvs nedre lopp måttlig ekologisk status. Längs Mäntyharjuvattenrutten har flera sjöar, såsom Puula och Vuohijärvi, en utmärkt ekologisk status. Även vattendragen längs Rautalampivattenrutten har god eller utmärkt status, med undantag av några små sjöar och älvsträckor.
I den kemiska klassificeringen delas ytvattnen in i två klasser: god status eller sämre än god status. Den kemiska statusen är god om miljökvalitetsnormerna för ämnen inte överskrids. I alla vattendrag i Finland överskrids miljökvalitetsnormen för bromerade difenyletrar (PBDE), så den kemiska statusen är sämre än god i alla vattenförekomster. Dessutom har man i flera vattenförekomster i Kymmene älvs avrinningsområde observerat kvicksilverhalter i fisk som överskrider miljökvalitetsnormerna.
Statusklassning av ytvatten
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Ytvattnens ekologiska och/eller kemiska status. Ytvattnen indelas i fem statusklasser på basis av deras ekologiska och kemiska egenskaper.
Nuvarande markanvändning
Delavrinningsområdena i Kymmene älvs avrinningsområde är i huvudsak likartade och största delen av avrinningsområdets areal klassificeras i klasserna skogar, öppna moar och berggrund i CORINE-databasen. Till de mest skogbevuxna områdena hör delavrinningsområdena Saarijärvi vattenrutt (14.6) och Jämsä vattenrutt (14.5), där cirka 80 procent av arealen klassificeras som skog, öppen mo och berggrund. Jordbruksområdenas andel av hela avrinningsområdets areal är cirka 6 procent. Proportionellt sett finns det flest jordbruksområden i Stor-Päijänne och Leppävesi-Kynsivesi. De största bebyggda områdena finns i de norra delarna av avrinningsområdet i städerna Jyväskylä, Jämsä, Pieksämäki och Äänekoski samt i de södra delarna i städerna Lahtis, Heinola, Kouvola och Kotka.
Den nuvarande markanvändningen
Arealer för olika markanvändningsklasser och deras relativa andelar av områdets totala areal. Beräkningen av arealerna grundar sig på Corine markanvändnings- och marktäckedata 2018.
Markanvändning
Områdets markanvändningsmaterial indelat på tio olika klasser.
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Planerad markanvändning
I Kymmene älvs avrinningsområde finns flera gällande landskapsplaner. Största delen av Kymmene älvs avrinningsområde ingår i området för landskapsplanerna för Södra Savolax, Mellersta Finland, Kymmenedalen, Norra Savolax och Päijänne-Tavastland. Utöver planläggningen på landskapsnivå styrs markanvändningen av general- och detaljplaneringen. De detaljplanerade områdena i avrinningsområdet är koncentrerade till städernas områden.
På landskapsplanenivå har översvämningsriskerna beaktats i Kymmenedalens landskapsplan 2040, Päijänne-Tavastlands landskapsplan (2014), Södra Savolax andra etapplandskapsplan (2016) och Norra Savolax landskapsplan (2014). Utöver dessa fästs uppmärksamhet vid områden med översvämningsrisk i planeringen av tätorternas strandområden och i NTM-centralens planstyrning. Strandområdena i Kymmene älvs avrinningsområden är i huvudsak strandgeneralplanlagda. Vid utarbetandet av planerna har man i regel beaktat vattendragens lägsta rekommenderade grundläggningsnivåer. Likaså presenteras i kommunernas byggnadsordningar minimiavstånden mellan byggandet och stranden samt de vattendragsspecifika lägsta rekommenderade byggnadshöjderna eller principerna för bestämning av byggnadshöjden. I och med den nya bygglagen (2025) kommer alla byggnadsordningar att uppdateras.
Översvämningar, klimatförändringen och extrema väderfenomen beaktas också i de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Enligt målen placeras nytt byggande utanför översvämningshotade områden eller så säkerställs hanteringen av översvämningsriskerna på annat sätt.
Mer information
I Kymmenedalen gäller Kymmenedalens landskapsplan 2040. De detaljplanerade områdena är koncentrerade till centrala tätorter i Kouvola och Kotka samt bycentrum. Markanvändningen i områden utanför detaljplanerna har styrts med generalplaner. I enlighet med planeringsbestämmelsen i landskapsplanen ska översvämningsrisken särskilt beaktas i planeringen av markanvändningen och byggandet vid översvämningskänsliga områden kring Kymmene älv. Översvämningsriskerna kan beaktas noggrannare i planeringen av områdesanvändningen i general- och detaljplaneringen av kommunerna i Kymmenedalen samt i byggnadsordningarna.
I Päijänne-Tavastland finns en landskapsplan som vunnit laga kraft 14.5.2019. Dessutom gäller i Päijänne-Tavastland en etapplandskapsplan för avfallshanteringen som har vunnit laga kraft 8.6.2023. För Itis gäller fyra etapplandskapsplaner för Kymmenedalen. Päijänne-Tavastlands landskapsplan strävar efter att styra kommunernas planläggning att beakta de extrema väderfenomen som klimatförändringen för med sig, såsom översvämningar. En noggrannare hantering av översvämningsriskerna i planeringen av områdesanvändningen görs i general- och detaljplaneringen i kommunerna i Päijänne-Tavastland samt i byggnadsordningarna.
I Mellersta Finland gäller Mellersta Finlands landskapsplan som har vunnit laga kraft 28.1.2020. Planeringsbestämmelserna i landskapsplanen gäller bioekonomi, torvproduktion, stora detaljhandelsenheter, förnybar energi, specialfunktioner, kulturmiljö och naturresurser. I Mellersta Finland har man också utarbetat Mellersta Finlands landskapsplan 2040, som behandlar regionalt betydande produktion av vindkraft samt trafik. Dessutom granskas regionstrukturen för välfärden. Landskapsplanen 2040 ändrar och kompletterar den gällande landskapsplanen för dessa teman, i övrigt förblir Mellersta Finlands landskapsplan i kraft som sådan. Mellersta Finlands landskapsplan 2040 har godkänts av landskapsfullmäktige den 8.12.2023, men planen har ännu inte vunnit laga kraft.
I Södra Savolax gäller tre landskapsplaner. Den äldsta av dessa är Södra Savolax landskapsplan (2010). Den har utarbetats för hela Södra Savolax område och där behandlas alla typer av områdesreserveringar. I Södra Savolax första etapplandskapsplan för vindkraft (2016) har områden som lämpar sig för vindkraftsproduktion anvisats. De gällande landskapsplanerna i Södra Savolax etapplandskapsplan 2 (2016) har uppdaterats för alla markanvändningsformer. I planeringsbestämmelsen för beteckningen för tätortsfunktioner i landskapsplanen fastställs att man vid planeringen av tätorter bl.a. ska fästa särskild uppmärksamhet vid förebyggandet av klimatförändringen och ökningen av de olägenheter som klimatförändringen orsakar, såsom översvämningsrisken.
I Norra Savolax gäller för närvarande hela 9 landskapsplaner, av vilka 3 inte gäller Kymmene älvs avrinningsområde. Norra Savolax övergripande landskapsplan som omfattar hela landskapet är från 2014. Områden med översvämningsrisk omfattas av en allmän bestämmelse som förutsätter att riskerna bör beaktas i general- och detaljplaneringen. Stränderna vid vattendragen i Norra Savolax är i huvudsak general- eller strandgeneralplanlagda, de mest betydande tätortsområdena är också detaljplanerade. I NTM-centralens planläggningsstyrning har man bland annat främjat beaktandet av översvämningsrisker i den kommunala planläggningen. Bestämmelser om detta finns också i en del äldre general- och detaljplaner.
Syftet med planeringen av markanvändningen är att styra områdesanvändningen och byggandet. Markanvändningen styrs genom riksomfattande mål för områdesanvändningen och planläggning. Planläggningen omfattar landskaps-, general- och detaljplaner. Tillsammans bildar dessa ett planeringssystem för markanvändningen. Byggandet på strandområden, i synnerhet fritidsbebyggelse, styrs med stranddetaljplaner. Byggandet utanför områden med översvämningsrisk styrs med planbestämmelser, i vilka man till exempel kan fastställa den lägsta golvhöjden. NTM-centralerna utarbetar rekommendationer för lägsta byggnadshöjder som är tillräckligt trygga med tanke på en översvämning. För byggande på stränder i glesbygden behövs undantagslov. I undantagslovet beaktas vid behov också översvämningsrisken.
Landskapsplan
På kartan visas de aktuella landskapsplanerna.
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Skyddsområden och kulturarv
I Kymmene älvs nedre lopp har följande älvavsnitt skyddats genom forsskyddslagen (35/1987): Ahvionkoski, Kultaankoski och Pernoonkoski, i Kymmene älvs östra huvudfåra vid åavsnittet nedanför Koivukoski samt i den västra huvudfåran vid åavsnittet mellan Hirvijärvi och Tammijärvi. Langinkoski i Kymmene älvs nedre lopp är statens naturskyddsområde (förordning 382/95). Kymmenedalen hör till de nationellt värdefulla landskapsområdena. Riitinginsuo vid Kymmene älv, i Pyttis kommun, ingår i basprogrammet för myrskydd. Santaniemenharju-Skagsanden är objekt nr 50 i det riksomfattande programmet för skydd av åsar. Muhjärvi och Laajakoskenjärvi hör till de nationellt värdefulla objekten i södra Finlands kustområde i det riksomfattande programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar (B II 2.13 och B II 2.20). Abborrforsviken hör till de nationellt värdefulla objekten längs Finska vikens kust i det riksomfattande programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar (A II 1.7) Santaniemenselkä-Tyyslahti hör till de internationellt värdefulla objekten längs Finska vikens kust i det riksomfattande programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar (A II 1.3). Med tanke på översvämningsriskerna ligger det skyddade Naturaområdet i Kymmene älvs nedre lopp i ett område med betydande översvämningsrisk.
I Kymmene älvs avrinningsområde finns flera andra Naturaområden och Naturaområden enligt ramdirektivet för vatten. Natura 2000-områden med betydande areal är Päijänne (10 857 hektar), Puulavesi (16 546 hektar) och Konnevesi-Kalaja-Niinivuori (15 259 hektar).
Mer information
I Södra Konnevesi grundades år 2014 en nationalpark med en areal på drygt 15 km2. Nationalparken inrättades för att skydda och vårda organismerna i strand- och skärgårdsmiljön, berggrunden och vattendragslandskapet i Konnevesi, som hör till Rautalampi vattenrutt, samt för allmän rekreations- och friluftsanvändning och miljöforskning.
Naturskyddsområden
Enligt habitatdirektivet (92/43/EEG) och fågeldirektivet (79/409/EEG) viktiga skyddsområdena som ligger i avrinningsområdet, dvs. sådana Natura 2000-områden som är viktiga med tanke på att skydda livsmiljöer och arter som är beroende av vatten.
Zooma in kartan för att se detaljerad information
I Finland finns sammanlagt 7 världsarvsobjekt och tre av dem ligger i Kymmene älvs avrinningsområde. Världsarvsobjekt i Kymmene älvs avrinningsområde är Verla träsliperi och pappfabrik (bruksby), mätpunkten för Struves meridianbåge i Oravivuori i Jyväskylä samt Petäjävesi gamla kyrka i Petäjävesi kommun. Verla bruksby och Petäjävesi kyrka ligger vid stranden av ett vattendrag, men är inte belägna i området med översvämningsrisk.
I Kymmene älvs avrinningsområde finns sammanlagt 21 nationellt värdefulla landskapsområden och sammanlagt 184 byggda kulturmiljöobjekt av riksintresse samt sammanlagt 201 objekt eller områden som skyddas genom lag eller förordning. I Kymmene älvs avrinningsområde finns 53 skyddade kyrkor och sammanlagt 6616 fornlämningar.
Kulturmiljöer
Byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY) i avrinningsområdet.
Zooma in kartan för att se detaljerad information
Översvämningsskydd
Olika åtgärder för översvämningsskydd har vidtagits i Kymmene älvs avrinningsområde. De viktigaste strukturella åtgärderna för översvämningsskydd är invallningar som gjorts för att skydda odlingsområdena i Pyhäjärvi i Itis och Kymmene älvs nedre lopp. Invallningar har också gjorts vid Päijännes strandområden i Sysmä. I Kymmene älvs avrinningsområde finns också flera sjöar, vars reglering har minskat översvämningsskadorna. I Kymmene älvs nedre lopp är bekämpningen av kravisöversvämningar vintertid rutinmässig. Till bekämpningen av kravis hör installation av kravisbommar, genomförande av reglering av Päijänne och Kymmene älv samt vid behov kravissprängningar.
För Kymmene älvs avrinningsområde har man utarbetat planer för hantering av översvämningsrisker för åren 2016–2021 samt för åren 2022–2027. Före dessa publicerades planerna för bekämpning av översvämningar i Kymmene älvs vattendrag 1980 och 1999. Åtgärderna i den nuvarande planen för hantering av översvämningsrisker i Kymmene älvs avrinningsområde koncentreras till området med betydande översvämningsrisk i Kymmene älvs nedre lopp. Åtgärderna syftar särskilt till att närmare identifiera översvämningsrisker, skydda de viktigaste objekten med översvämningsrisk samt främja beredskapen och förberedande åtgärder vid översvämningar. Som en del av genomförandet av riskhanteringsplanen utreds också möjligheterna att skydda strandområden mot översvämningar och rensa Osolankoski i Kymmene älv, men det är inte möjligt att i större utsträckning genomföra ett strukturellt översvämningsskydd i Kymmene älvs område.
Mer information
I planen för hantering av översvämningsrisker i Kymmene älvs avrinningsområde 2022–2027 presenteras flera åtgärder som främjar hanteringen av översvämningsrisker. Före detta har åtgärderna genomförts i enlighet med planen för hantering av översvämningsrisker 2016–2021. Som en del av genomförandet av planen för hantering av översvämningsrisker i Kymmene älvs avrinningsområde 2022–2027 kommer översvämningsriskerna i Päijänne att kartläggas noggrannare samt en beredskapsövning ordnas relaterat till översvämningar i avrinningsområdet. Utifrån dessa fås mer information bl.a. för att bedöma behovet av översvämningsskydd, agerandet vid en översvämning och genomförandet av regleringen i Päijänne, inom ramen för det nuvarande tillståndet.
Alternativen för regleringen av Kymmene älvs avrinningsområde och möjligheterna att påverka översvämningar har granskats närmare i Kymijoen tulvatorjunnan toimintasuunnitelma (handlingsplan för bekämpning av översvämningar i Kymmene älv) (Eskola 1999). Konsekvenserna av regleringen av Päijänne, inom ramen för det nuvarande regleringstillståndet, har senast undersökts som en del utav granskningen av översvämning och torka i Päijänne och Kymmene älv (Koistinen, 2023) med hjälp av en vattendragsmodell.
Vattenkonstruktioner och användning av vattendraget
I Kymmene älvs avrinningsområde finns tiotals vattenkraftverk, av vilka 13 finns i Kymmene älv. I avrinningsområdet finns dessutom flera regleringsdammar och sjötrafikkanaler. Regleringarna i Kymmene älvs avrinningsområde har tagits i bruk i första hand för produktion av vattenkraft och översvämningsskydd. Den nuvarande regleringen av sjöarna i Kymmene älvs avrinningsområde inleddes huvudsakligen på 1950–1960-talen och regleringen av Kymmene älv på 1920–1950-talen. Päijänne och sjöarna nedanför samt Kymmene älv är helt reglerade. Den nuvarande dammen i Hirvivuolle, som står för flödesfördelningen i Kymmene älvs östra och västra förgreningar, byggdes på 1940-talet. Sjötrafikkanaler har byggts på olika håll i Kymmene älvs avrinningsområde redan på 1800-talet.
Regleringen av Päijänne är den mest betydande med tanke på hanteringen av översvämningsriskerna i Kymmene älvs avrinningsområde. Regleringarna i Konnivesi-Ruotsalainen och Pyhäjärvi har också betydelse för översvämningssituationen i Kymmene älv. De reglerade sjöarna i de vattendragen som mynnar ut i Päijänne förebygger i första hand översvämningsskador i närområdet och de har ingen större inverkan på det nedre loppet. Vattenkapaciteten i Kivijärvi och Keitele kan dock också ha betydelse för hanteringen av översvämningar i Päijänne och Kymmene älv. Keitele regleras normalt inte, men i undantagsfall är det möjligt att avtappningen i Keitele ändras med stöd av 18 kap. 4 § i vattenlagen.
I Kymmene älvs avrinningsområde har forsar rensats, muddrats och sjöar sänkts redan på 1800-talet. Dessa och senare rensningar i avrinningsområdet har ökat översvämningsrisken i vattendraget nedanför, men å andra sidan minskat den lokalt. Till exempel i Kymmene älvs nedre lopp har rensningarna och byggandet av kraftverk för sin del minskat översvämningsrisken i området.
Dammsäkerhet:
I Kymmene älvs avrinningsområde finns tiotals dammar som klassificerats enligt dammsäkerhetslagen (494/2009 11 §). De mest betydande kraftverksdammarna och regleringsdammarna i avrinningsområdet har klassificerats. Största delen av de klassificerade dammarna hör till klass 2.
Mer information
De mest betydande kraftverken och dammarna i Kymmene älv presenteras på regleringssidorna för Kymmene älvs avrinningsområde: https://www.vesi.fi/teemasivu/vesistojen-saannostely/kymijoen-vesistoalueen-saannostely/. De reglerade sjöarnas läge och en kort allmän beskrivning finns också i karttjänsten: https://www.vesi.fi/karttapalvelu/. En närmare beskrivning av regleringstillstånden finns i rapporten om den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna 2011: www.vesi.fi/sv/trh.
Översvämningsrisken som orsakas av enskilda dammar har redan beaktats genom åtgärder föreskrivna i dammsäkerhetslagen och -förordningen. I regel är det inte motiverat att ange ett område med betydande översvämningsrisk enbart på grund av översvämningsrisken som orsakas av ett dammbrott.
Reglerade vattendrag
I tabellen beskrivs de reglerade vattendragen i avrinningsområdet.
Referenser
- Valuma-aluekohtaiset tulvakartat (TIIMA-hanke)
- Parjanne, Antti, Rytkönen, Anna-Mari, Veijalainen, Noora. 2020. Ilmastonmuutoksen ja vesienhoidon huomioon ottaminen tulvariskien hallinnassa.
- Parjanne, Antti; Silander, Jari; Tiitu, Maija; Viinikka, Arto, 2018. Suomen tulvariskit nyt ja tulevaisuudessa – Varautuminen maankäytön, talouden ja ilmaston muutokseen.
- Perrels, Adriaan; Haakana, Juha; Hakala, Outi; Kujala, Susanna; Láng-Ritter, Ilona; Lehtonen, Heikki; Lintunen, Jussi; Pohjola, Johanna; Sane, Mikko; Fronzek, Stefan; Luhtala, Sanna; Mervaala, Erkki; Luomaranta, Anna; Jylhä, Kirsti; Koikkalainen, Kauko; Kuntsi-Reunanen, Eeva; Rautio, Tuukka; Tuomenvirta, Heikki; Uusivuori, Jussi; Veijalainen, Noora (2022-04-28) Kustannusarviointi ilmastonmuutokseen liittyvästä toimimattomuudesta (KUITTI)
- Veijalainen, N., Jakkila, J., Nurmi, T., Vehviläinen, B., Marttunen, M. ja Aaltonen, J. 2012 Suomen vesivarat ja ilmastonmuutos – vaikutukset ja muutoksiin sopeutuminen WaterAdapt-projektin loppuraportti. Suomen ympäristö 16/2012. Helsinki. 138 s. ISBN (pdf) 978–952–11-4018-1.
Spara PDF