Torrläggning och sura sulfatjordar

Torrläggning av sura sulfatjordar i kustområdena kräver särskilt övervägande och noggrannhet. Om grundvattennivån sjunker kan försurande ämnen och metaller frigöras i vattnet.

De sura sulfatjordarna uppkom efter istiden och de är tidigare havsbotten. Bakterierna i havsbotten bröt ner de döda havsorganismerna som sjunkit till botten och förbrukade samtidigt syre. Under de syrefria förhållandena bildades järnsulfidavlagringar av svavel och järn i sedimentet. Avlagringarna finns kvar trots att marken med tiden stigit ur havet. De förekommer främst i finkorniga jordarter, såsom lera och silt. På sand- och torvmarker kan de sura avlagringarna ligga en bit under markytan.

Sulfatjordar förekommer särskilt vid Bottniska vikens kust, men också i andra kustområden. De största riskområdena finns i Kvarken och Bottenviken.

Sänkning av grundvattennivån orsakar skadliga utsläpp

Järnsulfid färgar vanligtvis sulfatjordarna svarta eller mörkgrå. Marken kan också lukta svavelväte. Den här typen av mark förekommer vanligen under grundvattennivån, där jordmånen är syrefri. Så länge förhållandena är syrefria stannar järnsulfidavlagringarna kvar i marken och orsakar inga problem.

Situationen förändras om grundvattennivån sjunker och sulfidavlagringarna exponeras för syret i luften. Då bildas sura ämnen i sulfatjordarna, markens pH-värde sjunker och flera metaller börjar frigöras från jordmånen.

Utsläppen från sura sulfatjordar kan orsaka skada i vattendragen. I värsta fall kan det leda till fiskdöd när vattendraget försuras och fiskarna exponeras för höga metallhalter. Grundvattnet kan också förorenas.

Dikning på sura sulfatjordar

Dikning på sura sulfatjordar ska alltid anmälas till närings-, trafik- och miljöcentralen. Även underhåll av ett dike ska anmälas om dikets ursprungliga grävdjup ändras och denna förändring kan orsaka försurning av vattnen.

Risken för utsläpp kan minskas

Genom dikning och rensning av diken sänks grundvattennivån, varvid risken för utsläpp ökar. Därför är det bästa att avstå helt och hållet från dikning eller rensning på sulfatjordar. Om det inte är möjligt kan risken för utsläpp minskas till exempel genom att minska grävdjupet. Vattennivån i diken borde också regleras så att vattennivån hålls jämn och marken inte utsätts för syret i luften. Det är viktigt att hantera eventuella grävmassor på rätt sätt, till exempel att kalka dem.

Anvisningar för hur man tar hänsyn till sura sulfatjordar i grundtorrläggningen finns på VIMLA-projektets webbplats.

Mer information om ämnet:

Materialbank på vatten.fi:
Sura sulfatjordar – vad är det?

Andra webbplatser:
VIMLA-hanke
Sura sulfatjodar på kartan (GTK)