Publicerad: 11.4.2022
Informationen har producerats av Finlands miljöcentral
Torrläggning av skogsbruksmark
Torrläggningen av skogsmark ses i allt högre grad som en del av vattenförvaltningen i ett avrinningsområde. Iståndsättningsdikningen belastar vattendragen och därför är vattenskyddet en väsentlig del av projektet. NTM-centralen ska underrättas om iståndsättningsdikning.
Cirka 5,7 miljoner hektar myrar och vattensjuka skogar har dikats ut för skogsbruk. Nydikningen har nästan upphört och tyngdpunkten ligger nu på iståndsättningsdikning. Målet med iståndsättningsdikningen är att återställa dikessystemets dräneringseffekt.
Diken kräver i allmänhet iståndsättning när det har gått 20–40 år sedan dikningen. När iståndsättningsdikning planeras är det viktigt att dikena inte grävs onödigt djupa. Iståndsättningsdikning rekommenderas i samband med avverkning, eftersom avverkningen minskar trädbeståndet som får vatten att avdunsta, vilket leder till att grundvattennivån stiger. Under de senaste åren har diken iståndsatts på i genomsnitt 35 000 hektar per år.
I samband med planeringen av iståndsättningsdikning är det viktigt att granska myrskogens vattenhushållning som en del av vattenförvaltningen i hela avrinningsområdet. Det lönar sig ofta att låta bli att iståndsätta de områden som är mest lågproduktiva med tanke på skogsbruket och i stället använda dem bland annat till att hålla kvar översvämningsvatten. Samtidigt främjas vattenvården och den biologiska mångfalden.
Vilka områden som lämpar sig för kvarhållning av vatten kan utredas genom att kombinera uppgifter om översvämningskänsliga områden och lågproduktiva skogsområden. Finlands miljöcentrals (Syke) och Lantmäteriverkets gemensamma projekt TIIMA ger verktyg för detta.
Olägenheterna för vattendragen vid iståndsättningsdikning måste lindras
Skogsdikningen är en betydande belastare av vattendragen på det nationella planet. Vattenkvaliteten i åarna och älvarna har konstaterats vara sämre ju större andel av torvmarkerna i avrinningsområdet som har dikats ut. Kvävebelastningen och belastningen av organiska ämnen ökar på grund av dikningarna och klimatförändringen, särskilt i åarna och älvarna i Norra Österbotten, i Bottenvikens avrinningsområde.
Iståndsättningsdikningen ökar i synnerhet belastningen av suspenderat material i vattendragen, men även urlakningen av näringsämnen i vattnen. Riskerna framhävs om området som ska iståndsättas ligger nära vattendraget. Vattenskyddsåtgärderna är en väsentlig del av ett iståndsättningsdikningsprojekt. Syftet med åtgärderna är att förebygga och minska erosionen av jordmånen samt att stoppa eventuellt jordmaterial och näringsämnen innan de hamnar i vattendragen.
Vattenskyddsåtgärderna kan indelas i dikesspecifika och projektspecifika metoder. Dikesspecifika metoder är till exempel slamgropar som grävs i anslutning till diken samt röjnings- och dikesavbrott. Dessa är dock ineffektiva när det gäller att hålla kvar i synnerhet lösliga näringsämnen och organiska humusföreningar. Ett effektivare resultat uppnås med projektspecifika metoder. Sådana är bland annat våtmarker, ytavrinningsfält och sedimenteringsbassänger.
Olägenheterna vid iståndsättningsdikning minskas genom att anlägga en skyddszon mellan vattendraget och iståndsättningsområdet. Särskilt erosionskänsliga områden, myrar som klassificerats som tvinmark och impediment samt värdefulla naturobjekt får inte heller iståndsättas genom dikning.
NTM-centralen ska underrättas om iståndsättningsdikning
Om andra dikningsprojekt än ringa dikning ska en dikningsanmälan enligt vattenlagen göras till den regionala närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen). Anmälan ska göras 60 dygn innan dikningen inleds. Iståndsättningsdikning av skogsmark betraktas som verksamhet som omfattas av anmälningsskyldigheten.
Dikningens omfattning bedöms med tanke på miljökonsekvenserna. Anmälan behöver i allmänhet inte göras om dikning av ett enskilt skogsstycke på mindre än fem hektar. Anmälan ska dock alltid göras om avsikten är att dika flera mindre områden nära varandra inom samma avrinningsområde, eller om området som ska dikas ligger i ett grundvattenområde eller på sur sulfatjord. Anmälan ska också göras om dikningen kan antas inverka menligt på vattendrag eller andra naturvärden.
I anmälan ska ingå uppgifter om den projektansvarige samt beskrivningar av projektet och dess miljökonsekvenser samt projektets verkningsområde.
Värdefulla myrar kan restaureras i samband med iståndsättningsdikning
I samband med iståndsättningsdikning av skogsbruksmark skyddade myrområden som har torrlagts till följd av dikningar i omgivningen restaureras. Åtgärden kallas att återställa vattenbalansen.
När vattenbalansen återställs ändrar man dikessystemet i närheten av det skyddade området så att vatten som hör hemma i området leds tillbaka till myren som ska restaureras. Åtgärden gör det möjligt att torrlägga skogsbruksmark i närheten av värdefulla myrar utan att orsaka olägenheter. Den kan också minska kostnaderna i anslutning till iståndsättning av diken.
Drygt 400 objekt som eventuellt lämpar sig för återställande av vattenbalansen har preliminärt definierats. Varje objekts lämplighet bedöms genom fältbesök. Det riksomfattande projektet finansieras av livsmiljöprogrammet Helmi.
Så här återställer du vattenbalansen
Kontrollera om din planerade iståndsättningsdikning ligger i närheten av en skyddad myr som passar för återställande av vattenbalansen. Uppgifter om skyddade myrar som är lämpliga för ändamålet finns i Finlands skogscentrals geografiska informationsmaterial över skogsvård i myrmarker.
Skogscentralens geografiska informationsmaterial över skogsvård i myrmarker (Suometsähoidon paikkatietoaineisto) (metsäkeskus.fi)
Öppna det geografiska informationsmaterialet genom att klicka på knappen Layer list nere på sidan. I fönstret som öppnas kryssar du för rutan som visar myrar där det är lämpligt att återställa vattenbalansen (Vedenpalauttamiseen soveltuvat suojelukohteet). På kartan visas den del av den skyddade myren som är torrlagd med gulaktig färg och den torrlagda delens naturliga avrinningsområde med turkos färg. Om restaureringsobjektet ligger i avrinningsområdet för en myr som är lämpliga för återställande av vattenbalansen ska du kontakta en dikesplanerare, som planerar att återställandet av vattenbalansen.
Material och blanketter för planering och återställande av vattenbalansen (endast på finska):
- Toimintamalli kunnostusojituksen suunnitteluun
- Maastolomake ojasuunnittelijalle ja ennallistamisasiantuntijalle
- Maastolomake ojasuunnittelijalle
- Metsähallituksen ojitusluvan hakeminen ja myöntäminen Natura 2000-alueelle
Mer information om ämnet:
Vatten.fi:
Vattenförvaltning inom skogsbruket
Andra webbplatser:
Vattenskydd (Tapio)
Skötsel av torvmarksskogar (Tapio)