Parasiter hör till den friska vattennaturen

Parasitism är så vanlig i vattendragen att den måste vara en framgångsrik livsstil. Parasitens liv kan dock vara mycket komplicerat. Det behövs många lyckliga slumpar för att släkten ska fortleva.

Braxen ser helt frisk ut på utsidan. När man rensar fisken stöter man dock på en överraskning: bukhålan är full av ett smalt, ljust band – som kokt tagliatelle. Dessutom slingar tunna röda maskar omkring i fisken!

Det är ingen anledning att oroa sig över parasiter som syns utanpå fisken eller i bukhålan. Fisken är trots detta helt ätbar. Parasiterna vittnar snarare om att ekosystemet fungerar som det ska. Parasiterna hindrar sina värdarter från att alltför lätt bli dominerande. Parasiterna ger forskarna information om till exempel fiskarnas näringsintag och vattendragets status.

Största delen av de många parasiterna i vattnen är så små att de är svåra att se med blotta ögat. Många parasiter har också en mycket komplicerad livscykel. Den mikroskopiska sugmasken Diplostomum spathaceum förökar sig i tarmen hos fåglar som äter fisk, främst måsar. Parasitäggen hamnar på vattendragets botten med fågelns avföring. Om allt går som beräknat äter en snäcka av äggen. I snäckan växer parasiter och börjar producera larver som kan simma. Om en av larverna hittar en fisk, förflyttar den sig inne i fisken till djurets öga. På linsens yta väntar larven på att en fågel ska fånga fisken och parasitens livscykel kan börja om från början.

Parasiten har också ett sätt att öka sannolikheten för dessa slumpmässiga händelser. En larv som kommit in i fisken får till stånd förändringar i sin värd: fisken börjar simma närmare ytan och kan inte anpassa sin skyddsfärg till den nya omgivningen. Det gör det lättare för fågeln att få syn på den.

Parasitdjuren i vattnen är mestadels ofarliga för människan – utom den mycket sällsynta binnikemasken. Badklåda är också en parasit som kan orsaka irritation.