Bär isen?

Fast is, kärnis, packis, drivis, stöpis, isbark. Det finns många typer av is och det är skäl att känna till isens beskaffenhet innan man ger sig av ut på den.

En sjö fryser till så småningom. Till en början täcks skyddade vikar av lätt isbark. Sedan blir isen tjockare och sprider sig allt längre ut från stranden. Till sist får hela sjön ett ordentligt istäcke. I sund och vid strömma ställen kan isen ändå vara tunn och skör hela vintern. Råkar kan också öppnas på stora sjöar och havsfjärdar.

Klar is som uppkommer direkt av vattnet kallas kärnis. Den ser ut som glas. Kärnisen är hållfast: ett fem centimeter tjockt täcke av kärnis kan bära en människa som rör sig på isen ensam.

Om förvintern är mild kan snötäckets tyngd trycka in tunn is så att vatten stiger upp på isen. Då uppstår issörja som fryser till stöpis när kylan sätter in. Stöpisen är ljus och matt som stelnad mjölk. Dess bärkraft är bara hälften av kärnisens.

Vid havskusten talas det om fast is. Den är stillastående is som har fästs vid stränder och skär. Drivis kan däremot förflyttas av vindar och strömmar. Ibland packas drivis samman till stora högar, packis.

När man rör sig på isen är det viktigt att kontrollera isens kvalitet och tjocklek till exempel med hjälp av en metallkäpp. Ta alltid med isdubbar. Före en utflykt är det skäl att bekanta sig med säkerhetsanvisningarna och -utrustningen. Var särskilt försiktig på vårisen: den är skör och kan bli så tunn att den brister på bara några timmar.