Preliminär bedömning av översvämningsriskerna i Tessjöåns avrinningsområde

Tidigare inträffade översvämningar

Vid Tessjöåns nedre och mellersta delar finns vidsträckta åkerfält dit översvämningsvatten kan breda ut sig. Byar och enskilda gårdscentrum samt bostadsbyggnader är i regel byggda tillräckligt högt upp. Översvämningsskadorna har drabbat särskilt jordbruket och vägförbindelser. Gamla broar har skadats. I ån finns många forsar, men åns längdlutning i de översvämningskänsliga områdena är ganska liten.

Den största översvämningen som iakttagits i avrinningsområdet inträffade våren 1966, då flödestoppen i Tessjöån var 128 m³/s till följd av den snörika vintern och den sena snösmältningen. Hela södra Finland drabbades samtidigt av en stor översvämning. Återkomsttiden för en sådan översvämning har allmänt bedömts vara ungefär 200–500 år beroende på platsen. De odlingar vid Tessjöån som drabbades av översvämningen omfattade cirka 2 700 ha, med andra ord ungefär 20 procent av den totala arealen.  Översvämningsproblem förekom nästan på åns hela sträckning ända till Pockar.

De högvattenstånd som uppmättes under vårfloden 1984 var på många ställen, bland annat vid Baggkärret, Lindkoski och broarna i Lappträsk-Pockar, på samma nivå som under den stora översvämningen 1966. Dock rapporterades inga skador på byggnader. Återkomsttiden för vårfloden 1984 var betydligt kortare jämfört med den stora översvämningen 1966. De nästa lika höga vattenstånden torde förklaras med åns försämrade vattenföringskapacitet.

Andra betydande översvämningsår har varit åtminstone 1990, 1991, 1994, 1999, 2011 och 2013.

Inverkan av tidigare inträffade översvämningar i nuläget

Vid de tidigare översvämningarna i Tessjöån har inga skador på byggnader rapporterats. Broar som skadats tidigare har byggts om. Byggnadstrycket på områdena med översvämningsrisk har hittills varit relativt litet. Efter genomförandet av regleringsprojektet för Tessjöån har högvattenståndet sjunkit väsentligt och inga större översvämningar har förekommit. Vid skyfall kan vattnet stiga upp på åkrarna längs biflöden och orsaka skador. För huvudfårans del har olägenheterna på grund av översvämningar under växtperioden minskat väsentligt.

Man försöker alltid när det är möjligt placera strandbyggandet utanför områden med översvämningsrisk. Vid en stor översvämning torde skadorna fortfarande huvudsakligen drabba jordbruket. I låglänta områden kan gårdsvägar och andra enskilda vägar hamna under vatten, vilket försvårar människors dagliga rörlighet samt skötseln av djurgårdar och kan möjligtvis orsaka en säkerhetsrisk. Översvämningarna kan påverka funktionen av fastighetsspecifika avloppsvattensystem och därigenom öka risken för förorening av vattendrag. Hindersby och Bäckby har egna vattenförsörjningssystem, men information om deras funktion under översvämningar saknas.

Klimatförändringens inverkan

Klimatförändringen påverkar vattentillgångarna, miljön i övrigt och samhället på många sätt. Hur kraftiga följderna är varierar i olika delar av Finland. Den största förändringen i de hydrologiska förhållandena i insjöarna är ökningen av de årstidsvisa variationerna i avrinningen, vattenföringen och vattenståndet. På kustområdena har landhöjningen betydelse för hur stor påverkan de förutspådda förändringarna i Östersjöns medelvattenstånd har i olika regioner. Havsnivån stiger mest vid Finska vikens kust.

Enligt prognosen kommer vårfloderna i vattendragen i Nyland i regel att minska och tidigareläggas, så även i Tessjöån. De maximala snömängderna förutspås bli mindre, och därmed kommer vårfloderna att bli mindre. Flödestoppen under våren förutspås inträffa något tidigare än i dagsläget. Höst- och vinteröversvämningarna förutspås däremot bli vanligare och kraftigare. Särskilt under höstens köldperioder kan havet som ännu är isfritt orsaka rikligt snöfall i närheten av kusten. När luften blir varmare kan smältningen av färska snölager orsaka lokala översvämningar. Skyfallen sommartid förutspås öka, vilket kan orsaka fler översvämningar under växtperioden.

Andra långtidsförändringars inverkan på översvämningsriskerna

Befolkningsutvecklingen har inte bedömts på avrinningsområdets nivå, men kommunspecifika uppskattningar kan användas som riktgivande information. Enligt prognoser kommer det inte att ske några stora förändringar i folkmängden i kommunerna i Tessjöåns avrinningsområde till 2040. Bebyggelsen kommer även i fortsättningen främst att koncentreras till områden nära tätorterna. I områden med fast bosättning är översvämningsriskerna antingen på den nuvarande nivån eller något större, om byggandet i strandområdena ökar. Att byggandet blivit mer tekniskt kan också öka översvämningsskadorna. Å andra sidan strävar man efter att placera nya byggnader utanför områdena med översvämningsrisk eller tillräckligt högt upp.

Bytätorter som utvecklas är åtminstone Pockar, Kimoböle och Lindkoski. Bebyggelsen expanderar i Lappträsk kyrkby, Itis centrum och Tessjö. I jordbruksområdena och småbyarna kommer befolkningsmängden sannolikt inte att öka jämfört med nuläget. Det sammanlagda antalet invånare i Tessjöåns avrinningsområde kan öka, men bebyggelsen koncentreras till några tätorter. De nya områdena som byggs kommer att vara små och inga sådana verkningar som orsakar extrema översvämningar är att vänta.

I Tessjöåns avrinningsområde är inga sådana projekt, funktioner eller utveckling av markanvändningen som kunde ha en särskild inverkan på uppkomsten av översvämningar eller ökningen av översvämningsrisker kända. Strandområdena vid åmynningen kan vara belägna i påverkansområdet för en havsöversvämning, särskilt om havsnivån stiger till följd av klimatförändringen. Havsöversvämningar har granskats i en separat rapport.

På längre sikt kommer jordbruket att leda till att åkrarna i området komprimeras och eroderas. Också nyttoeffekten av de tidigare utförda skyddsåtgärderna mot översvämningar avtar med tiden när fårorna slammas igen och växtligheten ökar. Detta i sin tur kan öka översvämningskänsligheten i området i framtiden.

Vattenföringen ökar kraftigt till följd av ökad skogsdikning, vilket kan leda till fler översvämningar. I Tessjöåns avrinningsområde kommer iståndsättningsdikningar att göras även i framtiden, eftersom dikningar är nödvändiga för skogsbruket. En särskild ökning av torvutvinningen eller skogsbruket är inte att vänta. Skulle dessa öka jämfört med dagsläget, skulle dock även antalet nydikningar och iståndsättningsdikningar öka. Detta skulle i sin tur kunna öka översvämningsriskerna i området. Skogsdikningar orsakar också närings- och partikelbelastning samt försurning i vattendragen.

Bedömning av hur betydande översvämningsrisken är

Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är beaktas de regionala och lokala förhållandena, sannolikheten för översvämningen samt följande ur allmän synpunkt ogynnsamma följder som översvämningen potentiellt orsakar:

1. ogynnsamma följder för människors hälsa eller säkerhet
2. långvariga avbrott i nödvändighetstjänster så som vattentjänster, energiförsörjning datakommunikation, vägtrafik eller annan motsvarande verksamhet
3. långvariga avbrott i ekonomisk verksamhet som tryggar samhällets vitala funktioner
4. långvariga eller omfattande ogynnsamma följder för miljön, eller
5. oersättliga ogynnsamma följder för kulturarvet

Utgångsdata för identifiering av områden med översvämningsrisk

Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är utnyttjas mångsidig information om översvämningsrisken, med andra ord information om sannolikheten för översvämning samt om potentiella skador som översvämningen orsakar, det vill säga riskobjekt.

Utgångsdata kan delas in i 1) detaljerade kartor över översvämningshotade områden och riskobjekt som grundar sig på dem och 2) mer översiktliga men regionalt mer omfattande översvämningskartor och skadebedömningar.

I följande kapitel presenteras olika utgångsdata för bedömningen av översvämningsrisker. Översvämningskartorna omfattar endast en del av Finland, men å andra sidan har de utarbetats för just de områden där det har funnits behov av att närmare utreda översvämningsriskerna.

Kartor över översvämningshotade områden och områden med översvämningsrisk

För Tessjöåns avrinningsområde har inga kartor över översvämningshotade områden eller kartor över översvämningsrisker utarbetats.

Översvämningskartorna utgör grunden för en effektiv hantering av översvämningsriskerna. Det finns två typer av översvämningskartor: kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker. Båda kartorna ska utarbetas för alla de områden som har utsetts till områden med betydande översvämningsrisk, men de kan också utarbetas för andra områden.

Kartan över översvämningshotade områden visar till vilka områden översvämningen kan sprida sig. Kartan över översvämningsrisker beskriver vilka riskobjekt det finns i de översvämningshotade områdena. Kartan över översvämningsrisker ger alltså en uppfattning om omfattningen av eventuella översvämningsskador.

Skadebedömningar som grundar sig på översvämningskartor

Antalet invånare, byggnader och vägar i det översvämningshotade området är väsentlig information vid bedömning av potentiella skador som uppstår vid en översvämning, alltså översvämningsrisken. Denna information har producerats för alla områden för vilka man gjort översvämningskartering. I analysen av geodata har man beaktat de invånare som löper direkt översvämningsrisk, det vill säga vars byggnad ligger i ett område med översvämningsrisk.

Se uppskattningar av översvämningsskador (invånare, byggnader och vägar) i områden som kartlagts över översvämningsrisker:

Visualiseringsverktyg för uppskattningar av översvämningsskador (på finska)

Visualiseringsverktyget är nationellt, men täcker endast översvämningsriskkartade områden.

Riskobjekt i karteringen av översvämningsrisker

Utöver den ovan nämnda analysen av geodata har NTM-centralerna gjort en närmare kartering av riskobjekt åtminstone för områden med betydande översvämningsrisk. I karteringen har man förutom riksomfattande geodatamaterial även utnyttjat uppgifter som fåtts från bland annat kommuner och andra aktörer.

Översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå

En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå hjälper till att identifiera riskområdena i synnerhet i sådana avrinningsområden för vilka det inte har utarbetats några kartor över översvämningshotade områden. En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå är regionalt mer omfattande än en karta över ett översvämningshotat område, men inte lika exakt, eftersom till exempel uppgifter om fårans djup saknas.

Övriga utgångsdata

Vid kartläggning av riskobjekt som är sårbara för översvämningar kan också andra utgångsdata användas. Det finns till exempel olika geodatamaterial om befolkningsstrukturen, byggnader, vägar, infrastruktur, aktörer som är miljötillståndspliktiga, naturskyddsområden, vattentäkter och brunnar, vattenkonstruktioner, kulturarvsobjekt och åkerskiften.

Avrinningsområden, höjdförhållanden och jordmån

Tessjöåns avrinningsområde ligger i östra Nyland, huvudsakligen i området för Lovisa stad och Lappträsk kommun. Avrinningsområdets övre del ligger i området för NTM-centralen i Sydöstra Finland i Kouvola stad och Itis kommun. Tessjöån är cirka 80 km lång, avrinningsområdets areal är 530,3 km2 och andelen sjöar är 0,46 procent.

Åar, älvar och sjöar

Tessjöåns avrinningsområde börjar i närheten av Stängselåsen. Tessjöåns största biflöden är Lappbäcken, Finnbackbäcken och Kaalijoki. Tessjöån mynnar ut i Finska viken cirka 10 km öster om Lovisa centrum.

Vattenföring och vattenstånd

Tessjöån svämmar lätt över eftersom det inte finns några sjöar som jämnar ut vattenföringen i avrinningsområdet. Då är också flödesvariationerna mycket stora. Vid översvämning kan det högsta flödet vara upp till 500 gånger större än under torra perioder. Utöver de traditionella vårfloderna till följd av snösmältningen svämmar Tessjöån lätt över även till följd av kraftigare regn under sommaren och hösten.

Vattnens status

Klassificeringen av vattnens ekologiska status beskriver vattendragens tillstånd. I den ekologiska klassificeringen av ytvatten indelas vattendragen utifrån den ekologiska statusen i fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig.

Tessjöån ingår i Kymmene älvs-Finska vikens vattenförvaltningsområde. Enligt den ekologiska klassificeringen som gjordes 2019 är statusen i Tessjöåns nedre lopp otillfredsställande, medan statusen i det mellersta och övre loppet är måttlig. Av biflödena har Virmajoki statusen otillfredsställande och Särkjärvibäcken statusen god. Sjön Särkjärvis ekologiska status är god. För att uppnå en god ekologisk status i Tessjöån och dess biflöden behövs bland annat restaurering av habitat.

Den fysikalisk-kemiska statusen i Tessjöåns nedre lopp är dålig, statusen i det mellersta och övre loppet är otillfredsställande. Virmajokis status är dålig och Särkjärvibäckens bra. Sjön Särkjärvis fysikalisk-kemiska status är utmärkt.

Nuvarande markanvändning

Största delen av Tessjöåns avrinningsområde är skog. Vid Tessjöån finns också mycket åkermark och jordbruket är en viktig näring. Åkrarna ligger huvudsakligen längs åar och bäckar. Vattenarealen är liten. Det finns också ganska få bebyggda områden. De största områdena finns vid åns nedre del i Tessjö. I åns mellersta del finns områden med tätare bebyggelse i Hindersby, Lappträsk centrum och Pockar. I avrinningsområdets norra del ligger Itis centraltätort.

Åkrarnas andel varierar stort i olika delar av avrinningsområdet, till exempel utgörs av Särkjärvibäckens avrinningsområde 4,9 procent av åkermark, av området vid Tessjöåns mellersta del 42,7 procent. Myrarna utgör 2,5 procent av Finnbackbäckens delavrinningsområde och 11,3 procent av Särkjärvibäckens delavrinningsområde.

Planerad markanvändning

I Tessjöåns avrinningsområde gäller Östra Nylands etapplandskapsplan. I avrinningsområdets övre del gäller dessutom landskapsplanerna för Kymmenedalen och Päijänne-Tavastland.  Utöver planläggningen på landskapsnivå styrs planläggningen av general- och detaljplanläggningen.

I Tessjöåns avrinningsområde finns endast få general- och detaljplanerade områden. Områden med generalplan finns i Tessjö och Lappträsks tätortsområden samt i avrinningsområdets norra del i Itis kommun.

Detaljplanerade områden finns i Tessjö tätort samt i Lappträsk kyrkby och Pockar. Områdena med detaljplan ligger inte i vattendragets omedelbara närhet.

Tätorterna är belägna i områden med detaljplan. Längs Tessjöåns huvudfåra finns dessutom flera byar: Hindersby, Lindkoski och Pockar. I den största delen av Tessjöåns avrinningsområde finns bebyggelse med landsbygdskaraktär. De viktigaste vägförbindelserna i området är riksväg 6 till Kouvola och riksväg 7 (E18) mellan Helsingfors och Kotka.

Skyddsområden och kulturarv

De viktigaste naturskydds- och Natura 2000-områdena i Tessjöåns avrinningsområde är hasselörtlundarna vid Kontoja, Kaalijoki/Pyydysmäki och Savioja, som både är Naturaområden och ingår i lundskyddsprogrammet. Kullafjärdens 183 ha stora havsområde vid åns mynning ingår i Natura 2000-nätverket och programmet för skydd av fågelrika sjöar och havsvikar.

De viktigaste byggda kulturmiljöobjekten är Kulla herrgårdslandskap och Stora Strandvägen. Kulla gård är ett enstaka hemman som varit bebott sedan medeltiden. Den omges av en park vars äldsta delar är från 1700-talet och ett åkerlandskap som odlats i flera århundraden. Stora Strandvägen är vid sidan av Tavastländska Oxvägen Finlands viktigaste historiska landsvägsförbindelse. Stora Strandvägen korsar Tessjöån vid Holmgårdsforsen.

De viktigaste fornlämningarna är Holmgårds kvarn, Pitkäkoski (stenåldersboplats), Stenkulla (boplats), Tessjö-Taasia kungsgård/Holmgård och Haapa-Kimola (bro och vägförbindelse). Holmgårds kvarn är belägen mittemot Holmgårds kungsgård på Tessjöåns östra strand.

Ett objekt av riksintresse är dessutom Lappträsk Kapellby invid den gamla landsvägen på östra stranden av Lappträsket. I Kapellby kyrkby finns många prästgårds-, ämbetshus- och skolbyggnader från 1700- och 1800-talen samt bland annat Mariebergs herrgård och dess trädgård. Kyrkorna är byggda 1744.

Översvämningsskydd

De smalaste ställena i forsarna i Tessjöån har rensats på grund av översvämningar och flottning på 1840-, 1890- och 1930-talen. Nyttan med tanke på översvämningsskyddet var liten. På 1930-talet breddades forsarna och de smalaste ställena och det byggdes skyddsvallar. Trots åtgärderna försämrades åns vattenföringskapacitet på grund av sedimentering och igenslamning. På många ställen täppte vattenväxtligheten till fåran nästan helt. Vid högvatten översvämmades åkrarna lätt och vattnet orsakade betydande olägenhet och skada för jordbruket. Översvämningsområdena ligger i huvudsak vid åns mellersta och nedre lopp i Lappträsk och Strömfors. En översvämning med en återkomsttid på 20 år lade 1 900 ha åkermark under vatten. Den relativa andelen av åkrarna som översvämmades av den totala åkerarealen i avrinningsområdet var bland de högsta i vårt land. Beroende på översvämningens omfattning drabbades 6–20 procent av åkerarealen i avrinningsområdet.

Ett omfattande regleringsprojekt för Tessjöån genomfördes 1990–1997 med stöd av Västra Finlands vattendomstols tillståndsbeslut (3.3.1988, nr 9/1988/3). Regleringsprojektet omfattade flera objekt på det ungefär 50 km långa avsnittet mellan Kullaviken och Pockar. Åtgärder vidtogs på en sträcka om 37 km.

Metoderna för översvämningsskydd som tillämpades var rensning av fåran och byggande av grunddammar. Grunddammar saktar ner strömningen och selen fungerar som utjämningsbassänger. Grunddammar håller högvattenståndet högre än det naturliga, vilket förbättrar åns användbarhet vid lågvatten.

Vattenflödet förbättrades genom att rensa de uppgrundade delarna: man grävde upp och flyttade bort 710 000 tfm3 jordmassor. Av massorna breddes 2/3 ut i terrängen invid ån medan 1/3 fördes till ett jordtippsområde. Upp till 50 tfm3 slam per löpmeter avlägsnades. Å andra sidan fördröjdes vattenflödet mot det nedre loppet genom att begränsa vattenståndet med hjälp av de 20 grunddammar eller forsrestaureringar som genomfördes i samband med arbetena i vattendraget. Grunddammarnas höjd varierade från under till över två meter.

I samband med arbetet reparerades två broar och tre broar byggdes om. En del av de gamla broarna dämde upp ån. Utöver byggandet av grunddammar restaurerades Pockarforsen, Viirankoski och Holmgårdsforsen. I den gamla kvarndammen vid Pockar byggdes en forsnacke för att underlätta fiskvandringen. Vid Kimoböle har man 2010 byggt en ny forsliknande grunddamm.

Regleringsprojektet var dimensionerat för att förhindra översvämning av åkermark vid högvatten med en genomsnittlig återkomsttid på 20 år eller mer. Projektet lyckades mycket väl med avseende på översvämningsskyddet. Den förbättrade vattenföringsförmågan sänker högvattenståndet även vid mindre frekventa översvämningar.

Vattenkonstruktioner och användning av vattendraget

I Tessjöån finns inga fungerande vattenkraftverk eller regleringsdammar. De forsliknande grunddammar som byggdes i samband med regleringsprojektet i Tessjöån saknar regleringsmöjligheter.