Preliminär bedömning av översvämningsriskerna i Karisåns avrinningsområde

Tidigare inträffade översvämningar

I Karisåns avrinningsområde finns rikligt med sjöar som jämnar ut vattenföringen. Särskilt med regleringen av Lojo sjö och Hiidenvesi kan man effektivt förbereda sig på översvämningar redan i förväg.

Den största observerade översvämningen i Nyland inträffade våren 1966, då den snörika vintern och regnen under senvåren maximerade vattenföringen och vattenståndet. I Hiidenvesi inträffade flödestoppen 8.5.1966, då vattenståndet var NN +33,21 m. I Lojo sjö inträffade flödestoppen senare, 19.5.1966, vattenståndet var som högst NN +32,27 m.

Den största översvämningen under det nuvarande regleringstillståndet för Hiidenvesi inföll vintern 1974–1975, då det högsta vattenståndet i sjön var NN +32,78 m. Flödestoppen i Lojo sjö vid samma översvämning var NN +32,32 m. Regleringstillståndet för Lojo sjö justerades 1989, och i mars 1990 uppnåddes i sjöarna åter översvämningsnivåer (3.3.1990 Hiidenvesi NN +32,69 m och 7.3.1990 Lojo sjö NN +32,35 m). Vid översvämningen sommaren 2004 låg Hiidenvesi som högst på nivån NN +32,46 m, 6.8.2004, och Lojo sjö på nivån NN +32,13 m, 20.8.2004.

Inverkan av tidigare inträffade översvämningar i nuläget

Vårfloden 1966 är den största översvämningen i södra Finland om vilken det finns närmare uppgifter. Vattenstånd och vattenföringar under denna översvämning har rapporterats och översvämningens utbredningsområden är i huvudsak kända. Uppgifterna om översvämningen har utnyttjats i planeringen av markanvändningen så att inget nytt byggnadsbestånd har placerats i översvämningsområdet.

Vid de tidigare översvämningarna i Karisån har inga särskilda skador på byggnader eller industrin rapporterats. Vid översvämningen sommaren 2004 inkom några ansökningar om ersättning för skador på i första hand trädgårdsväxter och jordbruksgrödor. Byggnadstrycket på områdena med översvämningsrisk har hittills varit relativt litet. Översvämningsskador drabbar i huvudsak jord- och skogsbruket.

Utredningar om översvämningsskador har gjorts för Lojo sjö och Hiidenvesi. Enligt utredningen för Lojo sjö börjar skadorna på byggnader vid Lojo sjö öka klart när vattenståndet stiger över NN +32,30 m (N60 +32,41 m). Detta motsvarar en översvämning med en genomsnittlig återkomsttid på 40 år. Den största enskilda skadan till följd av stigande vattenstånd drabbar en industrianläggning, pappersbruket i Gerknäs, som tillhör koncernen Sappi Limited. När vattenståndet är NN +32,30 stiger vattnet upp till fabrikens virkesplan, vilket kan försvåra pappersfabrikens produktion. Enligt utredningen skulle skadorna på virkesplanen uppgå till cirka 100 000 € och ett eventuellt produktionsavbrott skulle innebära en betydlig minskning av omsättningen. Vid motsvarande vattenstånd skulle skadorna på byggnader på hela strandområdet vid Lojo sjö uppgå till cirka 180 000 €.

Vid Hiidenvesi börjar väsentliga skador uppstå på byggnader när vattenståndet i sjön stiger över NN +32,60 m (N60 +32,73 m, återkomsttid ~1/12,5 a). Detta vattenstånd orsakar skador på åtta byggnader, motsvarande kostnader på cirka 16 000 €. På motsvarande sätt uppgår kostnaderna till ungefär 100 000 € vid vattenståndet NN +32,80 m (återkomsttid 1/40–50 a). I närheten av Hiidenvesi finns inga industrianläggningar.

Man försöker alltid när det är möjligt placera strandbyggandet utanför områden med översvämningsrisk. Vid en stor översvämning torde skadorna fortfarande huvudsakligen drabba jordbruket. I låglänta områden kan gårdsvägar och andra enskilda vägar hamna under vatten, vilket försvårar människors dagliga rörlighet samt skötseln av djurgårdar och kan möjligtvis orsaka en säkerhetsrisk. Översvämningarna kan påverka funktionen av fastighetsspecifika avloppsvattensystem och därigenom öka risken för förorening av vattendrag.

Största delen av vattentäkterna finns i avrinningsområdets utkanter, framför allt på Lojoåsen. Vid en översvämning kan översvämmande ytvatten vid vattentäkter i närheten av vattendrag förorena grundvattnet.

Pitkäniemi och Peltoniemi avloppsreningsverk i Lojo ligger enligt kartorna över översvämningshotade områden utanför översvämningsområdet. Även Karis-Pojo avloppsreningsverk vid Svartåns nedre lopp ligger tillräckligt högt upp.

Klimatförändringens inverkan

Klimatförändringen påverkar vattentillgångarna, miljön i övrigt och samhället på många sätt. Hur kraftiga följderna är varierar i olika delar av Finland. Den största förändringen i de hydrologiska förhållandena i insjöarna är ökningen av de årstidsvisa variationerna i avrinningen, vattenföringen och vattenståndet. På kustområdena har landhöjningen betydelse för hur stor påverkan de förutspådda förändringarna i Östersjöns medelvattenstånd har i olika regioner. Havsnivån stiger mest vid Finska vikens kust.

Enligt prognosen kommer vårfloderna i vattendragen i Nyland i regel att minska och tidigareläggas, så även i Karisån. De maximala snömängderna förutspås bli mindre, och därmed kommer vårfloderna att bli mindre. Flödestoppen under våren förutspås inträffa något tidigare än i dagsläget. Höst- och vinteröversvämningarna förutspås däremot bli vanligare och kraftigare. Särskilt under höstens köldperioder kan havet som ännu är isfritt orsaka rikligt snöfall i närheten av kusten. När luften blir varmare kan smältningen av färska snölager orsaka lokala översvämningar.

Andra långtidsförändringars inverkan på översvämningsriskerna

Befolkningsutvecklingen har inte bedömts på avrinningsområdets nivå, men kommunspecifika uppskattningar kan användas som riktgivande information. Enligt prognoser kommer det inte att ske några stora förändringar i folkmängden i kommunerna i Karisåns avrinningsområde till 2040. Bebyggelsen kommer även i fortsättningen främst att koncentreras till områden nära tätorterna. I områden med fast bosättning är översvämningsriskerna antingen på den nuvarande nivån eller något större, om byggandet i strandområdena ökar. Att byggandet blivit mer tekniskt kan också öka översvämningsskadorna. Å andra sidan strävar man efter att placera nya byggnader utanför områdena med översvämningsrisk eller tillräckligt högt upp.

Tätortsområden i Karis ås avrinningsområde som utvecklas är åtminstone Karis-Pojo, områdena i närheten av Nummela och Vichtis samt Högfors och Nummi och området i närheten av Lojo tätort. I några centralorter finns mer omfattande bebyggelse. I jordbruksområdena och småbyarna kommer befolkningsmängden sannolikt inte att öka jämfört med nuläget. Det sammanlagda antalet invånare i Karisåns avrinningsområde kan öka, men bebyggelsen torde koncentreras till några tätorter. De nya områdena som byggs kommer att vara små och inga sådana verkningar som orsakar extrema översvämningar är att vänta.

Inga sådana projekt, funktioner eller utveckling av markanvändningen som kunde ha en särskild inverkan på uppkomsten av översvämningar eller ökningen av översvämningsrisker är kända i Karisåns avrinningsområde. Strandområdena vid åmynningen är belägna i påverkansområdet för en havsöversvämning, särskilt om havsnivån stiger till följd av klimatförändringen. Havsöversvämningar har granskats i en separat rapport.

På längre sikt kommer jordbruket att leda till att åkrarna i området komprimeras och eroderas. Också nyttoeffekten av de tidigare utförda skyddsåtgärderna mot översvämningar avtar med tiden. Vallarna sjunker och fårorna slammas igen. Detta kan för egen del öka översvämningskänsligheten i området i framtiden.

Vattenföringen ökar kraftigt till följd av ökad skogsdikning, vilket kan leda till fler översvämningar. I Karisåns avrinningsområde kommer iståndsättningsdikningar att göras även i framtiden, eftersom dikningar är nödvändiga för skogsbruket. En särskild ökning av torvutvinningen eller skogsbruket är inte att vänta. Skulle dessa öka jämfört med dagsläget, skulle dock även antalet nydikningar och iståndsättningsdikningar öka. Detta skulle i sin tur kunna öka översvämningsriskerna i området. Skogsdikningar orsakar också närings- och partikelbelastning samt försurning i vattendragen.

Bedömning av hur betydande översvämningsrisken är

Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är beaktas de regionala och lokala förhållandena, sannolikheten för översvämningen samt följande ur allmän synpunkt ogynnsamma följder som översvämningen potentiellt orsakar:

1. ogynnsamma följder för människors hälsa eller säkerhet
2. långvariga avbrott i nödvändighetstjänster så som vattentjänster, energiförsörjning datakommunikation, vägtrafik eller annan motsvarande verksamhet
3. långvariga avbrott i ekonomisk verksamhet som tryggar samhällets vitala funktioner
4. långvariga eller omfattande ogynnsamma följder för miljön, eller
5. oersättliga ogynnsamma följder för kulturarvet

Utgångsdata för identifiering av områden med översvämningsrisk

Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är utnyttjas mångsidig information om översvämningsrisken, med andra ord information om sannolikheten för översvämning samt om potentiella skador som översvämningen orsakar, det vill säga riskobjekt.

Utgångsdata kan delas in i 1) detaljerade kartor över översvämningshotade områden och riskobjekt som grundar sig på dem och 2) mer översiktliga men regionalt mer omfattande översvämningskartor och skadebedömningar.

I följande kapitel presenteras olika utgångsdata för bedömningen av översvämningsrisker. Översvämningskartorna omfattar endast en del av Finland, men å andra sidan har de utarbetats för just de områden där det har funnits behov av att närmare utreda översvämningsriskerna.

Kartor över översvämningshotade områden och områden med översvämningsrisk

För Karisåns avrinningsområde har kartor över översvämningshotade områden utarbetats för Lojo sjö och Hiidenvesi.

Översvämningskartorna utgör grunden för en effektiv hantering av översvämningsriskerna. Det finns två typer av översvämningskartor: kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker. Båda kartorna ska utarbetas för alla de områden som har utsetts till områden med betydande översvämningsrisk, men de kan också utarbetas för andra områden.

Kartan över översvämningshotade områden visar till vilka områden översvämningen kan sprida sig. Kartan över översvämningsrisker beskriver vilka riskobjekt det finns i de översvämningshotade områdena. Kartan över översvämningsrisker ger alltså en uppfattning om omfattningen av eventuella översvämningsskador.

Skadebedömningar som grundar sig på översvämningskartor

Antalet invånare, byggnader och vägar i det översvämningshotade området är väsentlig information vid bedömning av potentiella skador som uppstår vid en översvämning, alltså översvämningsrisken. Denna information har producerats för alla områden för vilka man gjort översvämningskartering. I analysen av geodata har man beaktat de invånare som löper direkt översvämningsrisk, det vill säga vars byggnad ligger i ett område med översvämningsrisk.

Se uppskattningar av översvämningsskador (invånare, byggnader och vägar) i områden som kartlagts över översvämningsrisker:

Visualiseringsverktyg för uppskattningar av översvämningsskador (på finska)

Visualiseringsverktyget är nationellt, men täcker endast översvämningsriskkartade områden.

Riskobjekt i karteringen av översvämningsrisker

Utöver den ovan nämnda analysen av geodata har NTM-centralerna gjort en närmare kartering av riskobjekt åtminstone för områden med betydande översvämningsrisk. I karteringen har man förutom riksomfattande geodatamaterial även utnyttjat uppgifter som fåtts från bland annat kommuner och andra aktörer.

Översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå

En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå hjälper till att identifiera riskområdena i synnerhet i sådana avrinningsområden för vilka det inte har utarbetats några kartor över översvämningshotade områden. En översvämningskarta på tillrinningsområdets nivå är regionalt mer omfattande än en karta över ett översvämningshotat område, men inte lika exakt, eftersom till exempel uppgifter om fårans djup saknas.

Övriga utgångsdata

Vid kartläggning av riskobjekt som är sårbara för översvämningar kan också andra utgångsdata användas. Det finns till exempel olika geodatamaterial om befolkningsstrukturen, byggnader, vägar, infrastruktur, aktörer som är miljötillståndspliktiga, naturskyddsområden, vattentäkter och brunnar, vattenkonstruktioner, kulturarvsobjekt och åkerskiften.

Avrinningsområden, höjdförhållanden och jordmån

Karisåns avrinningsområde ligger i huvudsak i västra Nyland i området för städerna Raseborg, Lojo, Högfors och Hyvinge samt kommunerna Vichtis och Nurmijärvi. Avrinningsområdets norra del sträcker sig till i området för NTM-centralen i Tavastland i kommunerna Tammela och Loppis. Avrinningsområdets västra del sträcker sig till området för NTM-centralen i Egentliga Finland i städerna Salo och Somero.

Karisåns avrinningsområdet är 2 045,81 km2 stort och andelen sjöar är 12,18 procent.

Åar, älvar och sjöar

Karisåns avrinningsområde har sin början i sjöområdena i Loppis och Tammela och ån mynnar ut i Pojoviken i Finska viken öster om Pojo tätort.

I avrinningsområdets nedre lopp mellan Lojo sjö och Finska viken heter huvudfåran Svartån. Svartåns längd är cirka 25 km. Karisån används också som benämning på det norra källflöde som rinner ut i Hiidenvesi och som är känd under namnet Vanjoki. Vanjoki får sin början i Pyhäjärvi i Högfors och är ungefär 26 km lång. I Pyhäjärvi utmynnar Saavajoki (i övre loppet Hunsalanjoki), med sidoarmarna Nuijajoki och Vaskijoki. Andra betydande sidoarmar till Karisån är Pusulanjoki, Nummenjoki och Vichtis å.

Karisåns avrinningsområde är det sjörikaste i Nyland. De viktigaste sjöarna (areal över 400 km2) är Keritty, Punelia, Puujärvi, Hormajärvi, Hiidenvesi och Lojo sjö.

Lojo sjö (88,22 km2) och Hiidenvesi (29,10 km2) är de största sjöarna i Nyland.

Vattenföring och vattenstånd

Karisåns avrinningsområde är inte känsligt för översvämningar eftersom det finns rikligt med sjöar som jämnar ut flödet. Flödesvariationerna är i allmänhet ganska små. På grund av den stora sjöarealen kan å andra sidan flödet i fårorna upphöra nästan helt och hållet under den torra perioden till följd av avdunstningen.

Vattenföringen har vanligtvis varit som högst på våren till följd av snösmältningen. På sommaren är vattenföringen normalt låg, men ökar mot hösten.

Vattnens status

Klassificeringen av vattnens ekologiska status beskriver vattendragens tillstånd. I den ekologiska klassificeringen av ytvatten indelas vattendragen utifrån den ekologiska statusen i fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig.

Karisån ingår i Kymmene älvs-Finska vikens vattenförvaltningsområde. Enligt den ekologiska klassificeringen som gjordes 2019 är statusen måttlig i de objekt i Karisån som är över 20 km långa, god i Vanjokis nedre och mellersta delar, god i Vanjoki-Saavajoki-Hunsalanjoki-Rautajoki, måttlig i Pusulanjoki-Myllypuro och god i den nedre delen av Olkkalanjoki-Vichtis å. Av de största sjöarna i avrinningsområdet varierar statusen i olika delar av Lojo sjö från måttlig till god. Statusen i Hiidenvesis är måttlig och i Puujärvi god.  För att uppnå en god ekologisk status i fårorna i avrinningsområdet behövs bland annat restaurering av habitat och åtgärder som underlättar fiskvandringen.

Den fysikalisk-kemiska statusen i Svartån, Vanjokis nedre och mellersta delar, Vanjoki-Saavajoki-Hunsalanjoki-Rautajoki samt Pusulanjoki-Myllypuro är god, i nedre delen av Olkkalanjoki-Vichtis å måttlig. Statusen i olika delar av Lojo sjö varierar från måttlig till god, medan statusen i Hiidenvesi är måttlig och statusen i Puujärvi god.

Nuvarande markanvändning

Största delen av Karisåns avrinningsområde består av skog. Andelen jordbruksområden är relativt liten jämfört med vattendragen i Nyland. De största sammanhängande åkerområdena ligger huvudsakligen längs åar och bäckar. Vattenarealen är anmärkningsvärt stor. De bebyggda områdena är ganska små. De största sammanhängande bebyggda områdena finns i tätorterna i Karis i Raseborg, Lojo, Nummela och Högfors. De bebyggda områdena i Lojo och Nummela ligger på Lojoåsen i utkanten av avrinningsområdet.

Planerad markanvändning

Största delen av Karisåns avrinningsområde ligger i området för Västra Nylands etapplandskapsplan. I avrinningsområdets östra del gäller Helsingforsregionens etapplandskapsplan, i den norra delen Egentliga Tavastlands etapplandskapsplan och i den västra delen landskapsplanen för Saloregionen.

Det finns endast få general- och detaljplanerade områden i förhållande till avrinningsområdets storlek. De största general- och detaljplanerade områdena är delgeneralplanen för Svartådalen, som gäller vattendragets nedre del, delgeneralplanen för Nummi-Pusulas södra delar samt generalplanen för Högfors centrum. Även områdesreserveringarna för tätortsfunktioner som antecknats i landskapsplanen är belägna i ovan nämnda områden.

Det största byggnadstrycket finns i vattendragets nedre del i Svartådalen och på Lojoåsen. Dessutom finns många områden som i landskapsplanen är betecknade som områden för tätortsfunktioner särskilt i de oplanerade områdena i avrinningsområdets mellersta del.

Tätorterna är belägna i områden med detaljplan. Mer omfattande bybebyggelse finns särskilt vid huvudfårornas och sjöarnas stränder. I den största delen av Karisåns avrinningsområde finns bebyggelse med landsbygdskaraktär. De viktigaste vägförbindelserna är motorvägen mellan Helsingfors och Åbo (1) och riksväg 2 från Veikkola till Björneborg.

Skyddsområden och kulturarv

I Karisåns avrinningsområde finns sex objekt som ingår i programmet för skydd av åsar, 14 objekt som ingår i lundskyddsprogrammet, fem objekt som ingår i programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar, två landskapshelheter, två objekt som ingår i strandskyddsprogrammet, sju objekt som ingår i programmet för skydd av myrar och sex objekt som ingår i skyddsprogrammet för gamla skogar. Det finns sammanlagt 31 Natura 2000-områden och dessutom är största delen av Svartåns huvudfåra angiven som ett linjeformigt Naturaobjekt. Det finns nästan 200 skyddsobjekt på privat mark.

De till arealen största naturskyddsprogramområdena är kulturlandskapen i Nummenjoki och Pusulanjoki odlingsdal samt Svartådalen. Dessutom sträcker sig objekten i programmet för skydd av åsar, Keräkankare, Sääksjärviområdet samt åsavsnittet i området Maakylä–Räyskälä vid avrinningsområdets källflöden över ett stort område. Många av sjöarna som ingår i programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar, bland annat Vanjärvi och Koisjärvi, utgör utmärkta utbredningsområden för fåglar. De viktigaste Natura 2000-områdena är förutom de ovan nämnda Puujärvi, området Maakylä–Räyskälä, Kalkkilammi–Sääksjärvi samt Svartån.

Utifrån en granskning av grundkartan kan det bedömas att en översvämning inte har oersättliga ogynnsamma följder för naturskyddsobjekten.

I Karisåns avrinningsområde finns 19 områdesobjekt och ett linjeformigt objekt (Stora Strandvägen) som räknas till den byggda kulturmiljön. Bland de viktigaste objekten finns flera bruksområden, bland annat Svartås, Billnäs och Högfors bruksmiljöer. Vanjärvi by för evakuerade karelare i avrinningsområdets övre del är det till arealen största objektet. I närheten av Sammatti kyrka som ligger norr om Lojo sjö finns Elias Lönnrots grav. Stora Strandvägen, som vid sidan av Tavastländska Oxvägen är Finlands viktigaste historiska landsvägsförbindelse, löper norr om Svartåns huvudfåra vid Solbacka.

Bland fornlämningarna kan främst nämnas forngravarna på strandområdena vid Lojo sjö.

Utifrån en granskning av grundkartan kan det bedömas att en översvämning inte innebär någon betydande risk för de historiska objekten eller kulturmiljöerna i vattendragets närområde.

Översvämningsskydd

På Karisåns avrinningsområde har man genomfört flera sjösänkningsprojekt. Genom att sänka sjöarnas vattennivå har man utökat odlingsarealen.

I Karisån har det genomförts endast få egentliga och mer omfattande översvämningsskyddsprojekt. Veterligen har Siikalankoski i Saavajoki rensats på 1930-talet. Projekten har i huvudsak varit småskaliga dikningar och dikesrensningar, som har förbättrat situationen för grundtorrläggning i jord- och skogsbruksområdena.

Vattenkonstruktioner och användning av vattendraget

Karisåns avrinningsområde präglas av kraftig reglering och utnyttjande av vattenkraft. De viktigaste dammarna, räknat från Svartåns nedre lopp, är Åminnefors kraftverksdamm, Billnäs kraftverksdamm, Åkerfors kraftverksdamm och Svartåforsens kraftverksdamm. Nahkio kraftverksdammär lokaliserad i Högfors centrum.

Utöver de ovan nämnda dammarna finns kraftverks- eller kvarndammar åtminstone i Vichtis ås nedre del vid Olkkalankoski, i Nummenjokis övre del vid Nummenkoski samt i Högfors vid Pyhäjärvis utlopp. I Väänteenjoki mellan Hiidenvesi och Lojo sjö finns en damm som reglerar vattennivån i Hiidenvesi. Där öppnades en slussport för båttrafiken sommaren 2009.

I fårorna på avrinningsområdet finns flera byggda grunddammar och forsliknande trösklar i naturtillstånd. Deras inverkan på översvämningar är jämförelsevis liten och de har i regel inga regleringsmöjligheter

De viktigaste regleringarna finns i Nylands största sjöar Hiidenvesi och Lojo sjö. Hiidenvesi används som reservvattenmagasin för huvudstadsregionen. Lojo sjö regleras i huvudsak för energiekonomins och rekreationens behov. På grund av den stora arealen och volymen kan man avsevärt påverka översvämningar genom att reglera sjöarna framför allt i sjöområdet samt i vattendragets nedre del. I och med ändringen av tillståndsvillkoren för Lojo sjö finns större flexibilitet i bland annat regleringen på våren och sensommaren, vilket ger bättre möjligheter än tidigare att förbereda sig inför eventuella översvämningar.

I anslutning till regleringsprojektet i Hiidenvesi avvecklades regleringen av Sakara 1996, då regleringsdammen byggdes om till en fast grunddamm. Samtidigt byggdes en fiskväg förbi dammen.

Regleringen av Keritty avvecklades 1992. Regleringsdammen ersattes med en fast grunddamm.

Regleringen av Punelia upphörde 2013, då regionförvaltningsverket beviljade Loppis kommun tillstånd att ändra regleringsdammen i Punelia, bygga en fiskväg och högvattenfåra i anslutning till dammen i Punelia, ändra bräddavloppet vid regleringsdammen i Sakara samt att upphöra med regleringen av Punelia i Loppis kommun i enlighet med ansökan. Avvecklandet av regleringen förutsatte att regleringsdammen och användningen av den ändrades. Regleringen av dammen fortsattes så att dammen kan regleras två gånger per år, eftersom vattenståndet sommartid skulle sjunka för mycket om regleringen skulle upphöra helt. Tillståndet vann laga kraft 2014. Arbetena som behövs för att avveckla regleringen av Punelia färdigställdes 2016.

Hösten 2023 pågick ett utvecklingsprojekt för regleringen av Vaskijärvi, där målet var att bevara sjöns goda status och att förbättra rekreationsanvändningen.