Vattenförsörjningsnäten behöver iståndsättas

Vattenledningsnäten och avloppsnäten borde iståndsättas i snabb takt så att antalet rörbrott hålls på en rimlig nivå. Det är viktigt att de som underhåller näten känner till nätens skick och att saneringen inte skjuts allt för långt på framtiden.

De finländska vatten- och avloppsnätens skick är oroväckande. Nätens medelålder närmar sig 50 år, vilket innebär att en betydande del av vattenledningarna och avloppsrören börjar vara mogna för sanering.

Åldern är dock inte det enda måttet på när näten ska iståndsättas. Även om rörens tekniska livslängd i allmänhet anses vara cirka 50 år, kan en del av de äldre rören fortfarande vara i gott skick samtidigt som de yngre delarna av nätet börjar förfalla.

Rörläckor blir allt vanligare, vilket är ett tydligt tecken på att nätets skick har försämrats. Av det vatten som pumpas ut i vattenledningsnätet i Finland faktureras 17–18 procent inte alls. En del av vattnet som inte faktureras kan förklaras bland annat av gatutvätt, men största delen består av läckage i nätet.

Saneringsbehovet varierar från ort till ort

I statsrådets kanslis rapport ”Tulevaisuuden kestävä vesihuolto – ennakointi, ohjaus ja järjestäminen” om hållbara vattentjänster i framtiden, som publicerades 2018, bedöms behovet av att iståndsätta vattenförsörjningsnäten i Finland. Enligt rapporten behöver 7–8 procent av hela Finlands vattenledningsnät – och cirka tre procent av avloppsnätet – iståndsättas i brådskande ordning. Det innebär att det finns cirka 8 000 kilometer vattenledningar och 1 500 kilometer avlopp som ska iståndsättas. Det finns mycket att reparera eftersom saneringarna på många ställen har skjutits upp.

Saneringsbehovet varierar från ort till ort. I Finlands största städer är nätens åldersspann stort, eftersom städerna har byggts ut gradvis. Saneringsbehovet är kontinuerligt och man är oftast väl förberedda på det. På många små orter är situationen en annan: näten är till stor del av samma ålder och blir mogna för sanering på en gång. I en pressad ekonomisk situation händer det lätt att saneringen skjuts upp.

Helhetsbilden är naturligtvis inte så här svartvit. I städerna kan den belastning och det byggande som trafiken orsakar sätta nätets hållbarhet på prov på överraskande platser, vilket man inte alltid är beredd på. På landsbygden medför de långa avstånden en risk för läckage.

Läckageförluster kan inte helt förhindras vårt land bland annat på grund av tjälen. Det skulle inte heller vara ekonomiskt sunt att försöka förhindra alla läckage. Målet är dock att andelen vatten som inte faktureras ska minska betydligt jämfört med nuläget. Vissa vattenverk noterar redan nu förluster på mindre än tio procent.

Information om nätets skick som grund för saneringen

När man bedömer behovet av att sanera näten är det bra att komma ihåg att läckage orsakar också andra olägenheter än förlust av berett hushållsvatten. Rörläckor kan leda till avbrott i vattenförsörjningen, översvämningar på gator och i källare samt i värsta fall vattenburna epidemier. Kostnaderna för dessa kan vara mångdubbla jämfört med kostnaderna för iståndsättning som gjorts i tid.

För att undvika överraskningar är det viktigt att känna till nätens skick. På så sätt kan saneringarna riktas rätt och iståndsättningen blir planmässig och kostnadseffektiv.

Stora vattentjänstverk använder i allmänhet ett informationssystem som visar åldern på nätets olika delar, använt rörmaterial och eventuella läckage. Ett sådant system finns veterligen endast vid cirka hundra vattentjänstverk av 1 100 i Finland, men dessa anläggningar täcker ändå största delen av vattendistributionen.

Ett av målen för den nationella vattentjänstreformen, som är under beredning för närvarande, är att öka informationen om nätens skick. Grundtanken är att vattentjänstverken uppmuntras och förpliktas till mer planmässig verksamhet och förvaltning av tillgångarna än tidigare.

Hur mycket borde iståndsättas varje år och vad kostar det?

För att iståndsättningen ska göras i samma takt som näten åldras borde 1–2 procent av vatten- och avloppsnätens längd iståndsättas varje år i Finland. Om vi också beaktar behoven av att utvidga näten och de investeringar som vatten- och avloppsvattenverken kräver, uppgår investeringsbehovet till 750–800 miljoner euro per år för vattenförsörjningsinfrastrukturen, dvs. mer än hundra euro per invånare. Under den senare hälften av 2010-talet investerades drygt 400 miljoner euro i infrastrukturen årligen. Det finns alltså en del att ta igen.

Det finns också utrymme för förbättring av fastigheternas vattenledningar och avlopp. I synnerhet gamla serviceanslutningar och avlopp i egnahemshus förnyas långsamt. Trasiga avlopp kan förutom att förorena marken även belasta vattentjänstverkens avloppsnät med dagvatten.

Klimatförändringen medför fler utmaningar för underhållet av näten. De ökande vinterregnen kan oväntat flytta jordmassor och orsaka rörskador. Även förändringar i tjälförhållandena kan sätta näten på prov.

Mer information om ämnet:

Andra webbplatser:

Tulevaisuuden kestävä vesihuolto – ennakointi, ohjaus ja järjestäminen (Hållbara vattentjänster i framtiden – antecipation, styrning och organisering. På finska, sammanfattning på svenska)