med temat:
Tips för vänner av vatten

Du kan ta reda på effekterna av dina konsumtionsvanor på näringsbelastningen i Östersjön med hjälp av kalkylatorn (på finska). Finlands andel av näringsämnesbelastningen i Östersjön är cirka 10 procent. Matproduktionen orsakar cirka 60 procent av den genomsnittliga finländarens Östersjöavtryck. Även avloppsvattnens andel är betydande, ungefär en fjärdedel. Det enklaste sättet att minska belastningen är att öka den inhemska vilda fiskens och vegetariska kostens andel av kosten.

Till en ekologiskt hållbar kost hör mer grönsaker och fisk och på motsvarande sätt mindre animalieprodukter. Jordbruket i Finland domineras av mjölk- och köttproduktion. Cirka 80 procent av hela odlingsarealen behövs till att odla växter som används till foder. Produktionen av mjölk, kött och andra jordbruksprodukter av animaliskt ursprung orsakar den största delen av näringsbelastningen från åkrarna. Överflödig konsumtion av proteiner syns också vid avloppsreningsverken genom en ökning av kvävebelastningen samt ett ökat behov av rening av avloppsvattnet. Överflödigt protein som hamnar i avloppsvattnet kommer främst från animaliskt protein i kosten.

En minskning av konsumtionen av produkter av animaliskt ursprung minskar även kostens klimatbelastning. Djuruppfödningen orsakar nästan 90 procent av utsläppen av växthusgaser från jordbruket. Även nu på 2000-talet har finländarnas köttkonsumtion ökat med cirka 20 procent. Också små förändringar i konsumtionen har betydelse, såsom att minska konsumtionen av köttprodukter med en tredjedel eller att äta vegetariskt 1–2 dagar i veckan.

Nedskräpning är ett globalt problem. Skräp hamnar i vattendragen, de minskar trivseln och är skadliga för både djur och miljön. En del av mikroplasterna i haven och sjöar bildas när större plastbitar bryts ner. Mikroplaster antas dra till sig miljögifter.  Mikroplasterna kan sprida sig i näringsväven till exempel via djurplankton och musslor ända till fiskar, och i princip kan de påverka också människor som äter havslevande djur.

Bland städ-, tvätt- och diskmedlen finns miljömärkta kemikalier för hemmet. Ofta räcker det med milda tvättmedel. Vanliga tjänster där mycket vatten används är till exempel biltvätt. Miljömärket garanterar bland annat att de farligaste kemikalierna inte har använts vid tillverkningen av produkterna eller i den tjänst som erbjuds.

Plastprodukter och förpackningar för engångsbruk belastar avfallshanteringen och en del av dem hamnar också i naturen. En betydande del av strandskräpet är olika slags plaster. De är skadliga för både djur och miljö som sådana och när de bryts ner till mikroplaster.

Använd läkemedel för människor och djur, i synnerhet antibiotika, endast vid behov och alltid enligt läkarens eller läkemedelsförpackningens anvisningar. Fråga din läkare eller en expert på farmakoterapi på apoteket för att försäkra dig om att du inte har onödiga eller eventuellt till och med hälsoskadliga, överlappande läkemedelsbehandlingar. Även egenvårdsläkemedel kan innebära överlappande medicinering med receptbelagda läkemedel. Lämna in läkemedelsavfall på apoteket eller en insamling för läkemedel och följ apotekets sorteringsinstruktioner. Släng dem inte i toaletten eller soporna. En del läkemedel går igenom avloppsreningsverket och hamnar i havet eller en sjö, där de påverkar de vattenlevande organismerna negativt. Ett problem är också spridningen av antibiotikaresistenta bakteriestammar, vilket leder till att antibiotika inte längre är effektiva mot de sjukdomar som orsakas av bakterierna.

Om du köper nya kläder, köp kläder från EU-området eller miljömärkta kläder (t.ex. Öko-tex, Miljömärket Svanen). I utvecklingsländer används stora mängder vatten och många farliga kemikalier inom textilproduktionen och reningen av avloppsvattnet är bristfällig. När du tvättar kan bland annat skadlig nonylfenol samt per- och polyfluorerade kemikalier (PFAS) lossna från kläder och hemmets textilier, varför onödig klädtvätt ska undvikas. Ofta räcker det med att torka bort fläckar. Ovan nämnda kemikalier är permanenta miljögifter som inte försvinner när avloppsvattnet renas.

Låt aldrig vatten rinna i onödan, eftersom det är kostsamt och förbrukar energi att sköta vattenförsörjningen, rena, pumpa och distribuera vattnet samt hantera avloppsvattnet. Dessutom orsakar avloppsvattnet nästan alltid näringsbelastning i närliggande vattendrag. Välj gärna vatten- och energisnåla vattenarmaturer när du renoverar ditt hem.

Vattnets andel av den totala konsumtionen av värmeenergi är betydande, i allmänhet en tredjedel.

Finland är ett av de få länder där kranvattnet är rent och av hög kvalitet. Buteljering av vatten förbrukar energi och råvaror.

De hygieniska olägenheterna i boendemiljön och på stränderna, övergödningen av vattnen och risken för grundvattenföroreningar minskar. Bristfälligt behandlat avloppsvatten förorenar grundvattnet, vilket till exempel kan synas som en sämre vattenkvalitet i den egna eller grannens brunn.

Belastningen från tvätt av mattor och bastuvatten är inte nödvändigtvis stor, men lokalt kan den öka övergödning av stranden, försämra algläget och öka nedskräpningen.

Sjöarnas, älvarnas och småvattnens status kan förbättras på många sätt. Restaurering av närliggande vattendrag kan påverka vattnens status i hela avrinningsområdet och bland annat minska den externa belastningen. Invånarnas egna åtgärder och det lokala samarbetet är avgörande med tanke på hur bra olika restaureringsprojekt lyckas. Restaureringen börjar med observation av vattendraget, insamling av information och utredning av samarbetsparter. Det nationella nätverket för restaurering av vattendrag förmedlar information om och erfarenheter av restaurering.

Lär dig mer om vattnen i din närmiljö i Järvi-meriwiki (på finska) och bidra själv med historier och sanna berättelser som du har hört. Börja observera is- och algläget till din egen och andras glädje eller starta ett större medborgarforskningsprojekt för att utreda vattendragets status.

Den ekologiska statusen är god eller hög i en stor del av ytvattnen i vårt land – i 86 procent av sjöarealen och 65 procent av vattendragens totala längd.