6. Positiv klimatpåverkan

Mer kol är bundet i marken än i vegetationen ovan jord. Framför allt torvmarker utgör ett enormt kollager. Markdränering har oftast påskyndat nedbrytningen av organiska jordar, vilket bidrar till att växthusgaser frigörs i luften. När torvmarksskogar och torvåkrar behandlas är det därför viktigt att beakta hur det påverkar kollagret i torven.

Bruket av torvåkrar står för cirka 14 procent av Finlands årliga växthusgasutsläpp. På torvåkrar som brukas är en höjning av grundvattennivån det viktigaste sättet att bevara kollagret i torven. Det lyckas bäst till exempel genom ökat växttäcke och reglerad dränering. Röjning av nya åkrar på torvmarker bör undvikas.

Trädbeståndet i dikade torvmarksskogar binder kol, men växthusgasutsläpp frigörs från marken. I torvmarksskogar kan växthusutsläppen minskas genom att reglera vattennivån. Onödig iståndsättning av diken bör undvikas och i synnerhet i näringsrika torvmarksskogar gynnas kontinuitetsskogsbruk i stället för kalhuggning. Genom att minska dikningen skyddar man kollagret i torvmarken och förebygger belastning på vattendragen. På lågproduktiva dikade myrar kan också restaurering ge vissa klimatfördelar.

Inom jord- och skogsbruket gynnas kolbindningen genom vattenförvaltning samt med odlingstekniska metoder och genom att utveckla skogsvården. En ökning av kolet i marken förbättrar också bördigheten och stöder organismerna.