Hur rör jag mig säkert på isen?

Vattnet fryser när ytvattnets temperatur sjunker under noll grader. Först fryser strandvatten och vikar, sist öppet och strömmande vatten.

Isens bärkraft ska alltid mätas baserat på klar, genomskinlig och jämn kärnis. Ljus och porös stöpis har endast cirka hälften av kärnisens bärkraft.

Under en människa som rör sig till fots ska kärnisen vara minst 5 cm tjock. När man rör sig på isen med snöskoter eller bil (maximal vikt 1 000 kg) ska det finnas minst 15–20 cm kärnis längs hela rutten. Kör endast längs markerade isleder med bil och även där mycket långsamt, eftersom vågrörelsen som uppstår under isen försämrar isens bärkraft. På grund av vågrörelsen mellan vatten och is finns det en större risk för att bilar som kör efter varandra sjunker genom isen. Om det finns en gupp på isvägen blir isen lätt skör på den punkten.

Observerar aktivt omgivningen på isen. Farliga områden är åar och älvar, smala ställen i sjöar, grunda vatten, grynnor, uddar, älv-, å- och bäckmynningar, källor, vatten nära branta strandvallar och avloppsledningars utlopp. Isen är också svag vid broar, bryggor och fartyg som ligger i is.

Observera också sprickor i isen. Sprickor försämrar isens bärighet även om de inte når genom isen. Vid kanten av en spricka är isens bärighet endast 40 procent av den intakta isens bärighet. Där sprickor korsar varandra är bärkraften endast 25 procent av den hela isen.

Den som rör sig på isen ska alltid försäkra sig om isens bärighet genom att mäta kärnisens tjocklek med hjälp av en isbill. Gå inte ut på isen om den inte är tillräckligt tjock. Tala alltid om för någon annan om du ger dig av ut på isen. Rör dig aldrig ensam på isen.

Följ isläget i karttjänsten i karttjänsten på vesi.fi, men kom ihåg att mätresultatet inte visar isens bärkraft i hela sjön. Isens tjocklek kan variera betydligt i olika delar av en sjö.