Byggande och muddring på sura sulfatjordar
Sura sulfatjordar medför utmaningar för byggandet. I områdena med sulfidlera är marken vattenhaltig och innehåller mycket organiskt material. Därför pressas den lätt ihop och klarar inte tung belastning. När marken grävs kan svavelhaltiga avlagringar exponeras för syre, varvid surhet och tungmetaller börjar frigöras från dem. Surheten fräter på underjordiska konstruktioner. Byggande på sura sulfatjordar kräver därför alltid särskilda åtgärder.
Förutseende av olägenheter
I byggprojekt i riskområden ska man redan i planeringsskedet förbereda sig på att sura sulfatjordar kan förekomma vid objektet. Byggandet förutsätter då grundligare undersökningar av jordmånen än normalt, förutseende och förebyggande av olägenheter under grävningen samt andra försiktighetsåtgärder vid byggandet. Dessutom ska man utreda vattennaturens känsligheten för försurning i de vattendrag som tar emot lakvatten.
Vid byggande ska man också beakta att problem kan uppstå även i ett senare skede: markens låga pH-värde kan orsaka korrosion i stål- och betongkonstruktioner samt utfällning av järnhydroxider i dräneringsrören. För att förebygga problem kan det exempelvis krävas att man använder syrabeständiga byggmaterial.
Lakvatten och behandlingen av dem
När man gräver på sura sulfatjordar kommer marksubstanser i kontakt med syret i atmosfären och oxideras. Då kan grävmassornas pH-värde sjunka kraftigt, varvid det bildas surt lakvatten. De olika arbetsskedena ska planeras så att det uppstår så lite lakvatten och så kortvarigt som möjligt.
Behandling av lakvatten eller jordmassor behövs i synnerhet när det finns mycket jordmassa som exponeras för oxidation. Massorna kan neutraliseras exempelvis med kalk och flygaska. Vid behov ska även sura vatten neutraliseras. Lakvattnets kvalitet ska följas upp så att olägenheterna kan minimeras. Avrinnings- och utloppsvattnets pH-värde ska vara tillräckligt högt innan det släpps ut i vattendraget.
Deponering av gräv- eller muddermassor
Om man har för avsikt att utnyttja eller lagra icke oxiderad sulfidjord är det viktigt att förhindra att massan oxideras och att surt och metallhaltigt lakvatten rinner ut i vattendragen. Massa får inte placeras i närheten av ett vattendrag eller på ett grundvattenområde. Om avståndet till ett vattendrag är tillräckligt ska bedömas från fall till fall så att exempelvis störtregn eller översvämningar inte medför risk för förorening av vattendraget.
Stabilisering och neutralisering av massor
Stabiliseringen av marksubstanser höjer pH-värdet och minskar därmed de skadliga miljökonsekvenserna. Vid stabilisering tillsätts lämpligt bindemedel i marksubstansen, vilket också förbättrar marksubstansens geotekniska egenskaper, dvs. ökar styvheten och hållfastheten. Om det inte är möjligt att lämna kvar stabiliserade marksubstanser kan de användas exempelvis i bullervallar eller landskapsarkitekturprojekt, eftersom den stabiliserade massan inte längre har någon betydande försurande effekt.
Som bindemedel vid stabilisering kan man använda kommersiella bindemedel samt i vissa fall också flygaska i stället för eller som en komplettering till dem. Massorna kan också neutraliseras genom kalkning.
Bekanta dig också med:
Vatten.fi:
Torrläggning och sura sulfatjordar (I slutet av artikeln en omfattande förteckning över länkar i anslutning till ämnet.
Materialbank på vatten.fi (på finska):
Mitä ovat happamat sulfaattimaat?
Happamien sulfaattimaiden kansallinen opas rakennushankkeisiin
Sulfaattimaiden kaivumassojen kalkitus