Vad innebär hållbar sjötrafik?

I sjötrafiken utgår allting från säkerheten. Riskfyllt beteende på vattnet äventyrar både människoliv och miljön. För naturens del är det värsta som kan hända en havererad oljetanker som leder till ett omfattande oljeläckage.

Risken för en oljekatastrof är betydande på Östersjön eftersom trafiken är livlig. Varje år seglar tiotusentals fartyg in i eller ut ur Finska viken. Nästan en fjärdedel av dessa är tankfartyg. Farlederna som fartygen följer korsar fartygsrutterna i trafiken mellan Finland och Estland. Korsande farleder ökar kollisionsrisken.

Risken för oljekatastrofer minimeras på olika sätt. Sjöfarten övervakas med hjälp av ett system som hör till de mest effektiva i världen. Fartygens säkerhet regleras också genom inhemsk och internationell lagstiftning. För säkerhets skull upprätthålls oljebekämpningsutrustning och oljebekämpningsberedskap i Finland. Utrustningen och beredskapen behövs också när mindre oljeutsläpp inträffar. Antalet oljeutsläpp har minskat betydligt sedan de senaste åren.

Bland annat EU:s svaveldirektiv, som avsevärt har minskat fartygens svavelutsläpp i luften, går på djupet med andra miljöolägenheter inom fartygstrafiken. Man strävar också efter att minska utsläppen av växthusgaser från fartygen. Andra utmaningar är undervattensbullret från fartygen och svallet som sliter på stränderna. Sjötrafiken kan också sprida främmande arter.

All sjötrafik regleras av sjötrafiklagen. Syftet med lagen är att garantera att alla rör sig tryggt och ansvarsfullt på vattnen. Hållbarhet eftersträvas såväl inom den kommersiella fartygstrafiken som fritidsbåtstrafiken.