Torvutvinningen minskar, hur påverkar det vattnen?

Finland har varit en av de globala ledarna inom användningen av torv. Som mest tillgodosågs cirka sju procent av vårt lands energibehov med torv. Vad har torvutvinningen betytt för vattendragen och vad händer nu när utvinningen avtar?

När en myr tas i bruk för torvutvinning blir det kaos i vattenhushållningen. Myren torrläggs för torvtäkt, så att den inte längre håller kvar och lagrar vatten. Vatten i form av nederbörd rinner snabbt ner i dräneringsdikena och vidare ut i vattendragen.

Det snabbt strömmande vattnet kan leda till översvämningar nedanför myren. Vattnet sköljer också ut suspenderade ämnen, humus och näringsämnen i vattendragen. Dessa finns det mycket av i ett torvutvinningsområde, eftersom området inte har något levande växttäcke som binder jorden och använder näringsämnen. Till följd av utsläppen slammar bäckarna som strömmar från området igen. Sjöarna kan övergödas och deras vatten kan bli brunare och surare.

Belastningen på vattendragen från torvutvinningen är relativt liten i landet som helhet, endast cirka en procent av all belastning. Lokalt kan konsekvenserna ändå vara stora.

Upphör belastningen när torvtäkten avslutas? Det beror på vad som händer med området. Många tidigare torvutvinningsområden beskogas. Det förutsätter att dikena blir kvar och att vattennivån i området hålls lägre än normalt. Olägenheterna för vattendragen kan lindras, men de försvinner inte helt.

En del av områdena läggs under vatten. Det görs genom att anlägga till exempel en fågelsjö eller någon annan bassäng. Då hamnar torven under vatten och de första åren frigör den så mycket näringsämnen att belastningen på vattendragen till en början kan öka. Det tar också länge innan vattnet övergår från kraftigt surt till neutralt.

Området kan också försumpas på nytt och myrens naturliga vegetation kan återställas. Det är inte alltid så lätt. Det kan ta tiotals år innan situationen stabiliseras och vegetationen återhämtar sig.