Publicerad: 21.1.2022

Informationen har producerats av Finlands miljöcentral

Restaurering av stränder

Våra stränder är värdefulla habitat. När stränder restaureras är det viktigt att beakta både människans behov och den biologiska mångfalden.

Stränderna förändras småningom av naturen. Jordmaterial från avrinningsområdet, landhöjningen, vattnets rörelser och strandorganismerna formar stränderna under årens lopp. Grunda stränder blir allt grundare och kan bli försumpade eller vassbevuxna. Å andra sidan nöter vattnet på strandbanken och gör den brantare, samtidigt som stranden blir mer stenig.

Genom sina handlingar har människan ofta påskyndat den naturliga utvecklingen eller orsakat kraftiga förändringar i strandens naturliga tillstånd. De vanligaste problemen är att stranden blir grundare samt slammar och växer igen. Problemen beror i allmänhet på att för mycket näringsämnen och partiklar transporteras till vattendraget från avrinningsområdet. Orsaken till igenväxningen kan ställvis också vara att vattenståndet i sjön sjunker eller att boskap inte längre betar på stränderna.

Användningen av en strand störs av att stranden slammar och växer igen. Omfattande igenväxning är skadlig också för vattennaturen. Genom att restaurera stränderna kan vi förbättra förutsättningarna för användning i rekreationssyfte och sörja för naturens välbefinnande. Miljöministeriets livsmiljöprogram Helmi främjar och stöder restaureringen och skötseln av strandnaturtyperna.

Restaurering med gemensamma krafter

Det är ofta möjligt att sköta den egna stranden med lätta medel. Igenväxningen kan förebyggas genom att regelbundet slå vassen och avlägsna slåtteravfallet. Småskalig manuell slåtter eller till exempel flyttning av en sten som stör båtlivet behöver inte anmälas till myndigheterna.

Igenväxningen är emellertid ofta ett problem som berör större områden. Då är det klokt att ta itu med restaureringen tillsammans med grannarna eller ett delägarlag. Delägarlaget är en central aktör i restaureringsprojektet, eftersom det kan fatta beslut om samfällda vattenområden. Andra viktiga samarbetspartner är fiskarna, kommunen, närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) samt vattenskyddsföreningen om det finns en sådan.

Anmälan till NTM-centralen

För lite större restaureringsarbeten, till exempel maskinell slåtter eller muddring, krävs en anmälan till NTM-centralen. Anmälan om muddring och slåtter kan göras på NTM-centralernas gemensamma webblankett. Anmälan är avgiftsfri. För maskinell slåtter behövs alltid tillstånd av vattenområdets ägare.

Anmälan till NTM-centralen ska göras även om restaureringen endast gäller den egna stranden, eftersom effekterna av restaureringsåtgärderna kan sträcka sig längre bort. Till exempel grumling av vattnet på grund av muddring av stranden kan sprida sig hundratals meter bort. Muddringen ska helst diskuteras och avtalas på förhand med de närmaste grannarna och vattenområdets ägare.

På basis av anmälan kan NTM-centralen kräva att tillstånd för arbetet söks hos regionförvaltningsverket. En begäran om utlåtande angående behovet av tillstånd kan göras på förhand till NTM-centralen. För en muddring där volymen uppgår till mer än 500 m3 ska tillstånd alltid sökas från regionförvaltningsverket. Tillstånd krävs också om projektet ändrar vattenståndet eller vattenföringen, eller om det utgör ett hinder för vandringsfiskar. Regionförvaltningsverkets tillstånd är avgiftsbelagda.

Gör först upp en plan

Det första steget i ett restaureringsprojekt är att göra upp en plan. Av en bra plan framgår varför restaureringen behövs, vad man vill uppnå med den och hur projektet genomförs. Av planen framgår också vilka metoder som ska användas, vilket område som ska restaureras, återvinningen av slåtteravfallet och muddringsmassorna, tidtabellen och vem som genomför projektet. Innan planen görs upp är det också bra att utreda områdets naturvärden och eventuella arter som ska skyddas, eftersom dessa ska beaktas i restaureringen.

Det lönar sig att göra upp planen i samarbete med alla parter som deltar i projektet. Planen kan också göras upp av en utomstående planerare. En omsorgsfullt uppgjord plan gör det lättare att uträtta ärenden hos myndigheterna. Den bidrar också till att undvika senare konflikter och meningsskiljaktigheter om hur projektet ska gå vidare.

Viktigt att beakta strandnaturen i restaureringen

Vattenväxterna är en viktig del av insjönaturen. Vassruggar utgör ett gynnsamt och tryggt habitat för många sjöfåglar, fiskar och bottendjur. Vattenväxterna binder också bottensedimentet och håller kvar suspenderat material och näringsämnen som sköljts ut från avrinningsområdet. Undervattensväxter och alger som fäst sig på dem binder en del av näringsämnena i vattnet. På så sätt förebygger de blågrönalgblomningar och bidrar till att hålla vattnet klart. Vattenvegetationen dämpar också vågorna och förebygger erosion vid stranden.

Det är viktigt att beakta den biologiska mångfalden när stränder restaureras. All vattenvegetation ska inte avlägsnas i samband med restaureringen. Ofta räcker det med att gallra de tätare ställena och förhindra att vassruggarna breder ut sig. Vattenflödet samt fiskarnas och fåglarnas levnadsförhållanden förbättras också när vegetationen gallras. Det är viktigt att observera att gallring av vassen i allmänhet ökar mängden andra vattenväxter.

Slåtter eller muddring?

Det lönar sig att bekämpa igenväxningen av stranden i första hand genom slåtter. Vass och andra växter med luftskott kan slås antingen med lie eller med en slåttermaskin avsedd för vattenväxter. Det är viktigt att slåttern genomförs så att fåglarnas häckning inte störs och att den slagna vegetationen samlas upp. Undervattensväxter avlägsnas genom notdragning och draggning.

Den effektivaste slåttertiden är i juli–augusti. Vassruggarna kan också slås på vintern på isen, vilket underlättar slåttern nästa sommar.

Före slåttern planeras hanteringen av slåtteravfallet – uppsamling, deponeringsplats och återvinning – samt skaffas markägarens tillstånd. Växtmassorna lämpar sig som jordförbättringsmedel och täckningsmaterial, för bioförgasning eller till att blanda i gödselkomposten.

Muddring av stranden är en klart kraftigare åtgärd än slåtter och kan orsaka många olika slags olägenheter för strandnaturen. Muddring förstör strandens habitat så att en del av arterna kan försvinna helt och hållet. Även fiskarnas lekområden kan förstöras. Muddring kan grumla vattnet och frigöra näringsämnen ur bottensedimentet i vattnet, vilket ökar risken för blågrönalgblomning. Muddringen ska alltid övervägas noggrant och planeras på ett sätt som minimerar olägenheterna.

Muddring kan i regel göras under tiden 1.9–30.4. I skyddsområden och Natura 2000-områden samt i andra områden som är viktiga för fågelbeståndet kan muddring göras 1.10–31.3. Muddringsmassor får inte deponeras i vattenområdet. Innan muddringen görs är det viktigt att planera var materialet ska tas upp och deponeras. Det behövs också tillstånd av markägaren för tillträde och deponering. Muddermassorna kan användas till att försköna ett fult eller besvärligt område i terrängen eller till att förbättra och forma åkrar.

Modifiering av strandlinjen

När de bästa stugstränderna redan är bebyggda säljs tomter också i strandområden som är sämre lämpade för rekreation. Då vill man kanske modifiera stranden så att den bättre motsvarar stugägarens behov. När stranden modifieras är det dock viktigt att försöka bevara strandens naturliga form. Vattenområdet får inte heller fyllas ut utan särskilda motiveringar.

Kom ihåg att beakta natur- och landskapsvärdena när stranden modifieras. Målet är att bevara den biologiska mångfalden och de olika habitaten på stranden. Åtgärderna får inte orsaka olägenheter till exempel för fiskbestånden.

Byggande av badstrand och brygga

En småskalig badstrand kan anläggas på ett lämpligt ställe till exempel genom att flytta stenar och sprida ett sandlager i området, vid behov med filterduk under. En anmälan om arbete som utförs med maskin ska göras till NTM-centralen, som bedömer om regionförvaltningsverkets tillstånd behövs för projektet. Det lönar sig att anlägga en sandstrand i en skyddad vik så att vågorna och strömmarna inte transporterar bort sanden.

En vanlig liten brygga kan i allmänhet byggas vid sommarstugan utan anmälan till NTM-centralen. Ett utlåtande angående behovet av tillstånd kan begäras på förhand från NTM-centralen.

Mer information om ämnet:

Vatten.fi:
Nätverket för restaurering av vattendrag

Andra
 webbplatser
Livsmiljöprogrammet Helmi
Ansökan om understöd