Tillbaka

Jord- och skogsbruk

Publicerad: 21.3.2022

Informationen har producerats av Finlands miljöcentral

Naturenliga metoder vid torrläggning

Naturenlig grundtorrläggning förbättrar vattenförvaltningen inom jordbruket och minskar belastningen på vattendragen. Naturenliga metoder främjar också den biologiska mångfalden och berikar landskapet.

Naturenliga grundtorrläggningsmetoder kan användas både vid grundförbättringsprojekt och vid underhåll och rensning av en fåra. Med metoderna tryggas vattenledningsförmågan i utfallsdiken och bäckar. Samtidigt minskar spridningen av näringsämnen och jordmaterial till vattendragen.

Naturenliga metoder främjar också den biologiska mångfalden: åtgärderna skapar olika habitat och levnadsförhållanden för djur och växter. Landskapet blir mångsidigare och möjligheterna till rekreation förbättras.

Naturenlig grundtorrläggning stöder målen för hållbar användning av vattnen. I anvisningarna för dikningsförrättning och torrläggning förutsätts att naturenliga metoder tillämpas i grundtorrläggningsprojekt.

Fåror i två nivåer och grunddammar medför många fördelar

En naturenligt restaurerad dikes- eller bäckfåra är slingrande och har ofta ett tvärsnitt i två nivåer. En fåra i två nivåer garanterar effektiv dränering och tryggar samtidigt en god ekologisk status i fåran. Det minskar också uppslamningen av fåran och behovet av iståndsättning.

Vattenflödet och vattenståndet kan dessutom regleras med hjälp av grunddammar och -trösklar. Med grunddammar kan man minska vattnets strömningshastighet, vilket förebygger erosion av fåran. Grunddammar kan också vid behov höja vattenståndet i fåran och bilda till exempel våtmarker.

Flera på varandra följande grunddammar av sten, grus eller trä skapar en växelverkan mellan strömdrag och lugnvatten som påminner om en naturlig bäck. En damm av grovt grus bildar lekplatser för fiskar och goda levnadsförhållanden för många ryggradslösa djur. En naturenlig grunddamm som byggts på rätt sätt hindrar inte fiskarnas vandring.

Sedimenteringsbassänger och våtmarker håller kvar suspenderat material och näringsämnen

I en fåra kan man också bygga sedimenteringsbassänger eller slamgropar som stoppar suspenderat material och näringsämnen som är bundna till dem. I anslutning till bassängerna och groparna kan man inrätta strömledare eller bottentrösklar för att effektivisera konstruktionens funktion. Det lönar sig att bygga en sedimenteringsbassäng, slamgrop eller slamficka i den långsamt strömmande delen av fåran, på en plats där det är lätt att tömma den.

En våtmark som anlagts i anslutning till fåran håller effektivt kvar suspenderade ämnen och näringsämnen som bundits till dem. Dessutom använder våtmarksvegetationen under vegetationsperioden näringsämnen som lösts upp i vattnet, och mikrober i sedimentet omvandlar nitratkväve som lösts upp i vattnet till ofarlig kvävgas. En våtmark är också till annan nytta för vattenförvaltningen: den jämnar ut vattenföringen i fåror med lågt vatten samt minskar erosionen och översvämningsskadorna. Våtmarker kan också fungera som lager för bevattningsvatten.

I en våtmark finns lämpliga habitat för många växter och djur, vilket ökar den biologiska mångfalden. Våtmarken gör vattendraget mångsidigare, vilket ökar dess betydelse som en rutt för organismerna. En välskött vattenmiljö på landsbygden är trivsam och gynnar även fågelskådning, jakt, fiske och kräftfiske.

Vegetation förebygger erosion

Växterna är en viktig del av fåran. Vegetationen håller kvar suspenderade ämnen och näringsämnen samt skyddar fåran mot erosion. Även träd som växer utmed fåran binder jordmaterial med sina rötter.

I en fåra i två nivåer har den övre nivån, det vill säga översvämningsplatån, ett växttäcke. Vegetationen kan vara mycket tät och hög. Videvegetation bekämpas genom slåtter. Efter slåttern är det viktigt att samla upp slåtteravfallet så att växtmassan och näringsämnena inte rinner ut i fåran.

I den djupare lågvattenfåran kan det finnas vattenväxter. En mycket tät vattenvegetation kan försämra fårans vattenledningsförmåga samt fiskarnas och de övriga organismernas levnadsförhållanden och rörlighet. För att förbättra fårans vattenledningsförmåga räcker det ofta med att slå vattenväxterna. I små fåror kan vegetationen slås från stranden eller genom att vada i fåran. Det är viktigt att samla upp slåtteravfallet.

Man kan förebygga erosion av slänterna utmed fåran genom att bygga erosionsskydd av naturmaterial, till exempel trä- eller stenmaterial.

Viktigt att planera restaureringsprojektet omsorgsfullt

Behovet av att restaurera en fåra beror oftast på antingen att vattenledningsförmågan i fåran har försämrats eller att fåran måste fördjupas på grund av marksättning.

Det lönar sig att planera förbättringen av vattenledningsförmågan omsorgsfullt. Exempelvis bevaras eventuella kurvor i fåran som har uppkommit efter föregående rensning. Fåran rätas inte ut, utan den utvidgas genom att anlägga översvämningsplatåer. Om fåran måste fördjupas till exempel på grund av sättningar i torvmarken, görs grävarbetet försiktigt. Slänten schaktas endast på ena sidan av fåran.

I stället för att torrlägga åkermark som är svår att odla och känslig för översvämningar kan den omvandlas till exempelvis en skyddszon eller våtmark. För att få miljöstöd krävs tre meter breda skyddsremsor längs bäckar. Särskilt stöd kan sökas för att inrätta skyddszoner.

Principer som styr projekt för naturenlig restaurering av en fåra

  • behovet av rensning av fåran bedöms grundligt,
  • fårans miljövärden och naturtillstånd utreds när projektet planeras,
  • åtgärderna inriktas på problemområden,
  • man undviker att räta ut slingrande fåror,
  • vattenledningsförmågan i fårorna förbättras genom att göra fåror i två nivåer (översvämningsplatå–lågvattenfåra),
  • vegetation och trädbestånd utmed fårans slänter bevaras,
  • i samband med schaktningen skapas konstruktioner som minskar urlakningen av suspenderat material (såsom bottentrösklar, våtmark).
  • i schaktade områden återställs växtligheten antingen genom sådd eller genom att låta obearbetade fläckar så sig naturligt,
  • på sura sulfatjordar undviker man att fördjupa diken på grund av risken för försurning av vattendragen.

Mer information om ämnet:

Vatten.fi:

Materialbank på vatten.fi:

Andra webbplatser: