Bestämmelser om avloppsvatten i glesbygdsområden – vem berörs av dem?

Avloppsvattnet i glesbygdsområden ska behandlas så att det inte äventyrar miljön. Kravet på behandling gäller både stadigvarande bostäder och sommarstugor. Bestämmelserna innehåller dock vissa undantag.

I Finland finns det cirka 300 000 fastigheter med fast bosättning och 400 000 sommarstugor som inte har anslutits till avloppsnätet. I regel gäller den allmänna skyldigheten att rena avloppsvatten enligt miljöskyddslagen 527/2014 alla dessa fastigheter.

Varför måste avloppsvattnet behandlas?

Avloppsvattnet i glesbygdsområden smutsar huvudsakligen ner invånarnas egen närmiljö. Det kan förstöra grundvattnet och göra brunnsvattnet obrukbart. Om avloppsvattnet rinner ut i ett vattendrag kan vattenkvaliteten försämras samtidigt som vattendragets värde och användbarhet minskar. Badvatten förorenas lätt i synnerhet i närheten av en utloppsplats för avloppsvatten, vilket medför en hälsorisk för badare.

Det lönar sig att behandla fastighetens avloppsvatten på ett ändamålsenligt sätt så att den egna livsmiljön bevaras ren, hälsosam och trivsam. Att minska miljöbelastningen från avloppsvattnet i glesbygdsområden är också en del av vattenskyddet på nationell nivå.

Vem berörs av kravet på behandling?

Den allmänna skyldigheten att rena avloppsvatten enligt miljöskyddslagen gäller i regel alla fastigheter där det uppkommer hushållsavloppsvatten, det vill säga köks-, tvätt- eller toalettavloppsvatten. Avloppsvattnet ska behandlas så att det inte finns risk för att miljön förorenas.

Utöver den allmänna skyldigheten att rena vattnet fastställs i lagstiftningen ett reningskrav på basnivå, som ska uppfyllas automatiskt av alla fastigheter som ligger inom ett grundvattenområde eller högst 100 meter från ett vattendrag eller från havet. Det går enkelt att kontrollera den egna fastighetens status i karttjänsten.

Karttjänst för avloppsvattenbehandling i glesbygden

Om fastigheten ligger utanför dessa områden, det vill säga på så kallad torr mark, ska kraven verkställas senast i samband med nästa stora renovering, till exempel då byggnadens vatten- och avloppssystem ändras.

Dessutom kan kommunen ställa strängare reningskrav än basnivån på områden som är känsliga för föroreningar. Kontrollera alltid vilka krav din kommun ställer.

Hur vet jag om jag måste vidta åtgärder?

När det gäller avloppsvattnet kommer en fastighetsägare lättast undan om det finns ett avloppsnät i området till vilket fastigheten kan anslutas. I tätorterna är det obligatoriskt att ansluta en fastighet till avloppsnätet om inte fastigheten redan har sådan behandling av avloppsvatten uppfyller kraven. När fastigheten har anslutits till avloppsnätet behövs inga andra åtgärder.

Vad händer om det inte finns något avloppsnät, men fastigheten sedan tidigare har ett system för behandling av avloppsvatten? Hur vet man om det gamla systemet överensstämmer med de nuvarande bestämmelserna?

I praktiken uppfyller systemet bestämmelserna om det beviljats bygglov 2004 eller senare. System som är äldre måste det sannolikt förnyas för att uppfylla de nuvarande kraven om byggnaden ligger i ett grundvattenområde eller högst 100 meter från stranden. Situationen varierar dock från kommun till kommun, beroende på vilka bestämmelser kommunens byggnadstillsyn har fastställt i byggloven före 2004. Om bestämmelserna för avloppsvattnets del har varit strikta är det möjligt att också äldre system uppfyller de nuvarande kraven. Du kan reda ut saken genom att fråga kommunen.

Varje fastighet ska ha en redogörelse för fastighetens avloppsvattensystem. Redogörelsen innehåller uppgifter om var avloppsvatten bildas, hur och var avloppsvattnet behandlas och var det renade vattnet rinner ut. I redogörelsen ingår också en väl underbyggd uppskattning av hur kraven på behandling uppfylls och hur stor belastningen på miljön är.

Redogörelsen kan utarbetas av den som planerar avloppsvattensystemet, men i synnerhet för enkla system kan fastighetsägaren också utarbeta redogörelsen själv på en färdig blankettmall. Redogörelsen förvaras på fastigheten och visas upp för myndigheten vid behov.

Finns det undantag från behandlingskravet?

Äldre fastighetsägare som är stadigvarande bosatta på fastigheten har befriats från skyldigheten att rena avloppsvattnet enligt miljöskyddslagen. Befrielsen på grund av ålder gäller fastighetsägare som är födda före 9.3.1943. En förutsättning för befrielse är dock att fastighetens avloppsvatten inte medför risk för förorening av miljön. Detta ska bedömas särskilt omsorgsfullt i närheten av vattendrag och i grundvattenområden.

Ett annat undantag gäller fastigheter där det uppstår mycket lite avloppsvatten och där avloppsvattnet inte alls innehåller toalettavfall. I praktiken är det fallet endast i anspråkslöst utrustade sommarstugor där det inte finns tryckvatten och där torrtoalett används. I sådana fastigheter kan avloppsvattnet ledas ut i marken, men endast om avloppsvattnet inte medför risk för förorening av miljön.

Fastighetens ägare eller innehavare kan också ansöka om undantag från kraven på behandling av avloppsvatten hos den kommunala miljövårdsmyndigheten för högst fem år i taget. Motiveringen kan till exempel vara att området inom kort kommer att få ett avloppsnät till vilket fastigheten ska anslutas. En annan grund för undantag kan vara långvarig arbetslöshet eller sjukdom hos innehavaren av fastigheten.

Vilken reningseffekt krävs?

Målet med behandlingen av avloppsvatten är att avloppsvattnet inte ska försämra yt- eller grundvattnets kvalitet. I praktiken innebär detta att ju mer belastande det avloppsvatten som bildas på fastigheten är, desto noggrannare måste det renas innan det släpps ut i naturen.

I hushållen kommer största delen av de förorenande ämnena från vattentoaletten. Avloppsvatten som innehåller toalettavfall kallas ”svart avloppsvatten”. Behandlingen av svart avloppsvatten kräver en mycket stor reningseffekt. Om avloppsvattnet däremot innehåller endast köks- och tvättvatten, talar man om grått avloppsvatten. Grått avloppsvatten kan behandlas lättare än svart avloppsvatten.

Bestämmelserna fastställer inte med vilken metod den reningseffekt som krävs ska uppnås. Fastighetsinnehavaren kan således välja behandlingsmetod för avloppsvatten, förutsatt att den uppfyller de uppställda reningskraven. Olika reningsalternativ finns på temasidan Reningsverk.

Vid valet av system är det dessutom viktigt att beakta eventuella kommunspecifika krav på behandlingen av avloppsvatten och avloppsvattensystemet. Kommunen kan till exempel förbjuda slutna tankar som ska tömmas ofta där det inte finns vägförbindelse. Kommunspecifika krav kan finnas i bland annat

• kommunens miljöskyddsbestämmelser,
• kommunens byggnadsordning,
• planbestämmelserna eller
• villkoren för bygglov.

Det lönar sig att förebygga uppkomsten av svart avloppsvatten

Eftersom behandlingen av avloppsvatten som innehåller toalettavfall kräver effektivare behandling och dyrare lösningar, lönar det sig att överväga alternativ där det inte alls uppstår svart avloppsvatten eller där avloppsvattnet från toaletten leds till ett eget system, separat från det gråa avloppsvattnet. Vid nybygge är det här alternativet att rekommendera. I byggnaden kan man från början planera en torrtoalett eller ett system där avloppsvattnet från toaletten leds till en separat sluten tank som ska tömmas.

Torrtoaletter rekommenderas särskilt i sommarstugor. Det finns många typer av torrtoaletter, från traditionella dass till olika elektriska apparater.

Mer information om ämnet:

Artiklar på Vatten.fi:
Så här gör du vid renovering av avloppet på en fastighet i glesbygden,
Planering av avloppsvattensystem i glesbygden

Andra webbplatser:
Miljöskyddslag 527/2014
Förordningen om miljöskydd 157/2017

Materialbank på vatten.fi:
Avloppsvatten i glesbygdsområden – Lagstiftning och praxis
Avloppsvattenguide