Belastning på vattendragen orsakad av avloppsvatten från tätbebyggelse

Behandlingen av avloppsvatten från tätbebyggelse har effektiverats avsevärt och samtidigt har belastningen på vattendragen orsakad av avloppsvatten minskat. Reningsprocesserna och återanvändningen av avloppsslam förbättras ytterligare.

I Finland började man behandla avloppsvattnet från tätbebyggelse med biologiska metoder relativt tidigt. Snart kopplades också en kemisk process till behandlingen. Redan i början av 1980-talet omfattade den biologisk-kemiska behandlingen tre fjärdedelar av avloppsvattnet från de invånare som var anslutna till avloppsnätet. Tio år senare började man komplettera behandlingen med effektiverad kvävereduktion, särskilt i närheten av kusten.

I avloppsvattnet från tätbebyggelse finns flera ämnen och egenskaper som är skadliga för miljön. Vid reningsverken koncentrerar man sig på att så effektivt som möjligt avlägsna suspenderade ämnen, organiska ämnen och näringsämnen. Reningsprocessen avlägsnar också effektivt bakterier och andra eventuella sjukdomsalstrare.

Lagstiftningen styr behandlingen och övervakningen av avloppsvatten

Miljöskyddslagen (527/2014) förutsätter miljötillstånd av alla de avloppsreningsverk som tar emot en mängd avloppsvatten som motsvarar avloppsvatten från minst hundra invånare. I miljötillståndet fastställs kraven på behandlingen av avloppsvatten från fall till fall. Kravnivån fastställs i statsrådets förordning om avloppsvatten från tätbebyggelse (888/2006).

En tillsynsman som närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) utsett för varje reningsverk övervakar att tillståndsvillkoren följs. Tillsynsmannen gör regelbundna inspektionsbesök på reningsverket. Innehavaren av miljötillståndet har för sin del i uppgift att kontrollera reningsverkets verksamhet och konsekvenser för vattendragen i enlighet med det godkända tillsynsprogrammet.

Europeiska unionens direktiv om avloppsvatten från tätbebyggelse (91/271/EEG) ställer vissa krav på uppsamlandet och behandlingen av avloppsvatten från tätbebyggelse samt på uppföljningen av prestandan hos reningsverk. Direktivets krav på prestandan hos reningsverk är mer allmänt utformade än kraven i Finlands lagstiftning, så reningsverken i Finland uppfyller direktivets krav väl.

Belastningen på vattendragen har minskat

Årligen bildas cirka 550 miljoner kubikmeter avloppsvatten från tätbebyggelse. I mängden ingår utöver hushållens avloppsvatten även avloppsvatten från bland annat tjänster och småföretag. Räknat per invånare bildas 320 liter avloppsvatten per dygn, varav uppskattningsvis 90 liter är läckvatten – i första hand vatten som läckt ut i avloppen från marken. Det finns cirka 350 reningsverk som behandlar avloppsvatten från minst hundra personer.

Byggandet och förbättringen av reningsverken har under decenniernas lopp minskat samhällenas belastning på vattendragen. I synnerhet utsläppen av organiska ämnen och fosfor har minskat kraftigt jämfört med utsläppsmängderna på 1970-talet. Reningsverken har redan länge avlägsnat över 95 procent av dessa ämnen.

Fosformängden från reningsverken till vattendragen minskade särskilt kraftigt på 1970- och 1980-talen, men utvecklingen har fortsatt även därefter: fosforbelastningen har halverats sedan 1990.

Det är betydligt svårare att avlägsna kväve från avloppsvattnet än att avlägsna fosfor eller organiskt material. Av kvävet som kommer till avloppsreningsverken avlägsnar reningsverken i genomsnitt knappt två tredjedelar. Reningsresultatet har förbättrats under årens lopp: i början av 1970-talet kunde endast cirka en fjärdedel av kvävet avlägsnas.

Trots att kvävereduktionen har effektiverats är kvävebelastningen från reningsverken i vattendragen nu på samma nivå som i början av 1970-talet. Det beror på att utvidgningen av avloppsnätet och ökningen av befolkningen i tätorterna har ökat mängden avloppsvatten som behandlas. En mer proteinrik kost än tidigare har också ökat kvävehalten i avloppsvattnet som ska renas.

Behandlingen av avloppsvatten förbättras ytterligare

De kommunala avloppsreningsverkens andel av all fosforbelastning orsakad av människan i Finland är cirka 2,5 procent och av kvävebelastningen drygt 13 procent. Andelarna kan jämföras med belastningen på vattendragen från gles- och fritidsbebyggelse, som i fråga om fosfor är knappt 7 procent och i fråga om kväve 3 procent.

Utöver näringsämnen och organiska ämnen innehåller avloppsvattnet andra ämnen som är skadliga för vattendragen, såsom läkemedels- och rengöringsmedel, kosmetiska kemikalier, mikroplaster, lösningsmedel och metaller. Dessa, liksom de skadliga mikrober som avloppsvattnet innehåller, avlägsnas i varierande grad genom de nuvarande reningsprocesserna. Målet är att minska utsläppen av dessa ämnen och att helt förhindra utsläpp av de farligaste ämnena. Det innebär att reningsprocesserna måste vidareutvecklas och förbättras.

Samtidigt integreras avloppsreningsverkens verksamhet i allt högre grad i den cirkulära ekonomin. Näringsämnena i avloppsslammet samlas upp och återvinns noggrannare än tidigare. Slammet kan också vidareförädlas till exempelvis jordförbättringsmedel, växtunderlag och biogas.

Mer information om ämnet:

Vattentjänstverkens nyckeltal är ett verktyg som ger grundläggande information om olika verk samt bland annat om hur kraven på rening av avloppsvattnet uppfylls