Vattenrelaterade läromedel

År 1991 trädde ett statsfördrag om avtappning från Saimen i kraft mellan Finland och Ryssland. Enligt avtappningsstadgan ska Saimens vattenstånd och Vuoksens vattenföring hållas så naturenliga som möjligt. Syftet med avtappningsstadgan är dock också å ena sidan att minska exceptionella flödestoppar i Saimen och å andra sidan att höja exceptionellt låga vattenstånd. Enligt avtappningsstadgan anses vattenläget vara normalt när vattenståndet avviker högst en halv meter (0,5 m) från medelvattenståndet för tidpunkten och det enligt prognosen inte finns risk för att vattenståndet stiger över eller sjunker under denna så kallade normalzon. Målet är att förhindra eller effektivt minska en översvämning i Saimen som överskrider nivån NN+ 76,60 m. Likaså vill man förebygga situationer med lägre vattenstånd än målgränsen NN+ 75,00 m (under seglingssäsongen NN + 75,10 m).

Om vattenståndet hotar stiga över eller sjunka under normalzonen kan avtappningen ändras så att den avviker från det naturliga. Under avtappningsstadgans giltighetstid har ändringar i avtappningen gjorts under flera år. Ändringarna i avtappningen från Saimen har bland annat bidragit till att minska olägenheterna för rekreationen vid stränderna och för jordbruket. Förhållandena har också förbättrats för båtfolket. Trots undantagsavtappningarna kan vattenståndet stiga över eller sjunka under normalzonen. I samband med undantagsavtappningar beaktas avtappningarnas inverkan i Finland och Ryssland. Mycket stora avtappningar orsakar skador utmed Vuoksen på den ryska sidan.

Avtappningen av vatten från Saimen sker via Tainionkoski kraftverk. NTM-centralen i Sydöstra Finland fastställer den totala avtappningen per vecka och Fortum Abp genomför de nödvändiga avtappningarna på basis av denna. I Vuoksen, nedanför Tainionkoski kraftverk, finns Imatraforsens kraftverk och på den ryska sidan Svetogorsk och Lesogorsk kraftverk. Saima kanal är planerad för sjötrafik och den kan inte användas för avtappning av vatten i sådan omfattning att den skulle ha betydelse för översvämningsskyddet.

Saimaan juoksutus (sivu tulossa)

Kallavesi och Unnukka de viktigaste reglerade sjöarna i de vattendrag som mynnar ut i Haukivesi. Andra större reglerade sjöar är Maavesi och Sorsavesi.

Regleringen av Maavesi påverkar förutom Maavesi även Längelmäenjärvi, Salmenjärvi och Monninjärvi, som i allmänhet har samma vattenstånd. Regleringen sköts numera i enlighet med besluten av Östra Finlands vattendomstol från 1975 och 1983. Den största höjdskillnaden mellan regleringens övre och nedre gräns är 105 cm. I tillståndsbeslutet ingår en obligatorisk sänkning av vattenståndet på vårvintern, med vilken man förbereder sig för de stora vårflödena. Kraftverket ligger vid en kanal som grävts mellan Jorois, Maavesi och Sysmäjärvi. Kraftverkets fallhöjd är 11,5 m, den maximala användbara vattenföringen är 20 m³/s och effekten är 1,7 MW. Innehavare av regleringstillståndet är numera Savon Voima Oy.

Jokijärvi nedanför Sysmäjärvi regleras för Liuna kraftverks behov. Kraftverket, som inledde sin verksamhet på 1920-talet, byggdes om 1995. Höjdskillnaden mellan regleringens övre och nedre gräns är endast 20 cm, med undantag av vintertid då det tillåtna variationsintervallet är 40 cm. Kraftverkets fallhöjd är 6,5 m, den maximala användbara vattenföringen är 22 m³/s och effekten är 1,3 MW. Innehavare av regleringstillståndet är numera Savon Voima Oy.

Regleringen av Sorsavesi inleddes redan på 1700-talet, då det svenska kammar- och kommerskollegiet gav tillstånd till att en såganläggning med dubbel ramsåg byggdes vid Sorsakoski. För närvarande sköts regleringen i enlighet med de förtydligande bestämmelser som utfärdades av Östra Finlands vattendomstol 1992. Innehavare av regleringstillståndet är Savon Voima Oy. Det finns två kraftverk i Sorsakoski. Kraftverkens sammanlagda effekt är 1,1 MW och de producerar i genomsnitt 4 GWh el per år.

Regleringen av Kallavesi och Unnukka inleddes 1972. Innehavare av regleringstillståndet är Närings-, trafik- och miljöcentralen i Norra Savolax. Kallavesis vatten mynnar ut i Unnukka via Konnuskoski och Naapuskoski samt i Heinävesistråten via Karvionkoski och rinner därifrån vidare till Haukivesi. Heinävesistråten är oreglerad. Syftet med regleringen av Kallavesi är att förbättra sjötrafikens förutsättningar och minska översvämningsskadorna.

Effekten av regleringen av Kallavesi sträcker sig till hela insjöområdet med samma vattenstånd, som gränsar till Maaninkajärvi i norr, Akovesi i öster samt Konnuskoski i Leppävirta och Karvionkoski i Heinävesi i söder. Områdets totala areal är cirka 920 km². De största insjöarna är Kallavesi och Pohjois-Kallavesi, Ruokovesi, Juurusvesi och Suvasvesi. Regleringen sköts med Naapuskoski damm. Vatten rinner också ut via Konnuskoski och Karvionkoski.

År 2012 ändrade Regionförvaltningsverket i Östra Finland tillståndsvillkoren för regleringen av Kallavesi. För att höja de lägsta vattenstånden i Kallavesi byggdes grunddammar med stenläggning i Kallavesis naturliga forsar, Konnuskoski i Leppävirta och Karvionkoski i Heinävesi. Det gjordes också ändringar i fördämnings- och avtappningsstadgan för Kallavesi. Till följd av projektet steg Kallavesi lägsta vattenstånd med cirka 10 cm och medelvattenståndet med cirka 5 cm.

Regleringen av Unnukka påverkar förutom Unnukka huvudbassäng även Savivesi ovanför Leppävirta, som med undantag av översvämningsperioden har ungefär samma vattenstånd som Unnukka. Huvudsyftet med regleringen av Unnukka är att trygga sjötrafikens förutsättningar under sjöfartssäsongen. Skillnaden mellan den övre och nedre gränsen för vattenståndet i Unnukka är endast 20 cm, med undantag av vårvintern, då vattenståndet kan sänkas med 50 cm. Denna sänkning görs dock i allmänhet inte, så variationen i vattenståndet är mycket liten.

Unnukka rinner ut i Haukivesi via Ämmäkoski och Huruskoski. I Ämmäkoski finns en regleringsdamm och i Huruskoski ett kraftverk som ägs av Stora Enso Oy, vars fallhöjd är 4,7 m och maximala användbara vattenföring 120 m³/s. Kraftverket producerar i genomsnitt 28 GWh el per år.

Idensalmistråten mynnar ut i Maaninkajärvi via Viannankoski och rinner därifrån vidare till Kallavesi. De reglerade sjöarna i Idensalmistråten är Onkivesi och Porovesi; Nerkoonjärvi, Haapajärvi, Iso-Ii och Pikku-Ii med samma vattenstånd som Porovesi; samt Kiuruvesi, Hautajärvi, Kilpijärvi, Rytkynjärvi och Salahminjärvi. Det huvudsakliga syftet med regleringen är att sänka vattenstånd som är skadliga för jordbruket förutom i Salahminjärvi, som regleras för energiekonomins behov.

Regleringen av Kiuruvesi inleddes i början av 1900-talet och regleringen av Onkivesi och Porovesi på 1940-talet. Regleringstillstånden innehades ursprungligen av regleringsbolagen, men överfördes på 1960-talet till staten. Innehavare av regleringstillståndet är numera NTM-centralen i Norra Savolax. Ett regleringsbolag är innehavare av regleringstillståndet för Hautajärvi, Kilpijärvi och Rytkynjärvi, medan Savon Voima Oyj innehar tillståndet för Salahminjärvi.

Nilsiästråten leder från nordost via Karjalankoski till Akonvesi och därifrån vidare till Kallavesi. Sjöarna som utgör Nilsiästråten regleras för energiekonomins behov. Ett annat mål är att minska översvämningsskadorna. Innehavare av regleringstillstånden är Savon Voima Oyj. Regleringen av sjöarna inleddes stegvis från och med slutet av 1950-talet.

De största reglerade sjöarna är Vuotjärvi och Syväri. Andra reglerade sjöar är Karjalankoski vattenmagasin (Välivesi), Iso-Vehkalahti, Pieni-Vehkalahti, Karsanjärvi, Korpinen, Sälevä, Haajainen och Kiltuanjärvi samt Laakajärvi. Karjalankoski vattenmagasin och Karsanjärvi är konstgjorda vattenförekomster. Iso-Vehkalahti och Pieni-Vehkalahti har avskilts från Karjalankoski vattenmagasin med jorddammar, och de regleras genom att pumpa vatten till Karjalankoski vattenmagasin.

I regleringstillstånden för Nilsiästråten ingår en för regleringen av vattenståndet typisk vårsänkning av vattenståndet – dock inte på långt när så stor som i de stora reglerade sjöarna i Norra Finland. Störst är sänkningen i Sälevänjärvi, där vattenståndet kan sänkas med nästan tre meter. I de övriga sjöarna varierar minskningen mellan en och två meter.

Vid Nilsiästråten finns det fem kraftverk med en sammanlagd effekt på 25 MW och en genomsnittlig elproduktion på cirka 71 GWh per år. Utöver kraftverkens dammar finns det också regleringsdammar i Laakajoki, Jyrkänkoski, Itäkoski, Kalliokoski och Lastukoski.

Juojärvistråten rinner österifrån till Varisvesi med nästan samma vattenstånd som Kallavesi. De stora sjöarna i Juojärvistråten regleras för energiekonomins behov. Innehavare av regleringstillstånd för Juojärvi, Rikkavesi och Kaavinjärvi med samma vattenstånd är Pohjois-Karjalan Sähkö Oy. Vattenståndet i sjöarna varierar ganska lite jämfört med många andra sjöar som regleras för energiekonomins behov. Höjdskillnaden mellan regleringens övre och nedre gräns är endast 65 cm, medan den till exempel i Sälevä i Nilsiästråten är 2,8 m.

Kraftverket i Patoonkoski i Palokki stod klart 1961. Kraftverket byggdes ursprungligen för att säkerställa energitillförseln till gruvan i Outokumpu, men senare övergick anläggningen i Imatran Voima Oy:s ägo. Vid millennieskiftet blev Pohjois-Karjalan Sähkö Oy ny ägare. Kraftverkets fallhöjd är 20,7 m, den maximala användbara vattenföringen är 40 m³/s och effekten är 7,4 MW. Kraftverket producerar i genomsnitt 29,5 GWh el per år.

Den viktigaste reglerade sjön i området Orivesi-Pyhäselkä är den så kallade Karelska Pyhäjärvi, som i huvudsak ligger i staden Kides. Pyhäjärvis utloppsfåra, Puhoskoski, har utnyttjats för sågindustrins behov sedan 1780-talet. Den nuvarande regleringen av sjön inleddes 1961, då Puhos kraftverk, som ägs av Pohjois-Karjalan Sähkö Oy, blev färdigt. Det mindre kraftverket har en effekt på 0,65 MW och genererar i medeltal 1,7 GWh el per år. Kraftverkets fallhöjd är 3,7 meter och byggnadsflödet 20 m³/s.
Pyhäjärvi avrinningsområde är litet i förhållande till sjöns storlek: sjöns areal (248 km²) utgör hela 32,2 procent av det övriga avrinningsområdets areal (771 km²). Vattenståndet i Pyhäjärvi varierar i genomsnitt mycket lite under tiden för öppet vatten. Pyhäjärvi ligger delvis på den finska och delvis på den ryska sidan och är Finlands största gränssjö. Den del av Pyhäjärvi som ligger på den finska sidan har en areal på 207 km². På den ryska sidan är arealen 41 km². Ätäskö, med samma vattenstånd som Pyhäjärvi, har en areal på 13,9 km².
Höytiäinen som mynnar ut i Pyhäselkä har reglerats sedan 1957, då Puntarikoski kraftverk blev färdigt vid sjöns utlopp. Kraftverket ägs av Pohjois-Karjalan Sähkö Oy. Anläggningens fallhöjd är i genomsnitt 11,7 meter och effekten 7 MW. Anläggningen producerar i genomsnitt 13 GWh el per år. Puntarikoski kraftverks maximala användbara vattenföring (70 m³/s) är cirka fyra gånger större än medelvattenföringen från sjön. Höytiäinens avrinningsområde är litet i förhållande till sjöns storlek: sjöns areal (283 km²) utgör 24 procent av det överiga avrinningsområdets areal (1 177 km²). Höytiäinens vattenstånd varierar i allmänhet endast lite sommartid och vattenståndet hålls vanligtvis cirka 10–25 cm under regleringens övre gräns.
Av vattenmagasinen vid det nedre kraftverket i Pielis älv som mynnar ut i Pyhäselkä, Kuurna kraftverk, regleras både Kangasvesi (13,7 km²) och Alusvesi (5,9 km²). Dessutom är Särkijärvi (10,7 km²) som rinner ut i Pyhäselkä lindrigt reglerad.

Norra Karelens största sjö i Pielisjärvi (894 km²) regleras inte. Under normala förhållanden tappar Kaltimo kraftverk vid sjöns utlopp av vatten från sjön på ett naturenligt sätt, direkt enligt tabellen över vattenföringen.

Av sjöarna ovanför Pielisjärvi regleras Pankajärvi (areal 23,8 km²), som ligger i Lieksanjoki avrinningsområde i Lieksa. Sjöar med någon typ av reglering är Ylä-Valtimojärvi (1,9 km²), Valtimojärvi (4,0 km²) och Haapajärvi (6,0 km²) i Valtimo (Nurmes). Även Vuokonjärvi (2,7 km²) i Juga kommun är reglerad.

I Koitajoki avrinningsområde är centralsjön Koitere (164 km²) samt Tekojärvi (Heinäselkä) (5,7 km²) och Palojärvi (8,2 km²) nedanför centralsjön reglerade. Koitere, Tekojärvi och Palojärvi regleras via Pamilo kraftverk, som har den näst största fallhöjden i Finland (49 m). Den maximala användbara vattenföringen vid Pamilo kraftverk är 190 m³/s och effekten 84 MW. Kraftverket producerar i genomsnitt 256 GWh el per år. Pamilo kraftverk stod klart 1955 och den egentliga regleringen av Koitere inleddes 1980. Koitere är Finlands tionde mest reglerade sjö, vilket innebär att sjöns vattenstånd varierar ganska mycket. I synnerhet på vintern sjunker vattenståndet.