Vattenrelaterade läromedel

Åtgärder för att förbättra översvämningsskyddet har vidtagits i Kyro älvs avrinningsområde sedan 1700-talet. Flera omfattande undersökningar och planer har gjorts sedan 1880-talet, i första hand för jordbrukets behov av översvämningsskydd. Till en början bekämpades översvämningar genom att rensa älvar, åar och bäckar. Senare började man också bygga konstgjorda sjöar och valla in översvämningsområden. Översvämningen våren 1953 orsakade omfattande skador i Kyro älv, vilket ledde till att jordbrukarna krävde att staten skulle planera och genomföra översvämningsskyddet. Då inleddes en mer omfattande planering av översvämningsskyddet. Vattenhushållningsplanen för Kyro älv färdigställdes 1965 under benämningen regleringsarbeten. Till följd av detta byggdes fyra konstgjorda sjöar i Kyro älvs övre lopp och vid tre av dem byggdes kraftverk. Översvämningsområdena skyddades med vallar och pumpstationer. Med dessa projekt har man skyddat över 10 000 hektar åker. Med hjälp av de konstgjorda sjöarna och uträtningsfåran vid Seinäjoki åmynning har man kunnat minska översvämningsskadorna i det nedre loppet.

I reglerade sjöar sänks vattenståndet på vårvintern och är som lägst strax innan snön börjar smälta. Nivån till vilken vattenståndet i sjöarna sänks innan snön smälter fastställs i regleringstillståndet och utifrån snöns vattenvärden som observerats i slutet av vintern. Framför allt sommartid är målet att hålla vattenståndet ganska nära regleringens övre gräns. Under torra och varma somrar sänker avdunstningen vattenståndet med upp till en centimeter per dygn. Man måste också vara beredd på rikliga regn under alla årstider, det vill säga det måste finnas utrymme för regnvatten i sjöarna.

Användningen av konstgjorda sjöar är av väsentlig betydelse för avvärjningen av översvämningar, framför allt på våren. När den används rätt ger den stora regleringsvolymen i Kalajärvi konstgjorda sjö (42 miljoner m³) goda möjligheter att minska översvämningarna i Seinäjokis och Kyro älvs nedre lopp. Vattnen i Kalajärvi konstgjorda sjö leds från Seinäjoki via Kalajärvi påfyllningskanal. Från Kalajärvi rinner vattnet ut via Kalajärvi kraftverk tillbaka till Seinäjoki. Målet är att spara också kapaciteten i Kyrkösjärvi konstgjorda sjö i Seinäjoki nedanför Kalajärvi (11 miljoner m³) för att dämpa flödestoppen i älven på våren samt för situationer med isproppar och regn. Till Kyrkösjärvi konstgjorda sjö leds vattnet via påfyllningskanalen genom dammen i Renko. Vattnet rinner tillbaka till Seinäjoki via en tunnel vid Kyrkösjärvi kraftverk. Den tredje konstgjorda sjön i Seinäjoki avrinningsområde är Liikapuro konstgjorda sjö, vars regleringsvolym är maximalt 4,5 miljoner m³.

När en översvämning stiger tappas i allmänhet så mycket vatten via kraftverken från de konstgjorda sjöarna Kalajärvi och Kyrkösjärvi att vattenståndet i de konstgjorda sjöarna inte stiger. Kapaciteten i de konstgjorda sjöarna sparas för flödestoppen, då avtappningen från sjöarna minskas vilket underlättar översvämningsläget i älven. Vid ett större vårflöde räcker regleringsvolymen i Kyrkösjärvi konstgjorda sjö i allmänhet till att minska avtappningen rejäl i ett par dagar. I Seinäjokis övre lopp finns Liikapuro konstgjorda sjö och Seinäjärvi. Även vattenståndet i Liikapuro konstgjorda sjö och Seinäjärvi sänks på vårvintern för att skapa utrymme för smältvatten.

I de gamla älvfårorna som passerar de konstgjorda sjöarna Kalajärvi och Kyrkösjärvi följer vattenföringen i normala fall den minimivattenföring som fastställts i tillstånden. Om den övre gränsen för regleringen av Kalajärvi eller Kyrkösjärvi konstgjorda sjö hotar att överskridas vid en översvämning, kan påfyllningskanalens damm stängas och vattnet ledas via en så kallad vattenfattig naturlig fåra.

Sommartid är målet att hålla vattenståndet i de konstgjorda sjöarna och Seinäjärvi ganska nära regleringens övre gränser. I sjöarna är det dock skäl att lämna utrymme för regnvatten under alla årstider med tanke på plötsliga störtregn. Under torra somrar tappas ofta av endast den minimivattenföring som fastställts i regleringstillstånden från de reglerade sjöarna under långa perioder. Under varma sommardagar kan cirka 7 mm vatten/dygn avdunsta från sjön. Under torra somrar finns det inte mer vatten att få någonstans, om det inte regnar.

Vatten till Pitkämö konstgjorda sjö leds från Kauhajoki som rinner öster om Pitkämö via Kauhajoki påfyllningskanal och från Jalasjoki som rinner väster om Kauhajoki via Jalasjoki påfyllningskanal. Nedanför Kauhajoki och Kauhajoki påfyllningskanal finns Kauhajoki regleringsdamm (Harjakoski damm). Med den kan man reglera hur mycket vatten som rinner via påfyllningskanalen till Pitkämö konstgjorda sjö och hur mycket till Kauhajoki nedanför. Nedanför Jalasjoki och Jalasjoki påfyllningskanal finns Jalasjoki regleringsdamm (Myllykylä damm), med vilken man styr vattenföringen till Jalasjoki påfyllningskanal och Jalasjoki nedanför. Minst 50 l/s tappas av via båda dammarna, åtminstone under isfria tider.

Största delen av vattnet från Kauhajoki och Jalasjoki ovanför sjön leds kontinuerligt till Pitkämö konstgjorda sjö. I Jalasjoki påfyllningskanal finns Niiles kraftverk, vars maximala vattenföring är cirka 10 m³/s. Dimensioneringsflödet för Kauhajoki påfyllningskanal är cirka 14 m³/s. Om inflödet till Kauhajoki och Jalasjoki överskrider det som sjön kan ta emot, leds resten av vattnet ut via regleringsdammarna i Kauhajoki och Jalasjoki förbi Pitkämö. Från Pitkämö konstgjorda sjö rinner vattnet ut via Pitkämö kraftverk längs en klipptunnel till Jalasjoki. Kraftverkets maximala maskindrivna vattenföring är cirka 25 m³/s.

Vid regn och översvämningar i allmänhet ökar vattenmängden som tappas av via regleringsdammarna i Kauhajoki och Jalasjoki ofta snabbt, eftersom vattenföringen i älvarna ovanför snabbt blir större. Vattenföringen via regleringsdammen i Kauhajoki kan öka på några timmar från nästan noll till 80 kubikmeter per sekund. I Jalasjoki är översvämningsflödena i allmänhet något mindre än i Kauhajoki. Torra somrar ligger vattenföringen ibland på miniminivå i flera månader.

På våren sänks vattenståndet i Pitkämö konstgjorda sjö före vårflödet. Numera används endast en del av regleringsvolymen på grund av risken för ras på stränderna. Målet är att använda den begränsade kapaciteten i Pitkämö till att kontrollera översvämningsläget i Kyro älv nedanför och särskilt i området kring Ilmola precis vid tidpunkten för flödestoppen, eftersom regleringsvolymen fylls på cirka ett dygn när inflödet är stort.

Invallningsområdena i Kyro älvs övre lopp ligger på en cirka 30 km lång sträcka mellan Ilmola tätort och Hanhikoski i Ylistaro. Med hjälp av invallningar är det möjligt att förhindra att översvämningsvatten sprids till invallade åkerområden vid översvämningar som förekommer oftare än i genomsnitt en gång per 20 år. Vid mer sällsynta översvämningar leds vatten från älven till invallningsområdena för att dämpa vattenståndet i älven.

Ilmola tätort ligger i övre ändan av de invallningar som ingår i översvämningsskyddet. För att undvika översvämningsskador i Ilmola har högvattenluckor och överfallströsklar byggts i vallarna. Genom dessa leds vattnet till invallningsområdena vid en stor översvämning. På så sätt förhindras att vattenståndet stiger till en skadlig nivå i Ilmola. Via högvattenluckorna leds vatten till invallningsområdena i Rintala, Tieksi och Halkosaari när vattenståndet i Kyro älv vid Nikkola bro överskrider nivån N43 +40,00 m. Grovt uppskattat finns en kapacitet på 40–80 miljoner m³ att tillgå på invallningsområdena i Kyro älvs övre lopp. De områden som skyddas med översvämningsvallar har tack vare sin omfattande kapacitet stor betydelse för översvämningsskyddet i Ilmola.

Till Kyro älvs särdrag hör att islossningen startar från älvens övre lopp. De lossade isarna orsakar problem när de samlas längre ner i älven där isen fortfarande ligger kvar. I Kyro älvs avrinningsområde förebygger man isproppar med hjälp av regleringsåtgärder och genom att såga upp istäcket, vilken man tidvis har gjort i älvens nedre lopp i Korsholm, Lillkyro (Vasa) och Storkyro. Tjockleksmätningar används till att bedöma om det är nödvändigt att såga upp isen. Isproppar bekämpas huvudsakligen med hjälp av grävmaskin. Svävare har också använts till att bekämpa isproppar i älvmynningen. När en ispropp avlägsnas försöker man se till att risken för skador inte ökar i fåran nedanför.