Vattenrelaterade läromedel

Kymmene älvs avrinningsområde
Kymmene älvs avrinningsområde är Finlands till ytan fjärde största avrinningsområde (37 159 km2) och det täcker cirka 11 procent av hela Finlands yta. Avrinningsområdet ligger till stor del i landskapen Kymmenedalen, Päijänne-Tavastland, Södra Savolax, Mellersta Finland och Norra Savolax.
Utmärkande för avrinningsområdet är att andelen sjöar är stor. Sjöarnas areal är totalt 7 100 km2, vilket utgör 18,3 procent av hela Kymmene älvs avrinningsområde. Huvudsjön i avrinningsområdet är Päijänne, vars utloppsälv Kymmene älv mynnar ut i Finska viken.
Reglering av Kymmene älvs avrinningsområde
Den nuvarande regleringen av sjöarna i Kymmene älvs avrinningsområde inleddes i huvudsak på 1950–1960-talet och regleringen av Kymmene älv på 1920–1950-talet. Syftet med regleringen av sjöarna har varit att främja användningen av vattenkraft och översvämningsskyddet. I Kymmene älv har det huvudsakliga syftet med regleringen varit att producera vattenkraft och skydda mot översvämningar.
I Kymmene älvs avrinningsområde finns tiotals regleringsobjekt, men också viktiga sjöar i naturligt tillstånd. Avrinningsområdets huvudsjö Päijänne samt Konnivesi, Ruotsalainen, Arrajärvi, Pyhäjärvi (Itis) och Tammijärvi (Kymmene älv) nedanför den är reglerade. Reglerade sjöar finns också i alla stråtar som mynnar ut i Päijänne utom Sysmästråten. Rautalampistråten är dock oreglerad. Det finns också flera reglerade sjöar i Mäntyharjustråten och Valkealastråten som mynnar ut i Kymmene älv.
De reglerade sjöarna i Kymmene älvs avrinningsområde kan studeras på kartan.
Vattendragsspecifika beskrivningar av regleringen
Nedan finns information om regleringen i avrinningsområdets olika delar.
Kymmene älv
Kymmene älv rinner upp i den sydöstra delen av Päijänne i Kalkis i Asikkala kommun. Från Kalkis rinner Kymmene älv via Ruotsalainen, Konnivesi och Arrajärvi till Pyhäjärvi i Itis. Vattnet i Mäntyharjustråten mynnar ut i den nordöstra delen av Pyhäjärvi. Vattnen från Kivijärvi eller Valkealastråten rinner också ut ovanför Kuusankoski i Kymmene älv. Därifrån rinner Kymmene älv nästan utan sjöar ut till havet. Det finns inte heller några betydande förgreningar. Innan Kymmene älv rinner ut i havet förgrenar sig den i två huvudgrenar ovanför Pernå. Den östra, Pernå förgrening, mynnar ut i havet i Kotka. Den västra, Hirvikoski förgrening, mynnar ut i havet i Abborrforsviken. Fördelningen av vattnet mellan huvudgrenarna sköts med regleringsdammen i Hirvivuolle. NTM-centralen i Sydöstra Finland ansvarar för regleringen och underhållet av dammen. Avståndet från Kalkis till havet i Abborrforsviken är cirka 203 kilometer och fallhöjden cirka 78,5 meter. Hela Kymmene älv är reglerad. Längs älven finns 12 vattenkraftverk med en total effekt på cirka 220 MW.
I Kymmene älv strömmar i genomsnitt 283 kubikmeter vatten per sekund. Extrema värden för vattenföringen är högvattenföring 816 kubikmeter per sekund (1899, uppskattning) och lågvattenföring 65 kubikmeter per sekund (1942).
Stor-Päijänne
De viktigaste reglerade sjöarna i Stor-Päijänne är Päijänne och Vesijärvi.
Regleringen av Päijänne utgår från översvämningsskyddet och syftet har också varit att minska översvämningsbenägenheten i Kymmene älvs nedre lopp. Grundtanken med regleringen är att använda Päijännes bäcken som ett fördröjningsmagasin så att det aktuella och prognostiserade vattenläget beaktas. Regleringen av Päijänne har stor betydelse framför allt för hanteringen av de normala vårflödena med tanke på såväl Päijänne strandområden som markanvändningen vid Kymmene älv. Vid stora översvämningar, när regleringsreserven är slut och Päijänne bäcken är fyllt, kan sjön inte längre utnyttjas som vattenmagasin.
Reglering av Päijänne
Päijänne regleras med regleringsdammen i Kalkkistenkoski förgrening i Asikkala. En stor del av vattnet från Päijänne rinner dock ut via Kalkkistenkoski och detta kan inte påverkas genom reglering.
Det nuvarande regleringstillståndet för Päijänne är från 2002. I tillståndsberedningen ingick ett omfattande projekt för att utveckla regleringen. Projektets syfte var att i högre grad än tidigare beakta den ökade användningen av sjön i rekreationssyfte samt regleringens inverkan på Kymmene älvs vattendrag nedanför sjön. I tillståndet gavs närmare anvisningar för hantering av särskilda vattenlägen (översvämning/torka) samt nya uppdaterade tabeller för målhöjden.
Fastställandet av målhöjderna förutsätter att prognoser för vattenmängderna i Päijänne ställs kontinuerligt för flera månader framåt. Speciellt med tillståndet för Päijänne är att målhöjderna kan ändra även i efterhand. Att de slutliga målhöjderna underskrids eller överskrids innebär inte att tillståndsvillkoren för regleringen har brutits, utan beskriver huvudsakligen hur väl man har lyckats med att förutse vattenmängderna i Päijänne. NTM-centralen i Sydöstra Finland ansvarar för regleringen av Päijänne.
Vesijärvi
Vesijärvi i Hollola, Lahtis och Asikkala regleras med Vääksynkoski regleringsdamm mellan Vesijärvi och Päijänne. Syftet med regleringen är vattenvård. Regleringen av Vesijärvi hänför sig till ledandet av vatten från Vesijärvi till Borgå å för utspädning av avloppsvatten från avloppsreningsverken.
Leppävesi-Kynsivesi
Reglerade sjöar i området är Leppävesi, Saraavesi och Kuuhankavesi. Stråtens lägst belägna sjö, Leppävesi, regleras vid Vaajakoski för produktion av vattenkraft och översvämningsskydd. Genom regleringen har det varit möjligt att i viss mån höja vattenståndet under torra perioder, trots att vattenståndet i allmänhet fortfarande sjunker kraftigt under sommaren. I anslutning till kraftverksdammen finns en fiskväg.
Saraavesi ovanför Leppävesi regleras med Kuhankoski kraftverksdamm som blev färdig 1923. Vattenståndet varierar mycket lite utom på våren, då vattenståndet vissa år kan stiga betydligt högre än normalt. I anslutning till dammen finns numera en fiskväg.
Kuuhankavesi regleras med Venekoski kraftverksdamm. På sommaren och hösten ligger vattenståndet i allmänhet nära den övre gränsen. Avtappning sker främst vintertid, då vattenståndet i allmänhet sjunker betydligt.
Viitasaaristråten
I Viitasaaristråten ingår en reglerad sjö, Kivijärvi, som regleras med Hilmo kraftverksdamm för vattenkraftsproduktion och översvämningsskydd. Regleringen har också varit till nytta för rekreationen vid sjön, eftersom vattenståndet sommartid i allmänhet sjunker mindre än före regleringen. En liten del av sjöns vatten tappas av med regleringsdammen i Potmonkoski, där det finns en fiskväg av deniltyp.
Keitele regleras inte, utan vid avtappningen iakttas vattenföringen enligt tabellen som ingår i tillståndsvillkoren. I praktiken innebär detta att vattenståndet varierar naturligt. Vattnet rinner via kraftverksdammen i Äänekoski och till en viss del via Mämmenkoski till Kuhnamo.
Jämsästråten
Den viktigaste reglerade sjön i Jämsästråten är Kankarisvesi ovanför Jämsänjoki. Sjön regleras med Rekolankoski kraftverksdamm för elproduktion och vattentäkt till pappersbruket i Jämsänkoski. Målet är att hålla vattenståndet nära den övre gränsen efter vårflödena i fall av torka.
Saarijärvistråten
De viktigaste reglerade sjöarna i Saarijärvistråten är Saarijärvi; Pieni-Lumperoinen och Iso-Lumperoinen med samma vattenstånd som Saarijärvi; samt Pyhäjärvi och Kiimasjärvi. Kyyjärvi i övre ändan av stråten är också reglerad.
Saarijärvi regleras med Leuhunkoski kraftverksdamm för produktion av vattenkraft och översvämningsskydd. Till följd av regleringen sjunker sjöns vattenstånd avsevärt vintertid. På sommaren hålls vattenståndet på en nivå som är lämplig för användning i rekreationssyfte. En fiskväg byggdes i anslutning till regleringsdammen 2021.
Saarijärvistråtens största sjö, Pyhäjärvi, regleras med Parantalankoski kraftverksdamm. Sjöns vattenstånd varierar endast lite och långsamt utom på vintern, då vattenståndet sjunker 30–50 cm. En liten del av sjöns vatten rinner via Pyhäkoski mot Saarijärvi.
Av de reglerade sjöarna är Kiimasjärvi den nedersta. Sjön regleras med Hietamankoski kraftverksdamm. Målet är att hålla vattenståndet i Kiimasjärvi nära den övre gränsen, men korttidsregleringen av sjön orsakar variationer i vattenståndet. En fiskväg byggdes i anslutning till dammen 2020.
Rautalampistråten
I Rautalampistråten ingår två mindre, reglerade sjögrupper: Kiesimä, Sonkari och Vesantojärvi (areal cirka 43 km2) samt Hirvijärvi, Ahvenisenjärvi och Kalliojärvi (cirka 33 km2). I övrigt är vattendraget outbyggt.
Sysmästråten
Det finns ingen egentlig reglering i Sysmästråten. De största sjöarna är Suontee och Jääsjärvi. Vid Tainionvirta i Sysmästråten ligger Virtaankoski kraftverksdamm, vars avtappningar påverkar vattenståndet i Nuoramoisjärvi.
Mäntyharjustråten
Den viktigaste regleringen av Mäntyharjustråten omfattar Puula samt Liekune och Ryökäsvesi med samma vattenstånd. Sjöarnas sammanlagda areal är 378 km2 och de regleras med Kissakoski kraftverk. Kissakoski kanal togs i bruk för produktion av vattenkraft i början av 1900-talet.
Regleringen av Tarhavesi, Juolasvesi och Sarkavesi styrs med Woikoski kraftverk samt regleringen av Vuohijärvi med Siikakoski kraftverk. Regleringen av sjön Vuohijärvi grundar sig på en naturenlig tabell över vattenföringen. Under vissa förutsättningar är det möjligt att på dygnsnivå avvika 30 procent från den vattenföring som fastställts i tabellen, men ökningarna och minskningarna av flödet ska motsvara varandra på veckonivå. Under vintern och våren 16.12–31.5 kan programmet för avtappning planeras friare, men vid en översvämning återgår man till avtappning enligt tabellen över vattenföringen.
I regleringstillståndet för Niskajärvi och Suolajärvi grundar sig avtappningen på den vattenmängd som motsvarar sjöns vattenstånd. Avtappningen kan kortvarigt ökas eller minskas med 30 procent, men ökningarna och minskningarna av flödet ska motsvara varandra på veckonivå. I januari 2019 trädde en tillståndsändring i kraft, vilket ledde till att de lägsta vattenstånden steg med cirka 15–20 cm. KSS Energia Oy är tillståndshavare och sköter avtappningen.
Utveckling av regleringen
I Mäntyharjustråten utvecklas regleringen av Puula. Målet är att förbättra beredskapen för klimatförändringens konsekvenser i Mäntyharjustråtens avrinningsområde. I utredningen är målet att hitta ett program för avtappning som kan anpassas till klimatförändringen för regleringen av Puula. Med hjälp av programmet ska det vara möjligt att minska de skador som översvämningar och torka orsakar vid Puula och i Mäntyharjustråten som ligger nedanför kraftverket.